söndag 14 augusti 2016

Tenkara i Dalarna

Jag har tillbringat ganska mycket tid i Dalarna i sommar. I Orsa fiskevårdsområde närmare bestämt. Och ska vi vara riktigt petiga så har jag mest fiskat i Unnån och i Ämån. Sommarvärmen gjorde att jag förlade fisket till kvällar och tidiga mornar - men det är riktigt fina vatten. Och inga björn-besök det här gången heller. Kalasfiske alltså.
Linor och tillbehör.



Innan resorna till Dalarna provianterade jag hos Tenkara Centre UK. Den egentliga anledningen var förstås Fujinos taperade tenkara-linor. Jag gillar dem och mitt tidigare exemplar är flitigt använt så för säkerhets skull ville jag ha lite i reserv. Dessutom beställde jag en 5-meters lina för att få lite längre räckvidd. Sedan beställde jag också en spole med gul (gul-grön) Yamayo-lina. Jag har kommit att nästan bara använda Sunlines orange lina på senare tid och ville testa på en annan färg och ett annat fabrikat. Och jag blev nöjd med den. Den har knappt något minne och gick bra att kasta med, den klarade också att lyftas över vattenytan utan att dra märkbart i flugan - vad mer kan man begära? Den gula färgen kräver förstås lite mer kontrast för att synas bra men jag var mycket nöjd med den.
En bit av Unnån
Taktiken var att fiska med torrflugor för att det är helt enkelt roligast. I Unnån var det dock svårt att locka upp öringar på de platser jag besökte. Men å andra sidan fick jag många harrar - en fiskart som jag inte har hemma i Bergslagen. På sex besök vid Unnån fick jag endast 4 öringar, den största på ca 20 centimeter. Två av dem på torrfluga och de två andra på en guldskalle-nymf, bunden med linvarp istället för dubbat haröra. Annars var taktiken att fiska av platsen med torrfluga och hade jag tid över provade jag ett varv med spider-flugor (flymfer) och till sist några kast med guldskallenymfer för att komma lite djupare.
En bit av Ämån
I Ämån var det rakt motsatta förhållanden. Där fick jag bara öringar och alla tog på torrflugor.
På dala-resan alternerade jag mellan Try 360 från Tenkara Times och Hayase från Tenkara Centre UK där det senare är ett delikat och lättfiskat 360 centimeters-spö medan Try 360 är hela 366 centimeter långt och 7 gram lättare. De har lite olika aktion även om de båda är 6:4-spön. Båda rekommenderas förstås varmt.

lördag 9 juli 2016

Ännu ett nytt vatten i Bergslagen

Återigen har jag hittat en ny intressant å. Kanske inte hittat direkt, jag har sett den på kartan förut, men det här var mitt första besök där. På google maps valde jag ut en sträcka som såg ut att vara lite "forsig", och det var den. Tyvärr var vattenståndet ganska lågt men det såg ut att vara ett mycket bra uppväxtområde för öringyngel.

Intressant trapp-formation
På första kastet visade en öring att den fanns, den missade flugan och ville inte komma upp något mer. Efter en nedströms vandring till allt grundare vatten gick jag tillbaka och provade uppströms istället. Det blev två fina småöringar innan jag bytte å.
Nästa å är inte mycket att orda om. Det är ett ganska säkert öringställe med massor med små fingerstora öringar. Det finns förstås några stycken om är aningen större, en och annan på ca 20 centimeter tittar upp ibland.
Dagens populäraste flugor - en aning slitna.
I år har jag ofta använt stora buskiga flugor. Det var en flugfiske-guru som sade att de var utmärkta i snabba vatten därför att de syns väldigt bra. Jag kan intyga att de fungerar även i lugnare, om än rinnande vatten, och att även väldigt små öringar tycker att de är attraktiva. Även löjor och annan yt-jagande vitfisk provsmakar ibland.
Det är stor skillnad på att fiska småöring jämfört med att sikta mot de stora klunsarna som vi har i klubbvattnet. Idag körde jag med två olika 6:4-spön (Hayase från Tenkara Centre UK och Try 360 från Tenkara Times). De kan hantera allt jag kan fånga i de här vattnen och är så mycket skönare att kasta med än de lite grövre 7:3-spöna jag använder i klubb-vattnet där man bl a planterat in regnbågar. 
Franska spön, redo för klunsarna i klubbvattnet.


 



måndag 4 juli 2016

Öringen har tänder

Jag tog en av de största öringarna jag har fångat igår. En bamsing på 45-50 cm på en buskig torrfluga i en fors. Tyvärr såg jag inte hugget, jag vände bort huvudet och när jag skulle lokalisera flugan igen så pekade linan rakt ner i vattnet. Mothugg, och en fasansfull kamp utspelade sig. Inte för mig, och inte heller för spöt, som för dagen var TKP Expert 365, men för öringen. Faktum är att spöt överraskade mig i hur bra det hanterade fisken. Den tog sig ingenstans och det tog inte alls lång tid att håva den. Överraskning nummer två kom när jag skulle pillra loss flugan. Jag var kanske lite oförsiktig men öringen lyckades nypa till mig över tummen och pekfingret och det blödde ganska rejält. Jag visste förstås att det fanns tänder i en öringmun, men inte att de skulle räcka för att penetrera skinnet på tummen. Nåja, man lär så länge man lever. Öringen simmar fortfarande i ån och tummen läker.


Skärpan är inte den bästa, men det var för fisket jag var där, inte fotograferandet.
På samma spö, och en likadan stor buskig fluga, fick jag också en liten, liten löja. Kontraster.


onsdag 15 juni 2016

Första fisket med TKP Expert 365

Jag parkerade bilen vid rastplatsen. Svidade om till galonisarna och påbörjade vandringen på skogstigen ner mot ån. När jag är nästan framme vid ån stannar jag i skogskanten och sätter på linan på spöt och knyter på en fluga, en torris med stora vingar av vikta CDC-fjädrar. Från skogskanten kastar jag ut flugan i vattnet bara nån meter från strandkanten, och pang, en öring kastar sig ur vattnet och över flugan.
Några raska steg fram till ån och öringen kunde bärgas, en hyfsad stor 30+:are som genast släpptes tillbaka. En bra debut för mitt nya spö, fisk på första kastet!
Spöt var mitt nyinförskaffade TKP Expert 365 från Tenkara Pyrenees. Ett riktigt kvalitetsspö som håller för stora fiskar. Öringen jag fick nu hade jag förstås klarat av med alla mina olika spön men med ett kvalitetsspö i handen känner jag mig lite tryggare. Jag vet innan att det kommer att gå bra.
Riggat o klart, Expert och Aventure sida vid sida.

TKP Expert ett kort 7:3 spö, bara 365 cm långt. Det är grymt lätt, bara 64 gram (enligt specifikationen). Jag hade också med ett liknande spö, TKP Aventure 400, och ett 7:3 spö från samma tillverkare, men det nya spöt kändes mycket skönare, det väger förvisso 5 gram mer, men är kortare och därför lättare att hantera vid denna å med skog ända ner till vattnet.

Efter ett tag så tar själva fiskandet över och det är ett gott betyg, jag tänker inte ens på att jag har ett spö i handen, det är bara jag, flugan och fisken som existerar. Flugan hamnar där jag vill att den ska hamna, och fisken tas lätt hem och kan släppas fri igen. Även om det är det dyraste spö jag har köpt så är jag väldigt nöjd med det.
Hade det inte varit för knotten hade det varit en perfekt kväll. 

söndag 12 juni 2016

Nytt vatten, och nytt spö

Jag har haft den stora äran att få provfiska ett vatten som inte har varit fiskat i på många år. Och vilket vatten sen, öringarna stod lika tätt som duggregnet. Nja, kanske inte. Men intressant var det. Och öring fanns det. Och det regnade bara tre korta skurar.
Flottningsrensat? Nej.
Den sträcka som jag provfiskade började nere vid en tjärn och uppför en forssträcka. Det är inte så jättemycket vatten i ån under försommaren så fisket fick inrikta sig antagna ståndplatser och vackra ställen. Det senare är en intressant taktik. Det ger kanske inte så mycket fisk, men njutningen med flugfisket ökar.
Jag använde stora buskiga flugor i det snabba vattnet, helt enkelt för att de skulle synas bättre. Både för mig och för fisken. De fiskar som jag krokade var relativt små, 10 till 20 cm, vilket var väntat. De släpptes omedelbart tillbaka och som alltid använder jag hullingfria krokar.
Spömässigt alternerade jag mellan TenkaraTry 360 från Tenkara Times och Hayase från Tenkara Centre UK. Jag har båda spöna riggade och det jag inte fiskar med sitter i ett pilkoger på ryggen. Det är ett bra sätt att jämföra spöna med varandra, att snabbt kunna skifta mellan dem. Båda spöna är trevliga fiskekamrater och båda känns väldigt bra i handen och båda gör det jobb de ska, både med att lägga ut flugan och hantera fisken. 
Paradiset?

Jag kan bara konstatera att jag har haft tur och är väldigt tacksam som har fått prova på ett så fint vatten.

Nytt spö

Jag har också gjort min största Tenkara-investering hittills. Jag har inhandlat ett Tenkara Pyrenees Expert 7:3. Här ges en liten fingervisning om vad spöet är kapabelt till. Nu är det sällan jag råkar ut för fisk som kräver ett så kraftfullt spö, men chansen finns. Dels sätts det ut regnbågar i klubbvattnet och dels så kan turerna i Jämtland bära frukt. Mer om det när jag har hunnit prova det. 


lördag 4 juni 2016

På tur med TryTenkara

Igår var det en stor dag. Mitt nya spö som jag hade beställt kom fram. Jag tog naturligtvis med det till klubbån idag då en av Sveriges ledande flugbindare kom på besök. En stor del av dagen ägnades förstås åt flugbindning och teknikträning. De med flugspön fick lära sig hur man fiskade torrfluga uppströms och hur viktigt det är att hela paketet med lina, tafs och fluga hamnar i samma strömfåra för att flugan inte ska dragga. Med mitt spö kunde jag istället lyfta linan ovanför strömmarna och få en fin drift med bara lite tafs och så förstås flugan i vattnet.
Det blev ju inte så mycket fiske, men när det väl skedde så använde jag det nyinköpta TryTenkara 360 från Tenkara Times. Vid de första kasten kändes spöt lite jullrigt, men efter ett par kast blev det bättre.
Tyvärr hann jag inte fiska så länge, men en första bedömning är att det är ett bra allroundspö som kändes skönt att fiska med. Det är lätt att kasta med och det hanterade fiskarna väldigt bra. Nu fick jag inga bjässar förstås, men öringar på 30 centimeter i strida strömmar är inte att leka med. Jag hoppas kunna utsätta spöt för lite hårdare testning framöver.
TryTenkara 360 är 366 cm långt och väger endast 62 gram. Det är ett 6:4-spö. men det är inte som alla andra 6:4-spön. TryTenkara har en egen stil där hela spöt är lite mjukare men toppsektionen lite stelare. Det gör att spöt är hårt vid kast men mjukt när du drillar din fisk. Ett spö att gilla alltså.
Jag fiskade spöt med 3#-lina och storhacklade torrflugor (vilka passar utmärkt till strömmande vatten) med ca 50 cm tafs. Linan och spöt passade bra ihop och det var lätt att lägga ut flugan.  



måndag 30 maj 2016

Tappad fisk

Årets första tappade fisk är ett faktum. Om sanningen ska fram så var det faktiskt fler än en som släppte.
För att göra en lång historia kort så har man nu släppt ut väldigt många öringar i skollinjal-klassen, ca 30 cm alltså. Och nu när det fanns så mycket fisk fick jag många påslag och även en och annan som släppte.
Jag och en kamrat åkte till klubbån och gick över en kortare forssträcka. Vi gick två gånger med torrfluga och fick tre fin-fina öringar. Och tappade två. Därefter bytte vi till guldskallar och gick samma sträcka igen. Och fick ett par till. Det är förvisso roligt att få fisk, men det känns sisådär när det är nyligen inplanterad fisk. Det blir liksom inte samma sak. De tar på nästan vad som helst. Men det lovar mer inför resten av året. Jag antar att ju längre de stannar i ån, och inte blir uppätna av större fiskar, desto smartare och svårare blir de att fånga.

Bävergnag.
Nu när sommaren börjar närma sig börjar också planerna för lite längre fiskeresor att ta form. Unnån i Orsa är en given favorit och nästan garanterad ett besök. Kolla gärna in Unnåns Flugfiskegille på Facebook, och varför inte skänka en slant till fiskevården som bedrivs där.
Dammån i Jämtland har också blivit ett årligt utflyktsmål.

Jag har också beställt ett nytt spö. Först ut är ett TryTenkara 360 6:4 rod från Tenkara Times. Jag har blivit rekommenderad det som ett riktigt bra lättare allroundspö. Jag har tidigare fiskat med storebror TryTenkara 390 och har bara bra att säga om det, nu hoppas jag att det nya spöt har samma positiva egenskaper. Jag kommer att lägga ut en recension när jag har hunnit prova det.
Jag har också lagt ut lite krokar för ett inte längre men mycket starkare spö som jag dels ska använda till regnbågarna i klubbån men framförallt i Dammån det har hänt att det har funnits lite större fisk. Det blir det dyraste spöt jag har köpt, och också det med bäst kvalité. Men mer om det längre fram.
Fiskekamrat väntar på öring.