Högt vatten

Jag hann med ett besök vid den närmaste älven idag. Jag fick lite tid över mellan arbetsdagens slut och kvällens inträde. Då både förra helgen var, och den kommande helgen är, fullbokad så kände jag lite panik över att inte hinna ut någonting nu när vädret har varit så fint.
Även om jag inte har sett snö på länge nu, känns det som, så är vattnet fortfarande högt. Trots att vännerna pratar om kläckningar tycker jag inte riktigt om att fiska i högvatten. Idag gick jag i alla fall ut med torrflugorna och lyckades hitta några platser där vattnet tog sig relativt makligt framåt istället för att forsa helt vilt.

Man kan undra hur många fler vårfloder den där ön kommer att överleva.

Om vädret och vårfloden håller i sig funderar jag på att ta med mig det minsta spöet och se om jag hittar någon bäck med intressant innehåll. Jag har hört rykten om en bäckröding-lokal i närområdet.

Solnedgång över vårfloden

Facebook är ganska användbart. I vänkretsen blir det fler och fler intresse-sidor, eller facebook-grupper som de också kallas. Dels finns det en sida för Tenkara Sverige som ni kan använda för att kommentera då bloggen inte är så smidig för sånt. En av mina favoritgrupper är FISKE OCH FISKEVÅRD I BERGSLAGEN där en hel del intressant information, kända namn och snygga bilder dyker upp. Bor ni i närområdet så passa på att besöka den.
En annan väldigt aktiv grupp som jag brukar besöka är Oreälvens vänner - då den ligger inom min räckvidd och syftet med gruppen är gott, så gillar jag den.

Kamouflagefärgad utrustning, det är bara att vänta på rätt omgivning.

Bäckvandring

Jag fick tips om en bäck med röding i. Idag i besökte jag den i dagsljuset och passade på att ta lite bilder. Jag såg en flyende fisk när jag lutade mig över vattnet, men den var liten och mörk - såg inte alls ut som en röding. Med lite tur kanske man får lov att provfiska lite framåt våren.

Det är en sån härlig färg på bergslagsskogarnas vatten.

Ser ni alla guldmynt på botten av bäcken?

Så smått, men så vacket.

Tvillingfall

Nytt vatten

Nu när det är öringförbud får man roa sig med annat. Det varma fina vädret var som gjort för en utflykt med kameran till ett vatten jag aldrig tidigare besökt.

Jag följde först en liten bäck med vacker botten.

 När jag kom fram till ån visade den sig vara helt perfekt i storlek. Men jag undrar hur lite vatten den för på sommaren.

Jag provade en ny kamera också. Och himlen var väldigt ljus vilket gav en spännande färgåtergivning på bilderna.

Nu ska jag bara ta reda på vem som har rättigheterna i strömmen så att jag kan fråga om lov att fiska i den.

Nu väntar höstspurten

Juli har varit en svårare månad att få öring än Juni, då de högg på allt. Nu har det varit låga vattenstånd kombinerat med höga temperaturer. Tålamod heter nyckeln. Tålamod och tur.

Det märktes stor skillnad på första Juli-turen kontra sista Juni-turen. Helt plötsligt fanns det inget vatten i älvarna häromkring längre. Inte heller högg öringarna där de brukade. Däremot kunde man få rejäla, plaskande torrflugehugg från mörtarna. Nåväl, två turer till samma ställe gav ett intressant hugg vid en och samma sten båda gångerna. Någonting rejält, men eftersom den släppte ganska snabbt båda gångerna så kunde jag inte säga vad det var, även om hugget och den kort-korta kampen efteråt luktade öring lång väg.

För att byta ämne ett litet tag så fick jag en ask med provkrokar. Med hjälp av min gamla hobby-borrmaskin och ett slipstift trollade jag bort alla otäcka hullingar från krokarna. I samma paket fick jag även några CDC-fjädrar och eftersom jag just nu är inne på klinkhammer-flugor så... varför inte? Några sadelfjädrar från Helens Flugbinderi hade jag också fått tag i.
En CDC-fjäder spändes fast på en Tiemco-krok (212Y) så att den skulle bilda på ett paraply och en bak-kropp.

Version 2 av flugan med lite för kort bak-kropp.

Det var vansinnigt pillrigt att få dit hacklet eftersom det inte fanns mycket stöd att finna i CDC-paraplyt, men efter lite lirkande fick jag till det. 

Med hackel.

Med den nyknutna CDC-flugan på försökte jag för tredje gången att se vad som fanns bakom stenen, och den turen slutade lyckligt, för mig i alla fall. Det visade sig vara en grann öring i 30 cm-klassen. Tyvärr var flugan lite löst bunden så fiskens kämpande fick hacklet att glida upp på paraplyet och det var bara att kassera flugan. Det är faktiskt samma krok och CDC-fjäder på bilderna ovan (recycling!) medan hacklet är nytt. 

Förutom den trevliga fisketuren har posten nu lovat att mitt franska spö ska finnas för avhämtning efter kl 16 imorgon.

Vatten i Juli.

Zoidy fixar biffen

Häromdagen gick jag upp väldigt tidigt en morgon för att se hur Öringen mådde i ån hemma. Mitt tänkta fiskesällskap tog sovmorgon så det blev en ensam men väldigt skön tur. Jag ägnade säkert en timma åt att fiska mig uppströms ett forsparti på ca 100 meter. Jag fiskade med en torrfluga. Det var svalt och skönt ute. Men fiskarna ville inte vara med. När jag kommit upp till vändpunkten band jag på en s k Zoidy-fluga för att nymfa mig tillbaka nedströms. Jag hann knappt börja innan en stor Öring tyckte att Zoidy-flugan var myckte bättre än torrflugan och tog sig en mumsbit. Efter ett litet tag och några meter nedströms lyckades jag få in öringen till stenkanten och få loss den från kroken så att den kunde återvända ner i djupet igen. Fiskar man utan hullingar så är det lätt att lossa fisken utan att skada den mer än nödvändigt.

The Zoidy fly

Zoidy-flugan uppstod en dag när jag funderade på hur jag skulle kunna återvinna fjädrar från familjens dvärgpapegoja. Den är numera en koppar-tyngd nymf bunden med silke på en hulling- och ögonlös krok från Owner. Och, naturligtvis, hackel från en lagom stor Zoidy-fjäder.

Materialet, förutom tafsringarna.

Eftersom kroken är ögonlös börjar jag med att klippa och forma en ögla av det grova silkesmaterialet. Den förser jag med en tafsring för att våga gå nära med saxen när jag tar av flugan från linan efter att ha fiskat med den.
Förut har jag gjort den här flugan utan bindtråd och använt det vita silket till att också fästa med, men inte nu. Den här gången smetade jag lite lack på krokskaftet, fäste bindtråden med några varv, och lade dit öglan och fäste den med bindtråden och lacken.
Därefter lindade jag några varv koppartråd och täckte över det med den vita silkestråden. Slutligen fäste jag hackel-fjädern, lindade runt den ett varv och snyggade till det hela med den vita tråden igen.

Det färdiga resultatet

Svårigheten med att knyta på ögonlösa krokar är framförallt två saker. Det ena är att det är svårt att veta var krokskaftet slutar efter att du har satt på ögon-loopen, och det andra är att du, när du avslutar flugan, måste göra det bakåt eftersom du inte kan lägga något tryck mot ögat (som ju inte finns). Jag använder inte heller någon "whip finisher" utan avslutar flugan för hand, det är kanske enklare med ett verktyg

En nöjd Zoidy har fixat biffen.

Snok och Öring

Äntligen! Årets första öring. Tyvärr fick jag inte upp den på land, men jag fick den tillräckligt nära för att se den i all dess prakt. Någon meter från mina fötter insåg den plötsligt att det var enklare att sig loss själv än att vänta på att jag skulle släppa iväg den. Synd, men ändå ganska bra, ja förmodligen bättre, för öringen. Det som var riktigt roligt var att det äntligen var lite storlek på öringen. Runt 25 centimeter är gissningen, dvs dubbelt så stor som de tidigare öringar jag fått i "älven". Det bådar gott inför kommande besök.
Annars är älven mitt i vårfloden med höga flöden och skummande vatten. Jag trivs egentligen bättre när den blir till en stilla sommarbäck. Nu är poolerna bara vågande genomfartsleder för vattnet, i sommar så förväntar jag mig lite mer stillarinnande vatten. Fördelen med vårfloden är jag får mer öring - antagligen är det min bristande förmåga att smyga som gör sig mindre gällande när vattnet dånar fram.

"Den brusande älv"

Välkomst-kommittén bestod av två snokar som.. värmde sig på en liten gräsklädd sluttning. De lät mig vara och efter att ha tagit en modig närbild lät jag dem vara.

Här kände jag mig riktigt modig, även om det bara var en snok (två om man tittar noga).

Högt vatten.

Smygardagen med mink

Med solsken och en termometer som pekar på ca 5 plusgrader är det en perfekt dag att komma ut lite grann och smaka på våren. Eftersom SMHI har lovat mer snö och kallare väder så blev det en förmiddagstur till grannälven.
Det började egentligen redan igår när jag läste igenom några nya elfiske-rapporter som dumpit in. De visade med stor tydlighet att jag har slarvat; Det finns fler fiskar än de jag har fångat och släppt tillbaka vid ett av favorit-ställena.
Jag knöt några nya flugor på Knapek-krokar, stl 12. Modellen blev Sakasa Kebari med koppar i "magen" för att de skulle sjunka lite snabbare.

Nya flugor. Den blå var bara en bonus för att det var skoj.

En fundering kring kroken; för andra gången drog jag loss ett botten-napp med en Knapek-krok med min 0,14-tippet. Förra gången var jag osäker, men nu var jag säker - kroken rätar ut sig lite grann. Dessutom var spetsen förstörd på dagens fluga. Nu blir väl belastningen lite annorlunda med fisk på kroken istället för att fastna med spetsen nånstans men man kan ju börja fundera lite.

"Älven" i  vinterskrud

Jag använde mitt korta Wakata-spö, endast 9 fot, och istället för att gå hela sträckan som jag brukar hinna med när jag besöker lokalen engagerade jag mig lite djupare på en ca 50 meter lång sträcka. Jag försökte fiska lite mer noggrannt istället för att jaga över hela sträckan.
Jag måste erkänna att jag längtar fruktansvärt efter att all överhängande is och snö ska försvinna så att man når till vattnet lite enklare.
Dagens höjdpunkt, om man får säga så om en konkurrent, var att jag såg en liten mink smita i vattnet strax intill där jag var. Tänk om man kunde programmera dem till att bara ta gäddor och abborar men låta öringarna vara.

Strömstarar och isflak

Eftersom vädret var så fint, någon plusgrad och solsken, så passade jag på att åka till en närbelägen älv. Det var inte bara solen som sken, fiskelyckan sken också, fast med sin frånvaro.
Även om frånvaron av fisk var överhängande så fanns det en del andra djur att njuta av. Förutom att jag hittade en intressant mussla på botten (det var kallt kallt kallt i vattnet) så verkade det finnas hur många strömstarar som helst i området. Tyvärr har inte min medhavda kamera någon vidare upplösning så även om jag kan peka ut strömstararna på bilderna betvivlar jag att många andra kan det.
Jag noterade också att om man ska vada i vinteråar gäller det att hålla koll på isflaken, och även om de sitter fastfrusna i ena ögonblicket behöver de inte vara det i nästa. Nu hann jag precis upptäcka flaket och ta några steg tillbaka - annars kunde det ha blivit en mindre trivsam överraskning.

Isflaket bryts sönder över forsnacken.

Återigen provade jag en guldhuvud-nymf men den här gången använde jag Wakata-spöet. Mitt enda riktiga napp var när jag satte nymfen i nånting på botten. Jag lyckades få loss flugan genom att nästan räta ut kroken genom att bara dra i linan. Min 0.10-tafs verkar tåla ganska mycket belastning, alternativt så var det dålig kvalite på kroken.

Lite till vänster om bildens mittpunkt, hitom den bortre strömmen sitter två strömstarar och spanar på en fiskare.

På andra sidan älven, gansk så mitt i bilden sitter en strömstare och spanar ner i vattnet.

Jag har börjat kasta mina ögon på den franska spöförsäljaren Tenkara Pyrenee. De säljer japan-tillverkade spön som verkar vara ännu lite mer strömlinjeformade än Wakata:n. Jag är lite sugen på att få prova hur de känns.

Årspremiär

Nu i helgen gjorde jag årets första försök med Tenkara-fiske. Isen ligger fortfarande tjock på sjön, men i åarna där det är lite fart i strömmarna kan man se vattnet. Solen sken men det var ett par minusgrader ute. En fördel med det var att linan blev lite mer lättkastad eftersom man fick isdroppar på den samtidigt som man inte frös om händerna eftersom solen värmde lite grann.

Lite öppet vatten fanns det.

Jag var ute i ungefär 1 timma och jag måste erkänna att det var ganska skönt att åter få komma in i värmen efteråt. Jag använde mitt Esoteric-spö, Sunline-lina och en guldhuvud-nymf. Och inget napp, ingenting. Men det var skönt att ha årsdebuten avklarad. Några stämningsbilder måste jag bjuda på. Notera gärna överhängen - de var en extra krydda när jag fiskade.

På jungfruelig mark

Den senaste fisketuren ledde mig till en liten 2-meters bäck i skogen. Jag har förvisso varit där tidigare, men aldrig fått någonting. Jo, jag har varsat fisk, och fått några ryck i flugan, men jag har aldrig sett något ovanför ytan. Tanken den här gången var att ta reda på vilken sorts fisk det var (innerst inne drömde jag som vanligt om att hitta en, för bäcken, enorm öring).
Precis när jag parkerar bilen så börjar regnet att ösa ner. Som tur är har jag radio i bilen och en allsvensk omgång pågick, och när första halvlek var slut så hade regnet avtagit så pass att jag kunde gå ur bilen. Regnjacka är overkill.
Jag kunde i alla fall konstatera att vattnet stod mycket högre nu än förra gången jag var här. Det gav lite mer tryck i småforsarna som fanns. Jag fiskade med en liten kopparförstärkt tenkarafluga (stl 12) som oftast bara fick driva i strömmen. Jag följde skogsbäcken från vägen tills den planade ut och blev lugnflytande. en sträcka på kanske 150 meter, fast alla som har följt en skogsbäck vet att det känns som säkert en kilometer.
Resultatet då? Nada, ingenting och inte en enda fisk. Inte ens ett hugg. Fast jag fick med mig en keps full av nykläckta kantareller - det tyckte frugan om = fler besök vid skogsbäckar framledes.

Det är inte många meter man kan svinga linan

En hårt kopparlindad Zoidy-fluga med silkesöga och tafsring

Öring

Efter många dagars uppehåll i fiskandet kom till slut chansen. Vädret var milt sagt, varierande. Dagens mål var att:
* få en till tur med Esoteric-spöt i kroppen.
* besöka ett intressant sel som jag spanat in för någon vecka sedan.
* prova på de nya Fuji EZ keepers jag fick från England
* få fisk på en ny Zoidy-fluga.

En hyllning till Zoidy
Den förra Zoidyflugan var förebilden, men två stora förändringar infördes till version 2. Den första var att jag lindade några varv koppartråd på den för att få den lite tyngre. Den andra förändringen var att jag band in en tafsring som öga på den annars ögonlösa kroken.
Det senare känner jag att jag måste få förklara, den första Zoidyflugan har nämligen förolyckats. Det var inte någon två-kilos öring som bet av den, nej, det var undertecknad som i ett försök att klippa bort tafsen helt sonika klippte upp ögat på flugan. Den nya Zoidy-flugan är alltså gjord på en ögonlös krok, med ett öga av spunnet silke, med en tafsring iknuten. En bild på den kanske inte är helt fel:

bild kommer senare när alla datorer är iordning igen

Fisketuren inleds annars med att första kastet ger fisk, en löja, på en sprillans nyknuten Klinkhammer stl 12. Några försök med Klinkhammern i det inspanade selet ger ingenting alls. Strax efteråt byter jag till en nymf med guldhuvud och får mängder med mörtar i ett större sel. När jag kör med samma tynga nymf i grundare strömmande vatten sätter den sig snart i botten och är därmed förlorad. Tillbaka i "mörtdammen", nu med Zoidy v2 längst ute på tafsen, vill jag prova att få fisk på den hullinglösa och ögonlösa kroken. Då den är mycket lättare än det förlorade guldhuvudet går den mycket högre i vattnet. Jag får hugg på hugg utan att få fast någon fisk, vilket får mig att i huvudet författa ett surt brev till leverantören. Strax efteråt så kommer hugget, och fisken följer med upp, och mysteriet får sin lösning; mörtarna har ersatts med små löjor och jag är förvånad att den jag fick upp lyckats att gapa över kroken.

En gren av älven.

Medveten om att Zoidy v2 kan få fiskar att nappa drar jag mig tillbaka till bilen, och framförallt det inspanade selet för ett sista försök. Tyvärr ger selet återigen ingenting. I brist på annat att göra låter jag Zoidy-flugan följa med vattnet ut från selet och in mellan några av alla de stenar som ramar in det. Där, äntligen, där tar öringen. Den är, som synes på bilden nedan, inte den största öringen. Men den kom från en älvsträcka som som hittills bara släppt ifrån sig en öring per år så jag känner mig lite nöjd ändå.

Här är fisken och jag är beredd på ett snabbt ingripande ifall den skulle vilja sprattla iväg.

EZ Keepers som linhållare
En liten kort recension av de EZ keepers jag provade: Jag tyckte att de var omständiga att spänna fast på spöt, för mina ovana händer tog det mig längre tid att få dem att sitta bra än att rigga på lina och fluga. Några gånger kom jag också åt dem med händerna när jag manövrerade spöt och iom att jag inte förväntade mig någonting där så hann jag bli lite irriterad på dem. Däremot, var de väldigt praktiska att använda och flera gånger där jag annars hade valt att försöka kryssa fram i skogen med 4 meter spö framför mig valde jag nu att fälla ihop spöt och vandra enkelt istället. Jättesmidiga att använda alltså. Opraktiska att spänna på. Jag är också lite osäker på hur länge gummiringarna kommer att hålla och jag förväntade mig att jag skulle tappa någon av hållarna men jag fick med mig hela setet hem.
Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till dessa linhållare. I grund och botten tycker jag att ju färre saker man har med sig och ju förre attiraljer desto bättre. Alternativet till linhållarna är antingen att ha linan i handen eller använda sig av en lös spole som man lindar upp linan på och sedan trär över spöt för att låsa den.
* Hålla i handen - är den minimalistiska och billigaste lösningen. Nackdelen är att man inte kan ställa ifrån sig spöt, det kan också strula när man byter hand och kan innebära lite trassel eftersom man normalt lindar linan från topp till fluga när man fäller ihop spöt, men också när man fäller ut spöt igen.
* Extra spole - frigör händerna vid förflyttning och går bra att linda upp utan att trassla linan. Är dock ganska omständigt att linda på linan eftersom den kräver två händer (man ska samtidigt både hålla i och eventuellt fälla spöt). Den relativt sett lilla diametern på spolen gör att man måste linda många varv.
* EZ keepers - Omständiga att montera och känslan är fortfarande att det borde vara lätt att förlora delar av "systemet" när man rör sig i skog och vatten. Däremot ren lyxkänsla när man lindar linan och när man förflyttar sig.

Sommar

Sommar, sol, regn, och mycket jobb. Så kan man sammanfatta den senaste tidens fiske för mig. Med lite tur kan jag komma ut i morgon på dagen. Kvällen är (som vanligt) uppbokad så nu gäller det att vädret är OK, jag har just bestämt mig för att allt som inte är spöregn är OK.
Just idag skulle jag ha kunnat åka iväg, men eftersom jag är utan bil blir det inget av med det. Istället funderar jag på att knyta några nya flugor på ögonlösa krokar. Och så ska jag drömma om imorgon. Den stora trösten är att jämtlands-resan närmar sig och med den utlovat fiske i några vatten som ska innehålla rikligt med Öring och Harr.

Sedan sist har ett nytt paket anlänt från leverantören i England, det innehöll bl a en annan sorts fluorocarbon hi-vis-lina som jag är sugen på att prova. Jag fick också med några Fuji EZ keepers för att hålla linan på plats när man förflyttar sig.

Första fisket med nya spöt

Igår kunde jag hämta ut paketet med det nya tenkara-spöt från Esoteric, 12 fot, 6:4-action. Äntligen. Jag kunde knappt bärga mig innan jag skulle få känna på det. Ändå lyckades jag hålla mig över hela dagen och först på kvällen, i solskenet, skedde premiärturen.
Jag åkte till närmsta älven för testet. Vattnet är fortfarande ganska högt och det är bra tryck nedanför dammen. Jag har gett upp att hoppas på öring i älven, istället är vattnet fullt av abborrar och det är till dem jag sätter min lit för att få lite action med spöt. Ändå så börjar jag så högt upp jag kan och "nymfar" mig igenom forsarna innan jag kommer till det lite lugnare vattnet. Resultat: 1 st mört. Inte alltför liten, men ändå, bara en mört.
Abborrarna kommer istället till när vattnet lugnat ner sig och jag får dra fram nymfen med handkraft. Fiskemetoden känns inte alls som flugfiske utan mer som om jag fiskar med en liten jigg. Det ger i alla fall fisk, och det var därför jag kom hit.
Hur beter sig då spöt med fisk på? Jo, det böjer sig förvånansvärt mycket för relativt sett liten fisk. Å andra sidan var böjningen inte så mycket kraftigare när fiskarna blev större. Nu pratar vi inga tungviktare, de ville inte till idag, men en och annan av abborrarna närmade sig 25 centimeters-strecket i alla fall. Dagens sista abborre var knappt större än flugan.

Sist, men också minst.

Hemma, vid en jämförelse med mitt 13-fots Wakata, kändes Esoteric-spöt lite framtungt, men det var inget som jag tänkte på när jag stod ute i älven. Esoteric-spöt är som helhet lite tyngre och har kortare och fler sektioner, något som naturligtvis påverkar. Nu glömde jag att kasta tyngdlösa flugor med spöet, men jag återkommer med det.

6 erfarenheter rikare

Finns det något bättre sätt att avsluta en helg än att spendera första feberfria dagen ute på knädjupt vatten och fiska med tenkarespöt i regnet? Jo, antagligen, men jag tyckte det var ganska roligt ändå.
I och med att temperaturen i vattnet höjs och vattenmängden sjunker så sänks också ambitionsnivån även om förhoppningen och viljan finns där. Det jag använder så många ord till är att försöka säga att även om jag hoppas på öring så är det realistiska endast abborrar och vitfisk i min närmsta älv.
Jag gick i de mest brusande delarna jag kom åt. Jag fiskade med mitt 13 fot spö, 3 meter hi-vis lina, 1 meter tafs och längst bort från mig satte jag en nymf. Den första nymfen jag provade var en liten killer bug, men med lite grönt i kroppen istället för det klassiska rosaröda. Den var lite för lätt för hårt strömmande vatten och i början så fiskade jag den med alldeles för mycket slacklina. Först när jag stramade åt den när vattnet gick lite långsammare noterade jag de lätta huggen jag fick. Ganska snart hade jag plockat upp... två mörtar. Ja, inga öringar direkt, men väl lite erfarenhet.

Direkt efter forsen, men titta inte på vattnet utan på färgen i träden där solen lyser.

Längre nedströms, där älven planade ut och gick över ett grunt parti provade jag en tyngre nymf och plockade snart upp 4 små abborrar. Inte mycket till kamp, men ändå nyttiga erfarenheter.

All utrustning som behövdes, förutom vadarna och fiskekortet. Notera att "bakgrunden" inte är en bluescreen utan en regnjacka.

Generellt måste jag säga att det där med att fiska med nymf inte är det roligaste fiskesättet, men det verkar fungera för att fånga fisk.

Slutligen ser framtiden mycket spännande ut. Jag har nämligen beställt ett nytt spö från England. Jag fyller ju år snart och vem vet bättre än jag vad jag vill ha i födelsedagspresent?

I väntans tider

Idag var jag på besök vid den närmsta älven. Där finns det ett ganska kort forsområde alldeles efter en damm. Direkt efter forsen blir älven både platt och bred och lite för stor för Tenkara. Förhoppningen var att flödet inte skulle vara för högt. Osäkerheten gjorde att jag också tog med reservutrustningen, vilken består av ett UL-spö och en liten haspelrulle.

Tyvärr var det lite för högt vatten så jag fick hållas med det lite fisk-säkrare men inte alls lika roliga UL-utrustningen.

Några betraktelser från idag:

• Fiskekort klarar sig bra i tumlaren, i alla fall om det ligger i en byxficka. Tur att det snart är dags att förnya årskortet. 
• När man har kämpat hem två gäddor över kilot i ganska strömt vatten känns plötsligt en hyfsad abborre som en gäspning - det tände liksom aldrig till.

Några andra roliga saker:

• Nu är det snart Juni och då förväntas Esoteric Tackle få hem sin spö-serie. Vore kul att testa det i sommar.
• I slutet av Juni ryktas det om att ännu en Tenkara-handlare ska dyka upp i England. De heter Tenkara Centre UK och ska introducera både sig själva och en ny spöserie på British Fly Fair International.

Vattenbilder

Nu har jag inte hunnit fiska på riktigt på ett bra tag. Däremot tänkte jag bjuda på några stämningsfulla bilder som jag tog på väg hem från jobbet igår.

Och slutligen en riktig stämningshöjare, synd bara att området är fredat och fiske förbjudet.

Vid älvkanten

Idag besökte jag två nya bäckar. Den första av dem kommer att återbesökas när de senaste dagarnas regn runnit undan. Istället fick jag åka till den lokala älven för att testa dels Zoidy-flugan och dels den oranga Hi-vis-linan.

HiVis-linan syns väldigt bra, speciellt med solen i ryggen.

Linan tyckte jag var alldeles underbar att kasta med. Jag hade mitt korta spö, ett 9 fots 6:4-spö. Jag hade 2 meter HiVis-lina och ca 80 cm tafs. Linans storlek var 3. Igår kväll specialstuderade jag knutar för Tenkara på TenkaraUSA's forum (video här) så jag var väl förberedd.

Uppströms testade jag med Zoidy-flugan och när jag vände och gick tillbaka nedströms använde jag en förtyngd KillerBug. Egentligen är de inte så kul att fiska med, men jag kände att en fisk är bättre än ingen fisk och KillerBug har ett gott rykte. En annan fördel är att när det är mycket strömmande vatten så når en förtyngd fluga mycket djupare än vad en Tenkara-fluga utan extra vikter gör. Jo, förresten, jag fick ingen öring så båda flugorna var verkningslösa idag. Eller så är det fiskaren. Fast jag får försvara mig med att vattnen häromkring inte är kända för att vara speciellt öring-täta, men på just den här sträckan lurade jag upp en öring förra året så någonstans i närheten borde det finnas minst en. När vattnet sjunkit undan lite ska jag tillbaka hit och köra torrflugor.

En strömbild

Äntligen, nu har året börjat

Sista chansen

Äntligen fisk (och med fisk menas förstås Öring). Senast jag försökte i skogsbäcken provade jag med en nymf och en tenkara-fluga. Då spanade jag in några platser där jag ville prova torrfluga. Idag fick jag chansen. Jag körde med en klinkhammer som mer eller mindre fick drifta nedströms medan jag smög bredvid. 

Stilla stråk, ca 2 meter brett och 30 cm djupt.

Vid ett tillfälle hörde jag fisk framför mig, jag lyfte blicken och såg en ryggfena i strandvattnet kanske 5 meter bort. Jag smög närmare medan fisken arbetade sig fram i det grunda vattnet längs stranden åt mitt håll. Efter ett tag möttes vi, och det var tydligen två små gäddor som parade sig - och ingen av dem ville ta mig fluga som dansade på vattnet några centimeter ifrån dem. När jag försökte smyga fram kameran varsade de mig och avbröt genast "verksamheten". Eftersom ån verkade vara ett så populärt gädd-vatten så koncentrerade jag mig på de mer forsande områdena och lät de stilla partierna vara.

Strömmande vatten

Sedan, i slutet av en forssträcka fick jag äntligen kontakt. Den vita tofsen på klinkhammern försvann precis i kanten av en stor sten och strax var årets första öring uppe och hälsade på innan den släpptes tillbaka. Det var nog också årets sista besök i ån som blivit den här vårens mest frekventerade lokal. Ån är lite för liten för alltför täta besök. Möjligen att den får ett besök av någon UL-fiskare som vill titta på gäddorna. Själv vet jag nu att det verkligen finns öring i bäcken, det är dags att finna ett annat projekt.

Bäcköring

Jag hade i alla fall tur med vädret

Under en släkt-träff i helgen fick jag en ask med provflugor. Den långa vintern i kombination med flugbindings-kunskaper och Tenkara-pep-talk ledde till experiment där "vanliga" nymfer kors-befruktades med Tenkara-flugor. Idag var det dags för första testet. Tyvärr saknar jag närhet till de riktigt bra fiskelokalerna man önskar sig när någonting nytt ska provas. Man vill ju veta om avsaknaden av fisk beror på flugan (eller fiskaren) eller för att det helt enkelt inte finns någon fisk.

Ett av de bredare partierna i bäcken

När jag kom till skogs-bäcken möttes jag av en del av ett avbrutet teleskop-metspö samt tydliga spår av mask-grävning. Någon hade tydligen varit på "min" plats och maskmetat nyligen. Nåja, det är sådant man får ta. Jag tog min otroligt lätta packning, dvs en ihopfällt spö i handen och fiskevästen under regnjackan (inga vadare!) och knallade nedströms ca 1 km. Då jag skulle prova nymfer så ville jag göra det uppåt så att jag kunde dra hem flugan genom ostört vatten.
Under den första halvan av återfärden använde jag en skänkt Pheasant tail med ett halv-hackel och till den andra halvan en svart-orange Sekasa kebari. Ingen av flugorna gav något resultat. Hur det ska tolkas är lite oklart. Hade den ena gett fisk och den andra inte hade det inte varit några problem. Nu fick jag inte ens fisk på referens-flugan vilket kan tyda på att det var fel dag för nymf-fiske och/eller att fiskaren inte var tillräckligt på alerten.

Provflugan tillsammans med en referens-fluga.

Det var en skön eftermiddag trots gårdagens snöfall och förmiddagens regnväder, och skönt att hinna vara ute. Nu längtar jag till sommarens resor till lite mer produktiva vatten. Det börjar bli lite pinsamt att blogga och sedan aldrig få någon fisk.

Jag hade i alla fall tur med vädret.

Behöver man vadare till Tenkara?

Behöver man vadar-stövlar för att fiska Tenkara? Självklart inte. När man läser amerikanska bloggar, och svenska forum för all del, så verkar det så självklart att man har vadare. Man säger att Tenkara är lättviktsfiske, man visar på enkelheten med ett spö en lina och en fluga, men om man ska räkna in vadarna i packningen så blir det genast mycket mycket mer. Har vadarna blivit en del av standard-utrustningen av den enkla anledningen att det är många flugfiskare (som redan är vana vadare) som tagit upp Tenkara?
Vadare kan många gånger vara bra. Är det mycket växtlighet etc. runt ditt vatten gör vadarna att du kan ta dig fram i vattnet istället för på land. Vadare gör också att du kan vandra ut i vattnet för att kanske nå ett bättre ställe att lägga flugan på. Vadarna är dock inte lika nödvändiga för att skaffa sig utrymme för bak-kast då detta inte är nödvändigt i Tenkara-fiske, kanske det inte är det för kast med ett vanligt flugspö, fast jag har ännu inte lärt mig någon annan kast-teknik ännu.
I de små vatten som jag oftast fiskar i här hemmavid så är vadarna långt ifrån nödvändiga. De gör förvisso att jag kan korsa ett vattendrag där stövlarna inte riktigt räcker till, men för varje steg på marken riskerar jag att punktera byxorna på någon vass gren. Filtsulorna på skorna är inte heller gjorda för de promenader i skogen det blir när strömmen är mindre och poolerna så små att de snart är utfiskade. Vadare eller inte vadare? Det bestämmer jag när jag vet vart jag ska åka, i kombination med vilket väder det är.

Remember, the Trout is out there.