lördag 25 april 2015

Hayase 12ft 6:4 - en utvärdering

Jag har haft förmånen att få låna ett Hayase-spö så jag passar på att utvärdera det lite grann. Hayase är ett spö från Tenkara Centre UK. Det är ett 366 cm långt spö med 6:4-aktion. De tekniska specifikationerna hittar du här. Det är också Tenkara Centre UK's dyraste spö. vilket normalt sett också betyder att det är deras "premium rod" - deras flaggskepp med högsta kvalité.

Utrustning och vatten - nu är det bara att köra igång. 
Mitt första intryck var att spöet var väldigt lätt, märkbart lättare än mina två 6:4-spön även om vi naturligtvis pratar gram här. Men det handlar också mycket om hur balansen i spöet är. Är spöet bra balanserat känns det lättare även om antalet gram kan vara något högre.
När jag fällde ut och kollapsade spöet kändes det lite sprött på ett bra sätt, och kantigt. Inte kantigt som i något negativt, utan ungefär som att sektionerna inte var fasade i kanterna på samma sätt som de spön jag brukar använda. Det är inget fel i det, det kändes annorlunda bara.
När jag provar nya spön försöker jag, om jag har möjlighet till det, att göra blindkast utan lina. Jag vill veta var spöets aktion sitter: är det bara toppen som böjer sig (top action), eller är toppen stel och spöet lite mjukare strax under topp-sektionen (flexi action)? Jag vill också känna hur snabbt spöt slutar oscillera, hur snabbt det stannar av efter en kaströrelse. Hayase klarade det provet galant. Hayase har en klar topp-aktion och svajar inte speciellt mycket. Topp-aktionen gör det väldigt enkelt att kasta lätta linor eftersom spöet laddas väldigt lätt.
När jag provade spöet så provade jag några olika metoder. Jag började med tunga nymfer och en taperad nylonlina. Det gick naturligtvis, men jag ogillar när flugan blir tung och rycker i spöt när jag kastar lite för långt. Men när jag använde en lätt Level line (#2,5) och kastade med torrfluga blev det riktigt roligt. Topp-aktionen och spöets förträfflighet gjorde att det gick enkelt att kasta. Det var ett otroligt skönt spö. Kasten blev precisa med bara små kaströrelser. Och bara att få fiska med torra flugor gör mig på bättre humör.
Hur beter sig spöet med fisk på? Jo, jag provade med en hyfsat stor öring på nästan 30 centimeter (ögonmått, eftersom jag återutsätter fisken så fort som möjligt.) Vad ska jag säga? Det var en fröjd att hantera fisken med Hayase-spöt. Toppaktionen gör att man får ett långt avstånd från handen till den punkt där spöet böjer sig och det är enkelt att kontrollera fisken. Med Hayase-spöt var det inga problem att ta hem och släppa loss fisken trots att den inte var jätteliten.

Den enda nackdelen jag kunde komma på med Hayase-spöt var att det är så tunt och fint att mittenringen till EZ-keeper-uppsättningen inte satt fast ordentligt.
Notera att ringen inte sitter tajt.
Min summering blir att Hayase-spöet är mitt nya favoritspö när det gäller 6:4-spön. Det hamnar överst på listan när jag behöver ett nytt 6:4-spö.

Jag försöker alltid att anpassa spöt efter den fisk jag förväntar mig att fånga. I en liten bergslagså finns det vanligtvis ingen stor fisk. Och då det är skönare att kasta torrfluga med mindre ansträngning, är valet lätt. 7:3-spöna får stå kvar hemma i garderoben och 6:4-spöna får göra det de är bäst på.

fredag 17 april 2015

Nytt erbjudande i vår-kampanjen

Tenkare Centre UK har också valt att erbjuda svenska kunder fri frakt. Kolla in deras kampanjsidan: Tenkara Centre UK

Se hela kampanjsidan här: Vår-kampanj

söndag 5 april 2015

Rapporten

Jag hade en trevlig fisketur. Jag fick fisk. Jag var tvungen att tvätta bilen när jag kom hem. Det var den korta varianten. Vill du inte ha flera detaljer kan du sluta läsa nu. :-)

Jag besökte två små åar på min lilla turne. Den första jag beökte har jag varit vid förut. Då har det varit i Juni och jag har alltid fått massor med öringar. Igår var de mer svårflörtade. Jag tror att det beror på det höga flödet samt att vattnet är fortsatt kallt eftersom det fortfarande tillförs smältvatten från snön som fortfarande ligger kvar. I vanliga fall kör jag alltid torrfluga här. Det provade jag förstås igår med. Det svåra var bara att hitta vatten som var tillräckligt lugnt för att finna den där sköna torrflugekänslan där allt försvinner utom själva upplevelsen. Det fanns insekter i luften, jag såg svärmar av lekande nånting, kanske vintermyggor. Men ingenting på vattnet, och naturligtvis inga attacker mot min fluga.
Jag måste erkänna att jag inte gav torrisen så mycket tid som det kanske hade krävts.

Den linan som jag flätade igår; antingen var den för lätt, eller så har jag slarvat bort tekniken genom att använda hårdare (läs 7:3) spön i alltför stor utsträckning. Jag ska ge linan en chans till och ge mig själv lite friare kastutrymme, men under gårdagen fick jag inte alls till kasten. En bra sak med en torrfluga är att man kan låta den drifta till rätt position så kasten måste inte alltid vara perfekta.
Fisken då? Jodå, den fanns där. Jag fick hela tre stycken. Det var faktiskt de tre vackraste öringarna som fanns i ån som valde att komma fram och visa upp sig. Om du åker dit nångång så kanske du också får se dem. Jag släpper alltid tillbaka fisken, dessutom använder jag alltid krok utan hulling för att göra så lite skada som möjligt. Så det finns en chans att någon annan faktiskt fångar exakt samma fisk.
Fiskarna jag fick hittade jag i djupt och stilla vatten i direkt anslutning till några forsar. För att nå djupt var jag tvungen att använda tunga flugor. Det är inte det roligaste sättet att fiska på, med tunga nymfer, men det är ett sätt och den här gången var det också det enda sättet jag fångade fisk på.
Inte bara hullinglös, utan också kroklös.
Ett tag provade jag också att fiska med fluga utan krok. Fast det var omedvetet. Det var ett bottennapp som jag drog loss utan större ansträngning. Ingen vidare kvalité på den Knapek-kroken.
Bergslagsåar kan vara så vackra.
Den andra ån jag besökte var väldigt annorlunda. Den hade mycket lägre fallhöjd och därmed mycket mer lugnflytande vatten. Här gick det mycket lättare att fiska med torrfluga, men tyvärr gav det ingenting, förutom upplevelsen förstås. Att stå på knä i översvämmat strandgräs, med en buskig torrfluga långsamt driftande på det mörka vattnet. Det är meditation på högsta nivå. Inte undra på att tiden går fort. Det spelar ingen roll om man får någonting eller inte...

Varför jag tvättade bilen? Det är inte så konstigt. Vägarna var fläckvis bra blöta uppe i storskogarna, det fina vädret till trots. Hemma har vi inte sett snö på flera veckor (känns det som...) men här, i skogen, så fanns det mängder kvar.
Men om en månad, när snön har smält bort, då kommer det att vara kanonfiske här.
Titta, snö!
Jag vet att många norröver har det ännu värre och fortfarande väntar på premiären. Så egentligen tillhör jag de lyckligt lottade som har lite kortare vinter.

lördag 4 april 2015

I morgon...

Först vill jag nämna att jag var vid klubbvattnet igår igen. På samma ställe som förra gången fick jag återigen nånting stort. Alldeles för stort. Jag tyckte att jag höll spöt i en bra vinkel och fisken jobbade djupt nere i vattnet, men så var det som om den bara tröttnade och simmade därifrån. Jag var helt oförberedd när den rätade ut spöt och drog av tafsen och försvann. Nåja, jag får sätta på en 5x-tafs och prova igen. Om inte annat så blir det spännande att se om spöt klarar av ännu lite tjockare tafs. Jag behöver absolut träna mer på stor fisk.
 Imorgon ska jag inte tänka på stor fisk. Då ska jag återupptäcka Tenkara som såsom jag lärde känna det. Det blir tunnare spön och mindre vatten. Jag har insett att jag alltför gärna tar de största spöna jag har och försöker fånga stora fiskar. Till stor del beror det förstås på att vårt klubbvatten är så bra, och det finns gott om fisk där. Gott om stora fiskar. De andra lokala åarna där fisk inte sätts i är mycket mer svårflörtade. Och, när man har fångat några öringar där så känns det lite synd att åka och fånga dem igen. Man får skuldkänslor.
Nåja, imorgon ska jag åka längre bort. Jag har fått lite tips. Två av åarna på tipslistan har jag besökt förut, men den tredje är ny. Jag får se om jag hinner med alla tre eller om jag fiskar i en av dem och tittar på de andra två. Och som tidigare nämnts - det är dags för återvända till ursprunget. Historian är att jag som nyinflyttad i Bergslagen ville återuppleva bäckmetet fast med fluga istället. Så jag och en vän började leta efter små flugspön, s k myggspön, när kompanjonen snubblade över en artikel om Tenkara. Som sänt från himlen - det var ju precis det vi letade efter. Nyckelordet är dock bäckmete. Så all ledig tid idag har jag suttit och bundit nya flugor och till och med flätat en lina enligt instruktioner från Karels Tenkara on the fly, en blog som var en tidig favorit men som tyvärr inte är uppdaterad på snart ett år. Jag snurrade ihop tre längder om drygt 1 meter med 3 trådar med 6x-tippet, 3 trådar med 7x-tippet och slutligen 2 trådar med 6x igen, och så en tafsring som avslutning.
Tre olika längder...
... blev till en fin flätad lina.
Det märks att det var längesen jag flätade linor. Det var lite teknikproblem i början men jag tyckte att jag fick till det ganska bra till slut.