lördag 14 maj 2016

Ett annat klubbvatten

Jag åkte ut med torrflugor i tankarna. Men först när jag bytte till en nymf började det hända något.

I det här klubbvattnet planterade man in regnbåge för bara några dagar sedan. Därför satsade jag på lite grövre utrustning. Mitt franska 7:3 spö fick spela förstafiolen. Förra året hade jag två linbrott på övervintrad fisk lite längre nedströms, men spöt höll i alla fall.
Kan det bli vackrare?

Jag hade som vanligt sett ut en sträcka med lite mer rinnande vatten där det är roligare att fiska. Jag gick igenom hela sträckan och provade både bäckslända och en vanlig klinkhammer utan några som helst reaktioner. Jag fick se slaget förlorat och provade med en nymf uppströms istället. Inte helt förvånande hände ingenting, inte förrän jag kom allra högst upp på sträckan. Hugg. Och förvånat drog jag upp en liten vitfisk, det kan kan ha varit en mört, jag tittade inte så noga. Jag krokade av den i vattenytan och provade igen, lite uppmuntrad förstås, men på något sätt ändå lite besviken. Strax därpå fick jag en till likadan, aningen mindre.

Jag provade lite längre ut, och efter ett tag så kom den äntligen, öringen. Det var en övervintrare på ca 25 cm, men mager. Några kast till i slutet av forsen. Då högg regnbågen. Den var kampglad men hade ganska dålig kondition. Förvisso är spöt bra, men efter bara en kort fight kunde jag landa fisken. Den var inte så vacker med sina odlingsslitna fenor, och jag fick hålla den länge i vattnet innan den gav sig iväg igen. Men ca 45 cm regnbåge är trots allt en regnbåge och även om det inte varade så länge så böjde den spöt ordentligt.
 
Stämningsbild.
 PS. Fortfarande noll tappade fiskar med hullingfri krok. DS

tisdag 10 maj 2016

Vid klubbvattnet

Oftast är det inte fisken som är viktigast. I lördags passade jag på att fiska med en kamrat i ett klubbvatten, en vacker liten å i Bergslagen. Vi träffades redan på morgonen, vi kom från varsitt håll. Båda hade drygt en timmes resväg.
Vi gjorde upp planer för hur dagen skulle tas an, och naturligtvis utbytte vi fiskehistorier. Det är sånt man gör när man träffas så här.
Vi bestämde oss för att försöka med torrflugor fast vi inte såg just några insekter på vattenytan.
Kamraten använde ett 12-fots-spö från Esoteric Tackle, en modell som numera verkar ha utgått från sortimentet. Han använde också en väldigt synlig lina gjord av Guidelines Micron Backing (20 lb). Den är väldigt skön att kasta med men är kanske lite för tung för torrflugor.
Själv använde jag mitt 12 fot långa Hayase-spö från Tenkara Centre UK. Mitt absoluta favoritspö för småfiske. Så lätt, så tunt, så bara skönt. Jag hade som vanligt en flourocarbon-lina storlek 3.

Nåväl, vi började med att gå längst ner på fiskesträckan vi valt ut. Planen var att fiska torrt uppströms. Vi följde planen ganska väl. Men då vi inte kunde se nån aktivitet alls på ytan så bytte kamraten till en nymf medan jag nöjde mig med att sätta på en flymf som upphängare. Men inte hjälpte det. Vi kunde dock konstatera att vattnet höll gädda. Ett hyfsat stort exemplar lät oss stå och beundra den ganska länge innan den smög iväg för att lura nån stackars fisk nånstans.

Vårt vackra klubbvatten.

Lunchdags, en av dagens absoluta höjdpunkter. Hur gott är det inte att grilla tillsammans och planera andra halvan av dagen? Och vid klubbvattnet har vi en utmärkt grillplats inomhus. Perfekt som skydd mot den stekande solen.

Efter lunchen hade vi bestämt att vi skulle besöka sträckans övre delar. I det här fallet rörde det sig om en sträcka på kanske 100 meter som var både smalare och djupare. Jag bytte också till mitt Aventure 400 från Tenkara Pyrenees som är lite styvare och passar bättre till tyngre flugor. Jag provade nämligen med en nymf med guldskalle.
I slutet av sträckan kom belöningen. En otroligt vacker liten öring tog. Äntligen. Självfallet fick öringen gå tillbaka i ån. Fortfarande inga tappade fiskar alls i år fast jag alltid använder krokar utan hulling. :-)

Vi fortsatte att fiska nedströms men återgick till torrflugor när den lite djupare fåran tog slut. Slutligen tvingade verkligheten, i form av ett SMS hemifrån, oss att avsluta dagen. Jag längtar redan tills vi kan fiska ihop igen. Undrar vad kamraten kommer att grilla åt mig då?
En fisketur i rätt sällskap är en minnesvärd upplevelse.

torsdag 5 maj 2016

Hur man förstör sitt spö

När det gäller att förstöra ett Tenkaraspö kan jag nu (mindre stolt) hävda att jag är en man av erfarenhet. Alla gångerna har det varit mitt fel, jag har gjort saker som man inte borde göra, men...
Ibland har jag klarat mig, men om spöt går sönder en enda gång så är det en katastrof.

Det är inte fisken som knäcker ditt spö - det är du. 

Den kanske viktigaste läxan är att ditt Tenkara-spö faktiskt kan gå sönder. Det är gjort för att kunna kasta tunna linor och hantera lagom fiskar. Det är inte gjort för att böjas hur som helst. Det är ett instrument och ska hanteras som ett sådant.

Tafsen

Det allra allra viktigaste är du användet en tafs som går av före spöt. Aldrig nånsin grövre än att tafsen blir den svagaste länken.

Bottennapp eller "snag"

Dra aldrig loss ett bottennapp med spöt. Använd händerna och dra direkt i linan. Spöt må vara starkt men inte hur starkt som helst. Tänk på att ifall du sitter fast i botten och strömmen är stark så är det inte mycket press som hamnar på kroken när du drar så hårt du kan. Och då är det inte tafsen som går av. (1 spö har jag haft sönder i den situationen.)


Om du inte når linan för att du fiskar för långt ut, peka då spöt bottennappet och dra mot dig. Ta tag så långt ut du kan och hoppas att du inte drar isär segmenten.

En annan situation som jag råkat ut för var att jag visserligen drog i linan med handen, men samtidigt som jag drog i linan hade jag spöt utfällt och belastade toppsektion. Jag belastade så mycket att knäckte toppen istället för att få loss kroken. Rätt sätt hade varit att fälla ihop spöt innan jag drog loss linan. (1 spö har jag knäckt så).

Lägg inte ifrån dig ett utfällt spö

Undvik i möjligaste mån att lägga ifrån dig spöt utfällt. Det är inte gjort för att ligga på backen. Du kan trampa på det. Din kompis kan trampa på det. Du kan smutsa ner spöt, och skräp i lederna mellan segmenten är också ett (mindre) bra sätt att förstöra ditt spö på. Och det vill du ju inte. Luta det inte mot nånting heller, för om det ramlar så ligger det ju på backen och det är som sagt inte bra. 

Stora fiskar

Om fisken är för stor brukar problemet lösa sig av sig självt. Fisken rätar helt enkelt ut ditt spö för att du inte kan hålla emot och när både spö, lina och tafs pekar i samma riktning som fisken drar går tafsen helt enkelt av.
  • Fäll ihop spöt för att skydda det när du inte fiskar, dvs när du ställer undan det eller när du drar loss en fastnad fluga. 
  • Visa inte dina kompisar hur böjbart ditt spö är. Det är som sagt gjort för fiske och inte böjtest. 
  • Gör rent ditt spö. Gärna efter varje fisketur. Ta ur bottenpluggen och låt spöt torka om det har blivit blött. 
Alltså, man kan inte skydda sig mot allt. Och visst lägger jag ifrån mig spöt ibland och visst drar jag mot bottennappen när jag fastnar. Men där har jag lärt mig den hårda vägen när det är dags sluta. Och det är ju inte direkt så att jag fäller ihop spöt när jag behöver båda händerna för att lossa en fisk som svalt flugan. Men minimera riskerna när du kan, det är mitt råd till dig. 

onsdag 13 april 2016

Många vatten kvar att upptäcka


Hittade en cool länk till Tenkara e-magazine från TenkaraAngler.com. Klicka och läs. Tenkara börjar verkligen etablera sig "over there".

Själv tog jag mig en tur upp i Bergslagen för att titta på ett nytt vatten.  Det var vackert och väl värt fler besök. Dock vill jag ha lite lägre vatten här för jag hittade inte så många strukturer att fiska på.


Annars verkar torrflugorna fungera bra nu, bara man hittar öringen. Bäcksländor tog de på. På den här resan fick jag också en bjässe till öring. Den var långt under kilot, kanske runt halvkilot, och den bjöd på rejäl motstånd. Jag kan också stolt meddela att ännu har jag inte tappat en enda fisk i år fast jag uteslutande fiskar på hullinglösa krokar.  :-)


söndag 3 april 2016

Klubbvattnet

Idag var det sämre väder. Ett väldigt lätt duggregn som avtog mer och mer ju senare det blev. Inget solsken alls. Men ändå en perfekt dag för en fisketur. Inget annat stod nämligen på schemat.
Jag besökte klubbvattnet för första gången i år. Rapporterna har avslöjat att klubbkamraterna redan har börjat fånga fisk i ån. Nu när premiären varit så lyckad så känner man sig nästan oslagbar. Men det var jag inte idag. Ingen fisk, inget påslag alls. Men jag fick känna på båda spöna. Jag fick träna på nymf-fiske, och torrfluga med upphängare. En kanondag vid klubbvattnet helt enkelt.

måndag 28 mars 2016

Äntligen premiär

Årets premiär är den senaste hittills. Arbetet har helt enkelt tagit för mycket tid. Jag ska försöka göra något åt det nu. Men nu är det i alla fall avklarat. Och fisk fick jag.

Jag reste till ett vatten jag hälsat på många gånger förut. Det brukar bli en eller två resor dit varje år. Grusvägarna var ganska torra men det låg fortfarande snö kvar i skuggorna. Åns kanter var isfria så det gick att stå ända framme vid kanten.
Jag hade med mig både mitt franska 7:3-spö och det engelska 6:4-spöt och provade båda. Ganska snart började jag favorisera Hayase-spöt därför att vattnet var smått, träden hade många grenar och jag hade en något kortare och lättare lina på det. Framför allt hade jag en intressantare uppsättning flugor på det kortare spöt. Jag körde med en flytande torrfluga med en upphängare under, en teeny nymph.
 
Jag hade provat några andra flugor först, men på teeny-nymfen fick jag den första öringen i ett lugnt parti nedanför en fors.
Sedan blev det bara bättre. Jag hittade en solbelyst fläck med lugnt vatten som jag fiskade av med torrisen + upphängaren. Till en början hände ingenting, men sedan fick jag syn på en slända som dansade på vattenytan. Medan ögonen vilade på den, nyfiken på vad som skulle hända, så såg jag i ögonvrån hur min torrfluga försvann. Mothugg, och dags att dra hem den andra öringen, och årets första på torrfluga. På vägen hem skrämde vi den öring som börjat sikta in sig mot den riktiga sländan. Snabbt hem, kroka av öringen och ner med den i vattnet. Klippte bort upphängaren och i med torrflugan igen. Ingenting. Ett nytt kast. Ja, en stor en sög i sig flugan. Ytterligare tre kast, och ännu en öring. Sedan var den ytan avfiskad och det var dags att flytta på sig. Men, ingen mer fisk i den ån.
Jag förflyttade mig till en annan å i närheten. Där var det helt annorlunda. I skogen låg stora isflak och tjock is kantade ån. Själva vattnet var förstås isfritt. Men det var lite svårt att ta sig ända fram.
Jag provade bara några kast där och sedan var det dags att vända kosan hemåt och den hägrande middagen.
En bra dag, en bra start på året. 
Torrt och fint

Två kilometer därifrån

Avslutningsvis vill jag återigen pusha för hullingfria krokar. Jag ser ingen anledning att ha hullingar vid tenkara-fiske. Det är så otroligt smidigt och enkelt att avkroka en fisk om det inte finns någon hulling.

tisdag 16 februari 2016

Önskelista, del 2

Inför det kommande fiskeåret har jag många önskningar. De flesta kommer naturligtvis inte att bli uppfyllda, men det är ju lite grann vad önskningar handlar om.

Hullinglösa krokar -När man fiskar Tenkara ser jag ingen anledning till att ha hullingar på kroken. Man har ju aldrig heller någon slack-lina att tala om. Ska man dessutom återutsätta fisken är det ju bara dumt att använda hullingar. Dessutom så kostar numera de flesta hullinglösa krokar lika lite som sina otäcka hullingförsedda kusiner. Se t ex Hends hullinglösa krokar, eller Knapeks dito. Jag önskar att alla som inte fiskar för mat/pengar använder hullinglösa krokar, jämt.

Linor -  För ett par år sedan, när boomen började, dök det upp hur många nya spömärken (Branding) som helst. Nu har det stabiliserats och det finns färre tillverkare men generellt sett bättre kvalite på de spön som tas fram. Nu verkar det istället som att det är linornas boom. Jag vet inget om branding där, men när Tenkara-boomen tog fart för ett par år sedan var det letandet efter lämpliga linor som tog mest tid i anspråk. Nu verkar det finnas hur många sorter som helst i vilka kulörer som helst. Det finns t o m en produkt som heter Tenkara Line (Fujino). Det finns också flytande tenkaralinor och sjunkande linor av titanium hos Tenkarabum. Själv fiskar jag helst torra flugor och använder nästan uteslutande en flourocarbon-lina av storlek 3, eller en Fujino Soft Tenkara av knallorange nylon som jag blivit riktigt förtjust i. Jag önskar att så många som möjligt vill gå in på TenkaraSveriges facebook-grupp och berätta vilken lina de föredrar, och gärna varför, och var de har hittat den. 

Spön - Den värsta tiden är över. Nu svämmas inte längre marknaden över av billiga kinesiska spön. Istället består utbudet av fler spön av bättre kvalite. Visst finns det fortfarande billiga spön, inget fel i det. Det är en förutsättning för att Tenkara ska vara lättillgängligt. De märken som har överlevt har dock kunnat satsa och helt enkelt lärt sig mer och blivit bättre. Allra bäst tror jag fortfarande att de gamla klassiska japanska spötillverkarna är. De är stora, de har resurser och de har erfarenhet av Tenkara-spön. Deras spön kostar också en himla massa. Du hittar ett stort urval hos Tenkarabum.
Vad gäller de europeiska siterna så har ju Tenkara Pyrenee länge sålt spön baserade på Nissin-klingor. Både TenkaraTimes Watershed-serie och TenkaraCentreUKs Otaki verkar också vara spännande. En trend som verkar ta sig och också spön som kan zoomas till olika längder. Själv är jag icke-troende på dem, men så har jag heller aldrig testat ett sånt spö. Det står knappast heller överst på önskelistan. De är säkert bra ifall man bara kan/vill ha ett enda spö. Jag föredrar just nu i så fall att ha ett extra-spö istället. Jag önskar att någon vänlig själ tycker att jag ska sponsras så att jag kan köpa alla bra spön på marknaden och testa dem.

Nya siter:
Jag har hittat två nya Tenkara-siter i Europa; Tatanka (Euro Tenkara) från Serbien och Troutline från Rumänien. Jag har dock aldrig varit i kontakt med dem så jag kan inte dela med mig av något omdöme. Det är inget stort utbud de har och Troutline verkar vara mer för vanligt flugfiske men de har åtminstone två tenkara-modeller. Nån?

Mmm, sommar. Här Getryggsån i Västmanland.