Öringen har tänder

Jag tog en av de största öringarna jag har fångat igår. En bamsing på 45-50 cm på en buskig torrfluga i en fors. Tyvärr såg jag inte hugget, jag vände bort huvudet och när jag skulle lokalisera flugan igen så pekade linan rakt ner i vattnet. Mothugg, och en fasansfull kamp utspelade sig. Inte för mig, och inte heller för spöt, som för dagen var TKP Expert 365, men för öringen. Faktum är att spöt överraskade mig i hur bra det hanterade fisken. Den tog sig ingenstans och det tog inte alls lång tid att håva den. Överraskning nummer två kom när jag skulle pillra loss flugan. Jag var kanske lite oförsiktig men öringen lyckades nypa till mig över tummen och pekfingret och det blödde ganska rejält. Jag visste förstås att det fanns tänder i en öringmun, men inte att de skulle räcka för att penetrera skinnet på tummen. Nåja, man lär så länge man lever. Öringen simmar fortfarande i ån och tummen läker.

Skärpan är inte den bästa, men det var för fisket jag var där, inte fotograferandet.

På samma spö, och en likadan stor buskig fluga, fick jag också en liten, liten löja. Kontraster.