Min första Tenkara-gädda

Inspirerad av det vackra vädret, och den misslyckade turen senast satsade jag på gäddor idag. Men de flugor jag har är knappast dimensionerade för gädda. Efter ett snabbt sök på Internet efter bilder på gäddflugor så visste jag hur de skulle se ut - stora, färgglada och glittriga. Några gamla metkrokar, lite aluminiumfolie och några påskfjädrar senare hade jag åtminstone två gäddflugor.

Inte de flugor jag är mest stolt över.

Jag använde en 12 lb Dacron backinglina som både bindtråd och tafs. Hullingarna är förstås inklämda, för även gäddor är fisk. Jag hade med, och skiftade mellan, mina 7:3-spön från Tenkara Times och Tenkara Pyrenee.

En typisk gäddlokal.

Två små gäddor fick jag. Två sådana där energiska 40-50-centimeter långa gäddor. Båda gångerna var det den helrosa flugan och det franska spöt som användes. Gäddorna var tunga och tröga när man är van med öringarnas sprittande, men lite spännande var det allt. Och inte en enda gång var jag nervös för att spöet skulle brista, därtill var gäddorna vare sig stora eller kraftfulla nog. 

Nu har jag i alla fall en aning om varför just den sträckans öringarna lyser med sin frånvaro. Antingen är de inte kvar, eller så är de så väldigt, väldigt försiktiga med de här gäddorna omkring sig.

Tills nästa gång jag ska hälsa på hos gäddorna ska jag nog införskaffa några riktiga gäddflugor. 

Vackra bilder om inte annat

Efter en hektiskt period av mycket arbete och lite sämre väder har det äntligen klarnat på båda fronterna. Jag besökte min favoritälv, men den här gången en sträcka som jag sällan besöker. Jag hade en underbar kväll, och tiden bara rann iväg. Jag fick förvisso ingen fisk, och jag såg inga kryp ovanpå vattnet, men jag fick en hel del vackra bilder. Här är några av dem:

Här delar "älven" upp sig i tre fåror.

Den korta sträcka jag koncentrerade mig på. Tidigare år har vi fångat gäddor här.

Längst upp vid nacken. Här brukar det också finnas gädda. Man kanske skulle prova lite grövre flugor här?

Vild öring

Nu är det sommarvatten i den närbelägna älven. Nu har vattennivåen sjunkit såpass att man ser varenda sten. Det är så skön känsla att man bara vill gå ut i älven och sätta sig på en av stenarna och bara njuta av flugans rörelser i och på vattnet. Att bara låta flugan gå samma sträcka om och om igen fast man vet att öringen inte är där, men man gör det för att det är så skönt.
Jag har en liten forssträcka på kanske 50 meter som säkert tar 1 timma att ta sig igenom när det är så här skönt.
Och ja, jag fick en öring idag. En liten två-åring (...sa en kamrat, eftersom den nästan var 20 cm lång). De vilda öringarna i älven är så vackert prickade.

En av de vackraste platserna.

Man behöver inte ens fiska, man kan bara stå, eller sitta, och titta.

I ett tidigare inlägg så provade jag en ny sorts lina, Climax Dacron Backing. Jag var väl inte helt nöjd med känslan i den. Då fiskade jag tungt. Nu har jag provat tyngdlösa torrflugor och jag har kommit fram till en åsikt. Linan är helt värdelös eftersom den har för liten egenvikt. Den klarade inte ens att räta ut sig själv med en luftbromsande torrfluga i bortre änden. Nä, det var bara att byta till en Sunline Level-lina och fortsätta därifrån.