måndag 29 september 2014

Nyheter från Tenkara Times

Dear Stefan Arvidsson
Let me inform you, some new tenkara products are available now at The Tenkara Times pages:


With the best wishes
Oleg Stryapunin

Jag tycker att spöt ser riktigt trevligt ut. Det klassas som ett Premium-spö av Tenkara Times och just att det är ett 4 meters 6:4-spö gör det extra intressant. Jag hoppas få möjlighet att testa det under våren när öringfisket drar igång igen. 

onsdag 13 augusti 2014

Lyckan har vänt

Efter lite torka på fiskfronten har det börjat droppa in några stycken igen.
Jag har bytt vatten. De senaste turerna har gått till det närmaste vattnet, även om det produktivt sett är det sämsta av alternativen jag har att välja mellan. Framförallt har jag experimenterat med olika flugor, och jag har börjat minska på storlekarna för att se om det händer något.

Hur pillrigt är det inte att binda med Rapphöne-fjädrar?
Jag hittade den här utmärkta videon om hur man använder Rapphönefjädrar. På min variant (bilden ovan) så använder jag ett avklippt torrflugehackel bakom rapphönehacklet för att ge det lite mer stadga och för att det inte ska lägga sig platt efter kroppen när jag fiskar den.
Jag har också tränat på att kasta med ytterst kort bak-kast, det går utmärkt om man förankrar linan i vattnet på bästa flugline-kast-manér.
De EZ keepers som jag köpte från AllFishingBuy senast är jag inte så nöjd med. Jo, de fungerar förstås. Men de känns inte lika bra som Fuji's EZ Keepers som de flesta andra webb-butiker saluför.
Nu har det börjat regna också, efter en lång torrperiod. Det är bara bra för vattnet som varit alldeles för varmt på senare tid. Jag får mycket abborre och mört där det normalt står öring.
Varmt brunt bergslagsvatten.
Som tur är har jag bokat in mig för ytterligare en vecka uppe i Bydalen. Lite mörkare på kvällarna bara, och förmodligen lite kallare. Och större öringar. Snart så....

söndag 3 augusti 2014

Lågvatten

Fram till förra veckan fick jag minst en öring varje gång jag var ute. Men sista veckan har varit tuff. Nu är det i och för sig bara två turer vi pratar om, men trendmässigt är det förstås negativt.
Jag har två bra ursäkter på lager. Det ena är värmen, och därmed det låga vattenståndet. Den andra ursäkten är att jag har experimenterat med nya flugor. Men som vanligt är det nog fiskaren som är det största problemet.
Den vanligen så brusande älven i högsommardräkt.
Igår, när det ändå var relativt svalt, besökte jag en ganska lågfrekventerad plats. Vattnet hade knappt styrfart nedför forsarna och solglasögonen gick inte att ha då de immade igen så fort jag böjde mig och puffade ut varm fuktig luft från kläderna. Och min fina skjorta var genomfuktig när jag packade ihop för dagen. Jag kunde kanske ha chansat med bar överkropp för jag såg bara en enda mygga på hela turen. Fast risken hade väl varit stor att jag istället bländat fisken. Och bränt mig sönder och samman trots att den inte var direkt solsken. ;-)
Nåja, jag fick vara ute i en otroligt fin miljö, och jag kunde träna på pricksäkerheten med flugkasten utan en massa störande fiskar hela tiden.
En hullinglös fluga med påfågelkropp, torrhackel och fasanherls-kryss på ryggen.

lördag 26 juli 2014

Wakata-spöt lever igen

Det var ett tag sedan som jag fick en reservdel till mitt Wakata-spö. Men det har tagit tid att få det testat. Nu har det i alla fall skett.
Jag fick en ny sektion 4 till mitt spö. De tre toppsektionerna har jag reservdelar till, som jag aldrig har behövt använda. Till alla senare spön har jag skippat att förköpa reservdelar. Men på den gamla goda tiden, när man fick leta för att hitta ett spö och man bara kunde beställa från USA, då kändes det viktigt.
Det var bara en liten utläggning, Wakataspöt kändes som vanligt. Jag fick 6 abborrar, ca 10-15 centimeter, så små att de inte utsatte spöt för just några påfrestningar alls. Men kasten gick bra. Och Klinkhammerflugor med lysgula paraplyer syns väldigt bra i svagt ljus och mörk vatten.

torsdag 17 juli 2014

TryTenkara 390 duger alldeles utmärkt

Innan man har utsatt ett spö för ett riktigt test vet man inte hur det fungerar. Man kan tro, men man vet inte riktigt. Igår fångade jag en Regnbåge på nästan 50 cm i ett strömmande vatten. Och TryTenkara-spöt klarade att hantera den alldeles utmärkt.

Det var egentligen en alldeles för varm kväll för fiske, men ibland får man offra sig. Jag hade gått en sträcka och försökt med både torrfluga och flytande nymfer, men det var helt dött. Det var nästan läge att ge sig för natten när det äntligen hände. Jag hade satt på en guldhuvud-nymf som jag draggade runt med i ån. När jag lät den hänga i en ström mellan två stenar som pressade ihop vattnet och gav det lite fart, då gick den första regnbågen på. Den släppte ganska omgående, men nu visste jag att det fanns en chans.
Jag flyttade mig ca 5 meter nedströms till nästa ström och provade samma taktik där. Och visst, det small på igen och nu satt den bättre. Den första känslan var att det var en gädda, och fenan som snart visade sig i vattenytan sa inte emot. Men när de första rycken började avta så såg jag den - en rejäl regnbåge. Nu var det inte bara att håva in den, därtill var den lite för stark. Men spöet visade sig fungera alldeles utmärkt - jag behövde bara hålla emot. Det var inte tal om att jag skulle behöva följa med fisken till fots, spöet gjorde sitt jobb. Efter bara några minuter kunde jag få in regnbågen till min strandkant och få bort kroken.
Ett stort tack till Oleg och TenkaraTimes för ett bra jobb med spöet.


tisdag 15 juli 2014

Nyheter

Den största nyheten för mig är att min reservdel till Wakata-spöt nu äntligen har kommit. Jag har inte hunnit hämta ut den från posten än, men det är något som jag har att se fram emot när jag kommer hem från arbetet. Jag har också länge önskat mig EZ Keepers i en annan färg än svart, och jag beställde en gul uppsättning från All Fishing Buy. Jag är väldigt nyfiken på vad de har levererat.

Min nästa nyhet har säkert provats förr men för mig är det nytt. Iden är att eftersom jag fiskar med ett Tenkara-spö så har jag möjlighet att hålla linan över vattnet, så varför inte också ha krokögat över vattnet?
Jag har helt enkelt knutit en Klinkhammerfluga på en ögonlös krok, och då bundit ögat uppåt, genom paraplyet. Det ska bli spännande att se hur den flugan presenterar sig själv, och hur väl fisken sitter på kroken. Jag har ju inga hullingar som håller fast (och trasar sönder) fisken.


Jag har också läst hos Tenkara Talk och blivit tipsad om en intressant hybrid-lina. Inte för att jag tänkte beställa därifrån, inte just nu i alla fall, men det ger inspiration till att börja testa att själv göra en lina bestående av en flätad del och en "level" del.


söndag 6 juli 2014

Bydalen (Dammån)

Jag har haft förmånen att få tillbringa en vecka i Dammån, uppe i Bydalen. Tills vidare utser jag det till Tenkarafiske-paradiset i Sverige. Åtminstone tills jag hittar ett ännu bättre ställe.
Det gick inte en dag utan ett flertal öringar. Absolut inga jättar, Dammån är ju annars känd för att ha en väldigt storvuxen vandrande öring, men de jag fångade med Tenkara-spöt höll sig från 30 cm och nedåt. Men trots deras ringa storlek så är det öring som kämpar på kroken.
 En av dagarna åkte ned vi ned till fisketrappen där de räknar och väger uppvandrande öring. Där fick vi se hur riktiga öringar ska se ut. Jag kan förstå att att grannarna som fiskade riktat efter storöring hade tafsar som var grövre än både min lina och spötopp.
Det enda som saknades var harren. Jag lyckades förvisso fånga en harr den andra dagen, men den var som sagt väldigt liten. Allra sista dagen, faktiskt när vi lämnade tillbaka nyckeln till den hyrda bostaden, berättades det om ett ställe som var benämnt Harrhålan. Där, sade de, kunde jag förvänta mig lite bättre harrfiske. Så nu vet ni också det; Längst upp, och längst ned, i Dammån finns det gott om harr. Nere i Kvissle-strömmarna och upp emot Höglekardalen.

Jag använde mina båda 7:3-spön om vartannat. Både Try-spöet och Aventure-spöt hanterade trycket i strömmen, kasten i både med och motvind, och naturligtvis kampen mot öringarna mycket väl. Lin-mässigt handlade det egentligen bara om att hitta en lina som syntes väl beroende på dagsljus, nederbörd och den varierande bakgrunden. Jag bytte ganska friskt. Inte lika ofta som fluga förstås, men oftare än jag brukar göra. 
Flugor; jag har inte använt speciellt många olika sorters flugor på resan. Den enda jag är missnöjd med är den svart-röda som rekommenderades mest. Å andra sidan så ska den färgkombinationen vara bra för storöringen, och det var inte riktigt den som jag fiskade efter - även om förhoppningen om ett lite rejälare hugg hela tiden fanns där. 
Där det var djupt och strömt, eller i forsarna, så använde jag tunga flugor för att se vilka fiskar som fanns lite längre ned. Där det var lite grundare använde jag tenkara-flugor som gärna fick "stripa" lite i ytan. Många öringar högg när jag drog hem flugan i ytan.
Roligast var som vanligt torrflugorna i lite lugnare vatten, helst i anslutning till ett djup, eller en ström. Det kunde komma rejäla attacker mot flugorna.
Naturligtvis kör jag hullingfritt så att det ska vara lätt att släppa tillbaka fiskarna. Och min begränsade erfarenhet säger mig att användandet av krokar som är tillverkade utan hulling är mycket bättre än att klämma ihop hullingen. Det blir aldrig riktigt lika bra. Dessutom brukar krokar som är tillverkade utan hulling vara smalare och ha längre och smalare spets.