onsdag 15 juni 2016

Första fisket med TKP Expert 365

Jag parkerade bilen vid rastplatsen. Svidade om till galonisarna och påbörjade vandringen på skogstigen ner mot ån. När jag är nästan framme vid ån stannar jag i skogskanten och sätter på linan på spöt och knyter på en fluga, en torris med stora vingar av vikta CDC-fjädrar. Från skogskanten kastar jag ut flugan i vattnet bara nån meter från strandkanten, och pang, en öring kastar sig ur vattnet och över flugan.
Några raska steg fram till ån och öringen kunde bärgas, en hyfsad stor 30+:are som genast släpptes tillbaka. En bra debut för mitt nya spö, fisk på första kastet!
Spöt var mitt nyinförskaffade TKP Expert 365 från Tenkara Pyrenees. Ett riktigt kvalitetsspö som håller för stora fiskar. Öringen jag fick nu hade jag förstås klarat av med alla mina olika spön men med ett kvalitetsspö i handen känner jag mig lite tryggare. Jag vet innan att det kommer att gå bra.
Riggat o klart, Expert och Aventure sida vid sida.

TKP Expert ett kort 7:3 spö, bara 365 cm långt. Det är grymt lätt, bara 64 gram (enligt specifikationen). Jag hade också med ett liknande spö, TKP Aventure 400, och ett 7:3 spö från samma tillverkare, men det nya spöt kändes mycket skönare, det väger förvisso 5 gram mer, men är kortare och därför lättare att hantera vid denna å med skog ända ner till vattnet.

Efter ett tag så tar själva fiskandet över och det är ett gott betyg, jag tänker inte ens på att jag har ett spö i handen, det är bara jag, flugan och fisken som existerar. Flugan hamnar där jag vill att den ska hamna, och fisken tas lätt hem och kan släppas fri igen. Även om det är det dyraste spö jag har köpt så är jag väldigt nöjd med det.
Hade det inte varit för knotten hade det varit en perfekt kväll. 

söndag 12 juni 2016

Nytt vatten, och nytt spö

Jag har haft den stora äran att få provfiska ett vatten som inte har varit fiskat i på många år. Och vilket vatten sen, öringarna stod lika tätt som duggregnet. Nja, kanske inte. Men intressant var det. Och öring fanns det. Och det regnade bara tre korta skurar.
Flottningsrensat? Nej.
Den sträcka som jag provfiskade började nere vid en tjärn och uppför en forssträcka. Det är inte så jättemycket vatten i ån under försommaren så fisket fick inrikta sig antagna ståndplatser och vackra ställen. Det senare är en intressant taktik. Det ger kanske inte så mycket fisk, men njutningen med flugfisket ökar.
Jag använde stora buskiga flugor i det snabba vattnet, helt enkelt för att de skulle synas bättre. Både för mig och för fisken. De fiskar som jag krokade var relativt små, 10 till 20 cm, vilket var väntat. De släpptes omedelbart tillbaka och som alltid använder jag hullingfria krokar.
Spömässigt alternerade jag mellan TenkaraTry 360 från Tenkara Times och Hayase från Tenkara Centre UK. Jag har båda spöna riggade och det jag inte fiskar med sitter i ett pilkoger på ryggen. Det är ett bra sätt att jämföra spöna med varandra, att snabbt kunna skifta mellan dem. Båda spöna är trevliga fiskekamrater och båda känns väldigt bra i handen och båda gör det jobb de ska, både med att lägga ut flugan och hantera fisken. 
Paradiset?

Jag kan bara konstatera att jag har haft tur och är väldigt tacksam som har fått prova på ett så fint vatten.

Nytt spö

Jag har också gjort min största Tenkara-investering hittills. Jag har inhandlat ett Tenkara Pyrenees Expert 7:3. Här ges en liten fingervisning om vad spöet är kapabelt till. Nu är det sällan jag råkar ut för fisk som kräver ett så kraftfullt spö, men chansen finns. Dels sätts det ut regnbågar i klubbvattnet och dels så kan turerna i Jämtland bära frukt. Mer om det när jag har hunnit prova det. 


lördag 4 juni 2016

På tur med TryTenkara

Igår var det en stor dag. Mitt nya spö som jag hade beställt kom fram. Jag tog naturligtvis med det till klubbån idag då en av Sveriges ledande flugbindare kom på besök. En stor del av dagen ägnades förstås åt flugbindning och teknikträning. De med flugspön fick lära sig hur man fiskade torrfluga uppströms och hur viktigt det är att hela paketet med lina, tafs och fluga hamnar i samma strömfåra för att flugan inte ska dragga. Med mitt spö kunde jag istället lyfta linan ovanför strömmarna och få en fin drift med bara lite tafs och så förstås flugan i vattnet.
Det blev ju inte så mycket fiske, men när det väl skedde så använde jag det nyinköpta TryTenkara 360 från Tenkara Times. Vid de första kasten kändes spöt lite jullrigt, men efter ett par kast blev det bättre.
Tyvärr hann jag inte fiska så länge, men en första bedömning är att det är ett bra allroundspö som kändes skönt att fiska med. Det är lätt att kasta med och det hanterade fiskarna väldigt bra. Nu fick jag inga bjässar förstås, men öringar på 30 centimeter i strida strömmar är inte att leka med. Jag hoppas kunna utsätta spöt för lite hårdare testning framöver.
TryTenkara 360 är 366 cm långt och väger endast 62 gram. Det är ett 6:4-spö. men det är inte som alla andra 6:4-spön. TryTenkara har en egen stil där hela spöt är lite mjukare men toppsektionen lite stelare. Det gör att spöt är hårt vid kast men mjukt när du drillar din fisk. Ett spö att gilla alltså.
Jag fiskade spöt med 3#-lina och storhacklade torrflugor (vilka passar utmärkt till strömmande vatten) med ca 50 cm tafs. Linan och spöt passade bra ihop och det var lätt att lägga ut flugan.  



måndag 30 maj 2016

Tappad fisk

Årets första tappade fisk är ett faktum. Om sanningen ska fram så var det faktiskt fler än en som släppte.
För att göra en lång historia kort så har man nu släppt ut väldigt många öringar i skollinjal-klassen, ca 30 cm alltså. Och nu när det fanns så mycket fisk fick jag många påslag och även en och annan som släppte.
Jag och en kamrat åkte till klubbån och gick över en kortare forssträcka. Vi gick två gånger med torrfluga och fick tre fin-fina öringar. Och tappade två. Därefter bytte vi till guldskallar och gick samma sträcka igen. Och fick ett par till. Det är förvisso roligt att få fisk, men det känns sisådär när det är nyligen inplanterad fisk. Det blir liksom inte samma sak. De tar på nästan vad som helst. Men det lovar mer inför resten av året. Jag antar att ju längre de stannar i ån, och inte blir uppätna av större fiskar, desto smartare och svårare blir de att fånga.

Bävergnag.
Nu när sommaren börjar närma sig börjar också planerna för lite längre fiskeresor att ta form. Unnån i Orsa är en given favorit och nästan garanterad ett besök. Kolla gärna in Unnåns Flugfiskegille på Facebook, och varför inte skänka en slant till fiskevården som bedrivs där.
Dammån i Jämtland har också blivit ett årligt utflyktsmål.

Jag har också beställt ett nytt spö. Först ut är ett TryTenkara 360 6:4 rod från Tenkara Times. Jag har blivit rekommenderad det som ett riktigt bra lättare allroundspö. Jag har tidigare fiskat med storebror TryTenkara 390 och har bara bra att säga om det, nu hoppas jag att det nya spöt har samma positiva egenskaper. Jag kommer att lägga ut en recension när jag har hunnit prova det.
Jag har också lagt ut lite krokar för ett inte längre men mycket starkare spö som jag dels ska använda till regnbågarna i klubbån men framförallt i Dammån det har hänt att det har funnits lite större fisk. Det blir det dyraste spöt jag har köpt, och också det med bäst kvalité. Men mer om det längre fram.
Fiskekamrat väntar på öring.

lördag 14 maj 2016

Ett annat klubbvatten

Jag åkte ut med torrflugor i tankarna. Men först när jag bytte till en nymf började det hända något.

I det här klubbvattnet planterade man in regnbåge för bara några dagar sedan. Därför satsade jag på lite grövre utrustning. Mitt franska 7:3 spö fick spela förstafiolen. Förra året hade jag två linbrott på övervintrad fisk lite längre nedströms, men spöt höll i alla fall.
Kan det bli vackrare?

Jag hade som vanligt sett ut en sträcka med lite mer rinnande vatten där det är roligare att fiska. Jag gick igenom hela sträckan och provade både bäckslända och en vanlig klinkhammer utan några som helst reaktioner. Jag fick se slaget förlorat och provade med en nymf uppströms istället. Inte helt förvånande hände ingenting, inte förrän jag kom allra högst upp på sträckan. Hugg. Och förvånat drog jag upp en liten vitfisk, det kan kan ha varit en mört, jag tittade inte så noga. Jag krokade av den i vattenytan och provade igen, lite uppmuntrad förstås, men på något sätt ändå lite besviken. Strax därpå fick jag en till likadan, aningen mindre.

Jag provade lite längre ut, och efter ett tag så kom den äntligen, öringen. Det var en övervintrare på ca 25 cm, men mager. Några kast till i slutet av forsen. Då högg regnbågen. Den var kampglad men hade ganska dålig kondition. Förvisso är spöt bra, men efter bara en kort fight kunde jag landa fisken. Den var inte så vacker med sina odlingsslitna fenor, och jag fick hålla den länge i vattnet innan den gav sig iväg igen. Men ca 45 cm regnbåge är trots allt en regnbåge och även om det inte varade så länge så böjde den spöt ordentligt.
 
Stämningsbild.
 PS. Fortfarande noll tappade fiskar med hullingfri krok. DS

tisdag 10 maj 2016

Vid klubbvattnet

Oftast är det inte fisken som är viktigast. I lördags passade jag på att fiska med en kamrat i ett klubbvatten, en vacker liten å i Bergslagen. Vi träffades redan på morgonen, vi kom från varsitt håll. Båda hade drygt en timmes resväg.
Vi gjorde upp planer för hur dagen skulle tas an, och naturligtvis utbytte vi fiskehistorier. Det är sånt man gör när man träffas så här.
Vi bestämde oss för att försöka med torrflugor fast vi inte såg just några insekter på vattenytan.
Kamraten använde ett 12-fots-spö från Esoteric Tackle, en modell som numera verkar ha utgått från sortimentet. Han använde också en väldigt synlig lina gjord av Guidelines Micron Backing (20 lb). Den är väldigt skön att kasta med men är kanske lite för tung för torrflugor.
Själv använde jag mitt 12 fot långa Hayase-spö från Tenkara Centre UK. Mitt absoluta favoritspö för småfiske. Så lätt, så tunt, så bara skönt. Jag hade som vanligt en flourocarbon-lina storlek 3.

Nåväl, vi började med att gå längst ner på fiskesträckan vi valt ut. Planen var att fiska torrt uppströms. Vi följde planen ganska väl. Men då vi inte kunde se nån aktivitet alls på ytan så bytte kamraten till en nymf medan jag nöjde mig med att sätta på en flymf som upphängare. Men inte hjälpte det. Vi kunde dock konstatera att vattnet höll gädda. Ett hyfsat stort exemplar lät oss stå och beundra den ganska länge innan den smög iväg för att lura nån stackars fisk nånstans.

Vårt vackra klubbvatten.

Lunchdags, en av dagens absoluta höjdpunkter. Hur gott är det inte att grilla tillsammans och planera andra halvan av dagen? Och vid klubbvattnet har vi en utmärkt grillplats inomhus. Perfekt som skydd mot den stekande solen.

Efter lunchen hade vi bestämt att vi skulle besöka sträckans övre delar. I det här fallet rörde det sig om en sträcka på kanske 100 meter som var både smalare och djupare. Jag bytte också till mitt Aventure 400 från Tenkara Pyrenees som är lite styvare och passar bättre till tyngre flugor. Jag provade nämligen med en nymf med guldskalle.
I slutet av sträckan kom belöningen. En otroligt vacker liten öring tog. Äntligen. Självfallet fick öringen gå tillbaka i ån. Fortfarande inga tappade fiskar alls i år fast jag alltid använder krokar utan hulling. :-)

Vi fortsatte att fiska nedströms men återgick till torrflugor när den lite djupare fåran tog slut. Slutligen tvingade verkligheten, i form av ett SMS hemifrån, oss att avsluta dagen. Jag längtar redan tills vi kan fiska ihop igen. Undrar vad kamraten kommer att grilla åt mig då?
En fisketur i rätt sällskap är en minnesvärd upplevelse.

torsdag 5 maj 2016

Hur man förstör sitt spö

När det gäller att förstöra ett Tenkaraspö kan jag nu (mindre stolt) hävda att jag är en man av erfarenhet. Alla gångerna har det varit mitt fel, jag har gjort saker som man inte borde göra, men...
Ibland har jag klarat mig, men om spöt går sönder en enda gång så är det en katastrof.

Det är inte fisken som knäcker ditt spö - det är du. 

Den kanske viktigaste läxan är att ditt Tenkara-spö faktiskt kan gå sönder. Det är gjort för att kunna kasta tunna linor och hantera lagom fiskar. Det är inte gjort för att böjas hur som helst. Det är ett instrument och ska hanteras som ett sådant.

Tafsen

Det allra allra viktigaste är du användet en tafs som går av före spöt. Aldrig nånsin grövre än att tafsen blir den svagaste länken.

Bottennapp eller "snag"

Dra aldrig loss ett bottennapp med spöt. Använd händerna och dra direkt i linan. Spöt må vara starkt men inte hur starkt som helst. Tänk på att ifall du sitter fast i botten och strömmen är stark så är det inte mycket press som hamnar på kroken när du drar så hårt du kan. Och då är det inte tafsen som går av. (1 spö har jag haft sönder i den situationen.)


Om du inte når linan för att du fiskar för långt ut, peka då spöt bottennappet och dra mot dig. Ta tag så långt ut du kan och hoppas att du inte drar isär segmenten.

En annan situation som jag råkat ut för var att jag visserligen drog i linan med handen, men samtidigt som jag drog i linan hade jag spöt utfällt och belastade toppsektion. Jag belastade så mycket att knäckte toppen istället för att få loss kroken. Rätt sätt hade varit att fälla ihop spöt innan jag drog loss linan. (1 spö har jag knäckt så).

Lägg inte ifrån dig ett utfällt spö

Undvik i möjligaste mån att lägga ifrån dig spöt utfällt. Det är inte gjort för att ligga på backen. Du kan trampa på det. Din kompis kan trampa på det. Du kan smutsa ner spöt, och skräp i lederna mellan segmenten är också ett (mindre) bra sätt att förstöra ditt spö på. Och det vill du ju inte. Luta det inte mot nånting heller, för om det ramlar så ligger det ju på backen och det är som sagt inte bra. 

Stora fiskar

Om fisken är för stor brukar problemet lösa sig av sig självt. Fisken rätar helt enkelt ut ditt spö för att du inte kan hålla emot och när både spö, lina och tafs pekar i samma riktning som fisken drar går tafsen helt enkelt av.
  • Fäll ihop spöt för att skydda det när du inte fiskar, dvs när du ställer undan det eller när du drar loss en fastnad fluga. 
  • Visa inte dina kompisar hur böjbart ditt spö är. Det är som sagt gjort för fiske och inte böjtest. 
  • Gör rent ditt spö. Gärna efter varje fisketur. Ta ur bottenpluggen och låt spöt torka om det har blivit blött. 
Alltså, man kan inte skydda sig mot allt. Och visst lägger jag ifrån mig spöt ibland och visst drar jag mot bottennappen när jag fastnar. Men där har jag lärt mig den hårda vägen när det är dags sluta. Och det är ju inte direkt så att jag fäller ihop spöt när jag behöver båda händerna för att lossa en fisk som svalt flugan. Men minimera riskerna när du kan, det är mitt råd till dig.