lördag 2 mars 2019

Några ord om tenkara-linor

Linans jobb är att kasta flugan - det är absolut en sanning, men inte hela sanningen. Om det vore så enkelt skulle alla linor vara grova och tunga. Ju tyngre lina desto enklare att kasta, till en viss gräns förstås.
När det gäller Tenkara så är presentationen av flugan själva grejen och det som skiljer ut tenkara från många andra fiskesätt. Och där visar det sig snabbt om man har valt rätt lina. Det är nämligen viktigt att linans tyngd inte drar i flugan. Det är vattnet och viljan som ska bestämma hur flugan ska drifta, inte kastlinan.

En annan viktig uppgift för linan är att synas bra. Åtminstone om du fiskar klassisk tenkara med Kebari-nymfer. Fiskar du torrfluga så kan man kika på flugan istället. Men är det ett trångt vatten och/eller lustiga ljusförhållanden så kan linans synbarhet vara till stor hjälp.

Har du en tung nymf så minskar linans roll. Egentligen borde du inte blanda ihop tunga nymfer och tenkaraspön då spöna inte är tillverkade för det. Men det finns folk som vill fiska tungt och då får de väl göra det. På egen risk.

Har du en lätt kebari-fluga så är en vanlig teknik att du pulsar flugan, dvs att du drar in flugan mot dig, pausar, och sen drar igen. Med en tung lina så kommer den att själv dra med sig flugan även efter att du själv har pausat. Dessutom så mister du direkt-kontakten med flugan och riskerar att missa lätta hugg. Fiskar du mot strömmen så blir förutsättningarna förstår annorlunda.
Jag måste också nämna flugan här. Går det att ankra flugan bra så motverkar den drag-effekten från linan, men då måste flugan ha lite styvare hackel som gör motstånd i vattnet.

Om du, liksom jag, föredrar torrflugor så blir linans vikt ännu intressantare. Bäst presentation av torrflugan får du om du kan hålla hela kastlinan ovanför vattnet, men då strävar den förstås efter att hänga så rakt som bara vinden tillåter den. Det gäller att motverka linans dragningskraft genom att ankra lagom mycket av tafsen på vattnet. Ju lättare lina desto kortare bit av tafsen behöver ligga ankrad i vattnet.
Några av de linor jag använder.
En flätad lina är jätteskön att kasta med. Tyvärr är de också ofta tunga. Och tyngre blir de när de blir blöta. Själv använder jag nästan alltid en level line storlek #3. Den passar mig bäst då jag oftast fiskar torrfluga. Beroende på väder och vind, strömstyrka och hur vattnet ser ut och rör sig, växlar jag mellan att fiska med hela kastlinan över vattnet och nästan till att ankra kanske halva kastlinan i vattnet. Den lina jag har använt allra mest är Sunlines hi-vis orange lina. Jag ser den bra i nästan alla väder och jag är lite lat när det gäller att skifta lina.
Ofta när jag kastar ut låter jag yttersta delen av kastlinan att landa på vattnet bara för att ta bort eventuella rekyl-effekter som kan uppstå. Därefter korrigerar jag hur mycket lina jag lyfter beroende på hur jag vill att flugan ska fiska och drifta. Det är sällan som vattnen där jag fiskar tillåter "perfekta" kast där jag kan låta enbart flugan att landa på vattnet. Och jag kan inte påstå att jag egentligen har märkt någon skillnad eller skrämd fisk. Jag har träffat storfisk-jagande fiskare med tafsar lika grova som min kastlina. Det är ju ingen klumplina direkt som plaskar i vattnet när den landar.

Lästips: Tenkara Talk om linor

lördag 16 februari 2019

Årets nya leksaker

Ända sedan jag började med Tenkara för 8 år sedan har jag letat efter det bästa sättet att transportera mina spön under fisketurerna. När jag bara har ett spö med mig så är det OK att bära det i handen. Men många gånger vill jag ha med fler. Dels för att kunna byta men också för att prova ut dem, känna skillnader och leta på det bästa spöt för varje givet tillfälle. Ibland har jag tacklat dem olika och istället för att byta lina + fluga har jag helt enkelt bytt spö. Dessutom är olika spön bättre anpassade till olika tekniker.
Jag har haft spön nedstoppade i stövlarna - vilket är ganska opraktiskt. Jag har burit flera spön i händerna, men det blir lite omständligt att alltid ställa ifrån sig spön, och värre, att gå tillbaka och hämta spöna när jag ska byta ställe. Det är ju inte så att man bara ställer sig och fiskar, jag förflyttar med uppströms eller nedströms medan jag fiskar. Och då blir det jobbigt att gå tillbaka bara för att hämta mina reservspön.
Jag har länge använt ett pilkoger för vanligt bågskytte och det har varit ganska praktiskt - så länge jag inte haft en andra väska för matsäck och andra attiraljer. Då blir man lite som en packåsna och en av tankarna med tenkara är ju att det ska vara lätt och smidigt. Många funderingar har det blivit genom åren, men få praktiska lösningar.
Nu har jag i alla fall kommit så långt att jag har investerat pengar i en lösning som förhoppningsvis fungerar bättre än alla mina hemgjorda varianter. Jag har nämligen inhandlat en Tenkara-rygga från Tenkara Pyrenee.

Inte för att jag vet om det blir bättre, det ska jag prova ut under året. Men det är alltid kul med nya grejor. :-)

När jag beställde ryggsäcken så var det ett erbjudande så jag fick med några linor samt en dubbelsidig linspole-hållare. Hållaren verkar supersmidigt, och linspolarna har ett lock av tunn plast som hindrar linan att linda upp sig själv. Färgerna är rosa och grönt, inte mina favoritfärger precis. Jag föredrar en lysorange lina för det är den som jag tycker passar vid flest ljusförhållanden. Men, nu när jag har linorna ska jag naturligtvis ge dem en chans. Mer information kommer framöver.

Nya linor. Skojsigt.

torsdag 20 september 2018

Årets sista

Tyvärr tar min tenkara-säsong slut nu. Det går förstås fortfarande att fiska, men i närområdet stänger de snart alla strömmar och jag är fullbokad med IRL resten av året.
Lyckligtvis fick jag avsluta med två dagar i Dalarna. Fint väder var det, och trevligt sällskap.

Finväder i Dalarna.
Eftersom öringen leker snart så bestämde vi oss för att fiska lite harr. Och eftersom det inte finns någon harr i mitt närområde blev det en tur till Dalarna. Jag var inte heller ensam om tanken så vi var ett gäng tenkara-fiskare som avnjöt vattnet och vädret.
Vi provade lite olika tekniker och linlängder. Då vattnet oftast var stort så fiskade vi nästan hela tiden med långa linor. Tekniken passar utmärkt när man vill nå långt men det finns vissa nackdelar.
  • Hemtagningen av fisken innebär att de sista meterna måste man dra med handen och inte spöt.
  • Det är svårt att fiska framför fötterna - inte helt enkelt att göra mothugg när man redan har sträckt både arm och spö så högt upp i luften man kan.
Tenkara Aventure 400, och en fiskare som var gladare än han ser ut.
Delar av sällskapet stannade bara den ena dagen så vi var några färre som utnyttjade varje timma av solljuset hela helgen. 
Summerat så har vi haft väldigt bra fiske och väldigt bra väder. Vi har fiskat framförallt torrflugor på hullinglösa krokar. Någon enstaka harr var mindre, men de allra flesta var över 20 centimeter och någon enstaka runt 40. 
Riktig frukost måste man ha om man ska fiska hela dagen.

måndag 20 augusti 2018

Byströmmen o Testeboån

Jag har haft den stora äran att träffa Johan som arbetar med restaurering av Byströmmen och Testeboån. Johan fick förstås låna ett Tenkara Evolution-spö eftersom han ville prova ett annat spö än det han redan hade.
Vi träffades i Åmot och hann prata en hel del om restaurering av vattendrag och Tenkara, och naturligtvis provfiskade vi i åarna.

Byströmmen är en del av Kölsjöån i Gästrikland. Den har restaurerats rejält. Och det har lett till både ett lyckat resultat gällande fiskbeståndet samt att vattnet har blivit ett mycket trevligt vatten att fiska Tenkara i. Vi gick bara en kortare sträcka i Byströmmen. Lika mycket för att se på resultatet av restaureringen som att provfiska ån. Både jag och Johan fick öring. Så högt betyg till både arbetet och fisket.
Johan, Tenkara Evolution och Byströmmen
Därefter tog vi en tur till Testeboån, och där till en nyligen restaurerad sträcka. Tidigare var där (enligt utsago) en kraftigt rensad å-fåra som förvisso höll harr men i övrigt var ganska tråkig (min tolkning). Efter restaureringsarbetet, där i princip varje sten inom räckhåll har vänts ut i ån, tycker jag att ån ser helt underbar ut. Det finns massor med ställen av fiska på. Och harren finns kvar.

Johan, Tenkara Evolution och Testeboån

tisdag 7 augusti 2018

Torrfluga är roligare med Tenkara.

Jag fiskar ofta(st) torrfluga med mitt tenkaraspö. Det är ju så roligt, och det passar bra i de vatten jag oftast besöker.
Tenkara är ett fiske för relativt små strömmande vatten även om man visst kan fiska i stora rinnande vatten och även sjöar. I små strömmande vatten finns det ofta många olika och varierande ytor att fiska på. Och med en torrfluga kan jag göra det på många olika sätt.

När jag kommer fram till ett vatten så börjar jag förstås med att fiska av närmast där jag vill stå. Oftast inleds fisket med ett kast rakt ut som får drifta lite nedströms. Ju närmare vattnet jag kommer desto mer yta får jag att välja på. När jag kommit närmare så fiskar jag av både uppströms och nedströms min "ståndplats". Och när jag har kommit i position så fiskar jag av vattnet så långt jag kan nå åt alla håll.

Jag använder också flera olika metoder med min torrfluga. Fridrift är det klassiska sättet. Men jag stripar ofta flugan, speciellt när jag vill byta position på den utan att kasta på nytt. Många gånger drar jag bara flugan uppströms långsamt, men jag kan också välja att låta fluga imitera en äggläggande slända med sina små lufthopp, eller bara en insekt som försöker lyfta från vattnet men inte lyckas riktigt.

Med min korta lina och långa räckvidd på tenkaraspöet kan jag kontrollera flugan som jag vill. Det är egentligen bara den omgivande vegetationen som sätter gränsen. Har jag utrymme kan jag se till att ha hela linan över vattenytan så att bara flugan rör vattenytan.  

Med torrfluga på ett tenkaraspö så är hela tiden flugan så nära att den syns bra, även i ganska turbulent vatten.

Drömfiske-plats
Synd bara att det är så varmt att det inte går att fiska just nu, inte i mitt närområde i alla fall.

måndag 16 juli 2018

En vanlig fisketur

Innan värmeböljan slog till så hann jag ut på en tur.
Till den turen riggade jag två spön, båda 360 cm långa 6:4-spön eftersom vattnet var smalt och fisken inte så stor. Det ena spöt hade naturligtvis en torrfluga eftersom det är så roligt. Det andra spöt hade en kebari-fluga, alltså med framåtriktat hackel. Med torrflugan hade jag en level-line 3# och till kebarin en flätad lina.

Jag har fiskat mycket torrfluga på sistone och tänkte jag skulle köra lite original-stil med kebari. Det slutade med att jag började med kebarin och efter ganska många kast och ett missat hugg så bytte jag till torrflugan. Oh jisses vad mycket mer action det blev. Plötsligt fanns det fisk överallt. Och även om dagens 3:e öring var en av de minsta jag sett, så slutade dagen med ett par lite större öringar.
Och kebarin var bortglömd.

Äntligen fick jag också känna hur mitt mjuka Tenkara Aventure 360-spö reagerade på lite motstånd. Nu var det förstås inga bjässar, men en av dem var nära 30-centimeters-gränsen så den var absolut en värdig kämpe.
Spöt lade sig snabbt i en mjuk båge och höll fisken sysselsatt utan att jag behövde anstränga mig. Det var förstås inte bara att lyfta in fisken men kampen hölls ganska kort ändå.
Fiskekamrat
För några dagar sen träffade jag på en fiskekamrat som just hade införskaffat sitt första tenkara-spö. Lärdomen där är nog att det är bra att man i början av sin tenkara-karriär inte använder en lina som är längre än spöt, i alla fall inte i en liten å med mycket vegetation. Inte för att flugan fastnade överallt, men innan man har fått till kast-tekniken så ju kortare lina man har att hålla reda på desto enklare att kasta.

Och sen kom det äntligen, regnet. Några åskskrällar och sedan guld från himlen. Tyvärr varade det inte så länge. Men jag hann bli lite blöt, och lite färskt vatten fyllde på åarna i området.
Regnbild

söndag 8 juli 2018

Tenkara Aventure 360

Jag har äntligen haft tid att testa mitt senaste inköp. Mitt Tenkara Aventure 360-spö som jag inhandlat från Tenkara Pyrenee.
Deras premiumspön är baserade på Nissin-klingor så antagligen är det billigare att köpa från en ren Nissin-försäljare, men jag gillar Tenkara Pyrenee så mig gör det inget att det kanske kostar lite extra.

Förra månaden inhandlade jag alltså ett nytt Tenkara Aventure-spö. Värmen och mitt vanliga arbete har dock satt käppar i hjulet för allra helst hade jag åkt ut redan samma dag för att testa det ordentligt.

Sedan tidigare har jag ett Aventure 400-spö. Och skillnaden är som natt och dag. 400-spöt är graderat 7:3 och det är det verkligen. 360-spöt är graderat 6:4 och det är det verkligen... eller... Faktum är att det var väldigt mjukt. Mycket mjukare än mina andra 6:4-spön. Det tog några kast innan jag vande mig, det är en helt annan känsla att kasta med ett mjukt spö, och en lite annorlunda teknik.
Tenkara Aventure 360 i skogen.
Spöt är förstås jättetrevligt att fiska med. Det är lätt i handen, endast 65 gram (enligt specifikationen). Känslan i det är riktigt bra. Som alltid med bra kvalite-spön så är det aldrig några problem med att kasta ut en fluga, och spöna är välbalanserade (som ju är det viktigaste av allt). Tenkara Aventure 360 är ett kvalitetsspö. Och ett mjukt sådant.

Jag har fått några små öringar på spöt. Men små öringar kan alla spön hantera. Jag behöver hitta några större fiskar för att få känna hur spöt beter sig då.