En vanlig fisketur

Innan värmeböljan slog till så hann jag ut på en tur.
Till den turen riggade jag två spön, båda 360 cm långa 6:4-spön eftersom vattnet var smalt och fisken inte så stor. Det ena spöt hade naturligtvis en torrfluga eftersom det är så roligt. Det andra spöt hade en kebari-fluga, alltså med framåtriktat hackel. Med torrflugan hade jag en level-line 3# och till kebarin en flätad lina.

Jag har fiskat mycket torrfluga på sistone och tänkte jag skulle köra lite original-stil med kebari. Det slutade med att jag började med kebarin och efter ganska många kast och ett missat hugg så bytte jag till torrflugan. Oh jisses vad mycket mer action det blev. Plötsligt fanns det fisk överallt. Och även om dagens 3:e öring var en av de minsta jag sett, så slutade dagen med ett par lite större öringar.
Och kebarin var bortglömd.

Äntligen fick jag också känna hur mitt mjuka Tenkara Aventure 360-spö reagerade på lite motstånd. Nu var det förstås inga bjässar, men en av dem var nära 30-centimeters-gränsen så den var absolut en värdig kämpe.
Spöt lade sig snabbt i en mjuk båge och höll fisken sysselsatt utan att jag behövde anstränga mig. Det var förstås inte bara att lyfta in fisken men kampen hölls ganska kort ändå.

Fiskekamrat

För några dagar sen träffade jag på en fiskekamrat som just hade införskaffat sitt första tenkara-spö. Lärdomen där är nog att det är bra att man i början av sin tenkara-karriär inte använder en lina som är längre än spöt, i alla fall inte i en liten å med mycket vegetation. Inte för att flugan fastnade överallt, men innan man har fått till kast-tekniken så ju kortare lina man har att hålla reda på desto enklare att kasta.

Och sen kom det äntligen, regnet. Några åskskrällar och sedan guld från himlen. Tyvärr varade det inte så länge. Men jag hann bli lite blöt, och lite färskt vatten fyllde på åarna i området.

Regnbild