Årets nya leksaker

Ända sedan jag började med Tenkara för 8 år sedan har jag letat efter det bästa sättet att transportera mina spön under fisketurerna. När jag bara har ett spö med mig så är det OK att bära det i handen. Men många gånger vill jag ha med fler. Dels för att kunna byta men också för att prova ut dem, känna skillnader och leta på det bästa spöt för varje givet tillfälle. Ibland har jag tacklat dem olika och istället för att byta lina + fluga har jag helt enkelt bytt spö. Dessutom är olika spön bättre anpassade till olika tekniker.
Jag har haft spön nedstoppade i stövlarna - vilket är ganska opraktiskt. Jag har burit flera spön i händerna, men det blir lite omständligt att alltid ställa ifrån sig spön, och värre, att gå tillbaka och hämta spöna när jag ska byta ställe. Det är ju inte så att man bara ställer sig och fiskar, jag förflyttar med uppströms eller nedströms medan jag fiskar. Och då blir det jobbigt att gå tillbaka bara för att hämta mina reservspön.
Jag har länge använt ett pilkoger för vanligt bågskytte och det har varit ganska praktiskt - så länge jag inte haft en andra väska för matsäck och andra attiraljer. Då blir man lite som en packåsna och en av tankarna med tenkara är ju att det ska vara lätt och smidigt. Många funderingar har det blivit genom åren, men få praktiska lösningar.
Nu har jag i alla fall kommit så långt att jag har investerat pengar i en lösning som förhoppningsvis fungerar bättre än alla mina hemgjorda varianter. Jag har nämligen inhandlat en Tenkara-rygga från Tenkara Pyrenee.

Inte för att jag vet om det blir bättre, det ska jag prova ut under året. Men det är alltid kul med nya grejor. :-)

När jag beställde ryggsäcken så var det ett erbjudande så jag fick med några linor samt en dubbelsidig linspole-hållare. Hållaren verkar supersmidigt, och linspolarna har ett lock av tunn plast som hindrar linan att linda upp sig själv. Färgerna är rosa och grönt, inte mina favoritfärger precis. Jag föredrar en lysorange lina för det är den som jag tycker passar vid flest ljusförhållanden. Men, nu när jag har linorna ska jag naturligtvis ge dem en chans. Mer information kommer framöver.

Nya linor. Skojsigt.

I morgon...

Först vill jag nämna att jag var vid klubbvattnet igår igen. På samma ställe som förra gången fick jag återigen nånting stort. Alldeles för stort. Jag tyckte att jag höll spöt i en bra vinkel och fisken jobbade djupt nere i vattnet, men så var det som om den bara tröttnade och simmade därifrån. Jag var helt oförberedd när den rätade ut spöt och drog av tafsen och försvann. Nåja, jag får sätta på en 5x-tafs och prova igen. Om inte annat så blir det spännande att se om spöt klarar av ännu lite tjockare tafs. Jag behöver absolut träna mer på stor fisk.

 Imorgon ska jag inte tänka på stor fisk. Då ska jag återupptäcka Tenkara som såsom jag lärde känna det. Det blir tunnare spön och mindre vatten. Jag har insett att jag alltför gärna tar de största spöna jag har och försöker fånga stora fiskar. Till stor del beror det förstås på att vårt klubbvatten är så bra, och det finns gott om fisk där. Gott om stora fiskar. De andra lokala åarna där fisk inte sätts i är mycket mer svårflörtade. Och, när man har fångat några öringar där så känns det lite synd att åka och fånga dem igen. Man får skuldkänslor.
Nåja, imorgon ska jag åka längre bort. Jag har fått lite tips. Två av åarna på tipslistan har jag besökt förut, men den tredje är ny. Jag får se om jag hinner med alla tre eller om jag fiskar i en av dem och tittar på de andra två. Och som tidigare nämnts - det är dags för återvända till ursprunget. Historian är att jag som nyinflyttad i Bergslagen ville återuppleva bäckmetet fast med fluga istället. Så jag och en vän började leta efter små flugspön, s k myggspön, när kompanjonen snubblade över en artikel om Tenkara. Som sänt från himlen - det var ju precis det vi letade efter. Nyckelordet är dock bäckmete. Så all ledig tid idag har jag suttit och bundit nya flugor och till och med flätat en lina enligt instruktioner från Karels Tenkara on the fly, en blog som var en tidig favorit men som tyvärr inte är uppdaterad på snart ett år. Jag snurrade ihop tre längder om drygt 1 meter med 3 trådar med 6x-tippet, 3 trådar med 7x-tippet och slutligen 2 trådar med 6x igen, och så en tafsring som avslutning.

Tre olika längder...

... blev till en fin flätad lina.

Det märks att det var längesen jag flätade linor. Det var lite teknikproblem i början men jag tyckte att jag fick till det ganska bra till slut.

Nyheter

Den största nyheten för mig är att min reservdel till Wakata-spöt nu äntligen har kommit. Jag har inte hunnit hämta ut den från posten än, men det är något som jag har att se fram emot när jag kommer hem från arbetet. Jag har också länge önskat mig EZ Keepers i en annan färg än svart, och jag beställde en gul uppsättning från All Fishing Buy. Jag är väldigt nyfiken på vad de har levererat.

Min nästa nyhet har säkert provats förr men för mig är det nytt. Iden är att eftersom jag fiskar med ett Tenkara-spö så har jag möjlighet att hålla linan över vattnet, så varför inte också ha krokögat över vattnet?
Jag har helt enkelt knutit en Klinkhammerfluga på en ögonlös krok, och då bundit ögat uppåt, genom paraplyet. Det ska bli spännande att se hur den flugan presenterar sig själv, och hur väl fisken sitter på kroken. Jag har ju inga hullingar som håller fast (och trasar sönder) fisken.

Jag har också läst hos Tenkara Talk och blivit tipsad om en intressant hybrid-lina. Inte för att jag tänkte beställa därifrån, inte just nu i alla fall, men det ger inspiration till att börja testa att själv göra en lina bestående av en flätad del och en "level" del.

Lek med linhållare

Jag har lekt lite med olika system för att hålla ordning på linan under en fisketur. Oftast har jag bara lindat upp linan på handen vid förflyttningar, men jag vet ju att det finns s k underlättare och nu har jag provat dem lite mer systematiskt.

Ez Keepers

Jag har haft dem ett bra tag nu, men använder dem ganska sällan. De är egentligen ganska bra, men har två stora nackdelar. Den ena är färgen. Svart är snyggt, men fruktansvärt svårt att hitta när man tappat det på marken. Det går förstås att göra något åt, t ex binda en bit färgglad lina i den. Den andra nackdelen är att jag klämmer fast spöt under armen när jag ska fälla upp spöt, och då är jag rädd att jag ska haka i någon av hållarna och slita den av spöt. 

+ Går snabbt att linda av och på lina

+ Kan förvara spöet i fodral/koger mellan fiskeplatser med linan på

+ Känns bekvämt att bära spöet i skog.

- Hållarna i vägen vid fällning och uppackning av spö

- Dyra

- Lätt att tappa delar, t ex gummiringen, vid demontering

Hemmagjorda Keepers

Det är ganska lätt att göra egna linhållare. Men jag har inte haft det lätt att få tag i det material jag har velat ha. Till största delen beroende på att det inte finns någon sy-affär där jag bor. Det slutade med att jag "lånade" två hårsnoddar av dottern och letade på några gamla knappar. Monteringsbeskrivning? Jo, trä en elastisk tråd genom ett (eller flera) knapphål och knyt ihop tråden. För att sätta fast underverket på spöt så behöver du bara knäppa knappen över spöt. Inte lika snyggt som EZ Keepers, inte heller riktigt lika linvindarvänliga. Men mycket billigare, och de står ut mycket mindre från spöt. De sitter säkert och man kan knappast tappa dem ety den består av en enda del. Nackdelen är att man kan inte sätta samma tryck mot dem när man lindar linan eftersom de inte sitter fast så hårt. Men bättre material hjälper till, och man behöver inte linda så hårt heller.  

För att fästa kroken gör du som med EZ Keepers, fäst en extra ring på spöt, mellan hållarna. Den ringen (eller hårsnodden) kan du skjuta upp och ner längs spöt så att den passar till där flugan är.

+ Går snabbt att linda av och på lina, nästan lika snabbt som med EZ Keepers

+ Kan förvara spöet i fodral/koger mellan fiskeplatser med linan på

+ Känns bekvämt att bära spöt i skog.

+ Sitter säker på spöt

+ Billigt

+ Består av en del

- Sitter inte fast tillräckligt hårt för att hålla linan spänd när man lindar upp den

Linspole

Linhållaren i form av en linspole var det första linvindarsättet jag fick lära mig en gång i tiden. Jag har dock aldrig riktigt fastnat för det. För det första så är det inte helt smidigt att linda upp linan på en spole när man ska fälla spöt. Det blir så många fler varv jämfört med metoderna ovan. För det andra så måste man släpa runt på en tom spole när man fiskar. Båda problemen ovan är väl egentligen icke-problem, men de är i alla fall anledningen till att jag inte har använt det så ofta. Ytterligare en nackdel är att när man förflyttar sig efter att ha lindat upp linan på spolen och låst den genom att trä spolen över spöt, så måste man vara noga med att bära spöt så att spolen inte åker av. Det handlar som sagt mycket om vad man själv finner att man gillar, och jag skulle tro att linspolen är den mest använda metoden.

+ Är inte kvar på spöt när man fiskar

- Måste passas när man bär spöt.

- Är lite omständligt att linda upp och av lina

Handhållen lina

Att bara linda upp linan på handen är den metod jag begagnar mig av oftast. Ingen extra utrustning, inga lösa delar. Bara att linda linan över fingrarna (OBS, ha avstånd mellan fingrarna när du lindar eftersom de flesta har en tendens att linda lite hårdare i slutet.) och knalla iväg. Till metodens nackdel kan man väl säga att det inte är det bekvämaste sättet, du kan t ex inte ställa ifrån dig spöt om du behöver ta en liten, liten paus. Men för att bara förflytta sig ett par meter upp eller ned längs ån tycker jag att det här är den absolut bästa metoden.

Själv så fäller jag spöt helt och sätter tummen över hålet för att skydda spötoppen. Sedan lindar jag linan över fingrarna och när jag ska gå iväg så fattar jag tag i spöt såpass att linan spänns lagom mycket för att hindra att spötoppen kommer upp.

+ Absolut billigast

+ Snabbast sättet

+ Är inte kvar på spöt när man fiskar

- Spöt "sitter fast" i handen.

Zoidy fixar biffen

Häromdagen gick jag upp väldigt tidigt en morgon för att se hur Öringen mådde i ån hemma. Mitt tänkta fiskesällskap tog sovmorgon så det blev en ensam men väldigt skön tur. Jag ägnade säkert en timma åt att fiska mig uppströms ett forsparti på ca 100 meter. Jag fiskade med en torrfluga. Det var svalt och skönt ute. Men fiskarna ville inte vara med. När jag kommit upp till vändpunkten band jag på en s k Zoidy-fluga för att nymfa mig tillbaka nedströms. Jag hann knappt börja innan en stor Öring tyckte att Zoidy-flugan var myckte bättre än torrflugan och tog sig en mumsbit. Efter ett litet tag och några meter nedströms lyckades jag få in öringen till stenkanten och få loss den från kroken så att den kunde återvända ner i djupet igen. Fiskar man utan hullingar så är det lätt att lossa fisken utan att skada den mer än nödvändigt.

The Zoidy fly

Zoidy-flugan uppstod en dag när jag funderade på hur jag skulle kunna återvinna fjädrar från familjens dvärgpapegoja. Den är numera en koppar-tyngd nymf bunden med silke på en hulling- och ögonlös krok från Owner. Och, naturligtvis, hackel från en lagom stor Zoidy-fjäder.

Materialet, förutom tafsringarna.

Eftersom kroken är ögonlös börjar jag med att klippa och forma en ögla av det grova silkesmaterialet. Den förser jag med en tafsring för att våga gå nära med saxen när jag tar av flugan från linan efter att ha fiskat med den.
Förut har jag gjort den här flugan utan bindtråd och använt det vita silket till att också fästa med, men inte nu. Den här gången smetade jag lite lack på krokskaftet, fäste bindtråden med några varv, och lade dit öglan och fäste den med bindtråden och lacken.
Därefter lindade jag några varv koppartråd och täckte över det med den vita silkestråden. Slutligen fäste jag hackel-fjädern, lindade runt den ett varv och snyggade till det hela med den vita tråden igen.

Det färdiga resultatet

Svårigheten med att knyta på ögonlösa krokar är framförallt två saker. Det ena är att det är svårt att veta var krokskaftet slutar efter att du har satt på ögon-loopen, och det andra är att du, när du avslutar flugan, måste göra det bakåt eftersom du inte kan lägga något tryck mot ögat (som ju inte finns). Jag använder inte heller någon "whip finisher" utan avslutar flugan för hand, det är kanske enklare med ett verktyg

En nöjd Zoidy har fixat biffen.

En gratis fluga

Vad får man om man blandar en ruggande dvärgpapegoja, en dam med en syaffär och en snäll handlare från England? Jo, en Zoidy-fluga.
Det började med att jag fick med några trendiga ögonlösa krokar när jag beställde lina från Esoteric Tackle. Dessa har blivit liggande ett tag, men så publicerade Jason en ny artikel om ögonlösa krokar där han rekommenderade silkestråd för ögat. Eftersom min stad är full av syaffärer sprang jag genast ut och i den tredje affären hade de silkestråd, och vänligt nog så fick jag tre rullar med lite olika trådar.
Sonen har också nyligen fått en dvärgpapegoja som är döpt till Zoidberg och dottern samlar upp fjädrar som den har tappat och några av dem har haft lagom storlek. De är lite för styva egentligen, men de var, liksom alla andra delar, gratis.

 Med kroken fastspänd i städet, förövrigt det enda verktyget jag använde, så band jag ihop en fluga av Tenkara-typ. Det ska bli spännande att få prova den och se om man kan få nån gratis fisk på den.

Ett kungarike för en lina

Det jag nu kommer att skriva om linor är inte enbart egna erfarenheter, därtill har jag inte haft möjlighet och ekonomi. Däremot har jag läst vad andra skrivit, ifrågasatt och debatterat, och testat lite grann. Om någonting av det  jag skriver här går stick i stäv med din åsikt och erfarenhet vore det jättesnällt om du skickade in en kommentar. Syftet med inlägget är inte att pådyvla någonting, eller agera pekpinne, utan syftet är att ge en Tenkara-intresserad en bra start. När jag började med Tenkara hade jag önskat att det fanns en sån här sida någonstans. Nu vet jag att det finns liknande sidor, men ju fler desto bättre tänker jag. Och varför inte också en på svenska.

Linans syfte är förstås att föra ut flugan till väl vald plats på vattnet. Om nu inte flugan är nedtyngd av metall så är det linan som måste göra jobbet att få ut flugan. Flugor med stort luftmotstånd kräver mer kraft än en tunn klassisk tenkara-fluga. Det finns många sanningar, men den största sanningen är att ingen kan bestämma hur din spö-lin-kombination ska se ut. Däremot finns det många råd som kan ges. Linans längd t ex, ja, det beror på var du fiskar, växtligheten där du fiskar och hur vattnet ser ut. Om du nu vill köra Tenkara i en sjö, eller i ett stort vatten med gott om utrymme, eller om du är en mycket skicklig kastare, så kan du använda en lina som är långt mycket längre än vad spöet är. Daniel på TenkaraUSA har här en artikel om Tenkara med lång lina. Det vanliga är annars att linan är lika lång som spöet, tafsen inkluderad.

Flätad eller mono, taperad eller "Level", är frågor att ta ställning till när man ska bestämma sig för vilken lina som ska användas. Det är i mångt och mycket en fråga om tycke, smak och tillgång. Det gäller att finna rätt kombination där linan ska vara tillräckligt tung för att kunna kasta ut en fluga, men samtidigt tillräckligt lätt för att inte plaska samt hålla sig över vattenytan om man fiskar på klassiskt tenkara-vis (dvs, med endast flugan i vattnet och resten av linan ovanför). De sidor som jag tycker är bäst tar upp vad och varför gällande Tenkara-linor är TenkaraBum's Lin-sidor. I korthet säger han; vind och hårda spön kräver grövre linor och att grövre linor med fördel kan taperas. Han pekar också på det faktum att flourocarbon har högre densitet än vanlig nylon-lina och därför kastar bättre i tunnare diametrar. Han säger också att all flourocarbon inte är densamma och att vissa sorter passar bättre för Tenkara än andra. Superlinan Fireline har ännu lägre densitet och lämpar sig därför ännu sämre för Tenkarafiske.
Senast jag var ute och fiskade använde jag en taperad, flätad lina till mitt 6:4-spö (se instruktioner här). Den övre delen av linan bestod av 3 flätade 0.10-trådar av vanligt nylon-tafs-material och nedre delen av två flätade 0.14-trådar, sen avslutades paketet med en tafs.
Chris på TenkaraBum rekommenderar linstorlekarna (flourocarbon, level line) 0.25 - 0.30 för mjuka spön och 0.35-0.37 till hårdare spön. Det bästa är helt enkelt att prova sig fram till något man trivs med, och som passar spöet. Själv väntar jag på att Hi-vis-flourocarbon-linor ska dyka upp på Esoteric Tackle och om de är billigare än de som TenkaraBum säljer så beställer jag därifrån.

Tafsens har två roller när det gäller Tenkara. Det man tänker på oftast är ju presentationen av flugan. Inom reguljärt torrflugfiske är det den viktigaste egenskapen, men när det gäller Tenkara spelar andra saker också in, och ibland t o m en större roll. Då Tenkarafisket utförs med en toppknuten lina, och toppen linan är fäst vid är smalare än en millimeter i diameter är tafsens viktigaste roll helt enkelt att gå av innan spöet gör det. Fiskar man sedan med en klassisk japansk Tenkara-fluga där linan/tafsen inte ens ska ligga på vattnet spelar tafsen inte heller så stor roll för presentationen. Fiskar man däremot torrfluga med Tenkaraspö (det finns säkert fler tekniker som är intressanta i sammanhanget) så blir presentationen genast viktigare.
Hur mycket tafs ska man använda då? Om syftet med tafsen bara är att gå av före spötoppen och fästa flugan vid linan behövs inte så mycket, kanske bara 30 - 50 centimeter. Den bör inte heller vara en för stor del av den totala lin-längden då det torde innebära svårigheter att få ut flugan. Mitt normalfall är en tafs på ca 1/4 - 1/5 av linans totala längd, och då brukar jag låta linan vara ungefär lika lång som spöet är.

Var hittar man allt man behöver då? Några länkar finns löpande i texten, men för säkerhets skull så repeterar jag dem här:
TenkaraBum: Väldigt duktig med linor och har mycket information. Säljer Hi-vis flourocarbon, handspunna linor av häst-tagel, samt taperade linor av flourocarbon. Nackdelen är att det är amerikanskt så varorna måste importeras.
TenkaraUSA: Min uppfattning är att Daniel gillar lite styvare spön och längre linor och därför säljer lite grövre linor än t ex TenkaraBum. Trevlig site annars, och har ett lager i UK så man slipper importavgifter.
Tenkara Pyrenees: Av bilderna att döma saluför de framförallt flätade linor av både nylon och flourocarbon. I övrigt är min franska in den bästa.
I övrigt så finns det säkert bra material hos din lokala handlare. Jag använder vanligt tafsmaterial till att fläta linor. Det jag har haft svårt att hitta lokalt är Hi-vis flourocarbon-linor.
Håll gärna också ett öga på Esoteric Tackle, de har utlovat Hi-vis flourocarbon men har i skrivande stund inte fått ut det på web-shopen.

The trout is out there, och nu är det snart fiske-högtid.

Nyheter, och en ny favoritlina

Åter tillbaka från en resa till västra grannlandet. Det fanns tyvärr inte tid för fiske, men lite nytta hann jag göra.
Dels upptäckte jag att Nordisk Fiskeutstyr har en butik runt hörnet från kontoret där jag var, och dels hittade jag följande intressanta artikel om fiske i Oslos närhet. Jag hoppas kunna följa upp det och åtminstone provfiska några av platserna, förhoppningsvis redan till sommaren.
Jag har också noterat att Esoteric Tackle har fått in sina första Tenkara-varor. Tyvärr ännu inte deras nyutvecklade spöserie men en linspole som verkar bra (Se Karel's recension) samt krokar utan vare sig hullingar eller öga. Ögat får man binda själv, snygga bilder finns på Jason's Tenkara Talk-sidor.
Sedan till det viktigaste; jag har hittat en ny favorit-lina! Eller, hittat och hittat, med hjälp av Karel's utmärkta instruktioner så flätade jag tre 0.10-trådar och band ihop dem. Just nu är det den linan jag tycker fungerar bäst, framförallt till de lite tyngre "blöta" tenkara-flugorna men också till torrflugor med lite större luftmotstånd, i alla fall så länge jag inte kastar i motvind.

Tenkara DYI

En del gillar Tenkara för att det är så minimalistiskt. Man nästan tävlar i att ha så lite utrustning som möjligt med sig. Tenkara är dessutom ett ganska så färskt påfund i vidare kretsar (läs: utanför Japan) och det är ofta fiskare från andra discipliner som tar upp intresset. Detta, i samband med det ganska lilla utbudet av Tenkara-specifik utrustning har skapat en ganska rejäl uppfinningsrikedom hos de aktiva. Jag tänkte i det här inlägget försöka peka på en massa bra gör-det-själv-länkar och vid behov kommentera lite grann runt det.
Varsågod:
Linor:
Fläta din lina: Fläta lina själv - den bästa av många flät-instruktioner på nätet.
Se din lina: Bi-vis-lina. Killen på TenkaraBum säljer en hi-vis-lina, men den är dyr och så här kan man spara lite på. Ett alternativ kan vara att göra den välsynliga delen i vanlig Mono medan "stammen" är av kastvänlig flourocarbon.
Spön:
Spötub: Spötub i PVC
Några bra tips: Klipp ut skumplast från t ex liggunderlag eller badtoffla och lägg i förslutningarna för att minska stötarna. Borra hål i förslutningskorken och ett i röret nära korken. Dels kan du knyta fast korken samtidigt som du får tryckutjämning i tuben. Ett hål i botten kan också vara bra för ventilationen.
Extra toppar: Det är väl inget som du tillverkar själv precis, men till mina Wakatas passade jag på att beställa extra toppar att ha i reserv. Dessa förvarar jag i en avsågad toppsektion till ett vanligt 3 meters metspö som är pluggat i bottenänden. Reservtoppstuben förvarar jag i spöfodralet tillsamman med spöet.
Flugor:
Jag är ju en riktig nybörjare på flugor så jag har svårt att ge några goda råd där, men jag kan länka upp en bra sida med bind-instruktioner på en klassisk tenkara-fluga.

Sedan sonen flyttade hem igen nu vid jul så har vi tillbringat en hel del kvällar framför tv:n tittandes på gamla avsnitt av Arkiv X, därifrån hämtar jag dagens hälsning, ja, nästan i alla fall:

The trout is out there

På återseende