Vid klubbvattnet

Oftast är det inte fisken som är viktigast. I lördags passade jag på att fiska med en kamrat i ett klubbvatten, en vacker liten å i Bergslagen. Vi träffades redan på morgonen, vi kom från varsitt håll. Båda hade drygt en timmes resväg.
Vi gjorde upp planer för hur dagen skulle tas an, och naturligtvis utbytte vi fiskehistorier. Det är sånt man gör när man träffas så här.
Vi bestämde oss för att försöka med torrflugor fast vi inte såg just några insekter på vattenytan.
Kamraten använde ett 12-fots-spö från Esoteric Tackle, en modell som numera verkar ha utgått från sortimentet. Han använde också en väldigt synlig lina gjord av Guidelines Micron Backing (20 lb). Den är väldigt skön att kasta med men är kanske lite för tung för torrflugor.
Själv använde jag mitt 12 fot långa Hayase-spö från Tenkara Centre UK. Mitt absoluta favoritspö för småfiske. Så lätt, så tunt, så bara skönt. Jag hade som vanligt en flourocarbon-lina storlek 3.

Nåväl, vi började med att gå längst ner på fiskesträckan vi valt ut. Planen var att fiska torrt uppströms. Vi följde planen ganska väl. Men då vi inte kunde se nån aktivitet alls på ytan så bytte kamraten till en nymf medan jag nöjde mig med att sätta på en flymf som upphängare. Men inte hjälpte det. Vi kunde dock konstatera att vattnet höll gädda. Ett hyfsat stort exemplar lät oss stå och beundra den ganska länge innan den smög iväg för att lura nån stackars fisk nånstans.

Vårt vackra klubbvatten.

Lunchdags, en av dagens absoluta höjdpunkter. Hur gott är det inte att grilla tillsammans och planera andra halvan av dagen? Och vid klubbvattnet har vi en utmärkt grillplats inomhus. Perfekt som skydd mot den stekande solen.

Efter lunchen hade vi bestämt att vi skulle besöka sträckans övre delar. I det här fallet rörde det sig om en sträcka på kanske 100 meter som var både smalare och djupare. Jag bytte också till mitt Aventure 400 från Tenkara Pyrenees som är lite styvare och passar bättre till tyngre flugor. Jag provade nämligen med en nymf med guldskalle.
I slutet av sträckan kom belöningen. En otroligt vacker liten öring tog. Äntligen. Självfallet fick öringen gå tillbaka i ån. Fortfarande inga tappade fiskar alls i år fast jag alltid använder krokar utan hulling. :-)

Vi fortsatte att fiska nedströms men återgick till torrflugor när den lite djupare fåran tog slut. Slutligen tvingade verkligheten, i form av ett SMS hemifrån, oss att avsluta dagen. Jag längtar redan tills vi kan fiska ihop igen. Undrar vad kamraten kommer att grilla åt mig då?
En fisketur i rätt sällskap är en minnesvärd upplevelse.

Elfiske och Fujino-lina

Jag har hela sommaren fiskat mycket med Fujino Tenkara Tapered Line, den mjuka, orange varianten. Jag har kört med 4-meters-linan till både mitt 6:4 Hayase-spö (366 cm) och mitt numera gamla TKP Aventure 7:3 (400 cm). Jag har framförallt fiskat torrflugor och jag har fiskat i lungflytande vatten likaväl som i Dammåns forsar nedströms Bydalen. Jag har använt linan i soligt väder och i hällande regn, och jag har använt den i både med och motvind. Ganska hård motvind ibland, och faktiskt med oväntat gott resultat. Och när jag fiskade i motvind så hade jag det lite hårdare Aventure-spöt.

Linan är av nylon, och inte av Flourocarbon som är så populärt bland Tenkara-fiskare. Fördelen med den lättare nylon-linan vid torrflugefiske är förstås att den flyter mycket bättre än den tunga flourocarbon-linan. Den är också lättare att hålla över vattnet. Tack vare den starka orange färgen, vilken är mycket kraftigare än vad jag sett på flourocarbon-linor, är den mycket synlig i de flesta förhållanden. Motvindskasten då? Jo, det gick oväntat bra, men krävde betydligt mer kraft en vanligt. Knepet är att kasta lågt. De flesta linor går att pressa genom vinden, men det är när kraften ska rulla ut till flugan som vinden är som mest besvärande. Den lyfter gärna tillbaka flugan i sin egen riktning. Men om du kastar längs med vattnet istället för över huvudet blir det mycket kortare tid för vinden att få tag i flugan och det sträckte ut riktigt bra. Linan är mycket trevlig bekantskap som jag verkligen rekommenderar. Speciellt för torrflugefiske.
Linan hittar du numera i de flesta Tenkara-shoppar på nätet. Jag köpte min lina hos Tenkara Centre UK. Men som sagt, den finns också att få tag i hos: Esoteric Tackle och Tenkara Times och säkert på fler ställen.

Elfiske

På hemmaplan har vi elfiskat i klubbvattnet i Bergslagen. För mig var det en ny bekantskap. Det var väldigt intressant att se vilka andra fiskarter som våra öringar delar bostad med. Vi elfiskade, mätte upp lokalen med både längd och bredd. Vi mätte djupet på tre punkter på varje 5-meters-linje och vi mätte vattentemperatur och PH-värde. 

Getting ready!

Min första Tenkara-gädda

Inspirerad av det vackra vädret, och den misslyckade turen senast satsade jag på gäddor idag. Men de flugor jag har är knappast dimensionerade för gädda. Efter ett snabbt sök på Internet efter bilder på gäddflugor så visste jag hur de skulle se ut - stora, färgglada och glittriga. Några gamla metkrokar, lite aluminiumfolie och några påskfjädrar senare hade jag åtminstone två gäddflugor.

Inte de flugor jag är mest stolt över.

Jag använde en 12 lb Dacron backinglina som både bindtråd och tafs. Hullingarna är förstås inklämda, för även gäddor är fisk. Jag hade med, och skiftade mellan, mina 7:3-spön från Tenkara Times och Tenkara Pyrenee.

En typisk gäddlokal.

Två små gäddor fick jag. Två sådana där energiska 40-50-centimeter långa gäddor. Båda gångerna var det den helrosa flugan och det franska spöt som användes. Gäddorna var tunga och tröga när man är van med öringarnas sprittande, men lite spännande var det allt. Och inte en enda gång var jag nervös för att spöet skulle brista, därtill var gäddorna vare sig stora eller kraftfulla nog. 

Nu har jag i alla fall en aning om varför just den sträckans öringarna lyser med sin frånvaro. Antingen är de inte kvar, eller så är de så väldigt, väldigt försiktiga med de här gäddorna omkring sig.

Tills nästa gång jag ska hälsa på hos gäddorna ska jag nog införskaffa några riktiga gäddflugor. 

Vackra bilder om inte annat

Efter en hektiskt period av mycket arbete och lite sämre väder har det äntligen klarnat på båda fronterna. Jag besökte min favoritälv, men den här gången en sträcka som jag sällan besöker. Jag hade en underbar kväll, och tiden bara rann iväg. Jag fick förvisso ingen fisk, och jag såg inga kryp ovanpå vattnet, men jag fick en hel del vackra bilder. Här är några av dem:

Här delar "älven" upp sig i tre fåror.

Den korta sträcka jag koncentrerade mig på. Tidigare år har vi fångat gäddor här.

Längst upp vid nacken. Här brukar det också finnas gädda. Man kanske skulle prova lite grövre flugor här?

Smygardagen med mink

Med solsken och en termometer som pekar på ca 5 plusgrader är det en perfekt dag att komma ut lite grann och smaka på våren. Eftersom SMHI har lovat mer snö och kallare väder så blev det en förmiddagstur till grannälven.
Det började egentligen redan igår när jag läste igenom några nya elfiske-rapporter som dumpit in. De visade med stor tydlighet att jag har slarvat; Det finns fler fiskar än de jag har fångat och släppt tillbaka vid ett av favorit-ställena.
Jag knöt några nya flugor på Knapek-krokar, stl 12. Modellen blev Sakasa Kebari med koppar i "magen" för att de skulle sjunka lite snabbare.

Nya flugor. Den blå var bara en bonus för att det var skoj.

En fundering kring kroken; för andra gången drog jag loss ett botten-napp med en Knapek-krok med min 0,14-tippet. Förra gången var jag osäker, men nu var jag säker - kroken rätar ut sig lite grann. Dessutom var spetsen förstörd på dagens fluga. Nu blir väl belastningen lite annorlunda med fisk på kroken istället för att fastna med spetsen nånstans men man kan ju börja fundera lite.

"Älven" i  vinterskrud

Jag använde mitt korta Wakata-spö, endast 9 fot, och istället för att gå hela sträckan som jag brukar hinna med när jag besöker lokalen engagerade jag mig lite djupare på en ca 50 meter lång sträcka. Jag försökte fiska lite mer noggrannt istället för att jaga över hela sträckan.
Jag måste erkänna att jag längtar fruktansvärt efter att all överhängande is och snö ska försvinna så att man når till vattnet lite enklare.
Dagens höjdpunkt, om man får säga så om en konkurrent, var att jag såg en liten mink smita i vattnet strax intill där jag var. Tänk om man kunde programmera dem till att bara ta gäddor och abborar men låta öringarna vara.

Tenkara heavy

Förra året fiskade jag med ett 13 fots Tenkara-spö i Dammån. För mig var det en ganska lyckad tur och jag planerar redan för att åka tillbaka dit i sommar. Men, det var en sak som störde mig, och det var rädslan att få en stor fisk. Mitt "problem" var ju att mitt spö inte är gjort för några större fiskar och jag fick en öring som låg långt under gränsvärdet men som jag ändå fick kämpa rejält med.
Detta har föranlett att jag har börjat titta efter rejälare doningar. Bland annat har jag kastat längtansfulla blickar mot det här spöet: KASUGO-4509. Jag har också noterat att allfishingbuy har fått in både längre och dyrare spön som jag ska kika mer på.
Jag har också haft förmånen att få diskutera långa spön och s k zoom-spön med Chris Stewart från Tenkarabum och tänkte delge er några av hans goda synpunkter. Vi pratade mest om spöserien Daiwa Kiyose MF som kan beställas från hans site.
MF-serien finns i längderna 4,3, 5,3 och 6,3 meter (utzoomade) där endast 43MF rekommenderas som ett enhandsspö. De längre varianterna är lite för tunga och långa för effektivt enhandsfiske. Det jag var mest orolig för med zoom-spön är balansen och hur väl låst sektionen är i ozoomat läge. Jag har inte haft förmånen att själv testa med ett zoom-men Chris bekräftar att det inte är några problem med zoomningen men också att balansen är bättre i ozoomat läge.

I videon Urban Carp fishing with Tenkara Guides så används 53MF-spöt till att fånga en karp i 4-kilos klassen. Vi pratar alltså om spön som kan hantera normalstora gäddor, för att inte tala om öringarna i Dammån. Spöna kostar 175$ respektive 185$ i nuvarande stund. Och eftersom det handlar om import här så blir det förstås några kronor till.

Pratar vi stor lax däremot, då duger inte ovan nämnda spön. Då rekommenderar Chris ett annat spö; ett 8,3-meters spö som väger ca 400g och kostar i runda slängar 750$. Det är bara att kontakta Chris.

När ni berättar att ni fiskar "Tenkara" för någon, hur förmedlar ni det? Jag kommer på mig själv att allt oftare att säga topp-knutet flugfiske istället för "Tenkara", dels är det ett väldigt beskrivande uttryck och samtidigt så ligger inte ordet "Tenkara" så väl i munnen. Det ger ett lite snobbigt intryckt på en som aldrig har hört uttrycket eftersom det alltid kräver en förklaring - så då måste jag i alla fall säga toppknutet flugfiske. ;-)

Är det förresten någon som har provat att fiska efter gädda med ett Tenkara-spö? Jag har fiskat efter abborre i gädd-rika vatten men inte fångat någon än.