måndag 8 december 2014

Vinterstädning

Det gäller att förbereda sig inför nästa säsong. Jag har gjort det genom att skölja igenom alla delar till mina spön. Och sedan får de stå och torka nån dag eller två.


På bilden är det två av spöna som står på tork. Många delar blir det.

söndag 2 november 2014

Drömmar om våren

Mina planer på en dalatur med harrfiske gick om intet. Orsak? Beslutsångest, tror jag. Baserat på osäkerheten kring vattnens beskaffenhet efter det myckna regnandet. Men sådana sorger är redan glömda. Istället för en tur till Dalarna tog jag mig friheten att åka till klubb-vattnet och testa några intressanta fisketekniker jag blivit inspirerad till under året men inte har haft tid att testa av. Nu när man inte får fånga någon öring kan man ägna tid åt teknik istället.
Jag förberedde 3 olika spön för tre olika riggningar:
Wakata 390 6:4 med 5 meter Sunline #3-lina + 1 meter tafs.
Try 390 7:3 med två spider-nymfer
TKP 400 7:3 med nappindikator och en nymf
Dessutom provade jag några fiske-tekniker, som att t ex zig-zagga flugan över ett hett område så att jag kan fiska av det utan att kasta om. Nedan finns en videolänk där jag visar tekniken i praktiken. Jag fick låna en Hero2 action-kamera som jag filmade allt med. Zig-zag med fluga.

Lång Lina

Jag har sett det användas många gånger, men har inte provat det själv. Det var inga konstigheter egentligen. Jag kände att jag kanske skulle vilja ha haft en aningen tyngre lina bara, men det kan också ha varit den relativa ovanan att kasta med 6:4-spöet. Någon landning fick jag inte prova på och där kan jag tänka mig att det kan uppstå problem. Tekniken är ju att eftersom linan är längre än spöt så får man dra in den sista biten för hand, men om det då är en större fisk som bestämmer sig för att simma lite till så kommer det att finnas någon sekund mellan när man släpper linan med handen och innan man har kontakt med fisken via spöt igen. Men för mindre fisk är det inga problem.  

Nappindikator

Det här är en teknik som används ganska mycket när man fiskar med nymfer på vanliga flugspön, men det fungerar ganska bra med Tenkara också. Jag använde en kort stump "running line" som nappindikator. Väl infettad flyter den bra. Jag riggar spöt så här: ca 3 m Level Line - ca 15 cm tafs - ca 15-20 cm "running line" och sedan den vanliga tafsen med en fluga i andra änden. Syftet med tafsbiten mellan min lina och nappindikatorn är att göra övergången rörlig och smidig då både linan och nappindikatorn är lite stela. 
Det finns många andra ideér om hur en nappindikator ska se ut och vad man kan använda. Jag har sett allt från små flöten till polystyren-tofsar. Varför jag använder just en bit "running line" är den tyngd den ger och därmed möjlighet att fiska på tvären. Jag kan alltså stå vid åkanten och kasta rakt ut (i praktiken blir det ju lite uppströms) och fiska en längre sträcka i vattnets riktning därför att strömmen fångar upp min nappindikator och för den med sig. Jag behöver inte ha linan sträckt ända ut mot flugan och dra den till mig utan kan lita på indikatorn och bara ha linan sträckt emot den. 
Principskiss.

Flera flugor

Att flugfiskare har flera flugor på ibland är väl känt. Det är heller inte någon hemlighet att det kan låta sig göras med ett Tenkara-spö heller. Den begränsning som vi drabbas av är väl längden på våra linor och tafsar som styr hur många upphängare vi kan använda. Jag provade med två, den lite tyngre spider-nymfen längst fram och den lättare där bak.  Det gick hur smidigt som helst. 

Katt-öringen

Nyligen var det en bekant som sa till mig att ibland är öringen som en katt, man måste leka fram den, reta den till hugg. Och det är en väldigt passande beskrivning för beskriva hur många av de hugg jag har upplevt har kommit till. Fridrift av flugor i all ära, men just när jag fiskade i Dammån i somras upplevde jag att många gånger så stannade jag upp flugan framför en sten, drog den tillbaka mot mig lite grann och släppte tillbaka den mot stenen igen, så högg det. Det passar kanske inte alltid, och mot alla fiskar. Men när man har en väldigt stor å och ett relativt kort spö med begränsad linlängd så blir tiden en fluga kan drifta helt fritt väldigt kort. Och zigzaggandet med flugan visade sig vara väldigt effektivt. Fiskar du uppströms och inte får hugg på fridrivande flugor kan man prova att dra den precis lite snabbare än vattnets hastighet, eller på andra sätt skilja ut just din fluga och reta öringen till hugg.  Kika gärna lite på videolänken. Det är inte världens bästa skärpa, men spötoppen avslöjar rörelserna, och om du kikar fler än en gång så kommer du att kunna se när flugan draggar motströms och sedan kommer hugget, precis när jag släpper flugan igen. 

måndag 20 oktober 2014

Snart vinter

Hösten är en nedgångens tid för mig och mitt Tenkara-fiske. Inte för att jag slutar fiska, men inspirationen att skriva på bloggen avtar. I mångt och mycket handlar det också om att detta inte är tänkt som en blogg för mitt fiskande, utan för att berätta om Tenkara.
Det som jag inte har skrivit om är först ytterligare en tripp till Bydalen där brorsan plockade två storöringar (inte med Tenkara) och jag själv konstaterade att storöringen fortfarande är mycket starkare än riggen på mitt Tenkaraspö. De två första hoppen var bara roliga, men när den beslöt sig för att simma bort från mig så tog den både fluga och tafs med sig. Däremot klarade tafsen en riktigt fin Harr på 40 centimeter utan problem.
Jag har också träffat legendaren Johan Klingberg för första gången. Det var riktigt inspirerande att få nya impulser och idéer från honom. Han kom till vår förening och hade en fiskedag med oss och visade och pratade om "flymfer". Det är med den lektionen i bakhuvudet jag nu gör mig redo för en tur upp till Dalarna på jakt efter Harr och kanske Bäckröding. Tyvärr är väl inte väderprognosen den bästa med mycket regn. både just nu och hela veckan framåt. Till nästa vecka lär det väl knappast ha sjunkit undan.

måndag 29 september 2014

Nyheter från Tenkara Times

Dear Stefan Arvidsson
Let me inform you, some new tenkara products are available now at The Tenkara Times pages:


With the best wishes
Oleg Stryapunin

Jag tycker att spöt ser riktigt trevligt ut. Det klassas som ett Premium-spö av Tenkara Times och just att det är ett 4 meters 6:4-spö gör det extra intressant. Jag hoppas få möjlighet att testa det under våren när öringfisket drar igång igen. 

onsdag 13 augusti 2014

Lyckan har vänt

Efter lite torka på fiskfronten har det börjat droppa in några stycken igen.
Jag har bytt vatten. De senaste turerna har gått till det närmaste vattnet, även om det produktivt sett är det sämsta av alternativen jag har att välja mellan. Framförallt har jag experimenterat med olika flugor, och jag har börjat minska på storlekarna för att se om det händer något.

Hur pillrigt är det inte att binda med Rapphöne-fjädrar?
Jag hittade den här utmärkta videon om hur man använder Rapphönefjädrar. På min variant (bilden ovan) så använder jag ett avklippt torrflugehackel bakom rapphönehacklet för att ge det lite mer stadga och för att det inte ska lägga sig platt efter kroppen när jag fiskar den.
Jag har också tränat på att kasta med ytterst kort bak-kast, det går utmärkt om man förankrar linan i vattnet på bästa flugline-kast-manér.
De EZ keepers som jag köpte från AllFishingBuy senast är jag inte så nöjd med. Jo, de fungerar förstås. Men de känns inte lika bra som Fuji's EZ Keepers som de flesta andra webb-butiker saluför.
Nu har det börjat regna också, efter en lång torrperiod. Det är bara bra för vattnet som varit alldeles för varmt på senare tid. Jag får mycket abborre och mört där det normalt står öring.
Varmt brunt bergslagsvatten.
Som tur är har jag bokat in mig för ytterligare en vecka uppe i Bydalen. Lite mörkare på kvällarna bara, och förmodligen lite kallare. Och större öringar. Snart så....

söndag 3 augusti 2014

Lågvatten

Fram till förra veckan fick jag minst en öring varje gång jag var ute. Men sista veckan har varit tuff. Nu är det i och för sig bara två turer vi pratar om, men trendmässigt är det förstås negativt.
Jag har två bra ursäkter på lager. Det ena är värmen, och därmed det låga vattenståndet. Den andra ursäkten är att jag har experimenterat med nya flugor. Men som vanligt är det nog fiskaren som är det största problemet.
Den vanligen så brusande älven i högsommardräkt.
Igår, när det ändå var relativt svalt, besökte jag en ganska lågfrekventerad plats. Vattnet hade knappt styrfart nedför forsarna och solglasögonen gick inte att ha då de immade igen så fort jag böjde mig och puffade ut varm fuktig luft från kläderna. Och min fina skjorta var genomfuktig när jag packade ihop för dagen. Jag kunde kanske ha chansat med bar överkropp för jag såg bara en enda mygga på hela turen. Fast risken hade väl varit stor att jag istället bländat fisken. Och bränt mig sönder och samman trots att den inte var direkt solsken. ;-)
Nåja, jag fick vara ute i en otroligt fin miljö, och jag kunde träna på pricksäkerheten med flugkasten utan en massa störande fiskar hela tiden.
En hullinglös fluga med påfågelkropp, torrhackel och fasanherls-kryss på ryggen.

lördag 26 juli 2014

Wakata-spöt lever igen

Det var ett tag sedan som jag fick en reservdel till mitt Wakata-spö. Men det har tagit tid att få det testat. Nu har det i alla fall skett.
Jag fick en ny sektion 4 till mitt spö. De tre toppsektionerna har jag reservdelar till, som jag aldrig har behövt använda. Till alla senare spön har jag skippat att förköpa reservdelar. Men på den gamla goda tiden, när man fick leta för att hitta ett spö och man bara kunde beställa från USA, då kändes det viktigt.
Det var bara en liten utläggning, Wakataspöt kändes som vanligt. Jag fick 6 abborrar, ca 10-15 centimeter, så små att de inte utsatte spöt för just några påfrestningar alls. Men kasten gick bra. Och Klinkhammerflugor med lysgula paraplyer syns väldigt bra i svagt ljus och mörk vatten.