Nu är det jul igen

Det är inte direkt Tenkara-säsong nu. Men å andra sidan börjar förberedelserna inför nästa säsong.

Själv har jag haft det väldigt lugnt sedan september och knappt rört några fiskesaker eller ens läst om fiske heller. Inga intressanta videos på Internet. Men nu inför jul så inser jag att det börjar bli dags att planera. Vad ska hända nästa år? Vilka platser ska jag återbesöka och vilka ska jag hälsa på för första gången?

Flugor binder jag bara vid behov. Jag sitter inte och binder upp kopior inför kommande säsong. För mig är flugbindningen en känslosak, som "vad behöver jag nu, vad är intressant nu?". När det börjar bli dags att åka ut så kikar jag på vad jag har för flugor. Jag vet ju oftast vart jag ska, och därmed ungefär vad jag behöver. Saknas det någon fluga så binder jag upp 1 eller 2 av den. När fisketuren är klar så vet jag vad som fungerade och börjar tänka på nästa tur. Har flugorna gått åt så skaffar jag mig nya, vill jag förändra något mönster så är det då jag gör det. Inte under vintermånaderna.

Hur mår mina spön inför nästa säsong? Alla spön behöver göras rena inför vinterförvaringen. Tas isär och torkas rena. Sättas ihop igen och stoppas ner i fodralet. Förvaras.

Årets säsong har slitet hårt på mitt spöförråd. Två spön har brutits av i topparna. Ska jag laga dem, beställa nya toppar? Eller är det dags att investera i något nytt? Har det kommit ut någon ny fräsch modell som jag vill prova? Något som jag behöver önska mig i julklapp?

Jag måste erkänna att Black Friday är inget som jag har bekymrat mig över. Nästa tvärtom. Men nu har jag fått tips om att åtminstone en Tenkara-försäljare ska köra med rabatter med start den 29 november fram till den 1:a december. Om du kikar runt är det säkert flera försäljare som passar på, men jag har bara fått tips från Tenkara Pyrenee. Om man beställer med koden BLACKFRIDAY2019 från Sverige ska det vara 20% rabatt.

Så om du redan nu planerar ett inköp av något nytt, eller vet någon som önskar sig ett nytt Tenkaraspö i julklapp så passa på att kika runt.

God jul (oj, det svider att säga det redan i November.)

Tenkaraträffen i Dammån

Årets andra tenkaraträff har genomförts. Den här gången hade vi placerat oss vid en fiskecamping uppe i Jämtland, närmare bestämt vid Camp Dammån. Strax innan evenemanget öppnade så fångades en av Dammåns storöringar precis framför oss. Roligt att se.

Packat inför resan

Vi hade ganska många ströbesökare från campingen medan andra reste långt bara för att träffa oss. Sådant är extra roligt att höra. Vi visade spön, pratade oss varma för Tenkara, diskuterade olika lintyper och linlängder med besökarna. De flesta hade hört talas om Tenkara men väldigt få hade sett det på riktigt. En del kände inte till det alls. Nu gör de det.

Uppackat inför träffen.

Dessutom hjälpte en lokal flugfiskeguide till hela dagen. Piero Letizia som driver företaget Advanced Fly Fishing School instruerade både oss och en mängd besökare i kastteknik. Och jag som trodde att jag var duktig. Nåväl, nu är jag bättre.

Piero med harr på lång lina

Sträckan framför campingen är välfiskad men både vi och några av våra besökare fångade fisk. För några var det den allra första fisken fångad med tenkara-utrustning.

Finfiske

Stort tack till Camp Dammån för all hjälp på plats, och till Sportringen i Krokom som dels skickade folk till oss (bara 7 mil bort!) och som hade rabatt på tenkara-utrustning för våra besökare. Sportringen i Krokom är en av väldigt få affärer där man kan handla tenkara-utrustning över disk här i Sverige.

Tenkaraträffen i Dalarna

Nu har årets första tenkaraträff genomförts. Vi var ett par stycken som träffades i skogen utanför Borlänge för att umgås, prata Tenkara och så fiska förstås. Vi hade tur med vädret. Det var inte för mycket sol och inte för mycket regn. Några droppar kom det förstås men jag tror inte att någon blev blöt. Det var en mycket trevlig dag med några nya bekantskaper. Och mycket tenkara-prat blev det. Tack alla som kom.

Här kommer några bilder. Njut gärna.

Tenk'bag Backpack

Jag har nu provat min Tenkara Backpack som jag inhandlade i förra årets julhandel. Då, liksom nu, är det nedsatt pris på den.
Det är en sling-ryggsäck som är väldigt lätt och tunn. Det som är Tenkara med den är att det finns plats för 3-4 extraspön. Och det fungerar jättebra. Jag har haft hela tuber där, och såväl riggade som origgade spön. Supersmidigt.

Det som jag inte gillar med ryggsäcken är:
 - jag saknar en framficka, eller åtminstone någonting någonstans där jag kan förvara flugasken och sånt som hör till. Nu måste jag ha kvar min midjeväska samtidigt som jag har en ryggsäck. Vinsten är då bara att jag har någonstans att förvara extra-spöt.
- Själva ryggsäcken är bara ett enda stort fack. Jag skulle ha uppskattat om det funnits några extra-fack inne i ryggsäcken där jag kunde förvarat fiskekort, plånbok etc. Det finns förvisso två öppna fickor på utsidan av ryggsäcken, men där är ju spöna nerstoppade.
- Selen. Alltså den är jättebra, men, jag har ofta vadare på mig. Och när jag spänner fast ryggsäcken så blockerar jag samtidigt den stora fickan på vadarna. Men om jag inte hade vadare så hade det inte heller varit något problem.

Paus.

Sånt jag tycker bra om (ska ju också nämnas):
- Plats för extraspön. Det är kanske lite lyxigt, men jag tar ofta med mig fler än ett spö när jag åker ut och fiskar. Detta för att jag då kan prova lite olika saker. Det är ju inte nödvändigt förstås, men om det inte vore för att jag brukar ta med extra-spön så hade jag inte heller behövt ryggsäcken.
- En säck på ryggen. I och med att jag nu har en ryggsäck så kan jag ta med saker som jag annars skulle ha fått klara mig utan. Jag kan ta med lite mat, kanske en regnjacka eller lite extra spolar etc. På ryggen är de inte i vägen.

Att ha med sig ett eller flera extraspön innebär alltid lite extra krångel. Man vill ju inte bära dem i handen eftersom de då är i vägen när man fiskar. Och jag står sällan stilla när jag fiskar, så om jag lägger ifrån mig dem så måste jag gå tillbaka och hämta upp dem när jag ska knalla vidare till nästa bra fiskeplats. Tenk'Bag är den bästa extra-spö-lösning jag har provat. Den stora anledningen är att jag kan ha flera spön riggade utan att det blir trångt. Sen är det förstås aldrig smidigt att passera snår eller gå i tät skog med spön på ryggen, vare sig med Tenk'Bag eller tidigare lösningar jag provat.

Är det värt pengarna då? Nja, jag vet inte riktigt. Fiskar man mycket tenkara och gillar att ha med sig saker så visst, det är ett bra alternativ. Men annars?
Många gånger när jag ska fiska tar jag bara mitt spö i handen och knallar ner till vattnet. Då är det skönt att inte ha med sig en massa grejor. Är det din stil så finns det absolut bättre saker att spendera pengarna på. Är jag missnöjd? Nej, absolut inte.

Om någon undrar hur fisketuren gick? Jo tack, det gick alldeles utmärkt. Jag föredrar torrflugor och den här gången så gillade fisken också torrflugor. Till skillnad mot tidigare i veckan då öringarna var mer svårtflörtade. Det är inte sommar-enkelt att fiska torrt ännu, inte här uppe. Man får vara lite mer noggrann och fiska lite närmare stenen eller strömkanten. Men det fungerar. 

Jag fiskade också lite "äkta" tenkara med en kebari-fluga. Det är superroligt när man pricka hotspots och öringen hugger direkt, men jag tycker inte det är lika kul att fiska med en driftade sakasa kebari a'la flymf-fiske. Men det är ju förstås min egen högst personliga åsikt. 

Tenkara på Naturkompaniet

!! Missa inte Borlängeträffen den 25 Maj. Tenkarafrämjandet kommer dit och pratar utrustning och teknik.

Naturkompaniet säljer Tenkara-utrustning. Det är roligt att det numera finns Tenkara-utrustning att köpa över disk i Sverige. Det är lite synd att de säljer Patagonia-setet. Missförstå mig rätt nu. Det är helt underbart att det finns, och att det säljs. Men Patagonia-setet är förvisso Tenkara, men inte såsom jag känner Tenkara och inte som jag vill fiska Tenkara. Men det är jättekul om det passar någon annan. Och det är fortfarande Tenkara. Nån form av Tenkara i alla fall.

Det jag har emot Patagonias Tenkara-set är:
* Vikten -  Patagonias spö väger 200 gram. Ett normalt Tenkara-spö väger 50-70 gram. Några av de längre spöna väger upp emot 90 gram.
* Linan - Det är en fluglina. En s k Mono-lina med ett hölje. Det är alldeles säkert skön att kasta med, men troligen är den tung. Den är flytande, vilket ju är bra iofs, men den är gjord för att ligga på vattnet medan jag helst fiskar med större delen av linan, och oftast hela linan, ovanför vattenytan.

Däremot tror jag att många rullflugfiskare skulle gilla Patagonia-setet. Just för att det är en liten mix mellan västerländskt flugfiske och Tenkara. Dessutom så har spöt inbyggda lin-hållare. När jag förflyttar mig kortare sträckor och omgivningen inte tillåter att jag går med utfällt spö så måste jag plocka fram min spole och linda upp linan. Hade jag haft Patagoniaspöt hade jag bara lindat upp linan på linhållarna och knallat iväg. Ett plus där alltså. Förr använde jag ofta löstagbara linhållare på spöt, men de var hela tiden oroande. Dels var de lite krångliga att hållas med när de skulle spännas fast eller tas bort. Och hela tiden kändes det som att jag riskerade att tappa dem, dels när jag kastade och dels när jag gick i tät och risig skog.

Som ni kanske har räknat ut har jag inte provat spöt själv. Det kanske är helt perfekt. Jag vet inte.
Hur som helst är det väldigt positivt för alla som gillar Tenkara att det finns utrustning att köpa, och jag hoppas att fler kedjor följer efter.

Helt orelaterat till texten kommer här en bild från Dammån i Jämtland där förhoppningsvis en massa tenkara-fiskare kommer att fiska v. 28 i sommar. 

La premiere

Äntligen är vintern slut. Jag som dessutom föredrar torrflugor till mitt tenkaraspö vill också invänta tills värsta vårfloden är över. Förutom kanonväder fick jag sällskap ute vid ån. Två rätt av två möjliga alltså.
I skogen där vi fiskade hade inte vintern riktigt släppt greppet. Småsjöarna var fortfarande till större delen täckta av is, och där solen inte nådde till marken låg det fortfarande drivor kvar. Fast temperaturen nådde ca 13 grader under dagen och solen sken konstant så var snön kvar även när vi åkte hem. Fast helt säkert inte lika mycket.

På premiärturen använde jag, som vanligt, mitt Tenkara Pyrenee-spö. Modell Aventure 6:4. 360 cm långt. Varför jag valde det spöt är förstås 1) Det är sällan det finns stor fisk i ån, 2) ån är ganska liten och 3) ett 6:4-spö har en aktion som jag trivs med, speciellt när jag planerar att använda torrflugor eftersom jag då vill ha så lätt lina som möjligt.
Som reservspö hade jag ett Hayase-spö från det numera avsomnade TenkaraCentreUK. Till det använde jag en lite tjockare lina, en Rosa Level Line-lina tjocklek 3.5. Jag råkade investera i några linor i vintras när jag köpte mitt nya Backpack från Tenkara Pyrenee. (recension kommer nån gång när jag har provat den några fler gånger) Som kommentar till den rosa linan kan jag säga att kastmässigt fungerade den bra, men synlig mot en solupplyst gråaktig vårskog var den definitivt inte. Den enda färg som jag tycker om att använda är fortfarande orange. Som tur är köpte jag på mig ett par meter Sunline Flash orange från Daniel på EsotericTackle för några år sen. Tyvärr verkar han inte ha den kvar till försäljning.
Jo, anledningen till den lite tjockare linan på reservspöt var förstås att jag som backup, ifall fiskarna inte gillade torrflugor, skulle använda vanliga Tenkara-flugor fiskade strax under ytan.

Vårfiske i bergslagen.

Det var väldigt skönt att äntligen få komma ut och fiska igen. Nu tycker säkert många att det har gått att fiska hela tiden. Det är förvisso sant. Men jag vill också njuta när jag fiskar. Regn tål jag, men att gå och frysa när jag inte måste känns lite onödigt.

Fisket gick trögt. Miljön var vacker som vanligt. Flugorna simmade omkring på ytan som om de ägde stället. Det första nappet tog ett par timmar att provocera fram, och då med en Sakasa Kebari på linan. När debuten var avklarad återgick jag till torrflugorna och ganska snart visade några småöringar att torrflugorna var gångbara.

Lite beroende på väder och vind, men om en månad så är det nog full fart på fiskarna i ån vad gäller torrflugor.

När fiskesällskapet talar om, hur stora fiskar han får, då skarvar han som han vill, då räcker armarna inte till... Tack för sällskapet. :-)

Några ord om tenkara-linor

Linans jobb är att kasta flugan - det är absolut en sanning, men inte hela sanningen. Om det vore så enkelt skulle alla linor vara grova och tunga. Ju tyngre lina desto enklare att kasta, till en viss gräns förstås.
När det gäller Tenkara så är presentationen av flugan själva grejen och det som skiljer ut tenkara från många andra fiskesätt. Och där visar det sig snabbt om man har valt rätt lina. Det är nämligen viktigt att linans tyngd inte drar i flugan. Det är vattnet och viljan som ska bestämma hur flugan ska drifta, inte kastlinan.

En annan viktig uppgift för linan är att synas bra. Åtminstone om du fiskar klassisk tenkara med Kebari-nymfer. Fiskar du torrfluga så kan man kika på flugan istället. Men är det ett trångt vatten och/eller lustiga ljusförhållanden så kan linans synbarhet vara till stor hjälp.

Har du en tung nymf så minskar linans roll. Egentligen borde du inte blanda ihop tunga nymfer och tenkaraspön då spöna inte är tillverkade för det. Men det finns folk som vill fiska tungt och då får de väl göra det. På egen risk.

Har du en lätt kebari-fluga så är en vanlig teknik att du pulsar flugan, dvs att du drar in flugan mot dig, pausar, och sen drar igen. Med en tung lina så kommer den att själv dra med sig flugan även efter att du själv har pausat. Dessutom så mister du direkt-kontakten med flugan och riskerar att missa lätta hugg. Fiskar du mot strömmen så blir förutsättningarna förstår annorlunda.
Jag måste också nämna flugan här. Går det att ankra flugan bra så motverkar den drag-effekten från linan, men då måste flugan ha lite styvare hackel som gör motstånd i vattnet.

Om du, liksom jag, föredrar torrflugor så blir linans vikt ännu intressantare. Bäst presentation av torrflugan får du om du kan hålla hela kastlinan ovanför vattnet, men då strävar den förstås efter att hänga så rakt som bara vinden tillåter den. Det gäller att motverka linans dragningskraft genom att ankra lagom mycket av tafsen på vattnet. Ju lättare lina desto kortare bit av tafsen behöver ligga ankrad i vattnet.

Några av de linor jag använder.

En flätad lina är jätteskön att kasta med. Tyvärr är de också ofta tunga. Och tyngre blir de när de blir blöta. Själv använder jag nästan alltid en level line storlek #3. Den passar mig bäst då jag oftast fiskar torrfluga. Beroende på väder och vind, strömstyrka och hur vattnet ser ut och rör sig, växlar jag mellan att fiska med hela kastlinan över vattnet och nästan till att ankra kanske halva kastlinan i vattnet. Den lina jag har använt allra mest är Sunlines hi-vis orange lina. Jag ser den bra i nästan alla väder och jag är lite lat när det gäller att skifta lina.
Ofta när jag kastar ut låter jag yttersta delen av kastlinan att landa på vattnet bara för att ta bort eventuella rekyl-effekter som kan uppstå. Därefter korrigerar jag hur mycket lina jag lyfter beroende på hur jag vill att flugan ska fiska och drifta. Det är sällan som vattnen där jag fiskar tillåter "perfekta" kast där jag kan låta enbart flugan att landa på vattnet. Och jag kan inte påstå att jag egentligen har märkt någon skillnad eller skrämd fisk. Jag har träffat storfisk-jagande fiskare med tafsar lika grova som min kastlina. Det är ju ingen klumplina direkt som plaskar i vattnet när den landar.

Lästips: Tenkara Talk om linor

Årets nya leksaker

Ända sedan jag började med Tenkara för 8 år sedan har jag letat efter det bästa sättet att transportera mina spön under fisketurerna. När jag bara har ett spö med mig så är det OK att bära det i handen. Men många gånger vill jag ha med fler. Dels för att kunna byta men också för att prova ut dem, känna skillnader och leta på det bästa spöt för varje givet tillfälle. Ibland har jag tacklat dem olika och istället för att byta lina + fluga har jag helt enkelt bytt spö. Dessutom är olika spön bättre anpassade till olika tekniker.
Jag har haft spön nedstoppade i stövlarna - vilket är ganska opraktiskt. Jag har burit flera spön i händerna, men det blir lite omständligt att alltid ställa ifrån sig spön, och värre, att gå tillbaka och hämta spöna när jag ska byta ställe. Det är ju inte så att man bara ställer sig och fiskar, jag förflyttar med uppströms eller nedströms medan jag fiskar. Och då blir det jobbigt att gå tillbaka bara för att hämta mina reservspön.
Jag har länge använt ett pilkoger för vanligt bågskytte och det har varit ganska praktiskt - så länge jag inte haft en andra väska för matsäck och andra attiraljer. Då blir man lite som en packåsna och en av tankarna med tenkara är ju att det ska vara lätt och smidigt. Många funderingar har det blivit genom åren, men få praktiska lösningar.
Nu har jag i alla fall kommit så långt att jag har investerat pengar i en lösning som förhoppningsvis fungerar bättre än alla mina hemgjorda varianter. Jag har nämligen inhandlat en Tenkara-rygga från Tenkara Pyrenee.

Inte för att jag vet om det blir bättre, det ska jag prova ut under året. Men det är alltid kul med nya grejor. :-)

När jag beställde ryggsäcken så var det ett erbjudande så jag fick med några linor samt en dubbelsidig linspole-hållare. Hållaren verkar supersmidigt, och linspolarna har ett lock av tunn plast som hindrar linan att linda upp sig själv. Färgerna är rosa och grönt, inte mina favoritfärger precis. Jag föredrar en lysorange lina för det är den som jag tycker passar vid flest ljusförhållanden. Men, nu när jag har linorna ska jag naturligtvis ge dem en chans. Mer information kommer framöver.

Nya linor. Skojsigt.

Årets sista

Tyvärr tar min tenkara-säsong slut nu. Det går förstås fortfarande att fiska, men i närområdet stänger de snart alla strömmar och jag är fullbokad med IRL resten av året.
Lyckligtvis fick jag avsluta med två dagar i Dalarna. Fint väder var det, och trevligt sällskap.

Finväder i Dalarna.

Eftersom öringen leker snart så bestämde vi oss för att fiska lite harr. Och eftersom det inte finns någon harr i mitt närområde blev det en tur till Dalarna. Jag var inte heller ensam om tanken så vi var ett gäng tenkara-fiskare som avnjöt vattnet och vädret.

Vi provade lite olika tekniker och linlängder. Då vattnet oftast var stort så fiskade vi nästan hela tiden med långa linor. Tekniken passar utmärkt när man vill nå långt men det finns vissa nackdelar.

• Hemtagningen av fisken innebär att de sista meterna måste man dra med handen och inte spöt.
• Det är svårt att fiska framför fötterna - inte helt enkelt att göra mothugg när man redan har sträckt både arm och spö så högt upp i luften man kan.

Tenkara Aventure 400, och en fiskare som var gladare än han ser ut.

Delar av sällskapet stannade bara den ena dagen så vi var några färre som utnyttjade varje timma av solljuset hela helgen. 

Summerat så har vi haft väldigt bra fiske och väldigt bra väder. Vi har fiskat framförallt torrflugor på hullinglösa krokar. Någon enstaka harr var mindre, men de allra flesta var över 20 centimeter och någon enstaka runt 40. 

Riktig frukost måste man ha om man ska fiska hela dagen.

Byströmmen o Testeboån

Jag har haft den stora äran att träffa Johan som arbetar med restaurering av Byströmmen och Testeboån. Johan fick förstås låna ett Tenkara Evolution-spö eftersom han ville prova ett annat spö än det han redan hade.
Vi träffades i Åmot och hann prata en hel del om restaurering av vattendrag och Tenkara, och naturligtvis provfiskade vi i åarna.

Byströmmen är en del av Kölsjöån i Gästrikland. Den har restaurerats rejält. Och det har lett till både ett lyckat resultat gällande fiskbeståndet samt att vattnet har blivit ett mycket trevligt vatten att fiska Tenkara i. Vi gick bara en kortare sträcka i Byströmmen. Lika mycket för att se på resultatet av restaureringen som att provfiska ån. Både jag och Johan fick öring. Så högt betyg till både arbetet och fisket.

Johan, Tenkara Evolution och Byströmmen

Därefter tog vi en tur till Testeboån, och där till en nyligen restaurerad sträcka. Tidigare var där (enligt utsago) en kraftigt rensad å-fåra som förvisso höll harr men i övrigt var ganska tråkig (min tolkning). Efter restaureringsarbetet, där i princip varje sten inom räckhåll har vänts ut i ån, tycker jag att ån ser helt underbar ut. Det finns massor med ställen av fiska på. Och harren finns kvar.

Johan, Tenkara Evolution och Testeboån

Torrfluga är roligare med Tenkara.

Jag fiskar ofta(st) torrfluga med mitt tenkaraspö. Det är ju så roligt, och det passar bra i de vatten jag oftast besöker.
Tenkara är ett fiske för relativt små strömmande vatten även om man visst kan fiska i stora rinnande vatten och även sjöar. I små strömmande vatten finns det ofta många olika och varierande ytor att fiska på. Och med en torrfluga kan jag göra det på många olika sätt.

När jag kommer fram till ett vatten så börjar jag förstås med att fiska av närmast där jag vill stå. Oftast inleds fisket med ett kast rakt ut som får drifta lite nedströms. Ju närmare vattnet jag kommer desto mer yta får jag att välja på. När jag kommit närmare så fiskar jag av både uppströms och nedströms min "ståndplats". Och när jag har kommit i position så fiskar jag av vattnet så långt jag kan nå åt alla håll.

Jag använder också flera olika metoder med min torrfluga. Fridrift är det klassiska sättet. Men jag stripar ofta flugan, speciellt när jag vill byta position på den utan att kasta på nytt. Många gånger drar jag bara flugan uppströms långsamt, men jag kan också välja att låta fluga imitera en äggläggande slända med sina små lufthopp, eller bara en insekt som försöker lyfta från vattnet men inte lyckas riktigt.

Med min korta lina och långa räckvidd på tenkaraspöet kan jag kontrollera flugan som jag vill. Det är egentligen bara den omgivande vegetationen som sätter gränsen. Har jag utrymme kan jag se till att ha hela linan över vattenytan så att bara flugan rör vattenytan.  

Med torrfluga på ett tenkaraspö så är hela tiden flugan så nära att den syns bra, även i ganska turbulent vatten.

Drömfiske-plats

Synd bara att det är så varmt att det inte går att fiska just nu, inte i mitt närområde i alla fall.

En vanlig fisketur

Innan värmeböljan slog till så hann jag ut på en tur.
Till den turen riggade jag två spön, båda 360 cm långa 6:4-spön eftersom vattnet var smalt och fisken inte så stor. Det ena spöt hade naturligtvis en torrfluga eftersom det är så roligt. Det andra spöt hade en kebari-fluga, alltså med framåtriktat hackel. Med torrflugan hade jag en level-line 3# och till kebarin en flätad lina.

Jag har fiskat mycket torrfluga på sistone och tänkte jag skulle köra lite original-stil med kebari. Det slutade med att jag började med kebarin och efter ganska många kast och ett missat hugg så bytte jag till torrflugan. Oh jisses vad mycket mer action det blev. Plötsligt fanns det fisk överallt. Och även om dagens 3:e öring var en av de minsta jag sett, så slutade dagen med ett par lite större öringar.
Och kebarin var bortglömd.

Äntligen fick jag också känna hur mitt mjuka Tenkara Aventure 360-spö reagerade på lite motstånd. Nu var det förstås inga bjässar, men en av dem var nära 30-centimeters-gränsen så den var absolut en värdig kämpe.
Spöt lade sig snabbt i en mjuk båge och höll fisken sysselsatt utan att jag behövde anstränga mig. Det var förstås inte bara att lyfta in fisken men kampen hölls ganska kort ändå.

Fiskekamrat

För några dagar sen träffade jag på en fiskekamrat som just hade införskaffat sitt första tenkara-spö. Lärdomen där är nog att det är bra att man i början av sin tenkara-karriär inte använder en lina som är längre än spöt, i alla fall inte i en liten å med mycket vegetation. Inte för att flugan fastnade överallt, men innan man har fått till kast-tekniken så ju kortare lina man har att hålla reda på desto enklare att kasta.

Och sen kom det äntligen, regnet. Några åskskrällar och sedan guld från himlen. Tyvärr varade det inte så länge. Men jag hann bli lite blöt, och lite färskt vatten fyllde på åarna i området.

Regnbild

Tenkara Aventure 360

Jag har äntligen haft tid att testa mitt senaste inköp. Mitt Tenkara Aventure 360-spö som jag inhandlat från Tenkara Pyrenee.
Deras premiumspön är baserade på Nissin-klingor så antagligen är det billigare att köpa från en ren Nissin-försäljare, men jag gillar Tenkara Pyrenee så mig gör det inget att det kanske kostar lite extra.

Förra månaden inhandlade jag alltså ett nytt Tenkara Aventure-spö. Värmen och mitt vanliga arbete har dock satt käppar i hjulet för allra helst hade jag åkt ut redan samma dag för att testa det ordentligt.

Sedan tidigare har jag ett Aventure 400-spö. Och skillnaden är som natt och dag. 400-spöt är graderat 7:3 och det är det verkligen. 360-spöt är graderat 6:4 och det är det verkligen... eller... Faktum är att det var väldigt mjukt. Mycket mjukare än mina andra 6:4-spön. Det tog några kast innan jag vande mig, det är en helt annan känsla att kasta med ett mjukt spö, och en lite annorlunda teknik.

Tenkara Aventure 360 i skogen.

Spöt är förstås jättetrevligt att fiska med. Det är lätt i handen, endast 65 gram (enligt specifikationen). Känslan i det är riktigt bra. Som alltid med bra kvalite-spön så är det aldrig några problem med att kasta ut en fluga, och spöna är välbalanserade (som ju är det viktigaste av allt). Tenkara Aventure 360 är ett kvalitetsspö. Och ett mjukt sådant.

Jag har fått några små öringar på spöt. Men små öringar kan alla spön hantera. Jag behöver hitta några större fiskar för att få känna hur spöt beter sig då.

Reklam på bloggen

Ni har kanske märkt att jag har lagt ut reklam på bloggen. Det är inte illa ment, och jag gör det fritt.
Jag lägger bara ut sånt jag anser är bra, dvs erbjudanden och sånt som jag tror att ni kan tjäna på.

Jag har mer eller mindre regelbunden kontakt med ett gäng försäljare och tillverkare för att få reda på vad som händer. Jag läser också andras bloggar och försöker följa med vad som händer. Vissa perioder blir det mer, andra mindre. Jag har ju ett liv vid sidan av Tenkara också.

Den reklam jag har publicerad nu är båda från Tenkara Pyrenee. Det beror på att de är de enda som har kommit med erbjudanden som är bra för tenkara-fiskare i Sverige. De två erbjudandena är:
1) Fri frakt för svenska kunder.
2) För alla japanska spön så skickas 1 st "pink level line size #3" med - jag antar att det är "Level Line Tenkara Rose" som menas (OBS! Endast under Juli månad).
Observera att erbjudande 2 endast gäller för Japanska spön. Jag tror att det är alla deras spön förutom Tenkara Evolution. Om nån tänker köpa ett spö från TKP så kolla beskrivningen - där står om ditt utvalda spö är japanskt eller inte.

Jag vill återigen påpeka att jag inte tar betalt för att göra reklam. Jag kan heller inte ta ansvar för att, i det här fallet,  Tenkara Pyrenee håller vad de lovar.

Däremot hoppas jag att någon tack vare min "reklam" får nånting riktigt bra och därmed öka intresset för Tenkara i Sverige.

Mer sällskap

Ännu en gång har jag haft förmånen att låna ut ett Tenkara Evolution-spö till en blivande tenkara-frälst.Den här gången var det en herre som inte kommer från flugfiske-världen.

Den senaste månadens värmebölja tar hårt på bergslagsåarna. Det är ganska lågt vatten och troligen för varmt för fiske. Därför var vi noga med att behandla öringarna så varsamt som möjligt.

Som nämnts nu några gånger så att det snart blir tjatigt är ju att Tenkarafrämjandet har utrustning för utlån om det är någon som vill prova på tenkara innan man investerar i egen utrustning. Vi bistår också med goda råd och tekniktips och material.

Bedömningen den här gången var att mitt spö (ett 6:4-spö) var behagligare att kasta med än utlåningsspöt, som är ett 7:3-spö. Men i övrigt fungerade spöt hela vägen. Ingen stor fisk den här resan heller så det återstår fortfarande att testa.

Slutligen vill jag passa på att slå ett slag för den tenkaraträff som ska hållas i Malingsbo i helgen som kommer. Besök oss, fiska tenkara. Välkomna.

Tenkara med torrfluga

När jag fiskar torrflugor med mitt Tenkara-spö, och det gör jag nästan alltid, så är linan lika viktig som själva spöt när jag ska placera ut flugan - och då pratar jag inte bara om själva kastet.

Jag använder nästan alltid Level line, och nästan alltid storlek #3. De flätade linor jag har provat har haft två stora nackdelar. Den första är att de suger i sig vatten och därför också skvätter vattendroppar på ytan. Den andra är att de suger i sig vatten och därför blir tunga. Det underlättar förstås kastandet att ha en tung lina, men nackdelen är att den drar tillbaka flugan när jag lyfter linan. Inte så roligt när jag väl har kastat flugan där jag vill ha den.

Men nu till hur jag använder linan i efter att flugan har tagit vatten.

Det enklaste exemplet är när jag fiskar tvärs över en ström. Då lyfter jag bara spöt så att flugan kommer hem till mig och fiskar av på tvärs över strömmen. Likaså när flugan har nått slutet på nacken. Då drar jag tillbaka flugan uppströms samtidigt som jag också drar den lite i sidled. Sen får flugan återigen flyta ner mot nacken, men nu på en annan plats. Det går också utmärkt att dra flugan på tvärs över själva nacken.
Det händer ofta att mindre öringar missar flugan när den går mot strömmen. Men öringen visar var den är, så jag nästa gång kan låta flugan drifta till den plats där öringen missade. Ibland måste man ge öringen lite tid, men ofta tar den direkt nästa gång flugan kommer tillbaka. Åtminstone en eller två gånger försöker den innan den ger upp.

Om jag kastar i ett bakvatten där flugan ligger still så kan jag enkelt få flugan att förflytta sig genom att lägga ner linan i strömmen. Inte för länge, inte för mycket, bara precis lagom för att sätta lite fart på flugan. Jag använder den metoden ofta när jag fiskar. Vill jag flytta flugan i ett lugnt vatten så ankrar jag bara linan i en ström och låter den sätta lite fart på flugan och lyfter upp linan från strömmen när jag är nöjd.

Finns det fler strömmar där jag står? Du kan jag kasta i det bortersta bakvattnet, dra flugan till mig lite grann och låta den drifta längs med den bortersta strömmen så långt jag når. Sedan drar jag den genom strömmen och uppströms tills jag kan lägga den vid nästa strömkant och låta den drifta nedströms igen.

Ett tips när det blåser. Linan i sig har inga problem att röra sig mot vinden. Däremot blåser flugan tillbaka när inte linan drar den framåt längre. Tipset är förstås att kasta linan lågt så att det blir kort tid för vinden att få tag i flugan innan den faller ner på vattenytan. Alltså, inga kast över huvudet. Kasta istället i sidled strax över vattenytan. Låt linan falla ner på vattenytan och dra flugan med sig. Lyft sedan linan så mycket du behöver, men inte så mycket att vinden drar i linan och drar med sig flugan. Om det inte är precis det du vill förstås, för att få flugan att röra sig lite fortare än vattnet.

Även när det är lite vind så kan du skydda flugans drift genom att ankra linan i vattnet. Lyfter du hela linan och bara låter tafsen ligga på ytan så tar vinden gärna med sig hela paketet, med en ankrad lina kan du själv styra hur mycket du vill att flugan ska röra på sig.

På tur med sällskap

Tenkara Pyrenee har ju haft vänligheten att låna ut två demospön till Tenkarafrämjandet. Och eftersom jag är med i Tenkarafrämjandet så har jag haft möjlighet att låna ut ett spö till en fiske-kollega.

Vi for till ett klubbvatten i Bergslagen för lite tenkara-fiske. Vattnet var förstås lågt med tanke på den långa fina sommarvärmen vi har haft. Så även om det finns mycket positivt med den så behöver åarna i området absolut mer vatten. Om det sen är regn eller om damm-ägarna kunde släppa på lite mer vatten spelar inte så stor roll.

Glad även efter fisketuren.

Jämfört med vissa andra åar i området med mer fallhöjd så finns det inte lika mycket öring i den här ån. Men hittar man dem kan de vara större än i de närmaste åarna uppströms. Nu låter det som om vi räknar upp en massa ursäkter, men det behövs inte för vi fick öring. Och en löja. Vi fick dock inga stora öringar men vi fick i alla fall.

In action

Som vanligt så använde vi hullinglösa krokar och släppte tillbaka all fisk. Det är en av reglerna för det här vattnet, och det är regler jag har sett bli allt vanligare i naturfiskevatten, dvs vatten där inga utsättningar görs.
Fiskekamratens egna ord om lånespöt var att han var nöjd med det, och att det var lättare att kasta med än mitt 6:4-spö.
Det är allmänt känt att ett styvare spö är lättare att kasta med för den som är van med ett rull-flugspö.

Tenkara Evolution 360

Jag hoppas att ingen har missat att vi har dragit igång Tenkarafrämjandet. Vårt syfte är att sprida Tenkara ännu mer, så ännu fler får chansen att upptäcka hur härlig vår fiskemetod är.

För att göra det möjligt har vi raggat ihop lite utrustning som vi kan låna ut till de som ingen har. Ett av de spön som vi har fått tag i är Tenkara Evolution från Tenkara Pyrenee.

Tenkara Evolution är "nybörjarspöt" hos Tenkara Pyrenee. Det är det enda spöt i deras sortiment som inte är ett premiumspö och det syns på priset också, nästan hälften av vad "riktiga" spön kostar.
Det är ett 7:3-spö och 360 cm långt. 7:3 gör ju att spöt är relativt styvt.

Jag har naturligtvis provfiskat med spöt. Betyget är väl godkänt. Jag använde en #3 level-lina och buskiga torrflugor. Spöt är lätt och välbalanserat. Det gick alldeles utmärkt att kasta med det, även i lite lätt motvind. Jag fick en hel del fisk också, ingen av dem satte dock Evolution-spöt på prov. Men oj så roligt det är att få vara ute vid ett vatten igen.

Vid själva fiskandet kändes spöt bara som en förlängning av armen, precis som det ska vara. Ingen obalans, fogarna satt bra. Kasten var smidiga trots en del vegetation runt ån. Allt kändes helt perfekt.
Det kändes tunt och krispigt när jag fällde ut det - så positivt där alltså. 

Hopfällt märks det att spöt är lite billigare. Det verkar t ex inte finnas någon dämpning vid bottenpluggen så det skramlar lite mer än jag är van vid. Liljan var i kortaste laget, men det är i sig inte negativt.

Det ska bli spännande att höra omdömet om spöt när vi lånar ut det. Jag är i alla fall helt nöjd med det och skulle kunna tänka mig det i min samling.

Nu händer det...

1. Våren har kommit till byn. Idag kändes allt rätt, värmen i luften, lukten, allt. Fortsätter det så här så blir det vår också i skogen och därmed snart fiske i norra Bergslagen.

2. Tenkarafrämjandet har öppnat. Vi är ett par tenkara-frälsta som har bestämt oss för att promota tenkara. Tenkarafrämjandet är ett icke vinstdrivande projekt där vi helt enkelt vill att fler ska lära känna tenkara. Vi kommer att anordna träffar, vi har utrustning för utlån, vi har erfarenhet.
Kika gärna på vår hemsida: http://tenkaraframjandet.simplesite.com

3. Strömkantens Tenkara har fått hem sina grejor och snart öppnar webbshoppen. Där kommer det att finnas ett utbud av tenkara-saker från TenkaraUSA. Roligt.

4. Vårens största nyhet handlar igen om Tenkarafrämjandet. Det ska nämligen bli en tenkaraträff i Malingsbo den 10 Juni. Mer info finns på Tenkarafrämjandets hemsida och även i sidmenyn här till höger.  Vi ses väl?

Välj rätt spö

Här är mina funderingar på hur jag väljer vilket Tenkara-spö jag ska använda när:

7:3 eller 6:4?

För mig handlar det om riskhantering. Själv tycker jag att 6:4-spön är skönare att använda, men ett 7:3-spö är bättre på att hantera större fiskar.
Det är kanske lite romantik i det hela, men dras vi inte alla till det intima fisket med lätt utrustning. Och för mig är 6:4 lättare än 7:3, lite tunnare linor och tafsar, lite mindre vatten, mer närhet till fisken, lite mindre fiskar. För mig är valet ganska självklart; åker jag till någon av de mindre åarna i bergslagen så är det ett 6:4-spö som gäller. Ska jag till Dammån eller något inplanteringsvatten så blir det ett 7:3-spö.

7:3 eller 6:4?

Sen är det ju så att fiskemetoden spelar in lite grann också. Gillar man att fiska med sjunkbomber så är det lättare med ett styvare spö. Jag som oftast kör med torrflugor eller möjligtvis nymfer i de övre vattenlagren klarar mig bra med mjukare spön. Sen finns det ju förstås skillnader mellan olika spömodeller även inom t ex 6:4-modellerna... Det är en djungel.

Kort eller långt? 

Längden på spöt är ännu enklare. Det handlar ju bara om att få plats och tillräcklig räckvidd.
Stora vatten = längre spön.
Mindre vatten = kortare spön.
Är det öppet runt vattnet=längre spö
Mycket vegetation och/eller överhäng=kortare spö.

Lätt! 360 cm, 6:4-aktion.

I princip vill jag ha ett så långt spö som möjligt. Långt och lätt. Nu är det sällan några vansinniga skillnader på spölängderna, men jag måste erkänna att mitt 270 cm spö sällan blir använt. Det spö jag använder oftast är 360 cm, det räcker för de allra flesta fisketillfällena häromkring.

Jag har aldrig använt något s.k. zoom-spö med ställbar längd. Hellre att jag tar med mig två spön i olika längd, men det gäller bara okända vatten där jag är osäker på hur det ser ut och vad som finns i det.

Dyrt eller billigt?

Dyrt eller billigt är förstås inget jag funderar så mycket över när jag ska ut och fiska. Det beslutet tar jag redan när jag köper ett spö. Jag är kanske lite dum, men nånstans djupt rotad i mig finns devisen: "du får vad du betalar för". Har jag råd (vilket inte alltid är fallet) så försöker jag köpa s.k. premium-spön när det är dags för en nyinvestering. Jag har både dyra och billiga spön och när jag ska ut och fiska så väljer jag nästan alltid det dyrare spöt bara för att jag litar mer på det. 

Några alternativ

Jag tittar förstås inte bara på priset. Jag kikar ju på spö-kvalitén förstås, och som ren magi brukar dyra spön ge en ledtråd till kvalitén. Det är ju aldrig så att jag tittar på priserna på två spön och sen köper det dyraste, men som sagt, det ger mig en ledtråd till var jag ska börja leta.