lördag 20 april 2019

La premiere

Äntligen är vintern slut. Jag som dessutom föredrar torrflugor till mitt tenkaraspö vill också invänta tills värsta vårfloden är över. Förutom kanonväder fick jag sällskap ute vid ån. Två rätt av två möjliga alltså.
I skogen där vi fiskade hade inte vintern riktigt släppt greppet. Småsjöarna var fortfarande till större delen täckta av is, och där solen inte nådde till marken låg det fortfarande drivor kvar. Fast temperaturen nådde ca 13 grader under dagen och solen sken konstant så var snön kvar även när vi åkte hem. Fast helt säkert inte lika mycket.

På premiärturen använde jag, som vanligt, mitt Tenkara Pyrenee-spö. Modell Aventure 6:4. 360 cm långt. Varför jag valde det spöt är förstås 1) Det är sällan det finns stor fisk i ån, 2) ån är ganska liten och 3) ett 6:4-spö har en aktion som jag trivs med, speciellt när jag planerar att använda torrflugor eftersom jag då vill ha så lätt lina som möjligt.
Som reservspö hade jag ett Hayase-spö från det numera avsomnade TenkaraCentreUK. Till det använde jag en lite tjockare lina, en Rosa Level Line-lina tjocklek 3.5. Jag råkade investera i några linor i vintras när jag köpte mitt nya Backpack från Tenkara Pyrenee. (recension kommer nån gång när jag har provat den några fler gånger) Som kommentar till den rosa linan kan jag säga att kastmässigt fungerade den bra, men synlig mot en solupplyst gråaktig vårskog var den definitivt inte. Den enda färg som jag tycker om att använda är fortfarande orange. Som tur är köpte jag på mig ett par meter Sunline Flash orange från Daniel på EsotericTackle för några år sen. Tyvärr verkar han inte ha den kvar till försäljning.
Jo, anledningen till den lite tjockare linan på reservspöt var förstås att jag som backup, ifall fiskarna inte gillade torrflugor, skulle använda vanliga Tenkara-flugor fiskade strax under ytan.
Vårfiske i bergslagen.
Det var väldigt skönt att äntligen få komma ut och fiska igen. Nu tycker säkert många att det har gått att fiska hela tiden. Det är förvisso sant. Men jag vill också njuta när jag fiskar. Regn tål jag, men att gå och frysa när jag inte måste känns lite onödigt.

Fisket gick trögt. Miljön var vacker som vanligt. Flugorna simmade omkring på ytan som om de ägde stället. Det första nappet tog ett par timmar att provocera fram, och då med en Sakasa Kebari på linan. När debuten var avklarad återgick jag till torrflugorna och ganska snart visade några småöringar att torrflugorna var gångbara.
Lite beroende på väder och vind, men om en månad så är det nog full fart på fiskarna i ån vad gäller torrflugor.
När fiskesällskapet talar om, hur stora fiskar han får, då skarvar han som han vill, då räcker armarna inte till... Tack för sällskapet. :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar