Tenkaraträffen i Dammån

Årets andra tenkaraträff har genomförts. Den här gången hade vi placerat oss vid en fiskecamping uppe i Jämtland, närmare bestämt vid Camp Dammån. Strax innan evenemanget öppnade så fångades en av Dammåns storöringar precis framför oss. Roligt att se.

Packat inför resan

Vi hade ganska många ströbesökare från campingen medan andra reste långt bara för att träffa oss. Sådant är extra roligt att höra. Vi visade spön, pratade oss varma för Tenkara, diskuterade olika lintyper och linlängder med besökarna. De flesta hade hört talas om Tenkara men väldigt få hade sett det på riktigt. En del kände inte till det alls. Nu gör de det.

Uppackat inför träffen.

Dessutom hjälpte en lokal flugfiskeguide till hela dagen. Piero Letizia som driver företaget Advanced Fly Fishing School instruerade både oss och en mängd besökare i kastteknik. Och jag som trodde att jag var duktig. Nåväl, nu är jag bättre.

Piero med harr på lång lina

Sträckan framför campingen är välfiskad men både vi och några av våra besökare fångade fisk. För några var det den allra första fisken fångad med tenkara-utrustning.

Finfiske

Stort tack till Camp Dammån för all hjälp på plats, och till Sportringen i Krokom som dels skickade folk till oss (bara 7 mil bort!) och som hade rabatt på tenkara-utrustning för våra besökare. Sportringen i Krokom är en av väldigt få affärer där man kan handla tenkara-utrustning över disk här i Sverige.

Tenkaraträffen i Dalarna

Nu har årets första tenkaraträff genomförts. Vi var ett par stycken som träffades i skogen utanför Borlänge för att umgås, prata Tenkara och så fiska förstås. Vi hade tur med vädret. Det var inte för mycket sol och inte för mycket regn. Några droppar kom det förstås men jag tror inte att någon blev blöt. Det var en mycket trevlig dag med några nya bekantskaper. Och mycket tenkara-prat blev det. Tack alla som kom.

Här kommer några bilder. Njut gärna.

Tenkara med torrfluga

När jag fiskar torrflugor med mitt Tenkara-spö, och det gör jag nästan alltid, så är linan lika viktig som själva spöt när jag ska placera ut flugan - och då pratar jag inte bara om själva kastet.

Jag använder nästan alltid Level line, och nästan alltid storlek #3. De flätade linor jag har provat har haft två stora nackdelar. Den första är att de suger i sig vatten och därför också skvätter vattendroppar på ytan. Den andra är att de suger i sig vatten och därför blir tunga. Det underlättar förstås kastandet att ha en tung lina, men nackdelen är att den drar tillbaka flugan när jag lyfter linan. Inte så roligt när jag väl har kastat flugan där jag vill ha den.

Men nu till hur jag använder linan i efter att flugan har tagit vatten.

Det enklaste exemplet är när jag fiskar tvärs över en ström. Då lyfter jag bara spöt så att flugan kommer hem till mig och fiskar av på tvärs över strömmen. Likaså när flugan har nått slutet på nacken. Då drar jag tillbaka flugan uppströms samtidigt som jag också drar den lite i sidled. Sen får flugan återigen flyta ner mot nacken, men nu på en annan plats. Det går också utmärkt att dra flugan på tvärs över själva nacken.
Det händer ofta att mindre öringar missar flugan när den går mot strömmen. Men öringen visar var den är, så jag nästa gång kan låta flugan drifta till den plats där öringen missade. Ibland måste man ge öringen lite tid, men ofta tar den direkt nästa gång flugan kommer tillbaka. Åtminstone en eller två gånger försöker den innan den ger upp.

Om jag kastar i ett bakvatten där flugan ligger still så kan jag enkelt få flugan att förflytta sig genom att lägga ner linan i strömmen. Inte för länge, inte för mycket, bara precis lagom för att sätta lite fart på flugan. Jag använder den metoden ofta när jag fiskar. Vill jag flytta flugan i ett lugnt vatten så ankrar jag bara linan i en ström och låter den sätta lite fart på flugan och lyfter upp linan från strömmen när jag är nöjd.

Finns det fler strömmar där jag står? Du kan jag kasta i det bortersta bakvattnet, dra flugan till mig lite grann och låta den drifta längs med den bortersta strömmen så långt jag når. Sedan drar jag den genom strömmen och uppströms tills jag kan lägga den vid nästa strömkant och låta den drifta nedströms igen.

Ett tips när det blåser. Linan i sig har inga problem att röra sig mot vinden. Däremot blåser flugan tillbaka när inte linan drar den framåt längre. Tipset är förstås att kasta linan lågt så att det blir kort tid för vinden att få tag i flugan innan den faller ner på vattenytan. Alltså, inga kast över huvudet. Kasta istället i sidled strax över vattenytan. Låt linan falla ner på vattenytan och dra flugan med sig. Lyft sedan linan så mycket du behöver, men inte så mycket att vinden drar i linan och drar med sig flugan. Om det inte är precis det du vill förstås, för att få flugan att röra sig lite fortare än vattnet.

Även när det är lite vind så kan du skydda flugans drift genom att ankra linan i vattnet. Lyfter du hela linan och bara låter tafsen ligga på ytan så tar vinden gärna med sig hela paketet, med en ankrad lina kan du själv styra hur mycket du vill att flugan ska röra på sig.

På tur med sällskap

Tenkara Pyrenee har ju haft vänligheten att låna ut två demospön till Tenkarafrämjandet. Och eftersom jag är med i Tenkarafrämjandet så har jag haft möjlighet att låna ut ett spö till en fiske-kollega.

Vi for till ett klubbvatten i Bergslagen för lite tenkara-fiske. Vattnet var förstås lågt med tanke på den långa fina sommarvärmen vi har haft. Så även om det finns mycket positivt med den så behöver åarna i området absolut mer vatten. Om det sen är regn eller om damm-ägarna kunde släppa på lite mer vatten spelar inte så stor roll.

Glad även efter fisketuren.

Jämfört med vissa andra åar i området med mer fallhöjd så finns det inte lika mycket öring i den här ån. Men hittar man dem kan de vara större än i de närmaste åarna uppströms. Nu låter det som om vi räknar upp en massa ursäkter, men det behövs inte för vi fick öring. Och en löja. Vi fick dock inga stora öringar men vi fick i alla fall.

In action

Som vanligt så använde vi hullinglösa krokar och släppte tillbaka all fisk. Det är en av reglerna för det här vattnet, och det är regler jag har sett bli allt vanligare i naturfiskevatten, dvs vatten där inga utsättningar görs.
Fiskekamratens egna ord om lånespöt var att han var nöjd med det, och att det var lättare att kasta med än mitt 6:4-spö.
Det är allmänt känt att ett styvare spö är lättare att kasta med för den som är van med ett rull-flugspö.

Tenkara + Hullingfritt = Sant

Med eller utan hulling? Debattens vågor går höga. Nej, det är väl inte riktigt sant. De flesta tror jag inte ens tänker så mycket på det. Handlar man i en butik så är hulling det normala. Har man tur så hittar man några enstaka askar med hullinglösa krokar.
Jag kan mycket väl förstå att folk vill ha hulling på krokarna ibland. Men jag ser ingen anledning att ha hulling på kroken när man fiskar Tenkara. Punkt slut.

Hullingens syfte är att se till att fisken inte smiter från kroken när den väl har bitit sig fast. Men behövs det verkligen? När man fiskar Tenkara så håller man linan sträckt hela tiden en fisk är på kroken. Risken för en tappad fisk på grund av att man inte har en hulling är minimalt liten. Jag har själv fiskat utan hulling i flera år och jag kan lova att jag inte har tappat många fiskar. Framförallt kan jag inte se någon skillnad i antalet tappade fiskar sen då jag faktiskt hade hullingar på krokarna.

Som jag ser det har hullingar 2 stora nackdelar:

• Hullingen gör att det är svårare att lossa kroken från fisken utan att skada den.
• Hullingen gör att det är svårare att lossa kroken från dig om du krokar dig själv.

Fiskar man Catch&Release borde det vara förbjudet att använda hulling. Om man ändå ska släppa tillbaka fisken så varför utsätta den för den extra lilla skadan som uppstår när man krokar av, och den extra lilla tiden det tar att kroka av en fluga med hulling. Och om, mot all förmodan, man skulle tappa fisken - spelar det nån roll? Man fick påslaget, man fick lite kamp, lite adrenalin - det enda man inte fick var väl egentligen att få röra vid fisken. Något man ändå ska försöka undvika om den ska släppas tillbaka. Se en tappad fisk som en extra utmaning istället. 

En annan fundering: Om nu en hulling är till för att hålla kroken på plats; vad händer om fisken drar av tafsen? Hur länge simmar den då runt med kroken i munnen, och eventuellt en tafs hängande bakom sig?

En stor eloge till de vatten där man har vågat förbjuda fiske med hullingförsedd krok. 

Några goda råd gällande Catch & Release hittar ni på Sportfiske för Morgondagens sida.

Gör gärna oss alla en tjänst. Nästa gång du besöker din fiskebutik, fråga efter hullinglösa krokar. Finns efterfrågan så kommer utbudet. Du kan förresten också fråga efter Tenkara-spön av helt samma anledning. :-) 

Tenkara i Dalarna

Jag har tillbringat ganska mycket tid i Dalarna i sommar. I Orsa fiskevårdsområde närmare bestämt. Och ska vi vara riktigt petiga så har jag mest fiskat i Unnån och i Ämån. Sommarvärmen gjorde att jag förlade fisket till kvällar och tidiga mornar - men det är riktigt fina vatten. Och inga björn-besök det här gången heller. Kalasfiske alltså.

Linor och tillbehör.

Innan resorna till Dalarna provianterade jag hos Tenkara Centre UK. Den egentliga anledningen var förstås Fujinos taperade tenkara-linor. Jag gillar dem och mitt tidigare exemplar är flitigt använt så för säkerhets skull ville jag ha lite i reserv. Dessutom beställde jag en 5-meters lina för att få lite längre räckvidd. Sedan beställde jag också en spole med gul (gul-grön) Yamayo-lina. Jag har kommit att nästan bara använda Sunlines orange lina på senare tid och ville testa på en annan färg och ett annat fabrikat. Och jag blev nöjd med den. Den har knappt något minne och gick bra att kasta med, den klarade också att lyftas över vattenytan utan att dra märkbart i flugan - vad mer kan man begära? Den gula färgen kräver förstås lite mer kontrast för att synas bra men jag var mycket nöjd med den.

En bit av Unnån

Taktiken var att fiska med torrflugor för att det är helt enkelt roligast. I Unnån var det dock svårt att locka upp öringar på de platser jag besökte. Men å andra sidan fick jag många harrar - en fiskart som jag inte har hemma i Bergslagen. På sex besök vid Unnån fick jag endast 4 öringar, den största på ca 20 centimeter. Två av dem på torrfluga och de två andra på en guldskalle-nymf, bunden med linvarp istället för dubbat haröra. Annars var taktiken att fiska av platsen med torrfluga och hade jag tid över provade jag ett varv med spider-flugor (flymfer) och till sist några kast med guldskallenymfer för att komma lite djupare.

En bit av Ämån

I Ämån var det rakt motsatta förhållanden. Där fick jag bara öringar och alla tog på torrflugor.
På dala-resan alternerade jag mellan Try 360 från Tenkara Times och Hayase från Tenkara Centre UK där det senare är ett delikat och lättfiskat 360 centimeters-spö medan Try 360 är hela 366 centimeter långt och 7 gram lättare. De har lite olika aktion även om de båda är 6:4-spön. Båda rekommenderas förstås varmt.

Första fisket med TKP Expert 365

Jag parkerade bilen vid rastplatsen. Svidade om till galonisarna och påbörjade vandringen på skogstigen ner mot ån. När jag är nästan framme vid ån stannar jag i skogskanten och sätter på linan på spöt och knyter på en fluga, en torris med stora vingar av vikta CDC-fjädrar. Från skogskanten kastar jag ut flugan i vattnet bara nån meter från strandkanten, och pang, en öring kastar sig ur vattnet och över flugan.
Några raska steg fram till ån och öringen kunde bärgas, en hyfsad stor 30+:are som genast släpptes tillbaka. En bra debut för mitt nya spö, fisk på första kastet!
Spöt var mitt nyinförskaffade TKP Expert 365 från Tenkara Pyrenees. Ett riktigt kvalitetsspö som håller för stora fiskar. Öringen jag fick nu hade jag förstås klarat av med alla mina olika spön men med ett kvalitetsspö i handen känner jag mig lite tryggare. Jag vet innan att det kommer att gå bra.

Riggat o klart, Expert och Aventure sida vid sida.

TKP Expert ett kort 7:3 spö, bara 365 cm långt. Det är grymt lätt, bara 64 gram (enligt specifikationen). Jag hade också med ett liknande spö, TKP Aventure 400, och ett 7:3 spö från samma tillverkare, men det nya spöt kändes mycket skönare, det väger förvisso 5 gram mer, men är kortare och därför lättare att hantera vid denna å med skog ända ner till vattnet.

Efter ett tag så tar själva fiskandet över och det är ett gott betyg, jag tänker inte ens på att jag har ett spö i handen, det är bara jag, flugan och fisken som existerar. Flugan hamnar där jag vill att den ska hamna, och fisken tas lätt hem och kan släppas fri igen. Även om det är det dyraste spö jag har köpt så är jag väldigt nöjd med det.
Hade det inte varit för knotten hade det varit en perfekt kväll. 

Önskelista, del 2

Inför det kommande fiskeåret har jag många önskningar. De flesta kommer naturligtvis inte att bli uppfyllda, men det är ju lite grann vad önskningar handlar om.

Hullinglösa krokar -När man fiskar Tenkara ser jag ingen anledning till att ha hullingar på kroken. Man har ju aldrig heller någon slack-lina att tala om. Ska man dessutom återutsätta fisken är det ju bara dumt att använda hullingar. Dessutom så kostar numera de flesta hullinglösa krokar lika lite som sina otäcka hullingförsedda kusiner. Se t ex Hends hullinglösa krokar, eller Knapeks dito. Jag önskar att alla som inte fiskar för mat/pengar använder hullinglösa krokar, jämt.

Linor -  För ett par år sedan, när boomen började, dök det upp hur många nya spömärken (Branding) som helst. Nu har det stabiliserats och det finns färre tillverkare men generellt sett bättre kvalite på de spön som tas fram. Nu verkar det istället som att det är linornas boom. Jag vet inget om branding där, men när Tenkara-boomen tog fart för ett par år sedan var det letandet efter lämpliga linor som tog mest tid i anspråk. Nu verkar det finnas hur många sorter som helst i vilka kulörer som helst. Det finns t o m en produkt som heter Tenkara Line (Fujino). Det finns också flytande tenkaralinor och sjunkande linor av titanium hos Tenkarabum. Själv fiskar jag helst torra flugor och använder nästan uteslutande en flourocarbon-lina av storlek 3, eller en Fujino Soft Tenkara av knallorange nylon som jag blivit riktigt förtjust i. Jag önskar att så många som möjligt vill gå in på TenkaraSveriges facebook-grupp och berätta vilken lina de föredrar, och gärna varför, och var de har hittat den. 

Spön - Den värsta tiden är över. Nu svämmas inte längre marknaden över av billiga kinesiska spön. Istället består utbudet av fler spön av bättre kvalite. Visst finns det fortfarande billiga spön, inget fel i det. Det är en förutsättning för att Tenkara ska vara lättillgängligt. De märken som har överlevt har dock kunnat satsa och helt enkelt lärt sig mer och blivit bättre. Allra bäst tror jag fortfarande att de gamla klassiska japanska spötillverkarna är. De är stora, de har resurser och de har erfarenhet av Tenkara-spön. Deras spön kostar också en himla massa. Du hittar ett stort urval hos Tenkarabum.
Vad gäller de europeiska siterna så har ju Tenkara Pyrenee länge sålt spön baserade på Nissin-klingor. Både TenkaraTimes Watershed-serie och TenkaraCentreUKs Otaki verkar också vara spännande. En trend som verkar ta sig och också spön som kan zoomas till olika längder. Själv är jag icke-troende på dem, men så har jag heller aldrig testat ett sånt spö. Det står knappast heller överst på önskelistan. De är säkert bra ifall man bara kan/vill ha ett enda spö. Jag föredrar just nu i så fall att ha ett extra-spö istället. Jag önskar att någon vänlig själ tycker att jag ska sponsras så att jag kan köpa alla bra spön på marknaden och testa dem.

Nya siter:
Jag har hittat två nya Tenkara-siter i Europa; Tatanka (Euro Tenkara) från Serbien och Troutline från Rumänien. Jag har dock aldrig varit i kontakt med dem så jag kan inte dela med mig av något omdöme. Det är inget stort utbud de har och Troutline verkar vara mer för vanligt flugfiske men de har åtminstone två tenkara-modeller. Nån?

Mmm, sommar. Här Getryggsån i Västmanland.

Rapporten

Jag hade en trevlig fisketur. Jag fick fisk. Jag var tvungen att tvätta bilen när jag kom hem. Det var den korta varianten. Vill du inte ha flera detaljer kan du sluta läsa nu. :-)

Jag besökte två små åar på min lilla turne. Den första jag beökte har jag varit vid förut. Då har det varit i Juni och jag har alltid fått massor med öringar. Igår var de mer svårflörtade. Jag tror att det beror på det höga flödet samt att vattnet är fortsatt kallt eftersom det fortfarande tillförs smältvatten från snön som fortfarande ligger kvar. I vanliga fall kör jag alltid torrfluga här. Det provade jag förstås igår med. Det svåra var bara att hitta vatten som var tillräckligt lugnt för att finna den där sköna torrflugekänslan där allt försvinner utom själva upplevelsen. Det fanns insekter i luften, jag såg svärmar av lekande nånting, kanske vintermyggor. Men ingenting på vattnet, och naturligtvis inga attacker mot min fluga.
Jag måste erkänna att jag inte gav torrisen så mycket tid som det kanske hade krävts.

Den linan som jag flätade igår; antingen var den för lätt, eller så har jag slarvat bort tekniken genom att använda hårdare (läs 7:3) spön i alltför stor utsträckning. Jag ska ge linan en chans till och ge mig själv lite friare kastutrymme, men under gårdagen fick jag inte alls till kasten. En bra sak med en torrfluga är att man kan låta den drifta till rätt position så kasten måste inte alltid vara perfekta.
Fisken då? Jodå, den fanns där. Jag fick hela tre stycken. Det var faktiskt de tre vackraste öringarna som fanns i ån som valde att komma fram och visa upp sig. Om du åker dit nångång så kanske du också får se dem. Jag släpper alltid tillbaka fisken, dessutom använder jag alltid krok utan hulling för att göra så lite skada som möjligt. Så det finns en chans att någon annan faktiskt fångar exakt samma fisk.
Fiskarna jag fick hittade jag i djupt och stilla vatten i direkt anslutning till några forsar. För att nå djupt var jag tvungen att använda tunga flugor. Det är inte det roligaste sättet att fiska på, med tunga nymfer, men det är ett sätt och den här gången var det också det enda sättet jag fångade fisk på.

Inte bara hullinglös, utan också kroklös.

Ett tag provade jag också att fiska med fluga utan krok. Fast det var omedvetet. Det var ett bottennapp som jag drog loss utan större ansträngning. Ingen vidare kvalité på den Knapek-kroken.

Bergslagsåar kan vara så vackra.

Den andra ån jag besökte var väldigt annorlunda. Den hade mycket lägre fallhöjd och därmed mycket mer lugnflytande vatten. Här gick det mycket lättare att fiska med torrfluga, men tyvärr gav det ingenting, förutom upplevelsen förstås. Att stå på knä i översvämmat strandgräs, med en buskig torrfluga långsamt driftande på det mörka vattnet. Det är meditation på högsta nivå. Inte undra på att tiden går fort. Det spelar ingen roll om man får någonting eller inte...

Varför jag tvättade bilen? Det är inte så konstigt. Vägarna var fläckvis bra blöta uppe i storskogarna, det fina vädret till trots. Hemma har vi inte sett snö på flera veckor (känns det som...) men här, i skogen, så fanns det mängder kvar.
Men om en månad, när snön har smält bort, då kommer det att vara kanonfiske här.

Titta, snö!

Jag vet att många norröver har det ännu värre och fortfarande väntar på premiären. Så egentligen tillhör jag de lyckligt lottade som har lite kortare vinter.

Det börjar dra ihop sig

I förrgår satt jag och gick igenom diverse gamla bilder från tidigare fisketurer. Då insåg jag att det var längesedan jag fiskade i en riktigt liten å. Så idag när vädret ändå var så fint så passade jag på att besöka en fin liten skogså. Det var mycket mer snö i skogen än vad vi har inne i stan, men det var ändå ett trevlig besök.

Skog, snö, en fiskare och en bärnstensfärgad skogså

Dagen till ära använde jag mitt först inköpta tenkara-spö, ett 270 centimeters Wakata-spö. Mjukt som en vidja och lätt som luft, nästan, men 24 välbalanserade gram är inte mycket. Det passade i alla fall utmärkt vid ån då den är kantad med träd och sving-vidden väldigt begränsad.

Annars handlar det mycket om att matcha spö efter fiske-förhållande. Tumregeln är att man ska använda ett så långt spö som möjligt. Ett långt spö ger större möjligheter att styra en krokad fisk. Spöets styvhet påverkar hur man kastar men måste ändå tas i beaktande då det rent generellt gäller att ett styvare spö tål större fisk. Men man kan faktiskt bli förvånad över hur stor fisk även ett mjukt 5:5-spö faktiskt kan hantera.  

Nu börjar året

Nu känns det som att det är något på gång. Under lång tid har ingenting alls hänt. Men nu händer allt på en gång istället. Jag har köpt in ett rapphöne-skinn från Cookshill, Knapek-krokar från Esoteric Tackle. Ännu en laddning krokar kom från Hends i Tjeckien. Därifrån beställde jag modellerna 500 BL och 404 BL (barb-less!!) i några olika storlekar. Jag har också fått mig en lektion i flugbindning. Det var riktigt roligt.

Fjäder för hela sommaren

Det som har fått fart på vårfiske-känslorna är dock att vi har haft ett årsmöte i vår förening. Förutom standardförfarandet vid ett årsmöte i vilken förening som helst, så hade vi långa och intressanta diskussioner om hur årets fiskevård skulle bedrivas i klubbvattnet. Det är så intressant och man lär sig väldigt mycket av att bara diskutera med kunniga människor. Och strax är det dags för årsmöte i nästa förening. Lycka är...
En fiskekamrat har införskaffat s k Umbrella-hooks som är böjda åt alla möjliga håll och som passar väldigt bra för sländ-imitationer. Vi tänkte ta en dag och prova dem lite. I väntan på den dagen fick jag med mig en liten aptitretare hem.

Fin gåva från flugbindare Holmberg. 

Nu väntar jag bara på plusgraderna så jag törs gå ut igen. Och håll utkik på bloggen efter vårens kampanj - en överraskning väntar.

Nyheter

Den största nyheten för mig är att min reservdel till Wakata-spöt nu äntligen har kommit. Jag har inte hunnit hämta ut den från posten än, men det är något som jag har att se fram emot när jag kommer hem från arbetet. Jag har också länge önskat mig EZ Keepers i en annan färg än svart, och jag beställde en gul uppsättning från All Fishing Buy. Jag är väldigt nyfiken på vad de har levererat.

Min nästa nyhet har säkert provats förr men för mig är det nytt. Iden är att eftersom jag fiskar med ett Tenkara-spö så har jag möjlighet att hålla linan över vattnet, så varför inte också ha krokögat över vattnet?
Jag har helt enkelt knutit en Klinkhammerfluga på en ögonlös krok, och då bundit ögat uppåt, genom paraplyet. Det ska bli spännande att se hur den flugan presenterar sig själv, och hur väl fisken sitter på kroken. Jag har ju inga hullingar som håller fast (och trasar sönder) fisken.

Jag har också läst hos Tenkara Talk och blivit tipsad om en intressant hybrid-lina. Inte för att jag tänkte beställa därifrån, inte just nu i alla fall, men det ger inspiration till att börja testa att själv göra en lina bestående av en flätad del och en "level" del.

Besök vid klubbvattnet

Ånyo en ledig eftermiddag med fint väder. Den här gången förärade jag mitt klubbvatten med ett besök. Som vanligt är jag inte så snabb när jag är ute. Jag spenderade säkert 3 timmar vid en sträcka på ca 30 meter. Vid ett tillfälle vet inte vem som blev mest skrämd? Jag, eller fisken som valt utrymmet mellan mina fötter till ståndplats. Jag hann heller inte se vilken sorts fisk det var. Nåja, även om jag skrämde ytterligare en fisk efter att ha suttit vid en sten ett par minuter så var jag inte direkt fastvuxen.
Jag gick den korta sträckan både upp- och nedströms. Jag skiftade både spön och flugor. Några fiskar visade sig. Men vattnet är ganska stort och oftast när jag kom inom kastavstånd så hade fisken lugnat ner sig.
En riktig öring fick jag i alla fall. Med tanke på storleken så gjorde den relativt lite motstånd (en öring är alltid en öring!) - jag antar att den här öringen inte varit i ån speciellt länge. Den tog på en Sakasa Kebari, bunden på en ganska tung krok och ljus i färgen. Jag hade ett tydligt hugg på en klinkhammer också. Jag fick aldrig kontakt med fisken, men den tog med sig min fluga ner på botten där jag satte den i någon fast struktur.

Wakatan (över)lever?

Jag har också varit i kontakt med Allan på All Fishing Buy, som sålde mig Wakata-spöt en gång för länge sedan. Det visade sig att jag kunde köpa en ny 4:e sektion till det fashionabla priset av endast $4,60, plus frakt förstås. Det lutar åt att jag beställer hem en ersättning för den trasiga sektionen. 

Nytt vatten, och ett farväl

Fint väder och en ledig eftermiddag. Då gäller det att passa på. Jag fick ett tips av en vän på ett vatten som jag aldrig tidigare provat. Det var en bit att åka, så jag utrustade mig fullt för alla eventualiteter. Jag hade till och med skrivit ut en karta över skogsvägarna jag skulle ta, och telefonnummer till fiskekortsförsäljarna i byn. Nu blev det inget fiskekort. Efter många obesvarade signaler lyckades jag hitta ännu ett telefonnummer, och nu var det en röst i andra änden. Personen i fråga var inte i närheten, men han noterade mitt namn och sa att det var OK att jag fiskade ändå. Han lät ännu nöjdare när jag förklarade att jag inte skulle ta upp någon fisk och endast fiskar med hullingfria krokar.
Några minuter och snirkliga skogsvägar senare så hittade jag min lilla å. Den var väldigt liten, och väldigt grund. På vissa sträckor låg det nästan som golv av sprängsten alldeles under vattenytan. Jag skulle tro att de områdena skulle må mycket bra av att några av stenarna placerades om.

 Det fanns öring i ån, och liksom förra gången jag besökte en skogs-å så hoppade små-öringarna högt upp ur vattnet när de jagade insekter. Men till skillnad mot förra ån så var de här öringarna som bortblåsta när jag närmade mig. Och ännu mer till skillnad mot förra ån så var de här öringarna inte alls sugna på torrflugor. Jag lyckades endast lura en öring med torrt i andra linändan. Däremot gick spindlar och sakasa kebari-flugor bättre.

Det var ganska blåsigt periodvis. Något jag kunde utnyttja för att placera ut flugor i vattnet. Men också en fara eftersom jag var tvungen att vara på min vakt så att flugan inte blåste in i strandvegetationen. Det var just strandvegetationen som gjorde att jag nu är tvungen att ta farväl av ett kärt spö. Naturligtvis var det inte buskens fel, det var helt och hållet mitt. Istället för att gå fram och ta loss flugan försökte jag rycka loss den för att inte skrämma öringen som stod i närheten. Det gick förstås inte så bra. Mitt Wakata-spö gick av. Lite ironiskt är att jag har haft det och fiskat med det i  tre år nu och varje gång jag har varit ute med det så har jag haft med mig de reserv-sektioner jag köpte tillsammandes med spöet. Det är de tre toppsektionerna som ingår i reservkitet, men det var den fjärde sektionen som gick av. :-)
Som tur var hade jag med mig mitt TryTenkara-spö så jag var inte tvungen att avbryta fisketuren.

Vad har jag lärt mig idag? Jo, varsamhet är en viktig dygd om man vill att grejorna ska hålla längre. Och att öringfisket är inte alltid busenkelt - ibland måste man verkligen smyga fram också.

Hemmaöring

Igår kväll hade nöjet att få fiska med sällskap. Min kusin med familj kom och hälsade på. Med sig hade han sitt gamla Kasugo-spö (modell 3908, 6:4). När vi fick lite egentid framåt kvällen så packade jag mitt Wakata-spö (också en modell 3908, 6:4) och vi åkte iväg till en närbelägen å för att återuppliva gamla minnen.

Nytt kort! Gammalt minne?

Dagen till ära hade har bundit några spindel-flugor. I brist på mjukt hackel använde jag en fasanfjäder som jag upptäckte i min fjäderlåda. Jag började med en Hends 404 hullinglös krok i storlek 10. Jag fäste bindtråden och lade på några varv med påfågelherl som kropp. Sedan band jag dit 4 strån från fasanfjädern och vek ned topparna så att jag fick 8 st nedåtgående "ben".

Krok, bindtråd, herl och fasanfjäderstrån.

Vi vet ju att det finns öring i ån, men vi hade inte förväntat oss någon närkontakt. Det var mest en social grej att vi skulle ut och fiska tillsammans. Det har inte blivit så många turer tillsammans de senaste åren. Det tog dock inte många minuter innan jag råkade få på en öring på min spindelfluga. Den gav mitt 6:4-spö en rejäl duvning men någon fara för varje sig lin- eller spöbrott förelåg inte. Efter någon minut eller så kom öringen in till strandkanten för att krokas av. När den blivit befriad vilade den en stund och gav sig sedan iväg. Den hämnades för mitt tilltag genom att stänka ned mig rejält när den gav sig av.

Min vän öringen ska krokas av.

Jämförelser, gul forsslända och massor med öring

Idag hann jag med en tur på eftermiddagen. Jag åkte till å som är välkänd för sina många, men små, öringar. Eftersom jag är garanterad fisk i den ån så passade jag på att packa med tre spön som jag sedan riggade upp och alternerade med. Så här såg mina kombinationer ut:
Wakata 3908 6:4  med en rosa #2 Sunline Tornado level lina med en klinkhammer-fluga.
TKP Aventure 400 7:3 med en orange #4 Sunline Buttobi level lina med en ljusgrå och ganska tung Sakasa Kebari.
TryTenkara 390 7:3 med en lysgrön #3 Yamatoyo level lina med en lätt och svart spindelfluga.

Jag vidhåller att det är lite svårt att skifta mellan 6:4 och 7:3-spön. 7:3-spöna kräver ett lite fastare handlag, och det märks när man försöker kasta med 6:4-spöt. Det är lätt att ta i lite för mycket vilket påverkar kastet negativt.

En välsträckt och  mycket synlig Sunline-lina.

Jag kan konstatera att #2-linan var i lättaste laget trots att det var nästan vindstilla. Det kan förstås bero lite grann på att tekniken blir lidande av alla spöbyten, men också att när jag väl ville nå långt så hade jag lite motvind.
Torrflugefisket är det jag tycker är allra roligast. Och idag när det kläcktes Gul forsslända och några öringar hoppade högt över vattenytan efter dem så var det förstås extra roligt. Mitt Wakata-spö är starkt och har fått upp ganska stora fiskar, men även en liten öring innebär en del kamp och då spöt är så mjukt är det inte bara att dra hem fisken.

Det var inga som helst problem att få ut #4-linan. Nästan tvärtom att den kändes onödigt tung. Den är grov och det var absolut den lina som syntes bäst i dagens test. En tung lina är väldigt lätt att placera ut en fluga med. Nackdelen är förstås att linans tyngd drar flugan tillbaka mot kastaren även om man vill att den ska driva med strömmen. #3-linan måste jag ändå hålla som dagens vinnare då den gjorde vad den skulle utan att just någon egen vilja. Visst påverkar flugvalet kastet en hel del. Jag har länge föredragit #3-linan till alla typer av Tenkara-fiske, och dagens testande gav inga omkastningar på favoritlistan.

Ljus himmel, grön fond, blå speglingar och brunt vatten.

TKP Aventure och TryTenkara är två väldigt olika spön fast de båda har beteckningen 7:3. Det är svårt att förklara skillnaden, men jag skulle säga att Aventure är lite "krispigare" och har lite lättare att kontrollera en större fisk. TryTenkara var väldigt lätt i handen och är väldigt skönt att kasta med. Jag har svårt att bestämma mig för vilket av de två som ska vara mitt favoritspö. Jag får fortsätta att använda dem om vartannat.
En generell slutsats kan få vara att man ska välja spö efter den fisk man förväntar sig att fånga. I den här ån med liten öring kändes 6:4 spöt bäst. I Dammån senare i sommar kommer jag välja något av 7:3-spöna i första hand. Nog för att Wakataspöt fungerade bra där senast. Men förväntningen är förstås att kunna få på en lite större fisk, och då vill jag kunna hantera den.

Min första Tenkara-gädda

Inspirerad av det vackra vädret, och den misslyckade turen senast satsade jag på gäddor idag. Men de flugor jag har är knappast dimensionerade för gädda. Efter ett snabbt sök på Internet efter bilder på gäddflugor så visste jag hur de skulle se ut - stora, färgglada och glittriga. Några gamla metkrokar, lite aluminiumfolie och några påskfjädrar senare hade jag åtminstone två gäddflugor.

Inte de flugor jag är mest stolt över.

Jag använde en 12 lb Dacron backinglina som både bindtråd och tafs. Hullingarna är förstås inklämda, för även gäddor är fisk. Jag hade med, och skiftade mellan, mina 7:3-spön från Tenkara Times och Tenkara Pyrenee.

En typisk gäddlokal.

Två små gäddor fick jag. Två sådana där energiska 40-50-centimeter långa gäddor. Båda gångerna var det den helrosa flugan och det franska spöt som användes. Gäddorna var tunga och tröga när man är van med öringarnas sprittande, men lite spännande var det allt. Och inte en enda gång var jag nervös för att spöet skulle brista, därtill var gäddorna vare sig stora eller kraftfulla nog. 

Nu har jag i alla fall en aning om varför just den sträckans öringarna lyser med sin frånvaro. Antingen är de inte kvar, eller så är de så väldigt, väldigt försiktiga med de här gäddorna omkring sig.

Tills nästa gång jag ska hälsa på hos gäddorna ska jag nog införskaffa några riktiga gäddflugor. 

Gamakatsu-krokar & en moralpredikan

Nu har jag provbundit några flugor på de nya ögon- och hullinglösa Gamakatsu Ichiban-krokarna. Jag måste erkänna att det var inga stora överraskningar där. Enda nyheten jämfört med andra liknande krokar var att de här har en sked istället för ett öga. Då jag aldrig haft problem med att få de hembundna ögonen att sitta fast så ser jag heller inte nyttan med skeden. Den finns säkert där. Det finns nog en stor fisk därute som är precis lagom stark för att slita ögat av kroken utan att dra av tafsen, och den dagen kommer jag svära över avsaknaden av sked. Men fram tills dess kommer jag troligen att tappa fiskar av 11 andra olika anledningar.

Den platta skeden syns tydligt.

Angående tappade fiskar. Sedan jag började med hullinglösa krokar på heltid så har jag bara tappat en enda fisk, och då var det tafsen som släppte vid linan. Jag har alltså ännu inte råkat ut för att en fisk har glidit av kroken. Jag har ännu inte haft någon nytta av en hulling. Däremot har jag haft stor nytta av avsaknaden av en hulling. Det är så smidigt att kroka av en fisk då. Och framförallt tror jag att fisken är gladare. Speciellt den som gick loss med krok och tafs i munnen.

 Man kan alltid moralisera över att man fångar fisk över huvud taget, hulling eller ej. Men, det är ett val jag har gjort. Jag fångar fisk, men försöker att göra deras plåga så skonsam som möjligt genom att inte använda hulling och genom att t ex inte lyfta upp dem ur vattnet för att ta kort på dem. Jag tänker heller aldrig tävla i att fånga fisk, inte levande i alla fall. Det är lite grann som det här med bilkörning. Många kör bil för att de kan och för att de behöver det, men ändå så tänker man på miljön lite grann genom att köra snålt och använda miljövänliga drivmedel. De allra flesta tävlar inte heller med sina bilar. Man kan inte alltid vara perfekt, men man kan göra det bästa av situationen. I alla fall så ofta som möjligt.

Jag har tidigare bundit flugor med ögon- och hullinglösa krokar från Owner. Personligen tycker jag att de är coolare för att de är tunnare. Den viktigaste faktorn är dock priset. Gamakatsu kom i en förpackning om 10 krokar för nästan 4 Euro, lite drygt 3:50 st. Owner-krokarna kommer i ett paket om ca 120 st för endast 15 Pund, dvs långt mindre än 2 kronor kroken.

Vattnet sjunker

Jag hann ut en sväng igår kväll. Det blir sista turen den här veckan. På senare tid har jag fiskat mycket med mina 7:3-spön då de platser jag frekventerat håller lite större fiskar. Nu provade jag ett vatten där jag tidigare bara fått mindre fiskar så jag tog med mig Wakata-spöet (6:4). Inget ont om det - det fungerade utmärkt i Dammån även om jag inte fick någon best-öring där. Jag passade också på att prova en av de nya linorna från Tenkara Times, nämligen den lysgula Yamatoyo-linan. Det var en bra kombination. Linan syntes bra, men allra bäst i skuggiga områden. När jag hamnade i motljus, eller med ljuset bakifrån och mycket blänk och stänk från vattnet syntes den inte lika bra.

Jag kunde i alla fall konstatera att vattnet fortsätter att sjunka undan, och att mängden timmer i vattnet har ökat rejält i årets vårflod. Något som bådar gott för fisken, men förstås är lite sämre för fiskaren, på kort sikt.

Det var en skön tur, men fisklös.

Nya leksaker

Nu har de beställda nya leksakerna äntligen kommit. Det är kanske inte så stort som det låter, men jag hittade ett nytt krok-märke med hullingfria, och ögonlösa, krokar som jag ville se lite närmare på.
Jag har ju tidigare köpt Owner-krokar från Esoteric Tackle. Den här gången köpte jag istället Gamakatsu-krokar från Tenkara times istället.
En skillnad mellan Owner och Gamakatsus krokar är att de senare har en sked istället för ett öga medan Owners skaft bara slutar utan något alls. Om det gör någon skillnad? Det återstår att se.

En flock nya krokar.

Här ser man tydligt skeden istället för krokögat

Jag passade också på att skaffa mig ett smakprov på de linor som saluförs hos Tenkara Times. Jag får återkomma med mer info om dem också. Jag ser i alla fall fram emot att testa synligheten hos den lysgula Yamatoyo-linan. Jag har vid flera tillfällen märkt att vid vissa tillfällen är den oranga Sunline-linen inte alls speciellt synlig. Ett stort tack till Oleg som gav mig möjligheten att prova linorna.

Hela innehållet.

Oturligt nog kommer in inplanerad resa hindra mig från att testa linor och krokar till den kommande helgen.