lördag 14 april 2018

Nu händer det...


1. Våren har kommit till byn. Idag kändes allt rätt, värmen i luften, lukten, allt. Fortsätter det så här så blir det vår också i skogen och därmed snart fiske i norra Bergslagen.

2. Tenkarafrämjandet har öppnat. Vi är ett par tenkara-frälsta som har bestämt oss för att promota tenkara. Tenkarafrämjandet är ett icke vinstdrivande projekt där vi helt enkelt vill att fler ska lära känna tenkara. Vi kommer att anordna träffar, vi har utrustning för utlån, vi har erfarenhet.
Kika gärna på vår hemsida: http://tenkaraframjandet.simplesite.com

3. Strömkantens Tenkara har fått hem sina grejor och snart öppnar webbshoppen. Där kommer det att finnas ett utbud av tenkara-saker från TenkaraUSA. Roligt.

4. Vårens största nyhet handlar igen om Tenkarafrämjandet. Det ska nämligen bli en tenkaraträff i Malingsbo den 10 Juni. Mer info finns på Tenkarafrämjandets hemsida och även i sidmenyn här till höger.  Vi ses väl?

lördag 24 mars 2018

Välj rätt spö

Här är mina funderingar på hur jag väljer vilket Tenkara-spö jag ska använda när:

7:3 eller 6:4?

För mig handlar det om riskhantering. Själv tycker jag att 6:4-spön är skönare att använda, men ett 7:3-spö är bättre på att hantera större fiskar.
Det är kanske lite romantik i det hela, men dras vi inte alla till det intima fisket med lätt utrustning. Och för mig är 6:4 lättare än 7:3, lite tunnare linor och tafsar, lite mindre vatten, mer närhet till fisken, lite mindre fiskar. För mig är valet ganska självklart; åker jag till någon av de mindre åarna i bergslagen så är det ett 6:4-spö som gäller. Ska jag till Dammån eller något inplanteringsvatten så blir det ett 7:3-spö.
7:3 eller 6:4?
Sen är det ju så att fiskemetoden spelar in lite grann också. Gillar man att fiska med sjunkbomber så är det lättare med ett styvare spö. Jag som oftast kör med torrflugor eller möjligtvis nymfer i de övre vattenlagren klarar mig bra med mjukare spön. Sen finns det ju förstås skillnader mellan olika spömodeller även inom t ex 6:4-modellerna... Det är en djungel.

Kort eller långt? 

Längden på spöt är ännu enklare. Det handlar ju bara om att få plats och tillräcklig räckvidd.
Stora vatten = längre spön.
Mindre vatten = kortare spön.
Är det öppet runt vattnet=längre spö
Mycket vegetation och/eller överhäng=kortare spö.

Lätt! 360 cm, 6:4-aktion.
I princip vill jag ha ett så långt spö som möjligt. Långt och lätt. Nu är det sällan några vansinniga skillnader på spölängderna, men jag måste erkänna att mitt 270 cm spö sällan blir använt. Det spö jag använder oftast är 360 cm, det räcker för de allra flesta fisketillfällena häromkring.

Jag har aldrig använt något s.k. zoom-spö med ställbar längd. Hellre att jag tar med mig två spön i olika längd, men det gäller bara okända vatten där jag är osäker på hur det ser ut och vad som finns i det.

Dyrt eller billigt?

Dyrt eller billigt är förstås inget jag funderar så mycket över när jag ska ut och fiska. Det beslutet tar jag redan när jag köper ett spö. Jag är kanske lite dum, men nånstans djupt rotad i mig finns devisen: "du får vad du betalar för". Har jag råd (vilket inte alltid är fallet) så försöker jag köpa s.k. premium-spön när det är dags för en nyinvestering. Jag har både dyra och billiga spön och när jag ska ut och fiska så väljer jag nästan alltid det dyrare spöt bara för att jag litar mer på det. 
Några alternativ
Jag tittar förstås inte bara på priset. Jag kikar ju på spö-kvalitén förstås, och som ren magi brukar dyra spön ge en ledtråd till kvalitén. Det är ju aldrig så att jag tittar på priserna på två spön och sen köper det dyraste, men som sagt, det ger mig en ledtråd till var jag ska börja leta.

söndag 21 januari 2018

Sommarlängtan

Det är väl ingen som längtar till sommaren nu? Vintervädret är ju så fint. Not.

Det är förvisso fint väder ute med massor med vacker snö. Men det är inte det jag vill ha. Jag vill att det ska bli vår, och allra helst vara avtagande vårflod. Då börjar torrflugefisket bli riktigt bra.
Frestande sommarbild.
Vi var ett par som träffades den 6:e januari i Lindesberg. Utkomsten är väl inte riktigt klar än.

Dessutom har jag passat på att börja fylla på flugasken inför sommaren. På bilden nedan finns två av de flugor som var riktigt bra i somras. Fungerade inte den ena så fungerade den andra. Båda är gjorda för strömmande vatten. Den lite större för lite vildare vatten och den lilla där det inte är så mycket vit-vatten.

Frestande sommarflugor.

tisdag 12 december 2017

Den 6:e januari...

Då ska vi träffas och se vad vi kan göra föreningsmässigt. Mycket mera info finns på Facebook-sidan: https://www.facebook.com/groups/Tenkara.Sverige/
(under events). Träffen sker i Lindesberg. Anmäl dig via facebook, eller maila mig på blogg-länken så förmedlar jag.
I övrigt har det varit ett lugnt år. Tenkara är etablerat och inga nya större innovationer har skett det här året. Några sajter har lagts ner,
och bloggandet har avtagit (gäller inte bara TenkareSverige). Tenkara har övergått till ett mer normal-läge där intresset sprids i ett lugnare tempo.
Vi väntar förstås på att de stora kedjorna ska ta in Tenkara-utrustning. Det är ju en nackdel att det i princip bara går att få tag i utrustningen
via webb-sajter (med några få lysande undantag).
Fisket har varit gott i år. Jag har oftast använt torrflugor i små åar i Bergslagen. Ett helt underbart sätt att praktisera Tenkara i en lika underbar miljö.
I mitt närområde har också en del dammar grävts bort vilket öppnar nya (ny-gamla) vandringsväger för öringen. Andra dammar är under diskussion. Jag ser med tillförsikt fram emot ett nytt år.

...och så ska det bli spännande att se vad som kommer ut av den 6:e januari.

söndag 14 augusti 2016

Tenkara i Dalarna

Jag har tillbringat ganska mycket tid i Dalarna i sommar. I Orsa fiskevårdsområde närmare bestämt. Och ska vi vara riktigt petiga så har jag mest fiskat i Unnån och i Ämån. Sommarvärmen gjorde att jag förlade fisket till kvällar och tidiga mornar - men det är riktigt fina vatten. Och inga björn-besök det här gången heller. Kalasfiske alltså.
Linor och tillbehör.



Innan resorna till Dalarna provianterade jag hos Tenkara Centre UK. Den egentliga anledningen var förstås Fujinos taperade tenkara-linor. Jag gillar dem och mitt tidigare exemplar är flitigt använt så för säkerhets skull ville jag ha lite i reserv. Dessutom beställde jag en 5-meters lina för att få lite längre räckvidd. Sedan beställde jag också en spole med gul (gul-grön) Yamayo-lina. Jag har kommit att nästan bara använda Sunlines orange lina på senare tid och ville testa på en annan färg och ett annat fabrikat. Och jag blev nöjd med den. Den har knappt något minne och gick bra att kasta med, den klarade också att lyftas över vattenytan utan att dra märkbart i flugan - vad mer kan man begära? Den gula färgen kräver förstås lite mer kontrast för att synas bra men jag var mycket nöjd med den.
En bit av Unnån
Taktiken var att fiska med torrflugor för att det är helt enkelt roligast. I Unnån var det dock svårt att locka upp öringar på de platser jag besökte. Men å andra sidan fick jag många harrar - en fiskart som jag inte har hemma i Bergslagen. På sex besök vid Unnån fick jag endast 4 öringar, den största på ca 20 centimeter. Två av dem på torrfluga och de två andra på en guldskalle-nymf, bunden med linvarp istället för dubbat haröra. Annars var taktiken att fiska av platsen med torrfluga och hade jag tid över provade jag ett varv med spider-flugor (flymfer) och till sist några kast med guldskallenymfer för att komma lite djupare.
En bit av Ämån
I Ämån var det rakt motsatta förhållanden. Där fick jag bara öringar och alla tog på torrflugor.
På dala-resan alternerade jag mellan Try 360 från Tenkara Times och Hayase från Tenkara Centre UK där det senare är ett delikat och lättfiskat 360 centimeters-spö medan Try 360 är hela 366 centimeter långt och 7 gram lättare. De har lite olika aktion även om de båda är 6:4-spön. Båda rekommenderas förstås varmt.

lördag 9 juli 2016

Ännu ett nytt vatten i Bergslagen

Återigen har jag hittat en ny intressant å. Kanske inte hittat direkt, jag har sett den på kartan förut, men det här var mitt första besök där. På google maps valde jag ut en sträcka som såg ut att vara lite "forsig", och det var den. Tyvärr var vattenståndet ganska lågt men det såg ut att vara ett mycket bra uppväxtområde för öringyngel.

Intressant trapp-formation
På första kastet visade en öring att den fanns, den missade flugan och ville inte komma upp något mer. Efter en nedströms vandring till allt grundare vatten gick jag tillbaka och provade uppströms istället. Det blev två fina småöringar innan jag bytte å.
Nästa å är inte mycket att orda om. Det är ett ganska säkert öringställe med massor med små fingerstora öringar. Det finns förstås några stycken om är aningen större, en och annan på ca 20 centimeter tittar upp ibland.
Dagens populäraste flugor - en aning slitna.
I år har jag ofta använt stora buskiga flugor. Det var en flugfiske-guru som sade att de var utmärkta i snabba vatten därför att de syns väldigt bra. Jag kan intyga att de fungerar även i lugnare, om än rinnande vatten, och att även väldigt små öringar tycker att de är attraktiva. Även löjor och annan yt-jagande vitfisk provsmakar ibland.
Det är stor skillnad på att fiska småöring jämfört med att sikta mot de stora klunsarna som vi har i klubbvattnet. Idag körde jag med två olika 6:4-spön (Hayase från Tenkara Centre UK och Try 360 från Tenkara Times). De kan hantera allt jag kan fånga i de här vattnen och är så mycket skönare att kasta med än de lite grövre 7:3-spöna jag använder i klubb-vattnet där man bl a planterat in regnbågar. 
Franska spön, redo för klunsarna i klubbvattnet.


 



måndag 4 juli 2016

Öringen har tänder

Jag tog en av de största öringarna jag har fångat igår. En bamsing på 45-50 cm på en buskig torrfluga i en fors. Tyvärr såg jag inte hugget, jag vände bort huvudet och när jag skulle lokalisera flugan igen så pekade linan rakt ner i vattnet. Mothugg, och en fasansfull kamp utspelade sig. Inte för mig, och inte heller för spöt, som för dagen var TKP Expert 365, men för öringen. Faktum är att spöt överraskade mig i hur bra det hanterade fisken. Den tog sig ingenstans och det tog inte alls lång tid att håva den. Överraskning nummer två kom när jag skulle pillra loss flugan. Jag var kanske lite oförsiktig men öringen lyckades nypa till mig över tummen och pekfingret och det blödde ganska rejält. Jag visste förstås att det fanns tänder i en öringmun, men inte att de skulle räcka för att penetrera skinnet på tummen. Nåja, man lär så länge man lever. Öringen simmar fortfarande i ån och tummen läker.


Skärpan är inte den bästa, men det var för fisket jag var där, inte fotograferandet.
På samma spö, och en likadan stor buskig fluga, fick jag också en liten, liten löja. Kontraster.