torsdagen den 17:e april 2014

Lek med linhållare

Jag har lekt lite med olika system för att hålla ordning på linan under en fisketur. Oftast har jag bara lindat upp linan på handen vid förflyttningar, men jag vet ju att det finns s k underlättare och nu har jag provat dem lite mer systematiskt.

Ez Keepers

Jag har haft dem ett bra tag nu, men använder dem ganska sällan. De är egentligen ganska bra, men har två stora nackdelar. Den ena är färgen. Svart är snyggt, men fruktansvärt svårt att hitta när man tappat det på marken. Det går förstås att göra något åt, t ex binda en bit färgglad lina i den. Den andra nackdelen är att jag klämmer fast spöt under armen när jag ska fälla upp spöt, och då är jag rädd att jag ska haka i någon av hållarna och slita den av spöt. 

+ Går snabbt att linda av och på lina
+ Kan förvara spöet i fodral/koger mellan fiskeplatser med linan på
+ Känns bekvämt att bära spöet i skog.
- Hållarna i vägen vid fällning och uppackning av spö
- Dyra
- Lätt att tappa delar, t ex gummiringen, vid demontering

Hemmagjorda Keepers

Det är ganska lätt att göra egna linhållare. Men jag har inte haft det lätt att få tag i det material jag har velat ha. Till största delen beroende på att det inte finns någon sy-affär där jag bor. Det slutade med att jag "lånade" två hårsnoddar av dottern och letade på några gamla knappar. Monteringsbeskrivning? Jo, trä en elastisk tråd genom ett (eller flera) knapphål och knyt ihop tråden. För att sätta fast underverket på spöt så behöver du bara knäppa knappen över spöt. Inte lika snyggt som EZ Keepers, inte heller riktigt lika linvindarvänliga. Men mycket billigare, och de står ut mycket mindre från spöt. De sitter säkert och man kan knappast tappa dem ety den består av en enda del. Nackdelen är att man kan inte sätta samma tryck mot dem när man lindar linan eftersom de inte sitter fast så hårt. Men bättre material hjälper till, och man behöver inte linda så hårt heller.  
För att fästa kroken gör du som med EZ Keepers, fäst en extra ring på spöt, mellan hållarna. Den ringen (eller hårsnodden) kan du skjuta upp och ner längs spöt så att den passar till där flugan är.

+ Går snabbt att linda av och på lina, nästan lika snabbt som med EZ Keepers
+ Kan förvara spöet i fodral/koger mellan fiskeplatser med linan på
+ Känns bekvämt att bära spöt i skog.
+ Sitter säker på spöt
+ Billigt
+ Består av en del
- Sitter inte fast tillräckligt hårt för att hålla linan spänd när man lindar upp den

Linspole

Linhållaren i form av en linspole var det första linvindarsättet jag fick lära mig en gång i tiden. Jag har dock aldrig riktigt fastnat för det. För det första så är det inte helt smidigt att linda upp linan på en spole när man ska fälla spöt. Det blir så många fler varv jämfört med metoderna ovan. För det andra så måste man släpa runt på en tom spole när man fiskar. Båda problemen ovan är väl egentligen icke-problem, men de är i alla fall anledningen till att jag inte har använt det så ofta. Ytterligare en nackdel är att när man förflyttar sig efter att ha lindat upp linan på spolen och låst den genom att trä spolen över spöt, så måste man vara noga med att bära spöt så att spolen inte åker av. Det handlar som sagt mycket om vad man själv finner att man gillar, och jag skulle tro att linspolen är den mest använda metoden.

+ Är inte kvar på spöt när man fiskar
- Måste passas när man bär spöt.
- Är lite omständligt att linda upp och av lina


Handhållen lina

Att bara linda upp linan på handen är den metod jag begagnar mig av oftast. Ingen extra utrustning, inga lösa delar. Bara att linda linan över fingrarna (OBS, ha avstånd mellan fingrarna när du lindar eftersom de flesta har en tendens att linda lite hårdare i slutet.) och knalla iväg. Till metodens nackdel kan man väl säga att det inte är det bekvämaste sättet, du kan t ex inte ställa ifrån dig spöt om du behöver ta en liten, liten paus. Men för att bara förflytta sig ett par meter upp eller ned längs ån tycker jag att det här är den absolut bästa metoden.
Själv så fäller jag spöt helt och sätter tummen över hålet för att skydda spötoppen. Sedan lindar jag linan över fingrarna och när jag ska gå iväg så fattar jag tag i spöt såpass att linan spänns lagom mycket för att hindra att spötoppen kommer upp.

+ Absolut billigast
+ Snabbast sättet
+ Är inte kvar på spöt när man fiskar
- Spöt "sitter fast" i handen.

fredagen den 11:e april 2014

Gamakatsu-krokar & en moralpredikan

Nu har jag provbundit några flugor på de nya ögon- och hullinglösa Gamakatsu Ichiban-krokarna. Jag måste erkänna att det var inga stora överraskningar där. Enda nyheten jämfört med andra liknande krokar var att de här har en sked istället för ett öga. Då jag aldrig haft problem med att få de hembundna ögonen att sitta fast så ser jag heller inte nyttan med skeden. Den finns säkert där. Det finns nog en stor fisk därute som är precis lagom stark för att slita ögat av kroken utan att dra av tafsen, och den dagen kommer jag svära över avsaknaden av sked. Men fram tills dess kommer jag troligen att tappa fiskar av 11 andra olika anledningar.
Den platta skeden syns tydligt.
Angående tappade fiskar. Sedan jag började med hullinglösa krokar på heltid så har jag bara tappat en enda fisk, och då var det tafsen som släppte vid linan. Jag har alltså ännu inte råkat ut för att en fisk har glidit av kroken. Jag har ännu inte haft någon nytta av en hulling. Däremot har jag haft stor nytta av avsaknaden av en hulling. Det är så smidigt att kroka av en fisk då. Och framförallt tror jag att fisken är gladare. Speciellt den som gick loss med krok och tafs i munnen.
 Man kan alltid moralisera över att man fångar fisk över huvud taget, hulling eller ej. Men, det är ett val jag har gjort. Jag fångar fisk, men försöker att göra deras plåga så skonsam som möjligt genom att inte använda hulling och genom att t ex inte lyfta upp dem ur vattnet för att ta kort på dem. Jag tänker heller aldrig tävla i att fånga fisk, inte levande i alla fall. Det är lite grann som det här med bilkörning. Många kör bil för att de kan och för att de behöver det, men ändå så tänker man på miljön lite grann genom att köra snålt och använda miljövänliga drivmedel. De allra flesta tävlar inte heller med sina bilar. Man kan inte alltid vara perfekt, men man kan göra det bästa av situationen. I alla fall så ofta som möjligt.

Jag har tidigare bundit flugor med ögon- och hullinglösa krokar från Owner. Personligen tycker jag att de är coolare för att de är tunnare. Den viktigaste faktorn är dock priset. Gamakatsu kom i en förpackning om 10 krokar för nästan 4 Euro, lite drygt 3:50 st. Owner-krokarna kommer i ett paket om ca 120 st för endast 15 Pund, dvs långt mindre än 2 kronor kroken.

måndagen den 7:e april 2014

En snabbis i regnet

Åter hemma efter en tur upp bland fjällen. Jag var där med jobbet och hade därför ingen fiskeutrustning med mig. Jag trodde ändå att det skulle vara högvatten och vårflod. När jag skulle checka in på hotellet snubblade jag över Johan från Åre Fishing. Han berättade att det visst gick att flugfiska i västerjämtland nu, och att vårfloden ännu inte kommit igång. Hade jag vetat det innan konferensen så hade jag struntat i alla andra utomhusaktiviteter, tagit med mina spön och engagerat Johan. Om det är nån annan som ska till Åre och inte gillar skidåkning - ja, nu känner ni till ett annat alternativ till sysselsättning.

Idag anlände också min nya spötopp. Till min stora glädje duggade det bara ytterst lätt under den sena eftermiddagen så jag kunde ge mig ut på en snabbtur och känna att spöt fungerade lika bra nu som innan spötoppsbrottet. Det gjorde det lyckligtvis. Och jag blir mer och mer förtjust i min nya lina. Jag ska till nästa tur byta tillbaka till Sunshine-linan bara för att känna efter om det verkligen skiljer så mycket som jag har fått för mig. Fortsättning följer framåt helgen.


torsdagen den 3:e april 2014

Vattnet sjunker

Jag hann ut en sväng igår kväll. Det blir sista turen den här veckan. På senare tid har jag fiskat mycket med mina 7:3-spön då de platser jag frekventerat håller lite större fiskar. Nu provade jag ett vatten där jag tidigare bara fått mindre fiskar så jag tog med mig Wakata-spöet (6:4). Inget ont om det - det fungerade utmärkt i Dammån även om jag inte fick någon best-öring där. Jag passade också på att prova en av de nya linorna från Tenkara Times, nämligen den lysgula Yamatoyo-linan. Det var en bra kombination. Linan syntes bra, men allra bäst i skuggiga områden. När jag hamnade i motljus, eller med ljuset bakifrån och mycket blänk och stänk från vattnet syntes den inte lika bra.
Jag kunde i alla fall konstatera att vattnet fortsätter att sjunka undan, och att mängden timmer i vattnet har ökat rejält i årets vårflod. Något som bådar gott för fisken, men förstås är lite sämre för fiskaren, på kort sikt.
Det var en skön tur, men fisklös.


tisdagen den 1:e april 2014

Nya leksaker

Nu har de beställda nya leksakerna äntligen kommit. Det är kanske inte så stort som det låter, men jag hittade ett nytt krok-märke med hullingfria, och ögonlösa, krokar som jag ville se lite närmare på.
Jag har ju tidigare köpt Owner-krokar från Esoteric Tackle. Den här gången köpte jag istället Gamakatsu-krokar från Tenkara times istället.
En skillnad mellan Owner och Gamakatsus krokar är att de senare har en sked istället för ett öga medan Owners skaft bara slutar utan något alls. Om det gör någon skillnad? Det återstår att se.
En flock nya krokar.
Här ser man tydligt skeden istället för krokögat
Jag passade också på att skaffa mig ett smakprov på de linor som saluförs hos Tenkara Times. Jag får återkomma med mer info om dem också. Jag ser i alla fall fram emot att testa synligheten hos den lysgula Yamatoyo-linan. Jag har vid flera tillfällen märkt att vid vissa tillfällen är den oranga Sunline-linen inte alls speciellt synlig. Ett stort tack till Oleg som gav mig möjligheten att prova linorna.
Hela innehållet.
Oturligt nog kommer in inplanerad resa hindra mig från att testa linor och krokar till den kommande helgen.

söndagen den 30:e mars 2014

The show must go on

Den tråkiga inledningen på helgen till trots så hann jag med en lite längre fisketur under lördagen. Återigen var det ett klubbvatten som fick äran att agera värdplats. Jag var här även för en vecka sedan, men sedan dess har vattnet sjunkit undan 30-40 centimeter, och snart är det bara i mittfåran som vattnet strömmar på med lite fart. Det gjorde valet av fluga och fiskemetod lite chansartat. Min ringa erfarenhet att fiska med flugor visar sig tydligast när det är så här. De lite mer stilla områdena lockade till sköna kast med torrflugor, medan högvattnet och temperaturen talade för nymfer. Det blev både ock, men dagens fisk, den fick jag på djupet.
Förra veckan var bråten rakt fram bara en översköljd nacke.
Den perfekta fiskedagen till trots var det alldeles tomt när jag kom till vattnet. Men efter att jag bytt om och tagit mig ut och börjat fiska dröjde det bara 10 minuter innan det började smälla i bildörrar. Själv hade jag dragit mig till höger i vattnet och fiskade i det lite lugnare området. När fiskekollegan kom tog han plats kanske 10-15 meter till vänster om mig och satsade på den ganska mycket mer strömmande vänsterfåran. Till min stora förtrytelse tog det inte många minuter för honom att dra upp en liten öring. 
Det är skillnad på att flugfiska med rulle och med toppknutet. Jag tror att de fiskemetoder som står till buds för ett tenkara-spö kan man också utföra med ett rullspö - kanske inte alltid med samma teknik, men ändå. Däremot kan en tenkarafiskare inte göra allt som en rullfiskare kan, t ex att mata ut mer och mer lina till en streamer i en stark ström. Men, som alla vet så är det inte materialet och metoden som fångar fisken, det är fiskarens skicklighet som gör det. Nästan alltid i alla fall. 
En flugfälla avslöjad!
Nåväl, för att slippa vara avundsjuk på kollegans fiskelycka bytte jag fiskeställe utom direkt synhåll. Jag provade både Klinkhammer och streamers, i både stark och svag ström. Återigen påmindes jag om hur skönt det är att kasta tyngdlösa torrflugor med ett Tenkaraspö. Det är aldrig samma sak med förtyngda flugor, inte alls samma sköna känsla. Tyvärr visade det sig att det var en liten tyngre fluga som var dagens vinnare. 
Innan jag valde att gå hem för dagen gick jag tillbaka till startplatsen, och den här gången valde en ganska häftig öring på ca 40 centimeter att komma upp och hälsa på. Även om jag är säker på att öringen inte menade det så, så upplevde jag det som en påminnelse om att den här ån är riktigt, riktigt bra och att jag måste komma tillbaka så fort jag kan. 
Det ska också bli riktigt spännande att gå här med torrflugorna lite senare på året.

fredagen den 28:e mars 2014

Mitt första spöbrott

Dagens eftermiddagstur blev kortare än planerat. Jag råkade ut för mitt första spöbrott. Annars var det en utomordentligt fin eftermiddag. Solen syntes på himlen och temperaturen var runt 10-11 grader. Vårfloden har börjat sjunka men fortfarande är det väldigt mycket vatten i åarna häromkring. Det är absolut på rätt väg, men inte framme än. Jag har 3 vatten som jag alternerar vid, tre vatten med helt olika kvalitéer och innehåll. Jag har ett klubbvatten där det sätts i fisk, både regnbåge och öring. Jag har ett stort och starkt rinnande vatten i anslutning till en sjö med ibland ganska stor öring. Och slutligen vattnet jag åkte till idag, ett lite mindre skogsvatten med mindre fiskar i. Finns det liten fisk så kan det finnas stor, är min filosofi här. Dessutom rinner den här ån ut i en sjö där man tidigare planterat in Brunnshytteöring, och det finns inga definitiva vandringshinder mellan min plats och sjön. Det är tillåtet att drömma. I vanliga fall, speciellt vid sommarens lågvatten är det ganska lätt att hitta småvuxen fisk. Nu, i högvattnet, provar jag lite andra ställen, med drömfisken i tankarna förstås.
Drömsyn?
Jag hann förstås fiska en hel del innan det oturliga hände. Det var liksom upplagt för en perfekt dag. Det fanns sol och värme i luften. Vattnet var högt men inte ilsket och aggressivt. Det fanns många intressanta platser att fiska av. Vid vanligt lågvatten vet jag att det inte kan stå någon fisk där, men i det lite högre vattnet kanske någon lite större öring har dröjt sig kvar och tagit plats. Planen var förstås att gå vidare uppströms och in i den riktiga skogen, men så långt kom jag inte idag.
En plats att tillbringa timmar på.
Under de första 30 minuterna hade jag förflyttat mig 10-20 meter uppströms (det är så svårt att bara gå ifrån ett så vackert fiskeställe) och fastnat en gång i bottnen. När det andra botten-nappet kom skedde också det onämnbara, det som inte får hända. Med spöt i ena handen, och linan i den andra försökte jag dra loss kroken från där den hade fastnat. Då knakar det bara till och förvånat har jag lite för mycket löslina i handen. Jag inser då att spötoppen gått av. Stor sorg och olycka. Jag fick förresten inte heller loss flugan från botten men det räknas nästan som en del i arbetet. 
Som extra grädde på moset så var det också första gången i år som jag inte hade ett reservspö med mig - jag skulle ju inte testa nånting utan bara njuta av dagen. Så där står jag ute i vattnet i vadarbyxorna, med massor av sol kvar av dagen, och måste börja packa ihop och åka hem. Inte en helt optimal tur alltså. Å andra sidan kan jag nu spendera några extra minuter med min älskade familj. Inget ont som inte har något gott med sig. 
Inte så illa, egentligen.
En reservdel har redan beställts och levereras inom kort. På't igen bara.