onsdag 13 april 2016

Många vatten kvar att upptäcka


Hittade en cool länk till Tenkara e-magazine från TenkaraAngler.com. Klicka och läs. Tenkara börjar verkligen etablera sig "over there".

Själv tog jag mig en tur upp i Bergslagen för att titta på ett nytt vatten.  Det var vackert och väl värt fler besök. Dock vill jag ha lite lägre vatten här för jag hittade inte så många strukturer att fiska på.


Annars verkar torrflugorna fungera bra nu, bara man hittar öringen. Bäcksländor tog de på. På den här resan fick jag också en bjässe till öring. Den var långt under kilot, kanske runt halvkilot, och den bjöd på rejäl motstånd. Jag kan också stolt meddela att ännu har jag inte tappat en enda fisk i år fast jag uteslutande fiskar på hullinglösa krokar.  :-)


söndag 3 april 2016

Klubbvattnet

Idag var det sämre väder. Ett väldigt lätt duggregn som avtog mer och mer ju senare det blev. Inget solsken alls. Men ändå en perfekt dag för en fisketur. Inget annat stod nämligen på schemat.
Jag besökte klubbvattnet för första gången i år. Rapporterna har avslöjat att klubbkamraterna redan har börjat fånga fisk i ån. Nu när premiären varit så lyckad så känner man sig nästan oslagbar. Men det var jag inte idag. Ingen fisk, inget påslag alls. Men jag fick känna på båda spöna. Jag fick träna på nymf-fiske, och torrfluga med upphängare. En kanondag vid klubbvattnet helt enkelt.

måndag 28 mars 2016

Äntligen premiär

Årets premiär är den senaste hittills. Arbetet har helt enkelt tagit för mycket tid. Jag ska försöka göra något åt det nu. Men nu är det i alla fall avklarat. Och fisk fick jag.

Jag reste till ett vatten jag hälsat på många gånger förut. Det brukar bli en eller två resor dit varje år. Grusvägarna var ganska torra men det låg fortfarande snö kvar i skuggorna. Åns kanter var isfria så det gick att stå ända framme vid kanten.
Jag hade med mig både mitt franska 7:3-spö och det engelska 6:4-spöt och provade båda. Ganska snart började jag favorisera Hayase-spöt därför att vattnet var smått, träden hade många grenar och jag hade en något kortare och lättare lina på det. Framför allt hade jag en intressantare uppsättning flugor på det kortare spöt. Jag körde med en flytande torrfluga med en upphängare under, en teeny nymph.
 
Jag hade provat några andra flugor först, men på teeny-nymfen fick jag den första öringen i ett lugnt parti nedanför en fors.
Sedan blev det bara bättre. Jag hittade en solbelyst fläck med lugnt vatten som jag fiskade av med torrisen + upphängaren. Till en början hände ingenting, men sedan fick jag syn på en slända som dansade på vattenytan. Medan ögonen vilade på den, nyfiken på vad som skulle hända, så såg jag i ögonvrån hur min torrfluga försvann. Mothugg, och dags att dra hem den andra öringen, och årets första på torrfluga. På vägen hem skrämde vi den öring som börjat sikta in sig mot den riktiga sländan. Snabbt hem, kroka av öringen och ner med den i vattnet. Klippte bort upphängaren och i med torrflugan igen. Ingenting. Ett nytt kast. Ja, en stor en sög i sig flugan. Ytterligare tre kast, och ännu en öring. Sedan var den ytan avfiskad och det var dags att flytta på sig. Men, ingen mer fisk i den ån.
Jag förflyttade mig till en annan å i närheten. Där var det helt annorlunda. I skogen låg stora isflak och tjock is kantade ån. Själva vattnet var förstås isfritt. Men det var lite svårt att ta sig ända fram.
Jag provade bara några kast där och sedan var det dags att vända kosan hemåt och den hägrande middagen.
En bra dag, en bra start på året. 
Torrt och fint

Två kilometer därifrån

Avslutningsvis vill jag återigen pusha för hullingfria krokar. Jag ser ingen anledning att ha hullingar vid tenkara-fiske. Det är så otroligt smidigt och enkelt att avkroka en fisk om det inte finns någon hulling.

tisdag 16 februari 2016

Önskelista, del 2

Inför det kommande fiskeåret har jag många önskningar. De flesta kommer naturligtvis inte att bli uppfyllda, men det är ju lite grann vad önskningar handlar om.

Hullinglösa krokar -När man fiskar Tenkara ser jag ingen anledning till att ha hullingar på kroken. Man har ju aldrig heller någon slack-lina att tala om. Ska man dessutom återutsätta fisken är det ju bara dumt att använda hullingar. Dessutom så kostar numera de flesta hullinglösa krokar lika lite som sina otäcka hullingförsedda kusiner. Se t ex Hends hullinglösa krokar, eller Knapeks dito. Jag önskar att alla som inte fiskar för mat/pengar använder hullinglösa krokar, jämt.

Linor -  För ett par år sedan, när boomen började, dök det upp hur många nya spömärken (Branding) som helst. Nu har det stabiliserats och det finns färre tillverkare men generellt sett bättre kvalite på de spön som tas fram. Nu verkar det istället som att det är linornas boom. Jag vet inget om branding där, men när Tenkara-boomen tog fart för ett par år sedan var det letandet efter lämpliga linor som tog mest tid i anspråk. Nu verkar det finnas hur många sorter som helst i vilka kulörer som helst. Det finns t o m en produkt som heter Tenkara Line (Fujino). Det finns också flytande tenkaralinor och sjunkande linor av titanium hos Tenkarabum. Själv fiskar jag helst torra flugor och använder nästan uteslutande en flourocarbon-lina av storlek 3, eller en Fujino Soft Tenkara av knallorange nylon som jag blivit riktigt förtjust i. Jag önskar att så många som möjligt vill gå in på TenkaraSveriges facebook-grupp och berätta vilken lina de föredrar, och gärna varför, och var de har hittat den. 

Spön - Den värsta tiden är över. Nu svämmas inte längre marknaden över av billiga kinesiska spön. Istället består utbudet av fler spön av bättre kvalite. Visst finns det fortfarande billiga spön, inget fel i det. Det är en förutsättning för att Tenkara ska vara lättillgängligt. De märken som har överlevt har dock kunnat satsa och helt enkelt lärt sig mer och blivit bättre. Allra bäst tror jag fortfarande att de gamla klassiska japanska spötillverkarna är. De är stora, de har resurser och de har erfarenhet av Tenkara-spön. Deras spön kostar också en himla massa. Du hittar ett stort urval hos Tenkarabum.
Vad gäller de europeiska siterna så har ju Tenkara Pyrenee länge sålt spön baserade på Nissin-klingor. Både TenkaraTimes Watershed-serie och TenkaraCentreUKs Otaki verkar också vara spännande. En trend som verkar ta sig och också spön som kan zoomas till olika längder. Själv är jag icke-troende på dem, men så har jag heller aldrig testat ett sånt spö. Det står knappast heller överst på önskelistan. De är säkert bra ifall man bara kan/vill ha ett enda spö. Jag föredrar just nu i så fall att ha ett extra-spö istället. Jag önskar att någon vänlig själ tycker att jag ska sponsras så att jag kan köpa alla bra spön på marknaden och testa dem.

Nya siter:
Jag har hittat två nya Tenkara-siter i Europa; Tatanka (Euro Tenkara) från Serbien och Troutline från Rumänien. Jag har dock aldrig varit i kontakt med dem så jag kan inte dela med mig av något omdöme. Det är inget stort utbud de har och Troutline verkar vara mer för vanligt flugfiske men de har åtminstone två tenkara-modeller. Nån?

Mmm, sommar. Här Getryggsån i Västmanland.

söndag 14 februari 2016

Önskelistan

Nu när vintern förhoppningsvis börjar ge sig, även om snöar just idag, så börjar det dra ihop sig fiskepremiär. Själv har jag tagit det väldigt lugnt i vinter. Jag har förstås kikat lite på vad Tenkara-omvärlden har haft för sig. Och satt samman en liten önskelista inför säsongen förstås.

Linupphängning - Jag har provat många varianter utan att egentligen fastna för någon. Jag har provat EZ_keepers, jag använder linspolar som jag trär över spöt när jag ska förflytta mig. Generellt så gillar jag båda metoderna hellre än att vara tvungen att ta av linan helt, eller bära den i handen. Men, med EZ-keepers händer det att ett av spännena kollapsar, och att linan lossar. Det är också lite struligt att fästa dem på spöt. Linspolen hänger lös på spöt och det finns alltid en risk att den fastnar i nån gren när man tränger sig fram.
Årets nyhet kommer från TenkaraUSA och kallas Rod Ties men jag är inte så jätteimponerad. Jag har naturligtvis inte haft möjlighet att testa dem, men det ser ut att vara gummiklädd ståltråd som du lindar runt spöt, och de uppstickande ändarna är vad du lindar linan runt. Jag tror att det finns många fördelar med dem, absolut. De verkar smidigare och säkrare än EZ-keepers, men det är någonting jag vill lägga min surt förvärvade pengar på.
Så, trots att Tenkara nu börjar få ett par år på nacken som populär fiskemetod utanför Japan så har det ännu inte kommit fram något riktigt bra alternativ för linupphängning under förflyttning. Jag önskar att det snart kommer fram en perfekt lösning för linupphängning som faller mig i smaken.

Backpack -  Ett bra system för att bära med sig allt man behöver ha under en tur har jag letat efter sedan jag började med Tenkara. Tittade tidigt på diverse "slingor", och "pouchar" men idag använder jag mig av en flugfiskeväst för alla småsaker och ett pilkoger i ljus mocka hängande på ryggen med andra-spöet i. Det är långt ifrån vad jag egentligen vill ha, men är det bästa jag har använt hittills. I grund och botten är kogret bra, det fyller ett viktigt syfte. Men problemen uppstår t ex när jag måste böja mig framåt - det är inte så kul när reservspöt kommer farande över axeln och ner i backen. När det är trångt och mycket grenar så är de delar av spöt som sticker upp helt oskyddat mot naturens råhet. När jag dessutom bär mer än ett spö i kogret händer det ibland att jag fäller ihop en EZ-keeper, eller får med grannspöets linspole upp när jag smidigt sträcker mig över axeln för att byta spö.
Många är de backpack-system som finns på marknaden nu, Tenkara Times har t ex ett koger uppbyggt av en skyddspåse och två transportskydds-rör till spöna. Det kostar inget extra utan medföljer när man köper sitt andra spö. Franska TKP har också släppt en back-pack på marknaden. De amerikanska webbutikerna saluför mångt mycket större utbud, men jag är som ni kanske har märkt, lite svag för de Europeiska Tenkara-siterna. Den franska back-packen var det ja. Jätteroligt att den säljs från den här sidan av atlanten, synd att den inte tillför någonting för mig. Spöna placerar man utanpå ryggsäcken, dvs helt oskyddade när jag kryper genom buskar och snår. Men den största besvikelsen är väl ändå att de inte utnyttjar framsidan speciellt bra. Remmen som jag ändå måste bära över bröstet har naturligtvis fästen för zingers osv, men jag saknar en ficka för linor och flugor och andra småsaker som jag behöver. Nu är det bara en sling-ryggsäck i mängden. Jag önskar mig ett back-pack som tillåter mig att bära färdig-riggade spön samt där jag lätt kan komma åt att skifta spö även om jag står ute i vattnet, samt att spöna ska vara helt skyddade när jag förflyttar mig.

Mest av allt önskar jag mig förstås en varm sommardag vid ett bra fiskevatten, här Unnån i Dalarna.


 

lördag 10 oktober 2015

Dagens tur regnade in

Vi har haft en ovanligt fin höst i Bergslagen i år. Förhoppningen var att hinna med en tur till klubbån idag då arbetsbördan äntligen har minskat lite. Nu är det ju öring-förbud, men i klubbån finns det inplanterad Regnbåge som man kan fresta med fluga. Tyvärr regnade det och då vädret också är kallt så blev jag kraftigt demotiverad.
I våras var jag riktigt nöjd av att vara bergslagsbo, vi hade en tidig vår och vattnen var fiskbara långt före de norra landsdelarna. Men nu när bilder börja droppa in från grannarna i norr på fina vatten och harrfångster så inser man hur lyckligt lottade de där uppe boende är, i alla fall på hösten.
Jag har inte riktigt kommit mig för att börja jaga annan fisk än de s k ädelfiskarna med Tenkara. Jag gjorde förvisso ett ganska lyckat försök med smågädda, och en hel del andra fiskar har fastnat på kroken, men det har bara varit bifångster.
Just nu när jag sitter inne i värmen vid mitt skrivbord så önskar jag att jag hade varit ute vid en fin ström och fiskat harr - men när jag var ute en vända i regnet tidigare så hade jag inte den lusten.
Jag får helt enkelt böja mig för vintern och inse att säsongen nu är över. Visst finns det väl en chans att det blir fint väder nån helg, men att den ska sammanfalla med ledighet är att hoppas på mycket.

Vinterns Tenkara-fiske skiljer sig en hel del från sommarens. Det blir mer sitta inne och drömma än att stå ute vid vattnet och koppla bort allt annat... bara jag och flugan och vattnet.

Vad ska vinter ägnas åt då? Det blir förstås en del flugbindning, fast kanske mer flugtittning. Jag tycker om att prova mina flugor direkt, och jag binder inget avancerat, så det kommer nog inte igång förrän a) en flugbindare kommer på besök och vi måste visa lite färdigheter, eller b) vårsäsongens första tur närmar sig.
Jag ska i alla fall spara ihop lite kosingar för att kunna köpa mig ett nytt Tenkara-spö. Säsongen har varit hård emot mig. Jag hann inte mer än att skänka bort ett "billigt" spö innan mitt TenkaraTimes-spö gick av, och vips försvann två spön ur samlingen som helt plötsligt börjar se väldigt tunn ut.
Jag har nu:
* Ett jättegammalt TKP Aventure 400 7:3-spö. Det är fortfarande jättebra och det jag använder när det finns risk för stor fisk
* Ett ganska nytt Hayase 12ft 6:4 som är det skönaste spö jag har ägt. Min favorit när det gäller känsla.
* Det första spö jag köpte, ett Wakata 3908 - jag använder det sällan själv, men det lånas ut ibland så det står inte oanvänt.
* Jag har också ett Wakata 2706, men det använder jag ännu mer sällan. Det beror dock inte på spöt utan att de ställen jag väljer att fiska på nuförtiden kräver längre spön. 270 centimeter är väldigt kort när man jämför med längre spön... :-)
* Jag köpte också i somras ett Suijou 6 ft, jag måste erkänna att efter att jag provade det har jag inte använt det. Jag tyckte att det var för stelt helt enkelt. Men den största anledningen till att jag inte använt det igen är samma som ovan, jag har helt enkelt inte frekventerat de små åar som jag köpte spöet för.
Vad är målet då? Jo, jag ska förstås ägna lite av vintern åt att välja ut ett nytt spö. Det spö som ligger bäst till är TKP Expert 365 7:3. Om jag inte blir överraskad nånstans så kommer jag att köpa det till våren.


lördag 5 september 2015

Elfiske och Fujino-lina

Jag har hela sommaren fiskat mycket med Fujino Tenkara Tapered Line, den mjuka, orange varianten. Jag har kört med 4-meters-linan till både mitt 6:4 Hayase-spö (366 cm) och mitt numera gamla TKP Aventure 7:3 (400 cm). Jag har framförallt fiskat torrflugor och jag har fiskat i lungflytande vatten likaväl som i Dammåns forsar nedströms Bydalen. Jag har använt linan i soligt väder och i hällande regn, och jag har använt den i både med och motvind. Ganska hård motvind ibland, och faktiskt med oväntat gott resultat. Och när jag fiskade i motvind så hade jag det lite hårdare Aventure-spöt.
Linan är av nylon, och inte av Flourocarbon som är så populärt bland Tenkara-fiskare. Fördelen med den lättare nylon-linan vid torrflugefiske är förstås att den flyter mycket bättre än den tunga flourocarbon-linan. Den är också lättare att hålla över vattnet. Tack vare den starka orange färgen, vilken är mycket kraftigare än vad jag sett på flourocarbon-linor, är den mycket synlig i de flesta förhållanden. Motvindskasten då? Jo, det gick oväntat bra, men krävde betydligt mer kraft en vanligt. Knepet är att kasta lågt. De flesta linor går att pressa genom vinden, men det är när kraften ska rulla ut till flugan som vinden är som mest besvärande. Den lyfter gärna tillbaka flugan i sin egen riktning. Men om du kastar längs med vattnet istället för över huvudet blir det mycket kortare tid för vinden att få tag i flugan och det sträckte ut riktigt bra. Linan är mycket trevlig bekantskap som jag verkligen rekommenderar. Speciellt för torrflugefiske.
Linan hittar du numera i de flesta Tenkara-shoppar på nätet. Jag köpte min lina hos Tenkara Centre UK. Men som sagt, den finns också att få tag i hos: Esoteric Tackle och Tenkara Times och säkert på fler ställen.

Elfiske

På hemmaplan har vi elfiskat i klubbvattnet i Bergslagen. För mig var det en ny bekantskap. Det var väldigt intressant att se vilka andra fiskarter som våra öringar delar bostad med. Vi elfiskade, mätte upp lokalen med både längd och bredd. Vi mätte djupet på tre punkter på varje 5-meters-linje och vi mätte vattentemperatur och PH-värde. 
Getting ready!