lördag 28 mars 2015

Årets riktiga premiär

Idag blev det då äntligen dags för ett besök vid klubbvattnet. Årets första riktiga besök. Tyvärr har den relativt snöfattiga våren inte genererat en massa fisketurer - utlandsresor och mycket arbete (för brödfödan) har tagit plats. Men idag hände det alltså.

Vattnet var högt men på väg ner. Det ligger fortfarande kvar snöfläckar i skogarna här i södra bergslagen, och några av sjöarna jag passerade på vägen var fortfarande till stor de isbelagda.
I klubbvattnet, som var isfritt,  finns det en hel del stor fisk varför jag gjorde i ordning båda mina 7:3-spön inför turen.
På plats - redo för stor fisk.
Det blev en ganska kort tur, två timmar bara. Det blev kallt väldigt fort när solen började sjunka ner bakom trädtopparna. 
Flugorna för dagen var tunga. I de lite lugnare vattnen blev det en Pheasant tail bunden med enbart koppartråd och några fasanfjäderstrån. Där det var lite mer tryck i vattnet provade jag en fluga med tungstenshuvud. Det var också den som lockade fram en saftig regnbåge. Den skulle naturligtvis ha blivit frisläppt om den hade följt med hela vägen in, men den tog så långt ut att jag inte kunde böja in spöet under linan. Efter 30 sekunders ojämn kamp så tog den flugan och försvann. Jag måste träna mer på att få in stor fisk.
Äntligen!
Men som det sägs ibland - jag hade i alla fall tur med vädret.

lördag 21 mars 2015

Kampanj på Tenkara-spön

Inför årets säsong hörde Tenkara Sverige av sig till ett fåtal spötillverkare med en fråga om de ville ställa upp på en kampanj där svenska tenkarafiskare får köpa utvalda spön till rabatterat pris. Två ställde upp. Här är de och deras erbjudanden:

Tenkara Pyrenee

Tenkara Times

Kika på kampanj-sidorna och slå slag i saken. Köp ett nytt Tenkara-spö inför årets säsong.

Jag vill påpeka att varken TenkaraSverige eller jag personligen erhåller någon ersättning för denna kampanj, inte heller agerar jag mellanhand om ni införskaffar någon vara från Tenkara Pyrenee eller Tenkara Times.

torsdag 5 mars 2015

Det börjar dra ihop sig

I förrgår satt jag och gick igenom diverse gamla bilder från tidigare fisketurer. Då insåg jag att det var längesedan jag fiskade i en riktigt liten å. Så idag när vädret ändå var så fint så passade jag på att besöka en fin liten skogså. Det var mycket mer snö i skogen än vad vi har inne i stan, men det var ändå ett trevlig besök.
Skog, snö, en fiskare och en bärnstensfärgad skogså
Dagen till ära använde jag mitt först inköpta tenkara-spö, ett 270 centimeters Wakata-spö. Mjukt som en vidja och lätt som luft, nästan, men 24 välbalanserade gram är inte mycket. Det passade i alla fall utmärkt vid ån då den är kantad med träd och sving-vidden väldigt begränsad.

Annars handlar det mycket om att matcha spö efter fiske-förhållande. Tumregeln är att man ska använda ett så långt spö som möjligt. Ett långt spö ger större möjligheter att styra en krokad fisk. Spöets styvhet påverkar hur man kastar men måste ändå tas i beaktande då det rent generellt gäller att ett styvare spö tål större fisk. Men man kan faktiskt bli förvånad över hur stor fisk även ett mjukt 5:5-spö faktiskt kan hantera.  

söndag 1 mars 2015

Fånga stor fisk med Tenkara

Tenkara har inte riktigt slagit i Sverige än, åtminstone inte jämfört med vissa andra länder. Jag tror att ett problem är tillgången på relativt stor fisk. Man vill helt enkelt inte missa drömfisken bara för att man har för klen utrustning. Å andra sidan visar rapporter från olika delar av världen att man faktiskt kan ta stor fisk med Tenkara-utrustning.

Kika gärna på de här klippen på Youtube.

För att summera det hela, det är inte utrustningen, det är tekniken som är avgörande. Naturligtvis kommer man att tappa stora fiskar, likaväl som små fiskar. Och man behöver erfarenhet för att få till tekniken - på vägen dit så kommer man att misslyckas. Men när det väl sitter, när man lyckas få iland en välförtjänt stor fisk, ja, ni som fiskar vet själva hur gott det känns.

Hur gör man då? Vilka är hemligheterna? Jo, det gäller att veta var styrkan i riggen ligger. Tafsen ska vara den svagaste länken. Linan är ganska kort och vi har ingen rulle som fisken kan kämpa emot. Allt handlar om spöt. Jämfört med ett flugspö är ett Tenkaraspö väldigt mjukt och med en fast lina finns det bara spöt som kan parera och trötta ut fisken såpass att man kan få den i håven.
Istället för att vinkla upp spöt i ca 45 grader och låta fisken arbeta mot rullens broms så måste en Tenkarafiskare få spöt att stå nästan parallellt med linan. Men var försiktig så att inte böjen på spöt blir för liten - om spötoppen böjs in mot spökroppen och samtidigt utsätts för tryck från en stark fisk är risken väldigt stor att spöt knäcks. Å andra sidan, om du inte kan få upp spöt så riskerar du att tafsen rycks av.
Utnyttja spöt rätt!
Jag blev själv förvånad över hur lätt en kilos-regnbåge i en ström gav upp när jag hade höll spöt upprätt. Just då hade jag inget val, den högg nära mig och jag satt på huk i vattnet - men resultatet var väldigt bra. Många gånger har jag tappat långt mindre fiskar därför att jag fiskat långt från kroppen men spöt nästan parallellt med vattenytan för att nå längre. Och när fisken har tagit flugan så har jag bara haft linan att dra den med, har den fisken lite kraft så slår den sig lätt fri.
Det är många faktorer som ska spela in för att man ska få iland en större fisk, men hur man låter spöt arbeta är kanske den viktigaste. En annan viktig kunskap att behärska är att kunna styra en fisk - något man har möjlighet till med en toppknuten lina på ett långt spö. Men mer om det en annan gång.
Drömfisk?


tisdag 17 februari 2015

Nu börjar året

Nu känns det som att det är något på gång. Under lång tid har ingenting alls hänt. Men nu händer allt på en gång istället. Jag har köpt in ett rapphöne-skinn från Cookshill, Knapek-krokar från Esoteric Tackle. Ännu en laddning krokar kom från Hends i Tjeckien. Därifrån beställde jag modellerna 500 BL och 404 BL (barb-less!!) i några olika storlekar. Jag har också fått mig en lektion i flugbindning. Det var riktigt roligt.
Fjäder för hela sommaren
Det som har fått fart på vårfiske-känslorna är dock att vi har haft ett årsmöte i vår förening. Förutom standardförfarandet vid ett årsmöte i vilken förening som helst, så hade vi långa och intressanta diskussioner om hur årets fiskevård skulle bedrivas i klubbvattnet. Det är så intressant och man lär sig väldigt mycket av att bara diskutera med kunniga människor. Och strax är det dags för årsmöte i nästa förening. Lycka är...
En fiskekamrat har införskaffat s k Umbrella-hooks som är böjda åt alla möjliga håll och som passar väldigt bra för sländ-imitationer. Vi tänkte ta en dag och prova dem lite. I väntan på den dagen fick jag med mig en liten aptitretare hem.
Fin gåva från flugbindare Holmberg. 
Nu väntar jag bara på plusgraderna så jag törs gå ut igen. Och håll utkik på bloggen efter vårens kampanj - en överraskning väntar.

måndag 8 december 2014

Vinterstädning

Det gäller att förbereda sig inför nästa säsong. Jag har gjort det genom att skölja igenom alla delar till mina spön. Och sedan får de stå och torka nån dag eller två.


På bilden är det två av spöna som står på tork. Många delar blir det.

söndag 2 november 2014

Drömmar om våren

Mina planer på en dalatur med harrfiske gick om intet. Orsak? Beslutsångest, tror jag. Baserat på osäkerheten kring vattnens beskaffenhet efter det myckna regnandet. Men sådana sorger är redan glömda. Istället för en tur till Dalarna tog jag mig friheten att åka till klubb-vattnet och testa några intressanta fisketekniker jag blivit inspirerad till under året men inte har haft tid att testa av. Nu när man inte får fånga någon öring kan man ägna tid åt teknik istället.
Jag förberedde 3 olika spön för tre olika riggningar:
Wakata 390 6:4 med 5 meter Sunline #3-lina + 1 meter tafs.
Try 390 7:3 med två spider-nymfer
TKP 400 7:3 med nappindikator och en nymf
Dessutom provade jag några fiske-tekniker, som att t ex zig-zagga flugan över ett hett område så att jag kan fiska av det utan att kasta om. Nedan finns en videolänk där jag visar tekniken i praktiken. Jag fick låna en Hero2 action-kamera som jag filmade allt med. Zig-zag med fluga.

Lång Lina

Jag har sett det användas många gånger, men har inte provat det själv. Det var inga konstigheter egentligen. Jag kände att jag kanske skulle vilja ha haft en aningen tyngre lina bara, men det kan också ha varit den relativa ovanan att kasta med 6:4-spöet. Någon landning fick jag inte prova på och där kan jag tänka mig att det kan uppstå problem. Tekniken är ju att eftersom linan är längre än spöt så får man dra in den sista biten för hand, men om det då är en större fisk som bestämmer sig för att simma lite till så kommer det att finnas någon sekund mellan när man släpper linan med handen och innan man har kontakt med fisken via spöt igen. Men för mindre fisk är det inga problem.  

Nappindikator

Det här är en teknik som används ganska mycket när man fiskar med nymfer på vanliga flugspön, men det fungerar ganska bra med Tenkara också. Jag använde en kort stump "running line" som nappindikator. Väl infettad flyter den bra. Jag riggar spöt så här: ca 3 m Level Line - ca 15 cm tafs - ca 15-20 cm "running line" och sedan den vanliga tafsen med en fluga i andra änden. Syftet med tafsbiten mellan min lina och nappindikatorn är att göra övergången rörlig och smidig då både linan och nappindikatorn är lite stela. 
Det finns många andra ideér om hur en nappindikator ska se ut och vad man kan använda. Jag har sett allt från små flöten till polystyren-tofsar. Varför jag använder just en bit "running line" är den tyngd den ger och därmed möjlighet att fiska på tvären. Jag kan alltså stå vid åkanten och kasta rakt ut (i praktiken blir det ju lite uppströms) och fiska en längre sträcka i vattnets riktning därför att strömmen fångar upp min nappindikator och för den med sig. Jag behöver inte ha linan sträckt ända ut mot flugan och dra den till mig utan kan lita på indikatorn och bara ha linan sträckt emot den. 
Principskiss.

Flera flugor

Att flugfiskare har flera flugor på ibland är väl känt. Det är heller inte någon hemlighet att det kan låta sig göras med ett Tenkara-spö heller. Den begränsning som vi drabbas av är väl längden på våra linor och tafsar som styr hur många upphängare vi kan använda. Jag provade med två, den lite tyngre spider-nymfen längst fram och den lättare där bak.  Det gick hur smidigt som helst. 

Katt-öringen

Nyligen var det en bekant som sa till mig att ibland är öringen som en katt, man måste leka fram den, reta den till hugg. Och det är en väldigt passande beskrivning för beskriva hur många av de hugg jag har upplevt har kommit till. Fridrift av flugor i all ära, men just när jag fiskade i Dammån i somras upplevde jag att många gånger så stannade jag upp flugan framför en sten, drog den tillbaka mot mig lite grann och släppte tillbaka den mot stenen igen, så högg det. Det passar kanske inte alltid, och mot alla fiskar. Men när man har en väldigt stor å och ett relativt kort spö med begränsad linlängd så blir tiden en fluga kan drifta helt fritt väldigt kort. Och zigzaggandet med flugan visade sig vara väldigt effektivt. Fiskar du uppströms och inte får hugg på fridrivande flugor kan man prova att dra den precis lite snabbare än vattnets hastighet, eller på andra sätt skilja ut just din fluga och reta öringen till hugg.  Kika gärna lite på videolänken. Det är inte världens bästa skärpa, men spötoppen avslöjar rörelserna, och om du kikar fler än en gång så kommer du att kunna se när flugan draggar motströms och sedan kommer hugget, precis när jag släpper flugan igen.