Imorgon ska jag inte tänka på stor fisk. Då ska jag återupptäcka Tenkara som såsom jag lärde känna det. Det blir tunnare spön och mindre vatten. Jag har insett att jag alltför gärna tar de största spöna jag har och försöker fånga stora fiskar. Till stor del beror det förstås på att vårt klubbvatten är så bra, och det finns gott om fisk där. Gott om stora fiskar. De andra lokala åarna där fisk inte sätts i är mycket mer svårflörtade. Och, när man har fångat några öringar där så känns det lite synd att åka och fånga dem igen. Man får skuldkänslor.
Nåja, imorgon ska jag åka längre bort. Jag har fått lite tips. Två av åarna på tipslistan har jag besökt förut, men den tredje är ny. Jag får se om jag hinner med alla tre eller om jag fiskar i en av dem och tittar på de andra två. Och som tidigare nämnts - det är dags för återvända till ursprunget. Historian är att jag som nyinflyttad i Bergslagen ville återuppleva bäckmetet fast med fluga istället. Så jag och en vän började leta efter små flugspön, s k myggspön, när kompanjonen snubblade över en artikel om Tenkara. Som sänt från himlen - det var ju precis det vi letade efter. Nyckelordet är dock bäckmete. Så all ledig tid idag har jag suttit och bundit nya flugor och till och med flätat en lina enligt instruktioner från Karels Tenkara on the fly, en blog som var en tidig favorit men som tyvärr inte är uppdaterad på snart ett år. Jag snurrade ihop tre längder om drygt 1 meter med 3 trådar med 6x-tippet, 3 trådar med 7x-tippet och slutligen 2 trådar med 6x igen, och så en tafsring som avslutning.
Tre olika längder... |
... blev till en fin flätad lina. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar