torsdag 27 december 2012

Sommarplaner

Planerna för sommaren börjar smidas. Fler och fler intressanta upplägg kommer fram. Den 27 juli ska det visst bli en tenkaraträff i Norge (The 1st European Tenkara Convention). Förhoppningsvis kan jag åka dit. Det blir en lång resa men det vore så roligt att kunna delta i en stor Tenkara-träff. Det är till att hålla ögona öppna för mer information när den kommer.
Nu väntar jag mest på att det nya året ska inledas och att isen ska spricka upp i småströmmarna. Det är nästan den bästa tiden, då när marken är frusen men vattnen är öppna. Det är så smidigt att ta sig fram överallt.

torsdag 29 november 2012

Uppdaterat

Det var ett tag sedan nu jag skrev i bloggen. Kort sagt kan man säga att regnet och ett nytt jobb satte punkt för det. O så var det förstås svårt att matcha resan till Dammån i Jämtland. Resorna till Ädelfiske-sjöarna gav ingenting Tenkara-mässigt sett.
Nu när vintern har kommit och man kan börja drömma igen så har intresset fått en ny kick. Planen nu är att skaffa en 15 fots tenkara-spö för nästa års resa till Dammån. Jag har hittat ett spö på Allfishingbuy som jag ska fundera på. Jag har ju gott om tid att tänka på det.
Jag har i alla fall uppdaterat länklistan lite grann. Det har poppat upp en hel del Europeiska sidor på sistone, och det är kul.

fredag 3 augusti 2012

Draggning efter abborre

I ett socialt experiment där kusinen och jag skulle umgås genom att fiska tillsammans beslöt vi oss för att åka till en näraliggande ström och "dragga" efter abborre med Tenkaraspöna. Så, vid skymningsdags åkte vi till älven, drog på vadarna och vadade ut till en ö/strömkant. Vi band på varsin guldhuvad fluga och började kasta. Fördelen med platsen är att vi kan stå nära varandra, inom normal samtalstons-hörhåll, och ändå få plats att fiska.
Platsen vi valt ut ligger mitt i älven och är omgiven av relativt starkt strömmande vatten. Där vi stod är det dock väldigt grunt och skulle vattnet sjunka ännu mer blir det till en sten-ö. Runt hela "ön" är det förhållandevis djupt och speciellt i bak-kant på ön är vattnet realtivt sett stillastående.
Där det är strömt fungerar de förtyngda flugorna som de ska, men där vattnet står stilla blir fisket mer någon form av jigg-fiske med extremt liten jigg där spörörelser ger flugan fart i vattnet.
En rolig detalj med Tenkaraspön är att även små abborrar känns, och halvstora abborrar böjer spöet rejält. Nu blir det aldrig tal om några "fighter" som kan matcha en harr eller öring av samma storlek, men det är bättre än ingenting, och definitivt roligare än att vara fisklös.
Ett projekt som börjar formas är att åka upp till Dammsjön utanför Nyhyttan och prova att strandfiska med Tenkara och använda en lina som är mycket längre än spöet - läge att kika lite på TenkaraUSA:s videor, där Daniel kör med lång lina, för att snappa upp några tips.
Stämningsbild


tisdag 31 juli 2012

Dammån

Jag har varit och fiskat i Dammån i Jämtland. Dammån är känd för sina stora öringar, och jag åkte dit med ett 13 fots 6:4-spö med en beräknad maxvikt på två kilo. För säkerhets skull använde jag en tafs med en brottstyrka på 1.7 kilo.
Egentligen är Dammån alldeles för stor för att använda ett Tenkaraspö, i alla fall vid den plats vi besökte. Jag kunde bara fiska av hitsidan av strömmen. De andra i sällskapet kunde med sina flugspön lätt lägga flugan på andra sidan strömmen och låta den drifta ned. Å andra sidan kunde jag fiska av närområdet mycket bättre än de andra och på de två kvällar/nätter vi var ute så plockade jag upp flest fiskar. Men, det berodde också på att jag använde mindre flugor än "konkurrenterna" då de stora öringarna kräver större flugor. Och det var något jag var lite rädd för att få med tanke på spöets viktbegränsning.
Harrarna var däremot inget jag var rädd för. Så med en liten guldskalle-fluga i den skumma juli-natten harvade jag mig igenom vattenlagren och plockade upp ca 10 harrar och två små öringar ur ån. Den största av de två öringarna vägde närmare halvkilot och gav spöet en riktig match på ca två minuter innan den kunde landas och återutsättas.
En i sällskapet plockade upp en riktigt stor öring på närmare två kilo - det var riktigt spännande att bara stå bredvid och känna vilken kraft den besatt. Och fast jag var lite glad över att den inte tagit på min fluga så visst var fisket efter "småfisk" lite tråkigare resten av den natten.

söndag 15 juli 2012

På jungfruelig mark

Den senaste fisketuren ledde mig till en liten 2-meters bäck i skogen. Jag har förvisso varit där tidigare, men aldrig fått någonting. Jo, jag har varsat fisk, och fått några ryck i flugan, men jag har aldrig sett något ovanför ytan. Tanken den här gången var att ta reda på vilken sorts fisk det var (innerst inne drömde jag som vanligt om att hitta en, för bäcken, enorm öring).
Precis när jag parkerar bilen så börjar regnet att ösa ner. Som tur är har jag radio i bilen och en allsvensk omgång pågick, och när första halvlek var slut så hade regnet avtagit så pass att jag kunde gå ur bilen. Regnjacka är overkill.
Jag kunde i alla fall konstatera att vattnet stod mycket högre nu än förra gången jag var här. Det gav lite mer tryck i småforsarna som fanns. Jag fiskade med en liten kopparförstärkt tenkarafluga (stl 12) som oftast bara fick driva i strömmen. Jag följde skogsbäcken från vägen tills den planade ut och blev lugnflytande. en sträcka på kanske 150 meter, fast alla som har följt en skogsbäck vet att det känns som säkert en kilometer.
Resultatet då? Nada, ingenting och inte en enda fisk. Inte ens ett hugg. Fast jag fick med mig en keps full av nykläckta kantareller - det tyckte frugan om = fler besök vid skogsbäckar framledes.

Det är inte många meter man kan svinga linan
En hårt kopparlindad Zoidy-fluga med silkesöga och tafsring


söndag 8 juli 2012

Uppdateringar

Det har hänt en hel del sedan jag började med bloggen. Jag har försök hålla länkarna till höger om bloggen up-to-date genom att jag själv använder dem ganska ofta. Förutom länkarna så har jag hunnit fiska Tenkara mycket mer och aktivt diskuterat metoder, spön, linor och flugor på diverse forum. Jag lär mig massor hela tiden, och mer och bättre information flödar ut över Internet nu än för 6 månader sen.
Här kommer några uppdateringar av länkar och åsikter...
* Först en ny och bra video där Chris från TenkaraBum visar hur enkelt det är att knyta en basic Tenkara-fluga.
* Jag har också på senare tid pratat mig varm för en Hi-vis Flourocarbon-lina och sagt hur bra den är att kasta med. Det tycker jag fortfaranden, men den linan är ganska tung och vill du fiska torrflugor så är nog en flätad lina nöjsammare.
* Jag har även tidigare påpekat att den bästa "level"-linan är en som har slutat tillverkas. Nu verkar det som att den har återuppstått. Sen efter att ha använt den några gånger måste jag erkänna att det finns ljussättninger och vinklar där den orangea linan inte alltid är så synbar. Som tur är finns det andra varianter på hi-vis-linor, bl a en med flera färger.
* Det verkar även som att Tenkara Talk-bloggen har slutat uppdateras, och istället skriver Jason hos TenkaraUSA.
* Slutligen har jag fastnat för hullinglösa och ögonlösa krokar för mina flugor. Krokarna är så mycket tunnare och känns smidigare, och ännu ingen tappad fisk.

söndag 1 juli 2012

Öring

Efter många dagars uppehåll i fiskandet kom till slut chansen. Vädret var milt sagt, varierande. Dagens mål var att:
* få en till tur med Esoteric-spöt i kroppen.
* besöka ett intressant sel som jag spanat in för någon vecka sedan.
* prova på de nya Fuji EZ keepers jag fick från England
* få fisk på en ny Zoidy-fluga.

En hyllning till Zoidy
Den förra Zoidyflugan var förebilden, men två stora förändringar infördes till version 2. Den första var att jag lindade några varv koppartråd på den för att få den lite tyngre. Den andra förändringen var att jag band in en tafsring som öga på den annars ögonlösa kroken.
Det senare känner jag att jag måste få förklara, den första Zoidyflugan har nämligen förolyckats. Det var inte någon två-kilos öring som bet av den, nej, det var undertecknad som i ett försök att klippa bort tafsen helt sonika klippte upp ögat på flugan. Den nya Zoidy-flugan är alltså gjord på en ögonlös krok, med ett öga av spunnet silke, med en tafsring iknuten. En bild på den kanske inte är helt fel:

bild kommer senare när alla datorer är iordning igen
Fisketuren inleds annars med att första kastet ger fisk, en löja, på en sprillans nyknuten Klinkhammer stl 12. Några försök med Klinkhammern i det inspanade selet ger ingenting alls. Strax efteråt byter jag till en nymf med guldhuvud och får mängder med mörtar i ett större sel. När jag kör med samma tynga nymf i grundare strömmande vatten sätter den sig snart i botten och är därmed förlorad. Tillbaka i "mörtdammen", nu med Zoidy v2 längst ute på tafsen, vill jag prova att få fisk på den hullinglösa och ögonlösa kroken. Då den är mycket lättare än det förlorade guldhuvudet går den mycket högre i vattnet. Jag får hugg på hugg utan att få fast någon fisk, vilket får mig att i huvudet författa ett surt brev till leverantören. Strax efteråt så kommer hugget, och fisken följer med upp, och mysteriet får sin lösning; mörtarna har ersatts med små löjor och jag är förvånad att den jag fick upp lyckats att gapa över kroken.

En gren av älven.
Medveten om att Zoidy v2 kan få fiskar att nappa drar jag mig tillbaka till bilen, och framförallt det inspanade selet för ett sista försök. Tyvärr ger selet återigen ingenting. I brist på annat att göra låter jag Zoidy-flugan följa med vattnet ut från selet och in mellan några av alla de stenar som ramar in det. Där, äntligen, där tar öringen. Den är, som synes på bilden nedan, inte den största öringen. Men den kom från en älvsträcka som som hittills bara släppt ifrån sig en öring per år så jag känner mig lite nöjd ändå.

Här är fisken och jag är beredd på ett snabbt ingripande ifall den skulle vilja sprattla iväg.
EZ Keepers som linhållare
En liten kort recension av de EZ keepers jag provade: Jag tyckte att de var omständiga att spänna fast på spöt, för mina ovana händer tog det mig längre tid att få dem att sitta bra än att rigga på lina och fluga. Några gånger kom jag också åt dem med händerna när jag manövrerade spöt och iom att jag inte förväntade mig någonting där så hann jag bli lite irriterad på dem. Däremot, var de väldigt praktiska att använda och flera gånger där jag annars hade valt att försöka kryssa fram i skogen med 4 meter spö framför mig valde jag nu att fälla ihop spöt och vandra enkelt istället. Jättesmidiga att använda alltså. Opraktiska att spänna på. Jag är också lite osäker på hur länge gummiringarna kommer att hålla och jag förväntade mig att jag skulle tappa någon av hållarna men jag fick med mig hela setet hem.
Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till dessa linhållare. I grund och botten tycker jag att ju färre saker man har med sig och ju förre attiraljer desto bättre. Alternativet till linhållarna är antingen att ha linan i handen eller använda sig av en lös spole som man lindar upp linan på och sedan trär över spöt för att låsa den.
* Hålla i handen - är den minimalistiska och billigaste lösningen. Nackdelen är att man inte kan ställa ifrån sig spöt, det kan också strula när man byter hand och kan innebära lite trassel eftersom man normalt lindar linan från topp till fluga när man fäller ihop spöt, men också när man fäller ut spöt igen.
* Extra spole - frigör händerna vid förflyttning och går bra att linda upp utan att trassla linan. Är dock ganska omständigt att linda på linan eftersom den kräver två händer (man ska samtidigt både hålla i och eventuellt fälla spöt). Den relativt sett lilla diametern på spolen gör att man måste linda många varv.
* EZ keepers - Omständiga att montera och känslan är fortfarande att det borde vara lätt att förlora delar av "systemet" när man rör sig i skog och vatten. Däremot ren lyxkänsla när man lindar linan och när man förflyttar sig.

lördag 30 juni 2012

Sommar

Sommar, sol, regn, och mycket jobb. Så kan man sammanfatta den senaste tidens fiske för mig. Med lite tur kan jag komma ut i morgon på dagen. Kvällen är (som vanligt) uppbokad så nu gäller det att vädret är OK, jag har just bestämt mig för att allt som inte är spöregn är OK.
Just idag skulle jag ha kunnat åka iväg, men eftersom jag är utan bil blir det inget av med det. Istället funderar jag på att knyta några nya flugor på ögonlösa krokar. Och så ska jag drömma om imorgon. Den stora trösten är att jämtlands-resan närmar sig och med den utlovat fiske i några vatten som ska innehålla rikligt med Öring och Harr.

Sedan sist har ett nytt paket anlänt från leverantören i England, det innehöll bl a en annan sorts fluorocarbon hi-vis-lina som jag är sugen på att prova. Jag fick också med några Fuji EZ keepers för att hålla linan på plats när man förflyttar sig.

söndag 17 juni 2012

Första fisket med nya spöt

Igår kunde jag hämta ut paketet med det nya tenkara-spöt från Esoteric, 12 fot, 6:4-action. Äntligen. Jag kunde knappt bärga mig innan jag skulle få känna på det. Ändå lyckades jag hålla mig över hela dagen och först på kvällen, i solskenet, skedde premiärturen.
Jag åkte till närmsta älven för testet. Vattnet är fortfarande ganska högt och det är bra tryck nedanför dammen. Jag har gett upp att hoppas på öring i älven, istället är vattnet fullt av abborrar och det är till dem jag sätter min lit för att få lite action med spöt. Ändå så börjar jag så högt upp jag kan och "nymfar" mig igenom forsarna innan jag kommer till det lite lugnare vattnet. Resultat: 1 st mört. Inte alltför liten, men ändå, bara en mört.
Abborrarna kommer istället till när vattnet lugnat ner sig och jag får dra fram nymfen med handkraft. Fiskemetoden känns inte alls som flugfiske utan mer som om jag fiskar med en liten jigg. Det ger i alla fall fisk, och det var därför jag kom hit.
Hur beter sig då spöt med fisk på? Jo, det böjer sig förvånansvärt mycket för relativt sett liten fisk. Å andra sidan var böjningen inte så mycket kraftigare när fiskarna blev större. Nu pratar vi inga tungviktare, de ville inte till idag, men en och annan av abborrarna närmade sig 25 centimeters-strecket i alla fall. Dagens sista abborre var knappt större än flugan.
Sist, men också minst.
Hemma, vid en jämförelse med mitt 13-fots Wakata, kändes Esoteric-spöt lite framtungt, men det var inget som jag tänkte på när jag stod ute i älven. Esoteric-spöt är som helhet lite tyngre och har kortare och fler sektioner, något som naturligtvis påverkar. Nu glömde jag att kasta tyngdlösa flugor med spöet, men jag återkommer med det.

måndag 11 juni 2012

Spänningen stiger

I dessa regn- och fotbollstider blir fisket helt klart lidande. Till de goda nyheterna hör dock att mitt nya spö är på väg från England. Jag har ju beställt Esoteric Tackles nydesignade spö som jag bara har hört gott om. Inte från så många olika källor än dock - det är ju alldeles nytt.
Kolla in de snygga bilderna på esoteric's hemsida

Sen beställda jag lite smågodis också, men det är spöt som jag mest ser fram emot att få.

söndag 3 juni 2012

6 erfarenheter rikare

Finns det något bättre sätt att avsluta en helg än att spendera första feberfria dagen ute på knädjupt vatten och fiska med tenkarespöt i regnet? Jo, antagligen, men jag tyckte det var ganska roligt ändå.
I och med att temperaturen i vattnet höjs och vattenmängden sjunker så sänks också ambitionsnivån även om förhoppningen och viljan finns där. Det jag använder så många ord till är att försöka säga att även om jag hoppas på öring så är det realistiska endast abborrar och vitfisk i min närmsta älv.
Jag gick i de mest brusande delarna jag kom åt. Jag fiskade med mitt 13 fot spö, 3 meter hi-vis lina, 1 meter tafs och längst bort från mig satte jag en nymf. Den första nymfen jag provade var en liten killer bug, men med lite grönt i kroppen istället för det klassiska rosaröda. Den var lite för lätt för hårt strömmande vatten och i början så fiskade jag den med alldeles för mycket slacklina. Först när jag stramade åt den när vattnet gick lite långsammare noterade jag de lätta huggen jag fick. Ganska snart hade jag plockat upp... två mörtar. Ja, inga öringar direkt, men väl lite erfarenhet.

Direkt efter forsen, men titta inte på vattnet utan på färgen i träden där solen lyser.
Längre nedströms, där älven planade ut och gick över ett grunt parti provade jag en tyngre nymf och plockade snart upp 4 små abborrar. Inte mycket till kamp, men ändå nyttiga erfarenheter.
All utrustning som behövdes, förutom vadarna och fiskekortet. Notera att "bakgrunden" inte är en bluescreen utan en regnjacka.
Generellt måste jag säga att det där med att fiska med nymf inte är det roligaste fiskesättet, men det verkar fungera för att fånga fisk.

Slutligen ser framtiden mycket spännande ut. Jag har nämligen beställt ett nytt spö från England. Jag fyller ju år snart och vem vet bättre än jag vad jag vill ha i födelsedagspresent?

söndag 27 maj 2012

I väntans tider

Idag var jag på besök vid den närmsta älven. Där finns det ett ganska kort forsområde alldeles efter en damm. Direkt efter forsen blir älven både platt och bred och lite för stor för Tenkara. Förhoppningen var att flödet inte skulle vara för högt. Osäkerheten gjorde att jag också tog med reservutrustningen, vilken består av ett UL-spö och en liten haspelrulle.

Tyvärr var det lite för högt vatten så jag fick hållas med det lite fisk-säkrare men inte alls lika roliga UL-utrustningen.

Några betraktelser från idag:
  • Fiskekort klarar sig bra i tumlaren, i alla fall om det ligger i en byxficka. Tur att det snart är dags att förnya årskortet. 
  • När man har kämpat hem två gäddor över kilot i ganska strömt vatten känns plötsligt en hyfsad abborre som en gäspning - det tände liksom aldrig till.
Några andra roliga saker:
  • Nu är det snart Juni och då förväntas Esoteric Tackle få hem sin spö-serie. Vore kul att testa det i sommar.
  • I slutet av Juni ryktas det om att ännu en Tenkara-handlare ska dyka upp i England. De heter Tenkara Centre UK och ska introducera både sig själva och en ny spöserie på British Fly Fair International.

lördag 26 maj 2012

Vattenbilder

Nu har jag inte hunnit fiska på riktigt på ett bra tag. Däremot tänkte jag bjuda på några stämningsfulla bilder som jag tog på väg hem från jobbet igår.



Och slutligen en riktig stämningshöjare, synd bara att området är fredat och fiske förbjudet.
video

lördag 12 maj 2012

Vid älvkanten

Idag besökte jag två nya bäckar. Den första av dem kommer att återbesökas när de senaste dagarnas regn runnit undan. Istället fick jag åka till den lokala älven för att testa dels Zoidy-flugan och dels den oranga Hi-vis-linan.
HiVis-linan syns väldigt bra, speciellt med solen i ryggen.
Linan tyckte jag var alldeles underbar att kasta med. Jag hade mitt korta spö, ett 9 fots 6:4-spö. Jag hade 2 meter HiVis-lina och ca 80 cm tafs. Linans storlek var 3. Igår kväll specialstuderade jag knutar för Tenkara på TenkaraUSA's forum (video här) så jag var väl förberedd.
Uppströms testade jag med Zoidy-flugan och när jag vände och gick tillbaka nedströms använde jag en förtyngd KillerBug. Egentligen är de inte så kul att fiska med, men jag kände att en fisk är bättre än ingen fisk och KillerBug har ett gott rykte. En annan fördel är att när det är mycket strömmande vatten så når en förtyngd fluga mycket djupare än vad en Tenkara-fluga utan extra vikter gör. Jo, förresten, jag fick ingen öring så båda flugorna var verkningslösa idag. Eller så är det fiskaren. Fast jag får försvara mig med att vattnen häromkring inte är kända för att vara speciellt öring-täta, men på just den här sträckan lurade jag upp en öring förra året så någonstans i närheten borde det finnas minst en. När vattnet sjunkit undan lite ska jag tillbaka hit och köra torrflugor.
En strömbild

söndag 6 maj 2012

En gratis fluga

Vad får man om man blandar en ruggande dvärgpapegoja, en dam med en syaffär och en snäll handlare från England? Jo, en Zoidy-fluga.
Det började med att jag fick med några trendiga ögonlösa krokar när jag beställde lina från Esoteric Tackle. Dessa har blivit liggande ett tag, men så publicerade Jason en ny artikel om ögonlösa krokar där han rekommenderade silkestråd för ögat. Eftersom min stad är full av syaffärer sprang jag genast ut och i den tredje affären hade de silkestråd, och vänligt nog så fick jag tre rullar med lite olika trådar.
Sonen har också nyligen fått en dvärgpapegoja som är döpt till Zoidberg och dottern samlar upp fjädrar som den har tappat och några av dem har haft lagom storlek. De är lite för styva egentligen, men de var, liksom alla andra delar, gratis.
 Med kroken fastspänd i städet, förövrigt det enda verktyget jag använde, så band jag ihop en fluga av Tenkara-typ. Det ska bli spännande att få prova den och se om man kan få nån gratis fisk på den.

onsdag 2 maj 2012

Lilla julafton

Idag kom paketet från Esoteric Tackle. Äntligen. Det jag har längtat mest efter är Hi-vis linan, den lite magiska Tenkara-linan som upptäcktes av Chris på TenkaraBum, en av mina tidigaste favoritsidor. Tyvärr verkar det inte hända så mycket där längre men jag hoppas att han återkommer med full kraft snart. Hi-vis linan var det ja.  Den orange från Sunline, den som har slutat tillverkats. Jag hoppas att jag får tillfälle att prova den till helgen. Tyvärr har väderlekstjänsten lovat snö till helgen, men man kan alltid hoppas att de har fel.
Förutom den efterlängtade linan innehöll paketet några nya krokar att binda på, bl a några trendiga ögonlösa krokar där man får binda sitt eget krok-öga. Jag har tidigare länkat till Jason Klass' instruktioner, och jag gör det här igen ifall det är någon som är nyfiken.

måndag 30 april 2012

Äntligen, nu har året börjat

Sista chansen

Äntligen fisk (och med fisk menas förstås Öring). Senast jag försökte i skogsbäcken provade jag med en nymf och en tenkara-fluga. Då spanade jag in några platser där jag ville prova torrfluga. Idag fick jag chansen. Jag körde med en klinkhammer som mer eller mindre fick drifta nedströms medan jag smög bredvid. 
Stilla stråk, ca 2 meter brett och 30 cm djupt.
Vid ett tillfälle hörde jag fisk framför mig, jag lyfte blicken och såg en ryggfena i strandvattnet kanske 5 meter bort. Jag smög närmare medan fisken arbetade sig fram i det grunda vattnet längs stranden åt mitt håll. Efter ett tag möttes vi, och det var tydligen två små gäddor som parade sig - och ingen av dem ville ta mig fluga som dansade på vattnet några centimeter ifrån dem. När jag försökte smyga fram kameran varsade de mig och avbröt genast "verksamheten". Eftersom ån verkade vara ett så populärt gädd-vatten så koncentrerade jag mig på de mer forsande områdena och lät de stilla partierna vara.
Strömmande vatten
Sedan, i slutet av en forssträcka fick jag äntligen kontakt. Den vita tofsen på klinkhammern försvann precis i kanten av en stor sten och strax var årets första öring uppe och hälsade på innan den släpptes tillbaka. Det var nog också årets sista besök i ån som blivit den här vårens mest frekventerade lokal. Ån är lite för liten för alltför täta besök. Möjligen att den får ett besök av någon UL-fiskare som vill titta på gäddorna. Själv vet jag nu att det verkligen finns öring i bäcken, det är dags att finna ett annat projekt.
Bäcköring



söndag 22 april 2012

Jag hade i alla fall tur med vädret

Under en släkt-träff i helgen fick jag en ask med provflugor. Den långa vintern i kombination med flugbindings-kunskaper och Tenkara-pep-talk ledde till experiment där "vanliga" nymfer kors-befruktades med Tenkara-flugor. Idag var det dags för första testet. Tyvärr saknar jag närhet till de riktigt bra fiskelokalerna man önskar sig när någonting nytt ska provas. Man vill ju veta om avsaknaden av fisk beror på flugan (eller fiskaren) eller för att det helt enkelt inte finns någon fisk.
Ett av de bredare partierna i bäcken
När jag kom till skogs-bäcken möttes jag av en del av ett avbrutet teleskop-metspö samt tydliga spår av mask-grävning. Någon hade tydligen varit på "min" plats och maskmetat nyligen. Nåja, det är sådant man får ta. Jag tog min otroligt lätta packning, dvs en ihopfällt spö i handen och fiskevästen under regnjackan (inga vadare!) och knallade nedströms ca 1 km. Då jag skulle prova nymfer så ville jag göra det uppåt så att jag kunde dra hem flugan genom ostört vatten.
Under den första halvan av återfärden använde jag en skänkt Pheasant tail med ett halv-hackel och till den andra halvan en svart-orange Sekasa kebari. Ingen av flugorna gav något resultat. Hur det ska tolkas är lite oklart. Hade den ena gett fisk och den andra inte hade det inte varit några problem. Nu fick jag inte ens fisk på referens-flugan vilket kan tyda på att det var fel dag för nymf-fiske och/eller att fiskaren inte var tillräckligt på alerten.
Provflugan tillsammans med en referens-fluga.
Det var en skön eftermiddag trots gårdagens snöfall och förmiddagens regnväder, och skönt att hinna vara ute. Nu längtar jag till sommarens resor till lite mer produktiva vatten. Det börjar bli lite pinsamt att blogga och sedan aldrig få någon fisk.

Jag hade i alla fall tur med vädret.


fredag 20 april 2012

En vanlig dag på jobbet

Det var längesedan det blev någon fisketur, mycket beroende på resor i jobbet. Tyvärr kommer det att dröja ett tag till innan jag får blöta någon fluga igen. Jag har i alla fall lagt en beställning på Esoteric Tackle's Hi-Vis lina. Ser fram emot att den ska komma så att jag äntligen får testa den lina som har blivit lite av Tenkaras motsvarighet till Chadwick's 477-garn för Killer bug-älskarna. Linan har nämligen slutat tillverkas, det som säljs är diverse restlager.
Jag tycker också att alla ska åka på Tenkara-träffen i juni. Jag hoppas kunna åka dit, om så bara över en dag. Tyvärr är det inte min favorit-helg och en tur till Öje är en väldigt lång dagsresa. Men det vore så roligt att kunna åka dit.

måndag 9 april 2012

Ett kungarike för en lina

Det jag nu kommer att skriva om linor är inte enbart egna erfarenheter, därtill har jag inte haft möjlighet och ekonomi. Däremot har jag läst vad andra skrivit, ifrågasatt och debatterat, och testat lite grann. Om någonting av det  jag skriver här går stick i stäv med din åsikt och erfarenhet vore det jättesnällt om du skickade in en kommentar. Syftet med inlägget är inte att pådyvla någonting, eller agera pekpinne, utan syftet är att ge en Tenkara-intresserad en bra start. När jag började med Tenkara hade jag önskat att det fanns en sån här sida någonstans. Nu vet jag att det finns liknande sidor, men ju fler desto bättre tänker jag. Och varför inte också en på svenska.

Linans syfte är förstås att föra ut flugan till väl vald plats på vattnet. Om nu inte flugan är nedtyngd av metall så är det linan som måste göra jobbet att få ut flugan. Flugor med stort luftmotstånd kräver mer kraft än en tunn klassisk tenkara-fluga. Det finns många sanningar, men den största sanningen är att ingen kan bestämma hur din spö-lin-kombination ska se ut. Däremot finns det många råd som kan ges. Linans längd t ex, ja, det beror på var du fiskar, växtligheten där du fiskar och hur vattnet ser ut. Om du nu vill köra Tenkara i en sjö, eller i ett stort vatten med gott om utrymme, eller om du är en mycket skicklig kastare, så kan du använda en lina som är långt mycket längre än vad spöet är. Daniel på TenkaraUSA har här en artikel om Tenkara med lång lina. Det vanliga är annars att linan är lika lång som spöet, tafsen inkluderad.

Flätad eller mono, taperad eller "Level", är frågor att ta ställning till när man ska bestämma sig för vilken lina som ska användas. Det är i mångt och mycket en fråga om tycke, smak och tillgång. Det gäller att finna rätt kombination där linan ska vara tillräckligt tung för att kunna kasta ut en fluga, men samtidigt tillräckligt lätt för att inte plaska samt hålla sig över vattenytan om man fiskar på klassiskt tenkara-vis (dvs, med endast flugan i vattnet och resten av linan ovanför). De sidor som jag tycker är bäst tar upp vad och varför gällande Tenkara-linor är TenkaraBum's Lin-sidor. I korthet säger han; vind och hårda spön kräver grövre linor och att grövre linor med fördel kan taperas. Han pekar också på det faktum att flourocarbon har högre densitet än vanlig nylon-lina och därför kastar bättre i tunnare diametrar. Han säger också att all flourocarbon inte är densamma och att vissa sorter passar bättre för Tenkara än andra. Superlinan Fireline har ännu lägre densitet och lämpar sig därför ännu sämre för Tenkarafiske.
Senast jag var ute och fiskade använde jag en taperad, flätad lina till mitt 6:4-spö (se instruktioner här). Den övre delen av linan bestod av 3 flätade 0.10-trådar av vanligt nylon-tafs-material och nedre delen av två flätade 0.14-trådar, sen avslutades paketet med en tafs.
Chris på TenkaraBum rekommenderar linstorlekarna (flourocarbon, level line) 0.25 - 0.30 för mjuka spön och 0.35-0.37 till hårdare spön. Det bästa är helt enkelt att prova sig fram till något man trivs med, och som passar spöet. Själv väntar jag på att Hi-vis-flourocarbon-linor ska dyka upp på Esoteric Tackle och om de är billigare än de som TenkaraBum säljer så beställer jag därifrån.

Tafsens har två roller när det gäller Tenkara. Det man tänker på oftast är ju presentationen av flugan. Inom reguljärt torrflugfiske är det den viktigaste egenskapen, men när det gäller Tenkara spelar andra saker också in, och ibland t o m en större roll. Då Tenkarafisket utförs med en toppknuten lina, och toppen linan är fäst vid är smalare än en millimeter i diameter är tafsens viktigaste roll helt enkelt att gå av innan spöet gör det. Fiskar man sedan med en klassisk japansk Tenkara-fluga där linan/tafsen inte ens ska ligga på vattnet spelar tafsen inte heller så stor roll för presentationen. Fiskar man däremot torrfluga med Tenkaraspö (det finns säkert fler tekniker som är intressanta i sammanhanget) så blir presentationen genast viktigare.
Hur mycket tafs ska man använda då? Om syftet med tafsen bara är att gå av före spötoppen och fästa flugan vid linan behövs inte så mycket, kanske bara 30 - 50 centimeter. Den bör inte heller vara en för stor del av den totala lin-längden då det torde innebära svårigheter att få ut flugan. Mitt normalfall är en tafs på ca 1/4 - 1/5 av linans totala längd, och då brukar jag låta linan vara ungefär lika lång som spöet är.

Var hittar man allt man behöver då? Några länkar finns löpande i texten, men för säkerhets skull så repeterar jag dem här:
TenkaraBum: Väldigt duktig med linor och har mycket information. Säljer Hi-vis flourocarbon, handspunna linor av häst-tagel, samt taperade linor av flourocarbon. Nackdelen är att det är amerikanskt så varorna måste importeras.
TenkaraUSA: Min uppfattning är att Daniel gillar lite styvare spön och längre linor och därför säljer lite grövre linor än t ex TenkaraBum. Trevlig site annars, och har ett lager i UK så man slipper importavgifter.
Tenkara Pyrenees: Av bilderna att döma saluför de framförallt flätade linor av både nylon och flourocarbon. I övrigt är min franska in den bästa.
I övrigt så finns det säkert bra material hos din lokala handlare. Jag använder vanligt tafsmaterial till att fläta linor. Det jag har haft svårt att hitta lokalt är Hi-vis flourocarbon-linor.
Håll gärna också ett öga på Esoteric Tackle, de har utlovat Hi-vis flourocarbon men har i skrivande stund inte fått ut det på web-shopen.

The trout is out there, och nu är det snart fiske-högtid.

lördag 31 mars 2012

Nyheter, och en ny favoritlina

Åter tillbaka från en resa till västra grannlandet. Det fanns tyvärr inte tid för fiske, men lite nytta hann jag göra.
Dels upptäckte jag att Nordisk Fiskeutstyr har en butik runt hörnet från kontoret där jag var, och dels hittade jag följande intressanta artikel om fiske i Oslos närhet. Jag hoppas kunna följa upp det och åtminstone provfiska några av platserna, förhoppningsvis redan till sommaren.
Jag har också noterat att Esoteric Tackle har fått in sina första Tenkara-varor. Tyvärr ännu inte deras nyutvecklade spöserie men en linspole som verkar bra (Se Karel's recension) samt krokar utan vare sig hullingar eller öga. Ögat får man binda själv, snygga bilder finns på Jason's Tenkara Talk-sidor.
Sedan till det viktigaste; jag har hittat en ny favorit-lina! Eller, hittat och hittat, med hjälp av Karel's utmärkta instruktioner så flätade jag tre 0.10-trådar och band ihop dem. Just nu är det den linan jag tycker fungerar bäst, framförallt till de lite tyngre "blöta" tenkara-flugorna men också till torrflugor med lite större luftmotstånd, i alla fall så länge jag inte kastar i motvind.

tisdag 13 mars 2012

Bra länkar

På TenkaraUSA har man lagt upp en video om hur man riggar sitt spö. Lite mycket prat kanske, men ändå sevärd: Rigga ditt spö
Esoteric Tackle är en engelsk webbshop som håller på att ta in Tenkara-utrustning. Håll utkik, det kommer säkert att finnas anledning till att återkomma dit här i bloggen.
Har du en bra Tenkara-historia skulle du kunna skicka in det till TenkaraOnTheFly's "bra-historia"-tävling för att se om du vinner något litet pris. Jag hoppas att han kan skicka saker även utanför USA om det skulle behövas.

söndag 11 mars 2012

Utforskningar

När vädret är så fint och marken så bar fast det bara är i mitten av mars, ja, då måste man gå ut på upptäcktsfärd. Jag har i mitt närområde, inom gångavstånd faktiskt, en mindre å som går igenom ett skogsparti. Enligt länsstyrelsen är det inte bekräftat att det finns öring i ån. Elfiske har inte utförts men ett misslyckat utplanteringsförsök med flodpärlmusslor tycks bekräfta avsaknaden av ädelfisk. Dock finns det öring i närliggande vattendrag så helt omöjligt är det inte.
Eftersom jag inleder dagens inlägg i så negativa ordalag förstår ni naturligtvis att jag blev fisklös. Men ån var så vacker så fort jag kom in i barrskogen, innan dess var det så risigt att det knappt gick att nå vattnet, än mindre med ett 4 meter långt och bräckligt spö i handen.
Jag blev bara av med en fluga, det var ett flugsnappande träd som tog den. Fluga nr två hade jag gett upp, men efter att tafsen gått av ramlade grenen ner bredvid mig, och med den också flugan. Nåja, det var en väldigt vacker å jag fick se, och jag kommer att gå tillbaka och prova fler gånger. Mina två största lokala öringar kom båda från strömmar officiellt utan öring.
Ett tips, årstiden uppmuntrar till skogsvandringar. Marken är fortfarande frusen så det är torrt nog att gå med kängor, och löven har inte slagit ut så sikten är oftast bra. Sist men inte minst viktigt, myggorna sova ännu.

Risigt värre.

Skogsåar är alltid lockande

 

tisdag 6 mars 2012

Behöver man vadare till Tenkara?


Behöver man vadar-stövlar för att fiska Tenkara? Självklart inte. När man läser amerikanska bloggar, och svenska forum för all del, så verkar det så självklart att man har vadare. Man säger att Tenkara är lättviktsfiske, man visar på enkelheten med ett spö en lina och en fluga, men om man ska räkna in vadarna i packningen så blir det genast mycket mycket mer. Har vadarna blivit en del av standard-utrustningen av den enkla anledningen att det är många flugfiskare (som redan är vana vadare) som tagit upp Tenkara?
Vadare kan många gånger vara bra. Är det mycket växtlighet etc. runt ditt vatten gör vadarna att du kan ta dig fram i vattnet istället för på land. Vadare gör också att du kan vandra ut i vattnet för att kanske nå ett bättre ställe att lägga flugan på. Vadarna är dock inte lika nödvändiga för att skaffa sig utrymme för bak-kast då detta inte är nödvändigt i Tenkara-fiske, kanske det inte är det för kast med ett vanligt flugspö, fast jag har ännu inte lärt mig någon annan kast-teknik ännu.
I de små vatten som jag oftast fiskar i här hemmavid så är vadarna långt ifrån nödvändiga. De gör förvisso att jag kan korsa ett vattendrag där stövlarna inte riktigt räcker till, men för varje steg på marken riskerar jag att punktera byxorna på någon vass gren. Filtsulorna på skorna är inte heller gjorda för de promenader i skogen det blir när strömmen är mindre och poolerna så små att de snart är utfiskade. Vadare eller inte vadare? Det bestämmer jag när jag vet vart jag ska åka, i kombination med vilket väder det är.

Remember, the Trout is out there.


söndag 4 mars 2012

Fortfarande vinter


Idag var jag återigen ute på en fisketur. Det är egentligen lite kallt fortfarande, man fryser om fingrarna. Men det var så fint väder och vattnet rinner öppet. En stor fördel med detta vår-nära fiske är att myren är frusen och lämpar sig väl att gå på.
Idag lyckades jag inte att lura upp någon fisk med flugan. Men jag skrämde iväg en när jag kom för nära, så jag vet nu att det faktiskt finns fisk i bäcken. Blev bara lite oroad över flykten - jag har sett många gäddor bete sig på det sättet.
När jag gick nedströms bäcken använde jag en Klinkhammer som fick flyta nedåt. På väg tillbaka hängde jag på en killer bug. Den kräver mycket mera utrymme, märkte jag. En torrfluga kan man låta flyta på plats medan en killer bug måste kastas ut. Känslan var också att jag kunde lika gärna ha metat med en daggmask som att fiska med den förtyngda flugan.
På TenkaraUSA säljer de en Tenkara Line Holder. Jag gjorde en egen av en gammal lin-spole och lite skum-plast och hade med den på dagens fisketur. Jag tyckte att det var väldigt omständigt att linda upp linan på den samtidigt som jag tog ner spöet, men den var praktiskt när den hängde på spöet när jag gick. Men ska jag förflytta mig kortare sträckor så  tar jag nog linan i handen, det gick så mycket smidigare, och en hem-flätad lina trasslar inte så allvarligt.

Vinter i skogen




söndag 26 februari 2012

Årets andra tur

Vad skönt att vakna till solsken en februari-dag. Eftersom det var plusgrader så passade jag på att åka och titta  på en bäck jag inte besökt tidigare. Enligt fiskevattensdokumenten så finns det öring i bäcken. Jag tog med tenkaraspöt, en nyspunnen lina, en fru och en fikakorg och så åkte jag iväg.
En vacker bäckravin i vinterskrud.
Som tur var rann det vatten i bäcken och den såg helt underbar ut. Då vi hade avsatt ganska kort tid för fisket, och skogen var full av smältande snödrivor passade jag på att fiska medan frun fikade i solskenet. Jag hann med två pooler och provade både en klinkhammer och en sakasa kebari med röd stjärt utan att få någonting. Men jag var nöjd med linan och ska strax fläta ytterligare några meter. Och så fick jag fiska lite grann.
Vinterfiske

lördag 18 februari 2012

Ett spö för Tenkara

Vill du prova på Tenkara? Jag har fått ta del av hemliga uppgifter. En av dem är att Google har registrerat många sökningar på just kombinationen Tenkara + Spö. Det har lett till att jag nu vill dela lite av mina erfarenheter av Tenkaraspön.
Duger vilket spö som helst? Hmm, svaret måste bli både ja och nej. Alltså, jag kan inte se mig själv använda något annat än ett riktigt Tenkaraspö. Vill jag därför att man inte ska kunna experimentera? Svaret på den frågan måste bli Nej. Jag hittade en video på Youtube där en kille bygger ett Tenkaraspö av ett gammalt spinnspö och jag måste erkänna att min första reaktion var: killen har inte ett endaste rätt. Men... Själv kan jag bli vansinnigt irriterad när snobbiga flugfiskare kallar Tenkara för mete. Men å andra sidan finns det säkert flugfiskare som tycker att fiska med våtflugor är som att dragga och bara torra flugor är fina nog. Och jag kan tänka mig att vissa specialiserade metare tycker att flugfiskarna är bra löjliga. Den som har mest rätt är nog min egen mor. Hennes syn på det hela är att vi fiskar - hur skiter hon fullständigt i, och hon bryr sig inte heller om skillnaderna på våra fiskesätt. Vi är alla fiskare. Huvudsaken måste väl ändå vara att vi själva har roligt i det vi gör och vi ska därför inte fördöma andra bara för att de har roligt på ett annat sätt, eller hur? Fast håll med om att allt fiske med rulle är spinnfiske och att många av de moderna skumplastflugorna ser ut som wobblers. Hehehe...
Hela den långa harangen ska alltså leda till slutsatsen att visst får du använda vilket spö du vill, men jag vill ändå rekommendera ett riktigt Tenkaraspö för att få ut så mycket som möjligt av ditt Tenkarafiske. Alltså, ett bra Tenkaraspö är så lätt att du kan hålla det och linan över vattnet med ena handen så länge som möjligt. Det är så tunt att du kan kasta en fluga med det med en 0,30 lina som enda kastvikt. Och det är så långt som möjligt för att du ska få bättre räckvidd.
Vad är ett Tenkaraspö?
Ett modernt Tenkaraspö är ett teleskopspö gjort i kolfiber. Mitt lättaste spö, ett 2,7 meters Wakata väger endast 24g enligt specifikationen men de flesta väger nog runt 80 gram och 4 meter är en vanlig längd.
Tenkaraspöt har inget rullfäste eller några ringar, det har inte ens en toppring att fästa linan i. Istället används en sorts tygstrumpa som limmad direkt på den <1mm tjocka spötoppen. (Det finns bra och enkla sätt att få fast linan där, oroa er inte för det.). Rekommendationen är att köpa ett så långt spö som möjligt, bara det passar i ditt vatten. Själv passade jag på att köpa ett kort spö för mina små skogsbäckar i närområdet och ett längre spö till de lite mer öppna strömmarna.

Oavsett längden så är ett Tenkaraspö uppdelat i olika klasser, precis som flugspön är. Men där slutar likheterna. Klassindelningen för Tenkara handlar om styvheten i spöt och skrivs 5:5, 6:4, 7:3 och 8:2. Nyckeln bakom siffrorna är hur stor andel av spöt som är styvt och hur mycket som är mjukt. Om Tenkaraspöt hade 10 sektioner så betyder 8:2 att de 8 första sektionerna är styva och endast de två sista är mjuka medan 6:4 betyder att nästan halva spöt är mjukt. Styvheten påverkar kastet, och vad jag har hört så föredrar flugfiskare som provar Tenkara lite styvare spön eftersom kasttekniken då påminner mer om hur man kastar med flugspöt. Dessutom sägs det att styvare spön klarar större fiskar. Mina spön är mjuka 6:4:or och de har en rekommendation på upp till 2 kilo.
Var hittar du ett Tenkaraspö?
Här får ni hjälpa till. Känner ni till någon bra affär/nätbutik som säljer Tenkaraspön så skicka gärna in tipset hit. Jag känner bara till en butik i Sverige som säljer Tenkaraspön. Det är Fiskecentrum i Umeå. Jag har ingen koll på deras priser eftersom de inte har satt ut det. Man får nog fråga dem. Min tolkning av det är att de kan hjälpa till att importera spön åt dig, bara du vet vad du vill ha.
I Europa känner jag till två ställen: Det ena är Tenkara USA och det andra är Tenkara Pyrenees. Tenkara USA är förstås Amerikaner, men de har ett lager i UK så man slipper betala tull på varorna, förutsatt att de finns på UK-lagret förstås.
Vill man kan man förstås importera från USA eller varför inte Japan. Tenkara USA finns ju, men också All Fishing Buy som blev mitt val när jag köpte spön.
En riktigt bra site som passande nog har en sida där Tenkaraspön recenseras är Tenkara Bums spörecensioner. TenkaraBum är min favoritsida på nätet när det gäller Tenkara, den rekommenderas högeligen.

Ha det gott

söndag 5 februari 2012

Fiskets nedsida

Allt är trögt nu när vattnet frusit överallt. Och råkar det finnas öppet vatten så törs man inte ta ut tenkara-spöet med dess spagetti-tjocka topp. Det är inte heller så roligt att binda flugor om man inte får testa dem.
Den enda nyheten är ett mail som droppade in. Det kom från flugor.se. De har tydligen en jätterea fram till den 19:e februari. Passa på att fynda.
Själv sitter jag och lurar på att (mer eller mindre) översätta en "Tenkara för nybörjare"-artikel till Svenska från någon av de engelska bloggar jag själv besöker och lägga upp här. Om inte annat så bara för att det ska finnas en.

Må så gott.

tisdag 24 januari 2012

Skrivbordsfiske

Vad gör man som Tenkara-fiskare på vintern? Dom som kan ser väl över sitt flugförråd. En annan som är en nybörjarflugbindare tröttnar ganska snart när man inte kan prova flugorna. Nä, min grej är nog kartor. Med rätt karta kan jag sitta i timmar och antingen minnas bra platser man har varit på, eller leta efter nya. När jag var liten var det "Gröna kartan" som gällde. De kostade säkert inte mycket men jag minns dem som relativt dyra ändå. Jag minns de storvulna planer som dök upp när en vän berättade att han på sitt universitet hade möjlighet att skriva ut delar av "Gröna kartan" efter behag.
Nu är det enklare tack vare internet. Man kan använde Googles satellitbilder för att se intressanta forsande områden (förr fick man gissa sig till forsarna genom att studera höjdkurvor på kartorna). Man kan också kika på den moderna "Gröna kartan" på Lantmäteriets kartsök.

En annan mycket intressant resurs för skrivbordsfiskaren är Länstyrelsernas provfiskerapporter. De kanske inte alltid är lätta att hitta men i värsta fall går man in på sin länsstyrelse och helt sonika söker på Öring eller provfiske, eller vad man nu är intresserad av. Är man i Örebro län finns det faktablad för en hel del av länets åar här: Faktablad, Örebro Län

I väntans tider, på återseende.

söndag 15 januari 2012

Årsdebut

Hej igen

Igår hände det. Gästerna var sena (förstås) men efter lunchen och innan solen hann gå ner så ... tog vi mina två spön, några flugor och en snabbtur ner till ån senare stod vi där, lite småfrusna om fingrarna men med flugorna i och på vattnet. Åsträckan är väldigt grund så här års, det är dammluckornas fel. Kastutrymmet är inte det bästa, det är trädens fel. Det blev ganska snabbt mörkt där vi stod så det blev inte många minuter. Men ändå, i mitten av januari. Det kändes skönt. Om vi fick någon fisk. Nej, det förstås. Men vi var där, ute, flugorna hade vattenkontakt. Det är inte helt fel heller. Och om man alltid får fisk är det ju ingen sport.

Bilderna är från rätt åsträcka, det är bara tidpunkten som är fel. De är tagna i somras.

Vyn är tagen bara ett par dagar efter det att fisken på bilden nedan fångades. Då syntes knappt stenarna mitt i ån.

En godbit som naturligtvis fick gå tillbaka.


fredag 13 januari 2012

Tenkara DYI

En del gillar Tenkara för att det är så minimalistiskt. Man nästan tävlar i att ha så lite utrustning som möjligt med sig. Tenkara är dessutom ett ganska så färskt påfund i vidare kretsar (läs: utanför Japan) och det är ofta fiskare från andra discipliner som tar upp intresset. Detta, i samband med det ganska lilla utbudet av Tenkara-specifik utrustning har skapat en ganska rejäl uppfinningsrikedom hos de aktiva. Jag tänkte i det här inlägget försöka peka på en massa bra gör-det-själv-länkar och vid behov kommentera lite grann runt det.
Varsågod:
Linor:
Fläta din lina: Fläta lina själv - den bästa av många flät-instruktioner på nätet.
Se din lina: Bi-vis-lina. Killen på TenkaraBum säljer en hi-vis-lina, men den är dyr och så här kan man spara lite på. Ett alternativ kan vara att göra den välsynliga delen i vanlig Mono medan "stammen" är av kastvänlig flourocarbon.
Spön:
Spötub: Spötub i PVC
Några bra tips: Klipp ut skumplast från t ex liggunderlag eller badtoffla och lägg i förslutningarna för att minska stötarna. Borra hål i förslutningskorken och ett i röret nära korken. Dels kan du knyta fast korken samtidigt som du får tryckutjämning i tuben. Ett hål i botten kan också vara bra för ventilationen.
Extra toppar: Det är väl inget som du tillverkar själv precis, men till mina Wakatas passade jag på att beställa extra toppar att ha i reserv. Dessa förvarar jag i en avsågad toppsektion till ett vanligt 3 meters metspö som är pluggat i bottenänden. Reservtoppstuben förvarar jag i spöfodralet tillsamman med spöet.
Flugor:
Jag är ju en riktig nybörjare på flugor så jag har svårt att ge några goda råd där, men jag kan länka upp en bra sida med bind-instruktioner på en klassisk tenkara-fluga.

Sedan sonen flyttade hem igen nu vid jul så har vi tillbringat en hel del kvällar framför tv:n tittandes på gamla avsnitt av Arkiv X, därifrån hämtar jag dagens hälsning, ja, nästan i alla fall:

The trout is out there

På återseende

tisdag 10 januari 2012

Tenkarabloggning påbörjad

Hej

Jag följer en massa andra bloggar om Tenkara och vill prova att ha en egen. Mycket material kommer jag naturligtvis att sno då jag inte har samma förutsättning som amerikanarna där Tenkara har blivit ganska stort. Här i Sverige är det väl bara FiskeCenter i Umeå som säljer utrustning, och då till ett exklusivt pris. Jag hoppas att med bloggandet så kommer intresset att öka lite till, och om fler blir intresserade så ökar intresset ytterligare lite grann och snart blir Tenkara-utrustning tillgängligt även i Sverige.
Eller ja, tillgängligt är det väl såtillvida att man kan beställa över Internet från USA. Det var så vi fick göra.
Jag har två st Wakata-spön från http://www.allfishingbuy.com/ och är nöjd med dem. Flugor binder jag själv, är nybörjare där. Sedan har jag, som så många andra, problem med vilken lina jag ska använda. Just nu har jag iofs större problem med vädret, vinter som det är. Linor ja, det har jag provat. Jag har testat att ta bort gummit från en fluglina, men den blev fortfarande för tung. Jag har provat att fläta själv, just den är ganska tung också, men jag ska prova fläta tunnare, Karel har en bra sida för det: http://www.tenkaraonthefly.net/. Det jag har använt mest är dock en gammal 0.25 flätad lysgrön lina jag hittade i fiskelådan. Den har sina begränsingar helt klart. Och jag har lite att jobba med under våren.
Jag köpte mina spön sommaren 2011, och jag har naturligtvis fått fisk på dem. Dels var jag upp i Orsa-trakten och provade, men också här hemma i Bergslagen har det fungerat.
Det var det första inlägget det. Förhoppningsvis kommer det flera.