måndag 23 december 2013

En trevlig (jul)hälsning från Frankrike

Idag, dagen före dopparedagen, droppade det in en katalog från franska Tenkara Pyrenees. Det är roligt att bli påmind om Tenkara och få se snygga bilder, synd bara att jag inte kan franska.
Jag har beställt saker från andra leverantörer också, men det här är den enda katalogen jag fått mig tillskickad. Kul.

söndag 22 december 2013

Förberedelser

Då jag inte är någon avancerad flugbindare sitter jag inte hela vintern och binder perfekta imitationer. Jag beundrar dem som har den förmågan och kunskapen. Själv får jag begränsa mig till vad jag kan. Den kanske största anledningen till att jag finner det omotiverande att binda flugor på vintern är att jag vill testa flugorna så fort jag har bundit dem, och om det nu rör som om månader framåt i tiden så... nja.
Men, med tanke på vädret och att det snart bara är någon vecka kvar på öringförbudet så kunde jag inte låta bli att känna lite på städet och krokarna. Jag satsar på smått eftersom jag har hittat några lovande småströmmar och har dåligt med små flugor. Tyvärr hade jag inte några riktigt små krokar hemma utan får satsa på minimalistisk approach vad gäller materialet istället.
Tre på rad.
De flugor jag knöt är i princip klinkhammers utan bak-kropp. Jag har ingen aning om hur det påverkar flugan. Men jag lär väl bli varse om det när jag väl får dem i vattnet.
Mina minsta krokar.
Det lutar åt att jag ska beställa nya mindre krokar. De är ju ganska begränsade i sitt användningsområde men det skadar säkert inte att ha några hemma.

lördag 7 december 2013

Bäckvandring

Jag fick tips om en bäck med röding i. Idag i besökte jag den i dagsljuset och passade på att ta lite bilder. Jag såg en flyende fisk när jag lutade mig över vattnet, men den var liten och mörk - såg inte alls ut som en röding. Med lite tur kanske man får lov att provfiska lite framåt våren.
Det är en sån härlig färg på bergslagsskogarnas vatten.

Ser ni alla guldmynt på botten av bäcken?

Så smått, men så vacket.

Tvillingfall

fredag 6 december 2013

Köp ett Tenkara-spö

Nu är det ett perfekt läge att tänka på vinterns investering: ett nytt Tenkaraspö.
På senare tid har en koppel med nya försäljare och nya märken dykt upp. Det märks att Tenkara är mycket mer spritt nu än för några år sen, när jag stod i begrepp att inhandla mitt första spö. Inte bara på att antal tillgängliga spömärken har ökat, utan framförallt att informationen om Tenkara är väldigt lätt-tillgänglig jämfört med då.
Jag vill inte hävda att jag är expert på det här med tenkara-spön. Jag har dock varit med i leken ett tag, och jag har letat efter, läst om och diskuterat olika spön med försäljare och tillverkare. Till min nackdel är förstås att jag sällan har haft möjlighet att faktiskt prova så många olika spön - där får jag helt enkelt förlita mig skvaller, fördomar och andras åsikter.

Tre spön - tre personligheter
Jag vill också påpeka att jag inte kan ha åsikter om vilket spö du vill ha. Det här handlar i mångt och mycket om tyckande och preferenser. Naturligtvis är det skillnadet mellan de olika spömärkena, men jag tror tiden är förbi för rena charlatan-spön. Alla spön från seriösa säljare klarar naturligtvis av jobbet. I slutändan handlar det ju ändå om en upplevelse, och om den upplevelsen baseras på den senaste techno-pinnen från Japan, ett tenkaraspö av bambu eller det billigaste tenkaraspöt på marknaden spelar väl egentligen ingen roll. Det är först när du ställer krav på fiskandet som skillnaderna börjar betyda någonting.
Generellt kan man säga att det just nu finns väldigt många spön i lägre prisklasser med likartad kvalite och känsla - skillnaden är mest vilket namn som står på den. Sedan finns det s k premium-spön som naturligtvis kostar mer, vanligtvis är lättare, men inte säkert bättre, i alla fall inte på allt. Billigast är dock de glasfiberspön som säljes för ca 250 kr.

Listan nedan är nog inte fullständig. Om du känner till någon mer webbutik med Tenkara så var inte blyg utan meddela mig det så kan jag utöka listan:
Tenkaraspön i Sverige:
http://www.paracordshop.se/ (Tenkara Sweden)
Capricorn
Tenkaraspön i övriga Norden:
Tenkara Norge
Tenkaraspön i Europa:
Tenkara Pyrenee
Esoteric Tackle
Tenkara Times
Tenkara Centre UK
Tenkara USA

Tenkaraspön i USA:
Fountainhead
Tenkara USA
TenkaraBum
Hemingway's
Tenkara Rod Co
All fishing buy
Det fanns väldigt många små försäljare i USA så jag tror inte att jag kan hålla deras lista up-to-date.

Du kan ju förstås också beställa spön direkt från Japan.


söndag 17 november 2013

Nytt vatten

Nu när det är öringförbud får man roa sig med annat. Det varma fina vädret var som gjort för en utflykt med kameran till ett vatten jag aldrig tidigare besökt.
Jag följde först en liten bäck med vacker botten.
 När jag kom fram till ån visade den sig vara helt perfekt i storlek. Men jag undrar hur lite vatten den för på sommaren.
Jag provade en ny kamera också. Och himlen var väldigt ljus vilket gav en spännande färgåtergivning på bilderna.
Nu ska jag bara ta reda på vem som har rättigheterna i strömmen så att jag kan fråga om lov att fiska i den.

söndag 8 september 2013

En tjäder, en groda, en orm och en ekorre

Jag har precis återvänt efter att ha bekantat mig med ett nytt vatten. Vattnet var trevligt och lovar gott, men jag såg inte ett vak och fick inte ett enda hugg. Ändå lyckades jag spendera några timmar där och hann med att uppleva hur vackert och lugnt det var. 
Första anblicken
Den här ån ett definitivt ett ställe jag vill åka tillbaka till. Nu är året snart slutfiskat och jag är inte säker på att jag kommer hinna dit igen. Men nästa år blir det ett årskort och förhoppningsvis fler än 5 resor dit - det måste finnas fisk där och om den finns så måste jag hitta den.
Hur kan man låta bli att få fisk?
Jag hade också tur med vädret. Det var kanske inte det mest optimala för fisket, men nu kunde jag njuta av omgivningarna istället. Och jag fick för första gången i modern tid se en tjäder - bara det en upplevelse.
Här behöver man inte ens fiska för att njuta.
Det enda lite negativa var att trots områdets otillgänglighet gick det att se tydliga spår av tidigare besökare. Hur kan det vara så svårt att hålla rent efter sig?

tisdag 27 augusti 2013

Stor fisk och nya lärdomar

Alltid lär man sig nåt nytt

Kamraten och jag skulle utforska nya områden. Det händer inte så ofta nuförtiden. Dels för att vi båda har familjer nu, även om hans är lite nyare, och dels så minskar antalet oupptäckta områden ju mer man letar.

Den viktigaste lärdomen den här gången var att kolla upp att det faktiskt finns vatten där man ska fiska. 
Annars hade förberett oss hyfsat, tyckte jag. Dagarna innan resan hade Internet tömts på information så vi visste ungefär vart vi skulle och några s k hotspots var noterade. Telefonkontakt med lokalbefolkning hade tagits.
Vi hade en riktigt trevlig dag. Jag hann få några lektioner i flugbindning. Vi umgicks, och allt var trevligt. När det började dra ihop sig till fisketur köpte vi fiskekort via nätet. En genomgång av regler och kartor... då insåg vi att det vatten vi blivit tipsade om var belagt med fiskeförbud. Nåja, vi hade två andra åar inom kort-området att tillgå. Vi bestämde oss snabbt för den ena och gav oss iväg.
När vi kom fram så upptäckte vi att det knappt rann något vatten i ån. Det kändes inte heller rätt att knalla längs ån och leta stillstående pölar att fiska i. Så vi gav oss snabbt iväg till sista vattnet på listan. 
Eftersom det var det sista vattnet hade vi fuskat lite i förarbetet. Vi hittade till vattnet, men inte till någon fors. Det enda vi hittade var ett litet, litet fall där vi packade upp spöna. Sedan provade vi att gå uppströms längs med ån, men stillarinnande vatten med mycket vass lockade inte så mycket. Nedströms var det lite bättre fart i vattnet men också grunt. Vi fick kasta lite grann, prova några flugor och umgås en hel del (som förr i tiden). Det var värt en hel del bara det. Kort sagt, en väldigt lyckad men fisklös tur.
Längst där nere rinner det faktiskt lite vatten.

Kilosfisk

Dagen efter, på hemmaplan, så återvände jag till ett lite säkrare vatten. Bara en kort tur för att avrunda en varm och solig dag. Döm om min förvåning när först en stor fisk drar loss tafsen och jag fem minuter senare får ytterligare en stor fisk på kroken på i princip samma ställe. Det tillhör inte vanligheterna i den ån. Alltså att det finns stor fisk. Eller jo, den kanske alltid har funnits där. Men det tillhör inte vanligheterna att jag brukar få fisk där, än mindre nån med lite storlek. 
När jag fiskar själv så tar jag inte kort på fisken. Den här gången hade jag inget annat att göra än att stå och hålla fisken i några minuter innan jag kunde få in den mot land. Då passade jag på att filma lite med min mobiltelefon. Nu är det inte så roligt att titta lågkvalitativa mobilfilmer men jag har skapat en kortversion där den hoppar lite grann i alla fall. Om nu någon är intresserad så gör jag den tillgänglig. Jag vet att jag kommer att titta på den oklippta versionen flera gånger till! Och för er som funderar på hur mitt nya franska spö fungerar så bara ge det lovord. Jag håller spöet med fisken i ena handen medan jag filmar med den andra. Mycket bättre kontroll och skönare att arbeta med stor fisk jämfört med mina andra spön.
Fisken fångades med ett TKP Aventure 400 spö, 20 lb Guideline micron backing som lina. 0.14 nylontafs och en riktigt burrig klinkhammer som fluga. Hullingfri förstås.

onsdag 14 augusti 2013

Mitt franska spö och jag

Jag har äntligen fått mitt efterlängtade spö från Tenkara Pyrenee. Eller, äntligen och äntligen, jag har haft det i två veckor och hunnit med fyra turer med det.

Lite torra fakta:
Jag köpte modellen TKP Aventure 400 7:3. Det väger 80 g, består av 9 delar och är bara 57 centimeter ihopskjutet (har jag läst mig till på Tenkara Pyrenees hemsida.). Det levererades i en snygg, svart, kolfibertub och en mjuk spötub. Hela spöt är snyggt och känns bra att hålla i. Jag gillar speciellt guldringarna i änden på varje sektion - det är inte bara ser bra ut utan är också praktiskt när man ska fälla ihop spöt. Det är lättare att se skarvarna. Spöet är brandat av Tenkara Pyrenee och är baserat på Nissin-klingor från Japan.

Jag har använt spöet på de senaste turerna och jag måste säga att jag tycker att det fungerar alldeles utmärkt.
Spöet är lite styvare än vad jag är van med då jag tidigare endast fiskat med 6:4-spön. I praktiken märks det inte speciellt mycket förutom just att det är lite styvare och att jag möjligtvis tar i lite mer när jag kastar. Eftersom det är ett relativt styvt spö passar det också bättre med linor av tyngre modell, en level-lina storlek 3-5 eller en flätad lina.
Jag har provat att använda en backinglina (20 lb) till det nya spöt. Jag håller med dem som tycker att det är väldigt smidigt att kasta med, känslan att lägga ut en fluga med den linan var bara för bra. Men nackdelen är att linan är ganska tung och drar torrflugan till dig när du försöker lyfta linan över vattnet, speciellt när du har använt den till några kast och den har börjat suga upp vatten.

Åter till spöt, och känslan att fiska med det. Spöt ligger bra i handen. Det var otroligt lätt att kasta med. Räckvidden är förstås utmärkt eftersom spölängden är 4 meter. Syftet med att köpa just ett 7:3-spö var det ska tåla lite större fisk än mina tidigare 6:4-spön. Bara känslan av att fiska med ett kvalite-spö med lite ryggrad gör mycket för självförtroendet i åbrinken. De flesta fiskar jag har plockat upp med spöet har bara varit abborar på upp till 15 cm och några mörtar/löjor och det måste erkännas att de var långt under vad klingan är optimerad för. Jag har dock provat på en öring som faktiskt gav spöet en liten match. Tyvärr släppte den efter bara ca 10 sekunder men det jag kände under den korta tiden lovar gott inför framtiden. Ni kan vara säkra på att just den öringen kommer att få fler chanser att böja spöet.



måndag 12 augusti 2013

Mina knutar

På mina resor har jag upptäckt att de knutar jag använder när jag riggar mitt Tenkara-spö inte är allom bekanta. Därför tänkte jag bara lite snabbt lägga ut några bilder på de knutar som jag använder och trivs med.

Lina till spö

En enkel löpögla som passar utmärkt för Level-lina.
För lilian-delen genom öglan två gånger. Fäst sedan åt genom att dra åt i lin-delen. Lossa genom att dra i den lilla snippen.

Tafs till lina

Jag gör en 8:a som stoppknut på linan.
På tafsen skapar jag en löpögla.
Löpöglan för jag sedan över stoppknuten och låser genom att dra åt.
För mer detaljer, och knutar, kan du kika på den här videon från TenkaraUSA.

tisdag 30 juli 2013

Nu väntar höstspurten

Juli har varit en svårare månad att få öring än Juni, då de högg på allt. Nu har det varit låga vattenstånd kombinerat med höga temperaturer. Tålamod heter nyckeln. Tålamod och tur.

Det märktes stor skillnad på första Juli-turen kontra sista Juni-turen. Helt plötsligt fanns det inget vatten i älvarna häromkring längre. Inte heller högg öringarna där de brukade. Däremot kunde man få rejäla, plaskande torrflugehugg från mörtarna. Nåväl, två turer till samma ställe gav ett intressant hugg vid en och samma sten båda gångerna. Någonting rejält, men eftersom den släppte ganska snabbt båda gångerna så kunde jag inte säga vad det var, även om hugget och den kort-korta kampen efteråt luktade öring lång väg.

För att byta ämne ett litet tag så fick jag en ask med provkrokar. Med hjälp av min gamla hobby-borrmaskin och ett slipstift trollade jag bort alla otäcka hullingar från krokarna. I samma paket fick jag även några CDC-fjädrar och eftersom jag just nu är inne på klinkhammer-flugor så... varför inte? Några sadelfjädrar från Helens Flugbinderi hade jag också fått tag i.
En CDC-fjäder spändes fast på en Tiemco-krok (212Y) så att den skulle bilda på ett paraply och en bak-kropp.
Version 2 av flugan med lite för kort bak-kropp.
Det var vansinnigt pillrigt att få dit hacklet eftersom det inte fanns mycket stöd att finna i CDC-paraplyt, men efter lite lirkande fick jag till det. 
Med hackel.
Med den nyknutna CDC-flugan på försökte jag för tredje gången att se vad som fanns bakom stenen, och den turen slutade lyckligt, för mig i alla fall. Det visade sig vara en grann öring i 30 cm-klassen. Tyvärr var flugan lite löst bunden så fiskens kämpande fick hacklet att glida upp på paraplyet och det var bara att kassera flugan. Det är faktiskt samma krok och CDC-fjäder på bilderna ovan (recycling!) medan hacklet är nytt. 
Förutom den trevliga fisketuren har posten nu lovat att mitt franska spö ska finnas för avhämtning efter kl 16 imorgon.
Vatten i Juli.


onsdag 17 juli 2013

Nytt spö på G

Jag har äntligen tagit mig i kragen och beställt ett spö som jag har suktat efter i flera månader. Nu hoppas jag istället att det hinner komma fram till tisdagens planerade fisketur.
Spöet jag har beställt är ett TKP Aventure 400 från franska Tenkara Pyrenee. Nu börjar en period av längtan.

söndag 30 juni 2013

Juni - Klinkhammermånaden

Kyler inte handen utan återsläpper en öring
Den är månaden har jag hunnit med en hel del turer i närområdet. Gemensamt för turerna är att jag har haft ett sagolikt flyt. Vart jag än har vänt mig så har det formligen kryllat av öringar i vattnet. Och deras favorit verkar vara Klinkhammer-flugan. Färg, form, och flytförmåga eller tidpunkt på dagen verkar inte spela så stor roll. Jag har inte heller noterat några kläckningar så det är inte heller förklaringen.

Första-femman när jag går på tur
Jag binder just nu mina Klinkhammers på Owner-krokar utan vare sig ögon eller hullingar. Just frånvaron av hullingar är viktigt för mig. Öringarna som fångas får gå tillbaka och då underlättar det både avkrokningen och fiskens överlevnadschanser. Inte heller upplever jag att jag tappar fler fiskar bara för att jag kör hullinglöst. På mina "gamla" Klinkhammers har jag slipat bort hullingen med ett diamantbryne istället för att klämma ihop den.
Stämningsbild från en av Bergslagens många åar.
Jag har också valt bort att fotografera fiskarna. Det är bara ett extra moment när fisken riskerar att skadas av beröringen och extratiden ovanför vattnet.

Stämningsbild från en av Bergslagens många åar.

Tack till Jörgen och Roger för lån av fotografier.

söndag 26 maj 2013

Zoidy fixar biffen

Häromdagen gick jag upp väldigt tidigt en morgon för att se hur Öringen mådde i ån hemma. Mitt tänkta fiskesällskap tog sovmorgon så det blev en ensam men väldigt skön tur. Jag ägnade säkert en timma åt att fiska mig uppströms ett forsparti på ca 100 meter. Jag fiskade med en torrfluga. Det var svalt och skönt ute. Men fiskarna ville inte vara med. När jag kommit upp till vändpunkten band jag på en s k Zoidy-fluga för att nymfa mig tillbaka nedströms. Jag hann knappt börja innan en stor Öring tyckte att Zoidy-flugan var myckte bättre än torrflugan och tog sig en mumsbit. Efter ett litet tag och några meter nedströms lyckades jag få in öringen till stenkanten och få loss den från kroken så att den kunde återvända ner i djupet igen. Fiskar man utan hullingar så är det lätt att lossa fisken utan att skada den mer än nödvändigt.

The Zoidy fly

Zoidy-flugan uppstod en dag när jag funderade på hur jag skulle kunna återvinna fjädrar från familjens dvärgpapegoja. Den är numera en koppar-tyngd nymf bunden med silke på en hulling- och ögonlös krok från Owner. Och, naturligtvis, hackel från en lagom stor Zoidy-fjäder.
Materialet, förutom tafsringarna.
Eftersom kroken är ögonlös börjar jag med att klippa och forma en ögla av det grova silkesmaterialet. Den förser jag med en tafsring för att våga gå nära med saxen när jag tar av flugan från linan efter att ha fiskat med den.
Förut har jag gjort den här flugan utan bindtråd och använt det vita silket till att också fästa med, men inte nu. Den här gången smetade jag lite lack på krokskaftet, fäste bindtråden med några varv, och lade dit öglan och fäste den med bindtråden och lacken.
Därefter lindade jag några varv koppartråd och täckte över det med den vita silkestråden. Slutligen fäste jag hackel-fjädern, lindade runt den ett varv och snyggade till det hela med den vita tråden igen.

Det färdiga resultatet
Svårigheten med att knyta på ögonlösa krokar är framförallt två saker. Det ena är att det är svårt att veta var krokskaftet slutar efter att du har satt på ögon-loopen, och det andra är att du, när du avslutar flugan, måste göra det bakåt eftersom du inte kan lägga något tryck mot ögat (som ju inte finns). Jag använder inte heller någon "whip finisher" utan avslutar flugan för hand, det är kanske enklare med ett verktyg
En nöjd Zoidy har fixat biffen.

måndag 13 maj 2013

Ännu en öring

Det här året verkar vara lite utöver det normala. Älven med de skygga öringarna har släppt ifrån sig ännu ett exemplar. Vårfloden har passerat men vattnet har ännu inte sjunkit till sommarnivåer och är fortfarande tillräckligt kallt för att öringarna ska trivas i strömmen.
Jag lyckades inte ta ett kort på öringen, ni får helt enkelt lita på mig. Den gick tillbaka till vattnet innan jag hann återutsätta den.

Jag har i helgen tittat på en å i Malinsbo-Kloten, Lumsån. Den arrenderas av en förening, Sportfiske för morgondagen, med en intressant syn på hur fiske bör bedrivas. Ledordet hos dem är återutsättning. Lumsån är tyvärr inte öppen för Tenkara-fiske men vem vet, den kanske kan öppnas.


måndag 29 april 2013

Snok och Öring

Äntligen! Årets första öring. Tyvärr fick jag inte upp den på land, men jag fick den tillräckligt nära för att se den i all dess prakt. Någon meter från mina fötter insåg den plötsligt att det var enklare att sig loss själv än att vänta på att jag skulle släppa iväg den. Synd, men ändå ganska bra, ja förmodligen bättre, för öringen. Det som var riktigt roligt var att det äntligen var lite storlek på öringen. Runt 25 centimeter är gissningen, dvs dubbelt så stor som de tidigare öringar jag fått i "älven". Det bådar gott inför kommande besök.
Annars är älven mitt i vårfloden med höga flöden och skummande vatten. Jag trivs egentligen bättre när den blir till en stilla sommarbäck. Nu är poolerna bara vågande genomfartsleder för vattnet, i sommar så förväntar jag mig lite mer stillarinnande vatten. Fördelen med vårfloden är jag får mer öring - antagligen är det min bristande förmåga att smyga som gör sig mindre gällande när vattnet dånar fram.
"Den brusande älv"
Välkomst-kommittén bestod av två snokar som.. värmde sig på en liten gräsklädd sluttning. De lät mig vara och efter att ha tagit en modig närbild lät jag dem vara.
Här kände jag mig riktigt modig, även om det bara var en snok (två om man tittar noga).

Högt vatten.

lördag 6 april 2013

Smygardagen med mink

Med solsken och en termometer som pekar på ca 5 plusgrader är det en perfekt dag att komma ut lite grann och smaka på våren. Eftersom SMHI har lovat mer snö och kallare väder så blev det en förmiddagstur till grannälven.
Det började egentligen redan igår när jag läste igenom några nya elfiske-rapporter som dumpit in. De visade med stor tydlighet att jag har slarvat; Det finns fler fiskar än de jag har fångat och släppt tillbaka vid ett av favorit-ställena.
Jag knöt några nya flugor på Knapek-krokar, stl 12. Modellen blev Sakasa Kebari med koppar i "magen" för att de skulle sjunka lite snabbare.
Nya flugor. Den blå var bara en bonus för att det var skoj.
En fundering kring kroken; för andra gången drog jag loss ett botten-napp med en Knapek-krok med min 0,14-tippet. Förra gången var jag osäker, men nu var jag säker - kroken rätar ut sig lite grann. Dessutom var spetsen förstörd på dagens fluga. Nu blir väl belastningen lite annorlunda med fisk på kroken istället för att fastna med spetsen nånstans men man kan ju börja fundera lite.

"Älven" i  vinterskrud
Jag använde mitt korta Wakata-spö, endast 9 fot, och istället för att gå hela sträckan som jag brukar hinna med när jag besöker lokalen engagerade jag mig lite djupare på en ca 50 meter lång sträcka. Jag försökte fiska lite mer noggrannt istället för att jaga över hela sträckan.
Jag måste erkänna att jag längtar fruktansvärt efter att all överhängande is och snö ska försvinna så att man når till vattnet lite enklare.
Dagens höjdpunkt, om man får säga så om en konkurrent, var att jag såg en liten mink smita i vattnet strax intill där jag var. Tänk om man kunde programmera dem till att bara ta gäddor och abborar men låta öringarna vara.

torsdag 4 april 2013

Förläng linan

Det finns tillfällen när en rulle till linan inte hade varit helt fel. Du vet, när du går längs strömmen och du kommer fram till en pool där vattnet breder ut sig. På den här bloggen (Teton Tenkara) hittade jag en sinnrik lösning för att förlänga linan. Och precis som han skriver, förmodligen är inte idén helt ny, men jag tycker att den är så bra så det är värt att pusha lite för den.

Jag hittade också en video med en stor fisk i. Om man bortser från ljuden som människorna i filmen ger ifrån sig kan jag nästan se mig själv där, fångandes det stora öringen. Fast det är klart, jag skulle nog inte ha sprungit ut i vattnet så djupt heller.

lördag 30 mars 2013

Välj rätt spö

Jag har under senare tid funderat en hel del på hur olika Tenkara-spön egentligen är. Jag tänker inte på att de  kan vara av olika längd och styvhet, utan mer på att spön som till synes är likadana ändå kan skilja sig åt i uppförande.
Jag har själv bara två olika märken på mina spön så mina egna erfarenheter är inte så stora. Men, en av anledningarna till att jag har börjat fundera är att mina spön, som alla är 6:4-spön, uppför sig och känns väldigt olika. Det som jag märkte först var att mitt Esoteric-spö känns mer framtungt än Wakata-spöt. Jag läste också i en annan blogg om framtunga spön (http://tetontenkara.blogspot.se/2012/02/kasugo-4209-review-part-1.html) och tänkte att det kanske finns ett bra sätt att på förhand beräkna hur ett spö kommer att kännas.
Jag har också läst en hel del granskningar av diverse spön så jag vet också att andra saker kan skilja sig åt. Bland annat så vill man inte ha svängningar i toppen av spöt efter ett avslutat kast. Sen kan man ju alltid undra över spöets brottstyrka och böjprofil, och inte minst hur ofta, eller hur lätt, de olika sektionerna fastnar och vägrar låta sig fällas ihop.

Vi börjar från början

Visst hade jag noterat att mitt ena spö kändes framtungt i jämförelse med det andra, men det är inget jag har känt eller tänkt på när jag har varit ute och fiskat så det kan inte ha så stor betydelse. Men idén till att skriva om vilket spö man ska välja kom ifrån att jag hörde nånstans ifrån att det var skillnad på Japanska och Kineska spön, alltså var de var tillverkade. Teorin var att spön tillverkade i Japan var lite mer slimmade, hade bättre balans och därmed också var bättre som spön. En kort mail-konversation med Chris på TenkaraBum avlivade den myten ganska omgående. Han kunde nämligen berätta att de japanska spötillverkarna Daiwa och Shimano låter tillverka sina spön i Kina respektive Indonesien. Istället handlade det om att vissa spön har högre kvalite än andra.
Jag tänkte att man kanske kunde mäta sig till bra spön, åtminstone för att undvika framtunga spön. Men spännande nog hade mitt Esoteric-spö kortare avstånd till balanspunkten från butt-änden än Wakata-spöt. De tre topp-sektionerna vägde dessutom nästan på grammet lika mycket.

Den slutgiltiga lösningen

När frågorna hopar sig och inga svar finns i sikte, då är det skönt att veta vem man kan vända sig till. Alltså, återigen att mail till Chris på TenkaraBum, och återigen ett glasklart svar (se bloggen på TenkaraBum, den 23 Mars).
Chris skriver att om man inte vill chansa så ska man köpa sig ett spö från någon av de kända toppnamnen (dvs Daiwa och Shimano, men även Nissin). Då kan man vara säker på att man får bra kvalite. Å andra sidan får man betala för kvaliten också. De japanska spön som jag har hittat kostar runt 2000 kr, köper man från USA, eller direkt från tillverkaren, så får man förstås också lägga till tullavgiften.
TenkaraBum säljer naturligtvis de spön som han rekommenderar, men om du vill ha ett Nissin-spö så kan du också hitta det hos Tenkara Pyrenee.

Smaken är ju som baken, och vilken spötyp du föredrar kan ju inte jag berätta. Fiskar man inte Tenkara väldigt ofta finns det ju heller ingen anledning att betala alltför dyrt. Så länge spöt håller vad det lovar så är man ju förstås nöjd. Några goda råd kan jag i alla fall dela med mig av.
- Du får inte ett topp-spö för lite pengar, men bara för att ett spö är dyrt betyder det inte automatiskt att det är högsta kvalite.
- Kika lite på kolfiberdelens grövsta diameter. Är kvaliteten hög är vanligtvis diametern låg.
- Ju högre kolfiberhalt desto bättre spö (förhoppningsvis, om du inte letar efter ett bambu-spö förstås).

Sedan skrev Chris något väldigt intressant:
- till 5:5-spön använder man en lätt "level"-lina.
- till 6:4-spön använder man en medium "level"-lina.
- till 7:3-spön använder man en flätad lina.

Det är förstås bara en enkel guide. Jag använder gärna en tunn flätad lina när jag fiskar torrfluga på mitt 6:4-spö medan jag föredrar en level lina till nymfer och Tenkara-flugor. Sedan beror det ju lite grann på vädret också. Ju mer det blåset desto tyngre lina behövs.

torsdag 28 mars 2013

Äntligen, en svensk Tenkara-försäljare - uppdaterad

I dagarna har en ny webb-shop med ett Tenkara-utbud premiär. Se Tenkara Sweden.
Som ägaren Peter skriver:

"Hej!

Nu är butiken i gång med Tenkara-utrustning.
För närvarande bara lite basic med 2 sorters spön, 1 sorts lina, några tillbehör och lite flugor men fler grejer är på ingående."

De spön som säljs kommer från samma fabrik som levererar spön till TenkaraUSA. Jag har själv inte haft nöjet att prova något spö från Tenkara Sweden så jag kan inte ge någon recension av det.

Det ska bli roligt att se hur det utvecklar sig. Lycka till, Peter.

Spön från svenska säljare finns också hos:
http://www.capricorn.se/sv/utrustning/flugspon/tfo/tenkara-soft-hackle/

TFO-spöna ska också finnas i IRL-butiker som t ex 4Fiskare i Västerås

söndag 24 mars 2013

Fler bilder än fisk

Ännu en söndag, ännu en fisketur, ännu ingen fisk.
Vintern har svårt att släppa greppet om strömmarna i min närhet. När jag idag återbesökte min fiskeplats för 14 dagar sedan var det om möjligt ännu mindre fritt rinnande vatten den här gången.
Det är inte alltid lätt att komma åt vattnet.
Jag började att fiska uppströms parkeringsplatsen. Då vattnet var väldigt lågt använde jag en torrfluga. Det fanns förvisso inte en enda flygande insekt i närheten men nöjet att kunna se flugan följa med i alla virvlar gjorde att jag ändå körde med den. 

Strömmen hade en "ishylla" som jag kunde balansera på.
 Nedströms parkeringsplatsen blir vattnet också mycket djupare. På sommaren är vattnet alldeles för stillarinnande för mig, men idag var det lite fart i det. När jag gick neråt fortsatte jag med torrflugan, men när jag vände och gick upp igen så knöt jag på ett guldhuvud och provade med det.
Den bästa platsen bakom stenen var istäckt.

lördag 16 mars 2013

Strömstarar och isflak

Eftersom vädret var så fint, någon plusgrad och solsken, så passade jag på att åka till en närbelägen älv. Det var inte bara solen som sken, fiskelyckan sken också, fast med sin frånvaro.
Även om frånvaron av fisk var överhängande så fanns det en del andra djur att njuta av. Förutom att jag hittade en intressant mussla på botten (det var kallt kallt kallt i vattnet) så verkade det finnas hur många strömstarar som helst i området. Tyvärr har inte min medhavda kamera någon vidare upplösning så även om jag kan peka ut strömstararna på bilderna betvivlar jag att många andra kan det.
Jag noterade också att om man ska vada i vinteråar gäller det att hålla koll på isflaken, och även om de sitter fastfrusna i ena ögonblicket behöver de inte vara det i nästa. Nu hann jag precis upptäcka flaket och ta några steg tillbaka - annars kunde det ha blivit en mindre trivsam överraskning.
Isflaket bryts sönder över forsnacken.
Återigen provade jag en guldhuvud-nymf men den här gången använde jag Wakata-spöet. Mitt enda riktiga napp var när jag satte nymfen i nånting på botten. Jag lyckades få loss flugan genom att nästan räta ut kroken genom att bara dra i linan. Min 0.10-tafs verkar tåla ganska mycket belastning, alternativt så var det dålig kvalite på kroken.

Lite till vänster om bildens mittpunkt, hitom den bortre strömmen sitter två strömstarar och spanar på en fiskare.

På andra sidan älven, gansk så mitt i bilden sitter en strömstare och spanar ner i vattnet.
Jag har börjat kasta mina ögon på den franska spöförsäljaren Tenkara Pyrenee. De säljer japan-tillverkade spön som verkar vara ännu lite mer strömlinjeformade än Wakata:n. Jag är lite sugen på att få prova hur de känns.

söndag 10 mars 2013

Årspremiär

Nu i helgen gjorde jag årets första försök med Tenkara-fiske. Isen ligger fortfarande tjock på sjön, men i åarna där det är lite fart i strömmarna kan man se vattnet. Solen sken men det var ett par minusgrader ute. En fördel med det var att linan blev lite mer lättkastad eftersom man fick isdroppar på den samtidigt som man inte frös om händerna eftersom solen värmde lite grann.
Lite öppet vatten fanns det.
Jag var ute i ungefär 1 timma och jag måste erkänna att det var ganska skönt att åter få komma in i värmen efteråt. Jag använde mitt Esoteric-spö, Sunline-lina och en guldhuvud-nymf. Och inget napp, ingenting. Men det var skönt att ha årsdebuten avklarad. Några stämningsbilder måste jag bjuda på. Notera gärna överhängen - de var en extra krydda när jag fiskade.