Snok och Öring

Äntligen! Årets första öring. Tyvärr fick jag inte upp den på land, men jag fick den tillräckligt nära för att se den i all dess prakt. Någon meter från mina fötter insåg den plötsligt att det var enklare att sig loss själv än att vänta på att jag skulle släppa iväg den. Synd, men ändå ganska bra, ja förmodligen bättre, för öringen. Det som var riktigt roligt var att det äntligen var lite storlek på öringen. Runt 25 centimeter är gissningen, dvs dubbelt så stor som de tidigare öringar jag fått i "älven". Det bådar gott inför kommande besök.
Annars är älven mitt i vårfloden med höga flöden och skummande vatten. Jag trivs egentligen bättre när den blir till en stilla sommarbäck. Nu är poolerna bara vågande genomfartsleder för vattnet, i sommar så förväntar jag mig lite mer stillarinnande vatten. Fördelen med vårfloden är jag får mer öring - antagligen är det min bristande förmåga att smyga som gör sig mindre gällande när vattnet dånar fram.

"Den brusande älv"

Välkomst-kommittén bestod av två snokar som.. värmde sig på en liten gräsklädd sluttning. De lät mig vara och efter att ha tagit en modig närbild lät jag dem vara.

Här kände jag mig riktigt modig, även om det bara var en snok (två om man tittar noga).

Högt vatten.

Smygardagen med mink

Med solsken och en termometer som pekar på ca 5 plusgrader är det en perfekt dag att komma ut lite grann och smaka på våren. Eftersom SMHI har lovat mer snö och kallare väder så blev det en förmiddagstur till grannälven.
Det började egentligen redan igår när jag läste igenom några nya elfiske-rapporter som dumpit in. De visade med stor tydlighet att jag har slarvat; Det finns fler fiskar än de jag har fångat och släppt tillbaka vid ett av favorit-ställena.
Jag knöt några nya flugor på Knapek-krokar, stl 12. Modellen blev Sakasa Kebari med koppar i "magen" för att de skulle sjunka lite snabbare.

Nya flugor. Den blå var bara en bonus för att det var skoj.

En fundering kring kroken; för andra gången drog jag loss ett botten-napp med en Knapek-krok med min 0,14-tippet. Förra gången var jag osäker, men nu var jag säker - kroken rätar ut sig lite grann. Dessutom var spetsen förstörd på dagens fluga. Nu blir väl belastningen lite annorlunda med fisk på kroken istället för att fastna med spetsen nånstans men man kan ju börja fundera lite.

"Älven" i  vinterskrud

Jag använde mitt korta Wakata-spö, endast 9 fot, och istället för att gå hela sträckan som jag brukar hinna med när jag besöker lokalen engagerade jag mig lite djupare på en ca 50 meter lång sträcka. Jag försökte fiska lite mer noggrannt istället för att jaga över hela sträckan.
Jag måste erkänna att jag längtar fruktansvärt efter att all överhängande is och snö ska försvinna så att man når till vattnet lite enklare.
Dagens höjdpunkt, om man får säga så om en konkurrent, var att jag såg en liten mink smita i vattnet strax intill där jag var. Tänk om man kunde programmera dem till att bara ta gäddor och abborar men låta öringarna vara.

Förläng linan

Det finns tillfällen när en rulle till linan inte hade varit helt fel. Du vet, när du går längs strömmen och du kommer fram till en pool där vattnet breder ut sig. På den här bloggen (Teton Tenkara) hittade jag en sinnrik lösning för att förlänga linan. Och precis som han skriver, förmodligen är inte idén helt ny, men jag tycker att den är så bra så det är värt att pusha lite för den.

Jag hittade också en video med en stor fisk i. Om man bortser från ljuden som människorna i filmen ger ifrån sig kan jag nästan se mig själv där, fångandes det stora öringen. Fast det är klart, jag skulle nog inte ha sprungit ut i vattnet så djupt heller.