Dagens tur regnade in

Vi har haft en ovanligt fin höst i Bergslagen i år. Förhoppningen var att hinna med en tur till klubbån idag då arbetsbördan äntligen har minskat lite. Nu är det ju öring-förbud, men i klubbån finns det inplanterad Regnbåge som man kan fresta med fluga. Tyvärr regnade det och då vädret också är kallt så blev jag kraftigt demotiverad.
I våras var jag riktigt nöjd av att vara bergslagsbo, vi hade en tidig vår och vattnen var fiskbara långt före de norra landsdelarna. Men nu när bilder börja droppa in från grannarna i norr på fina vatten och harrfångster så inser man hur lyckligt lottade de där uppe boende är, i alla fall på hösten.
Jag har inte riktigt kommit mig för att börja jaga annan fisk än de s k ädelfiskarna med Tenkara. Jag gjorde förvisso ett ganska lyckat försök med smågädda, och en hel del andra fiskar har fastnat på kroken, men det har bara varit bifångster.
Just nu när jag sitter inne i värmen vid mitt skrivbord så önskar jag att jag hade varit ute vid en fin ström och fiskat harr - men när jag var ute en vända i regnet tidigare så hade jag inte den lusten.
Jag får helt enkelt böja mig för vintern och inse att säsongen nu är över. Visst finns det väl en chans att det blir fint väder nån helg, men att den ska sammanfalla med ledighet är att hoppas på mycket.

Vinterns Tenkara-fiske skiljer sig en hel del från sommarens. Det blir mer sitta inne och drömma än att stå ute vid vattnet och koppla bort allt annat... bara jag och flugan och vattnet.

Vad ska vinter ägnas åt då? Det blir förstås en del flugbindning, fast kanske mer flugtittning. Jag tycker om att prova mina flugor direkt, och jag binder inget avancerat, så det kommer nog inte igång förrän a) en flugbindare kommer på besök och vi måste visa lite färdigheter, eller b) vårsäsongens första tur närmar sig.
Jag ska i alla fall spara ihop lite kosingar för att kunna köpa mig ett nytt Tenkara-spö. Säsongen har varit hård emot mig. Jag hann inte mer än att skänka bort ett "billigt" spö innan mitt TenkaraTimes-spö gick av, och vips försvann två spön ur samlingen som helt plötsligt börjar se väldigt tunn ut.
Jag har nu:
* Ett jättegammalt TKP Aventure 400 7:3-spö. Det är fortfarande jättebra och det jag använder när det finns risk för stor fisk
* Ett ganska nytt Hayase 12ft 6:4 som är det skönaste spö jag har ägt. Min favorit när det gäller känsla.
* Det första spö jag köpte, ett Wakata 3908 - jag använder det sällan själv, men det lånas ut ibland så det står inte oanvänt.
* Jag har också ett Wakata 2706, men det använder jag ännu mer sällan. Det beror dock inte på spöt utan att de ställen jag väljer att fiska på nuförtiden kräver längre spön. 270 centimeter är väldigt kort när man jämför med längre spön... :-)
* Jag köpte också i somras ett Suijou 6 ft, jag måste erkänna att efter att jag provade det har jag inte använt det. Jag tyckte att det var för stelt helt enkelt. Men den största anledningen till att jag inte använt det igen är samma som ovan, jag har helt enkelt inte frekventerat de små åar som jag köpte spöet för.
Vad är målet då? Jo, jag ska förstås ägna lite av vintern åt att välja ut ett nytt spö. Det spö som ligger bäst till är TKP Expert 365 7:3. Om jag inte blir överraskad nånstans så kommer jag att köpa det till våren.

Elfiske och Fujino-lina

Jag har hela sommaren fiskat mycket med Fujino Tenkara Tapered Line, den mjuka, orange varianten. Jag har kört med 4-meters-linan till både mitt 6:4 Hayase-spö (366 cm) och mitt numera gamla TKP Aventure 7:3 (400 cm). Jag har framförallt fiskat torrflugor och jag har fiskat i lungflytande vatten likaväl som i Dammåns forsar nedströms Bydalen. Jag har använt linan i soligt väder och i hällande regn, och jag har använt den i både med och motvind. Ganska hård motvind ibland, och faktiskt med oväntat gott resultat. Och när jag fiskade i motvind så hade jag det lite hårdare Aventure-spöt.

Linan är av nylon, och inte av Flourocarbon som är så populärt bland Tenkara-fiskare. Fördelen med den lättare nylon-linan vid torrflugefiske är förstås att den flyter mycket bättre än den tunga flourocarbon-linan. Den är också lättare att hålla över vattnet. Tack vare den starka orange färgen, vilken är mycket kraftigare än vad jag sett på flourocarbon-linor, är den mycket synlig i de flesta förhållanden. Motvindskasten då? Jo, det gick oväntat bra, men krävde betydligt mer kraft en vanligt. Knepet är att kasta lågt. De flesta linor går att pressa genom vinden, men det är när kraften ska rulla ut till flugan som vinden är som mest besvärande. Den lyfter gärna tillbaka flugan i sin egen riktning. Men om du kastar längs med vattnet istället för över huvudet blir det mycket kortare tid för vinden att få tag i flugan och det sträckte ut riktigt bra. Linan är mycket trevlig bekantskap som jag verkligen rekommenderar. Speciellt för torrflugefiske.
Linan hittar du numera i de flesta Tenkara-shoppar på nätet. Jag köpte min lina hos Tenkara Centre UK. Men som sagt, den finns också att få tag i hos: Esoteric Tackle och Tenkara Times och säkert på fler ställen.

Elfiske

På hemmaplan har vi elfiskat i klubbvattnet i Bergslagen. För mig var det en ny bekantskap. Det var väldigt intressant att se vilka andra fiskarter som våra öringar delar bostad med. Vi elfiskade, mätte upp lokalen med både längd och bredd. Vi mätte djupet på tre punkter på varje 5-meters-linje och vi mätte vattentemperatur och PH-värde. 

Getting ready!

Sommaren är nästan över

Även om sommaren inte blivit riktigt som jag önskat har jag ändå några Tenkara-relaterade nyheter.

Jag har dragit av ett spö, igen. Det är 3:e gången det händer. Första gången berodde det på att jag hade fastnat med flugan och när jag försökte dra loss den genom att dra i linan så råkade jag belasta spöböjen och då var det kört. Helt mitt eget misstag och en dyr läropeng. Nu är jag mycket mer noga med att se till att jag inte belastar spöt när jag ska dra loss en fluga.
Den senaste gången hade jag dock inget val. Jag fiskade med en nedtyngd nymf, och fastnade i botten. Det har väl hänt förr, men den här gången hade jag balanserat ut i ett vilt forsande vatten och kunde inte ta ett steg till framåt. Och dum som jag var fiskade jag så långt ut att jag helt enkelt inte nådde linan med handen. Då var det helt enkelt dags att nyttja den sista säkerhetsdetaljen, den att det är meningen att tafsen ska gå av innan spöt gör det. Min tafs gjorde det inte.

Tredje sektionen sprack och 4:e sektionen gick av. :(

I efterhand så vet jag att jag kunde ha gjort saker annorlunda. Återigen ett dyrt misstag. Mitt eget misstag. Problemet var att jag försökte dra av tafsen, alternativt få kroken att släppa, genom att böja spöt så mycket som möjligt. Sedan hjälpte det ju inte att kubikmeter efter kubikmeter vatten också satte press på linan. Antagligen var inte kraften speciellt stor på kroken där den satt nere i botten. Jag vet ju också att bästa sättet att skydda tafsen när storfisken går på är ju att låta fisken jobba mot spöet, inte linan. Så om jag ska dra av tafsen måste jag ju göra tvärtom, försöka dra så mycket som möjligt i linan genom att låta spöet peka rakt mot den. Spöet kan ju fortfarande gå sönder förstås, men då är misstaget att man har använt för tjock tafs. Jag hade en 5X-tafs. Kanske i tjockaste laget men å andra sidan tappade jag flera fiskar tidigt på säsongen som helt enkelt drog av tafsen fast jag tyckte att jag hade rätt vinkel på spöt och allt.

Nu över till en massa goda nyheter. Världen bästa flugask för torrflugor har hittats. I alla fall i förhållande till priset. Biltema saluför en Assortment box i storleken 14*7*3 cm för under 1 tia. Den är helt suverän.

Så perfekt det kan bli.

Det finns andra storlekar förstås, men den här kändes bäst för mig. Som en fet Iphone ungefär.

Jag är nu också stolt ägare till ett Hayase 12ft 6:4 från TenkaraCentre UK. Ett helt suveränt spö. Jag provade det tidigare och skrev vad jag tyckte här: Utvärdering. Om det här spöt fanns i en större storlek skulle jag lägga det på önskelistan.

Jag har också satt upp ett spö från Tenkara Pyrenee på önskelistan. Det är deras Tenkara Expert 365 7:3 Rod. Tyvärr är det spöt också väldigt dyrt. Anledningen till att det är så mycket dyrare är för att kvaliten på kolfibern i spöt är så mycket bättre än i t ex TKP Aventure 400 7:3 - ett spö som jag använder ofta, och speciellt när jag siktar på lite större fisk. Enligt TKPs nya hemsidor så är Aventure-spöt anpassat för fisk på upp till 40 cm medan Expert-spöt ska klara fisk upp till 50 cm. Ett djärvt påstående som jag gärna synar. Jag vet var det finns stora fiskar. Men det kanske inte är så djärvt när jag tänker efter; jag har fått större fiskar än 40 cm med Aventure-spöt.
Tyvärr hinner jag inte införskaffa ett Expert-spö till årets sista Öringfiske-resa. Men jag har lagt märke till det och eftertraktar det. Får jag bara ihop den erforderliga summan pengar som krävs är det mitt nästa köp.

Småsaker

Vårsäsongen är i full gång, men ännu är det inte riktigt torrfluge-dags. Men det skadar inte att prova. Jag fick en fin öring på torrfluga förra veckan, men sedan dess har jag inte ens sett ett vak.

Annars har det varit en hektisk och lång helg. I torsdags så beställde jag ett mini-spö från Tenkara Centre, ett 185 cm långt Suijou-spö. Det ska bli spännande att se ifall detta spö är det minsta likt det Hayase-spö jag provade förra veckan. Annars är det väl så att ett 6-fots Tenkaraspö kanske inte är så användbart. Räckvidden är väldigt kort. Men redan om 14 dagar ska jag åka på tur till Dalarna och där har vi spanat in en liten liten å där jag kanske kan använda det. Annars blir det bäckarna i närområdet som får en påhälsning. Spöt måste ju bara provas. Jag längtar nu tills posten kommer och knackar på.

Den nya medvetna Tenkara-generation, vid klubbvattnet

Annars har dagen idag inneburit biotopvård i ett rinnande bergslagsvatten. Vi betade av ett gammalt problem-område där bland annat ett träd fallit tvärs över strömmen och gropar grävts i det mjuka bottenmaterialet. Med hjälp av några hävstänger, krattor och gott humör lade vi trädet i kanten av strömmen, en nacke förstärktes och grus krattades.

Inte "den" bergslagsån, men en förebild för ett bra uppväxtområde.

Dagen avslutades med lite torrflugefiske i en närliggande ström. Men inga vak eller hugg noterades. Men även utan fisk var det en värdig avslutning på en lång arbetsdag. Just torrflugefisket är som meditation om förhållandena är de rätta.

Hayase 12ft 6:4 - en utvärdering

Jag har haft förmånen att få låna ett Hayase-spö så jag passar på att utvärdera det lite grann. Hayase är ett spö från Tenkara Centre UK. Det är ett 366 cm långt spö med 6:4-aktion. De tekniska specifikationerna hittar du här. Det är också Tenkara Centre UK's dyraste spö. vilket normalt sett också betyder att det är deras "premium rod" - deras flaggskepp med högsta kvalité.

Utrustning och vatten - nu är det bara att köra igång. 

Mitt första intryck var att spöet var väldigt lätt, märkbart lättare än mina två 6:4-spön även om vi naturligtvis pratar gram här. Men det handlar också mycket om hur balansen i spöet är. Är spöet bra balanserat känns det lättare även om antalet gram kan vara något högre.
När jag fällde ut och kollapsade spöet kändes det lite sprött på ett bra sätt, och kantigt. Inte kantigt som i något negativt, utan ungefär som att sektionerna inte var fasade i kanterna på samma sätt som de spön jag brukar använda. Det är inget fel i det, det kändes annorlunda bara.
När jag provar nya spön försöker jag, om jag har möjlighet till det, att göra blindkast utan lina. Jag vill veta var spöets aktion sitter: är det bara toppen som böjer sig (top action), eller är toppen stel och spöet lite mjukare strax under topp-sektionen (flexi action)? Jag vill också känna hur snabbt spöt slutar oscillera, hur snabbt det stannar av efter en kaströrelse. Hayase klarade det provet galant. Hayase har en klar topp-aktion och svajar inte speciellt mycket. Topp-aktionen gör det väldigt enkelt att kasta lätta linor eftersom spöet laddas väldigt lätt.
När jag provade spöet så provade jag några olika metoder. Jag började med tunga nymfer och en taperad nylonlina. Det gick naturligtvis, men jag ogillar när flugan blir tung och rycker i spöt när jag kastar lite för långt. Men när jag använde en lätt Level line (#2,5) och kastade med torrfluga blev det riktigt roligt. Topp-aktionen och spöets förträfflighet gjorde att det gick enkelt att kasta. Det var ett otroligt skönt spö. Kasten blev precisa med bara små kaströrelser. Och bara att få fiska med torra flugor gör mig på bättre humör.
Hur beter sig spöet med fisk på? Jo, jag provade med en hyfsat stor öring på nästan 30 centimeter (ögonmått, eftersom jag återutsätter fisken så fort som möjligt.) Vad ska jag säga? Det var en fröjd att hantera fisken med Hayase-spöt. Toppaktionen gör att man får ett långt avstånd från handen till den punkt där spöet böjer sig och det är enkelt att kontrollera fisken. Med Hayase-spöt var det inga problem att ta hem och släppa loss fisken trots att den inte var jätteliten.

Den enda nackdelen jag kunde komma på med Hayase-spöt var att det är så tunt och fint att mittenringen till EZ-keeper-uppsättningen inte satt fast ordentligt.

Notera att ringen inte sitter tajt.

Min summering blir att Hayase-spöet är mitt nya favoritspö när det gäller 6:4-spön. Det hamnar överst på listan när jag behöver ett nytt 6:4-spö.

Jag försöker alltid att anpassa spöt efter den fisk jag förväntar mig att fånga. I en liten bergslagså finns det vanligtvis ingen stor fisk. Och då det är skönare att kasta torrfluga med mindre ansträngning, är valet lätt. 7:3-spöna får stå kvar hemma i garderoben och 6:4-spöna får göra det de är bäst på.

Nytt erbjudande i vår-kampanjen

Tenkare Centre UK har också valt att erbjuda svenska kunder fri frakt. Kolla in deras kampanjsidan: Tenkara Centre UK

Se hela kampanjsidan här: Vår-kampanj

Rapporten

Jag hade en trevlig fisketur. Jag fick fisk. Jag var tvungen att tvätta bilen när jag kom hem. Det var den korta varianten. Vill du inte ha flera detaljer kan du sluta läsa nu. :-)

Jag besökte två små åar på min lilla turne. Den första jag beökte har jag varit vid förut. Då har det varit i Juni och jag har alltid fått massor med öringar. Igår var de mer svårflörtade. Jag tror att det beror på det höga flödet samt att vattnet är fortsatt kallt eftersom det fortfarande tillförs smältvatten från snön som fortfarande ligger kvar. I vanliga fall kör jag alltid torrfluga här. Det provade jag förstås igår med. Det svåra var bara att hitta vatten som var tillräckligt lugnt för att finna den där sköna torrflugekänslan där allt försvinner utom själva upplevelsen. Det fanns insekter i luften, jag såg svärmar av lekande nånting, kanske vintermyggor. Men ingenting på vattnet, och naturligtvis inga attacker mot min fluga.
Jag måste erkänna att jag inte gav torrisen så mycket tid som det kanske hade krävts.

Den linan som jag flätade igår; antingen var den för lätt, eller så har jag slarvat bort tekniken genom att använda hårdare (läs 7:3) spön i alltför stor utsträckning. Jag ska ge linan en chans till och ge mig själv lite friare kastutrymme, men under gårdagen fick jag inte alls till kasten. En bra sak med en torrfluga är att man kan låta den drifta till rätt position så kasten måste inte alltid vara perfekta.
Fisken då? Jodå, den fanns där. Jag fick hela tre stycken. Det var faktiskt de tre vackraste öringarna som fanns i ån som valde att komma fram och visa upp sig. Om du åker dit nångång så kanske du också får se dem. Jag släpper alltid tillbaka fisken, dessutom använder jag alltid krok utan hulling för att göra så lite skada som möjligt. Så det finns en chans att någon annan faktiskt fångar exakt samma fisk.
Fiskarna jag fick hittade jag i djupt och stilla vatten i direkt anslutning till några forsar. För att nå djupt var jag tvungen att använda tunga flugor. Det är inte det roligaste sättet att fiska på, med tunga nymfer, men det är ett sätt och den här gången var det också det enda sättet jag fångade fisk på.

Inte bara hullinglös, utan också kroklös.

Ett tag provade jag också att fiska med fluga utan krok. Fast det var omedvetet. Det var ett bottennapp som jag drog loss utan större ansträngning. Ingen vidare kvalité på den Knapek-kroken.

Bergslagsåar kan vara så vackra.

Den andra ån jag besökte var väldigt annorlunda. Den hade mycket lägre fallhöjd och därmed mycket mer lugnflytande vatten. Här gick det mycket lättare att fiska med torrfluga, men tyvärr gav det ingenting, förutom upplevelsen förstås. Att stå på knä i översvämmat strandgräs, med en buskig torrfluga långsamt driftande på det mörka vattnet. Det är meditation på högsta nivå. Inte undra på att tiden går fort. Det spelar ingen roll om man får någonting eller inte...

Varför jag tvättade bilen? Det är inte så konstigt. Vägarna var fläckvis bra blöta uppe i storskogarna, det fina vädret till trots. Hemma har vi inte sett snö på flera veckor (känns det som...) men här, i skogen, så fanns det mängder kvar.
Men om en månad, när snön har smält bort, då kommer det att vara kanonfiske här.

Titta, snö!

Jag vet att många norröver har det ännu värre och fortfarande väntar på premiären. Så egentligen tillhör jag de lyckligt lottade som har lite kortare vinter.

I morgon...

Först vill jag nämna att jag var vid klubbvattnet igår igen. På samma ställe som förra gången fick jag återigen nånting stort. Alldeles för stort. Jag tyckte att jag höll spöt i en bra vinkel och fisken jobbade djupt nere i vattnet, men så var det som om den bara tröttnade och simmade därifrån. Jag var helt oförberedd när den rätade ut spöt och drog av tafsen och försvann. Nåja, jag får sätta på en 5x-tafs och prova igen. Om inte annat så blir det spännande att se om spöt klarar av ännu lite tjockare tafs. Jag behöver absolut träna mer på stor fisk.

 Imorgon ska jag inte tänka på stor fisk. Då ska jag återupptäcka Tenkara som såsom jag lärde känna det. Det blir tunnare spön och mindre vatten. Jag har insett att jag alltför gärna tar de största spöna jag har och försöker fånga stora fiskar. Till stor del beror det förstås på att vårt klubbvatten är så bra, och det finns gott om fisk där. Gott om stora fiskar. De andra lokala åarna där fisk inte sätts i är mycket mer svårflörtade. Och, när man har fångat några öringar där så känns det lite synd att åka och fånga dem igen. Man får skuldkänslor.
Nåja, imorgon ska jag åka längre bort. Jag har fått lite tips. Två av åarna på tipslistan har jag besökt förut, men den tredje är ny. Jag får se om jag hinner med alla tre eller om jag fiskar i en av dem och tittar på de andra två. Och som tidigare nämnts - det är dags för återvända till ursprunget. Historian är att jag som nyinflyttad i Bergslagen ville återuppleva bäckmetet fast med fluga istället. Så jag och en vän började leta efter små flugspön, s k myggspön, när kompanjonen snubblade över en artikel om Tenkara. Som sänt från himlen - det var ju precis det vi letade efter. Nyckelordet är dock bäckmete. Så all ledig tid idag har jag suttit och bundit nya flugor och till och med flätat en lina enligt instruktioner från Karels Tenkara on the fly, en blog som var en tidig favorit men som tyvärr inte är uppdaterad på snart ett år. Jag snurrade ihop tre längder om drygt 1 meter med 3 trådar med 6x-tippet, 3 trådar med 7x-tippet och slutligen 2 trådar med 6x igen, och så en tafsring som avslutning.

Tre olika längder...

... blev till en fin flätad lina.

Det märks att det var längesen jag flätade linor. Det var lite teknikproblem i början men jag tyckte att jag fick till det ganska bra till slut.

Årets riktiga premiär

Idag blev det då äntligen dags för ett besök vid klubbvattnet. Årets första riktiga besök. Tyvärr har den relativt snöfattiga våren inte genererat en massa fisketurer - utlandsresor och mycket arbete (för brödfödan) har tagit plats. Men idag hände det alltså.

Vattnet var högt men på väg ner. Det ligger fortfarande kvar snöfläckar i skogarna här i södra bergslagen, och några av sjöarna jag passerade på vägen var fortfarande till stor de isbelagda.
I klubbvattnet, som var isfritt,  finns det en hel del stor fisk varför jag gjorde i ordning båda mina 7:3-spön inför turen.

På plats - redo för stor fisk.

Det blev en ganska kort tur, två timmar bara. Det blev kallt väldigt fort när solen började sjunka ner bakom trädtopparna. 

Flugorna för dagen var tunga. I de lite lugnare vattnen blev det en Pheasant tail bunden med enbart koppartråd och några fasanfjäderstrån. Där det var lite mer tryck i vattnet provade jag en fluga med tungstenshuvud. Det var också den som lockade fram en saftig regnbåge. Den skulle naturligtvis ha blivit frisläppt om den hade följt med hela vägen in, men den tog så långt ut att jag inte kunde böja in spöet under linan. Efter 30 sekunders ojämn kamp så tog den flugan och försvann. Jag måste träna mer på att få in stor fisk.

Äntligen!

Men som det sägs ibland - jag hade i alla fall tur med vädret.

Kampanj på Tenkara-spön - Uppdaterad

Inför årets säsong hörde Tenkara Sverige av sig till ett fåtal spötillverkare med en fråga om de ville ställa upp på en kampanj där svenska tenkarafiskare får köpa utvalda spön till rabatterat pris. Tre ställde upp. Här är de och deras erbjudanden:

Tenkara Pyrenee

Tenkara Times

Tenkara Centre UK

Kika på kampanj-sidorna och slå slag i saken. Köp ett nytt Tenkara-spö inför årets säsong.

Jag vill påpeka att varken TenkaraSverige eller jag personligen erhåller någon ersättning för denna kampanj, inte heller agerar jag mellanhand om ni införskaffar någon vara från Tenkara Pyrenee eller Tenkara Times.

Det börjar dra ihop sig

I förrgår satt jag och gick igenom diverse gamla bilder från tidigare fisketurer. Då insåg jag att det var längesedan jag fiskade i en riktigt liten å. Så idag när vädret ändå var så fint så passade jag på att besöka en fin liten skogså. Det var mycket mer snö i skogen än vad vi har inne i stan, men det var ändå ett trevlig besök.

Skog, snö, en fiskare och en bärnstensfärgad skogså

Dagen till ära använde jag mitt först inköpta tenkara-spö, ett 270 centimeters Wakata-spö. Mjukt som en vidja och lätt som luft, nästan, men 24 välbalanserade gram är inte mycket. Det passade i alla fall utmärkt vid ån då den är kantad med träd och sving-vidden väldigt begränsad.

Annars handlar det mycket om att matcha spö efter fiske-förhållande. Tumregeln är att man ska använda ett så långt spö som möjligt. Ett långt spö ger större möjligheter att styra en krokad fisk. Spöets styvhet påverkar hur man kastar men måste ändå tas i beaktande då det rent generellt gäller att ett styvare spö tål större fisk. Men man kan faktiskt bli förvånad över hur stor fisk även ett mjukt 5:5-spö faktiskt kan hantera.  

Fånga stor fisk med Tenkara

Tenkara har inte riktigt slagit i Sverige än, åtminstone inte jämfört med vissa andra länder. Jag tror att ett problem är tillgången på relativt stor fisk. Man vill helt enkelt inte missa drömfisken bara för att man har för klen utrustning. Å andra sidan visar rapporter från olika delar av världen att man faktiskt kan ta stor fisk med Tenkara-utrustning.

Kika gärna på de här klippen på Youtube.

För att summera det hela, det är inte utrustningen, det är tekniken som är avgörande. Naturligtvis kommer man att tappa stora fiskar, likaväl som små fiskar. Och man behöver erfarenhet för att få till tekniken - på vägen dit så kommer man att misslyckas. Men när det väl sitter, när man lyckas få iland en välförtjänt stor fisk, ja, ni som fiskar vet själva hur gott det känns.

Hur gör man då? Vilka är hemligheterna? Jo, det gäller att veta var styrkan i riggen ligger. Tafsen ska vara den svagaste länken. Linan är ganska kort och vi har ingen rulle som fisken kan kämpa emot. Allt handlar om spöt. Jämfört med ett flugspö är ett Tenkaraspö väldigt mjukt och med en fast lina finns det bara spöt som kan parera och trötta ut fisken såpass att man kan få den i håven.
Istället för att vinkla upp spöt i ca 45 grader och låta fisken arbeta mot rullens broms så måste en Tenkarafiskare få spöt att stå nästan parallellt med linan. Men var försiktig så att inte böjen på spöt blir för liten - om spötoppen böjs in mot spökroppen och samtidigt utsätts för tryck från en stark fisk är risken väldigt stor att spöt knäcks. Å andra sidan, om du inte kan få upp spöt så riskerar du att tafsen rycks av.

Utnyttja spöt rätt!

Jag blev själv förvånad över hur lätt en kilos-regnbåge i en ström gav upp när jag hade höll spöt upprätt. Just då hade jag inget val, den högg nära mig och jag satt på huk i vattnet - men resultatet var väldigt bra. Många gånger har jag tappat långt mindre fiskar därför att jag fiskat långt från kroppen men spöt nästan parallellt med vattenytan för att nå längre. Och när fisken har tagit flugan så har jag bara haft linan att dra den med, har den fisken lite kraft så slår den sig lätt fri.
Det är många faktorer som ska spela in för att man ska få iland en större fisk, men hur man låter spöt arbeta är kanske den viktigaste. En annan viktig kunskap att behärska är att kunna styra en fisk - något man har möjlighet till med en toppknuten lina på ett långt spö. Men mer om det en annan gång.

Drömfisk?

Nu börjar året

Nu känns det som att det är något på gång. Under lång tid har ingenting alls hänt. Men nu händer allt på en gång istället. Jag har köpt in ett rapphöne-skinn från Cookshill, Knapek-krokar från Esoteric Tackle. Ännu en laddning krokar kom från Hends i Tjeckien. Därifrån beställde jag modellerna 500 BL och 404 BL (barb-less!!) i några olika storlekar. Jag har också fått mig en lektion i flugbindning. Det var riktigt roligt.

Fjäder för hela sommaren

Det som har fått fart på vårfiske-känslorna är dock att vi har haft ett årsmöte i vår förening. Förutom standardförfarandet vid ett årsmöte i vilken förening som helst, så hade vi långa och intressanta diskussioner om hur årets fiskevård skulle bedrivas i klubbvattnet. Det är så intressant och man lär sig väldigt mycket av att bara diskutera med kunniga människor. Och strax är det dags för årsmöte i nästa förening. Lycka är...
En fiskekamrat har införskaffat s k Umbrella-hooks som är böjda åt alla möjliga håll och som passar väldigt bra för sländ-imitationer. Vi tänkte ta en dag och prova dem lite. I väntan på den dagen fick jag med mig en liten aptitretare hem.

Fin gåva från flugbindare Holmberg. 

Nu väntar jag bara på plusgraderna så jag törs gå ut igen. Och håll utkik på bloggen efter vårens kampanj - en överraskning väntar.