Välj rätt spö

Jag har under senare tid funderat en hel del på hur olika Tenkara-spön egentligen är. Jag tänker inte på att de  kan vara av olika längd och styvhet, utan mer på att spön som till synes är likadana ändå kan skilja sig åt i uppförande.
Jag har själv bara två olika märken på mina spön så mina egna erfarenheter är inte så stora. Men, en av anledningarna till att jag har börjat fundera är att mina spön, som alla är 6:4-spön, uppför sig och känns väldigt olika. Det som jag märkte först var att mitt Esoteric-spö känns mer framtungt än Wakata-spöt. Jag läste också i en annan blogg om framtunga spön (http://tetontenkara.blogspot.se/2012/02/kasugo-4209-review-part-1.html) och tänkte att det kanske finns ett bra sätt att på förhand beräkna hur ett spö kommer att kännas.
Jag har också läst en hel del granskningar av diverse spön så jag vet också att andra saker kan skilja sig åt. Bland annat så vill man inte ha svängningar i toppen av spöt efter ett avslutat kast. Sen kan man ju alltid undra över spöets brottstyrka och böjprofil, och inte minst hur ofta, eller hur lätt, de olika sektionerna fastnar och vägrar låta sig fällas ihop.

Vi börjar från början

Visst hade jag noterat att mitt ena spö kändes framtungt i jämförelse med det andra, men det är inget jag har känt eller tänkt på när jag har varit ute och fiskat så det kan inte ha så stor betydelse. Men idén till att skriva om vilket spö man ska välja kom ifrån att jag hörde nånstans ifrån att det var skillnad på Japanska och Kineska spön, alltså var de var tillverkade. Teorin var att spön tillverkade i Japan var lite mer slimmade, hade bättre balans och därmed också var bättre som spön. En kort mail-konversation med Chris på TenkaraBum avlivade den myten ganska omgående. Han kunde nämligen berätta att de japanska spötillverkarna Daiwa och Shimano låter tillverka sina spön i Kina respektive Indonesien. Istället handlade det om att vissa spön har högre kvalite än andra.
Jag tänkte att man kanske kunde mäta sig till bra spön, åtminstone för att undvika framtunga spön. Men spännande nog hade mitt Esoteric-spö kortare avstånd till balanspunkten från butt-änden än Wakata-spöt. De tre topp-sektionerna vägde dessutom nästan på grammet lika mycket.

Den slutgiltiga lösningen

När frågorna hopar sig och inga svar finns i sikte, då är det skönt att veta vem man kan vända sig till. Alltså, återigen att mail till Chris på TenkaraBum, och återigen ett glasklart svar (se bloggen på TenkaraBum, den 23 Mars).
Chris skriver att om man inte vill chansa så ska man köpa sig ett spö från någon av de kända toppnamnen (dvs Daiwa och Shimano, men även Nissin). Då kan man vara säker på att man får bra kvalite. Å andra sidan får man betala för kvaliten också. De japanska spön som jag har hittat kostar runt 2000 kr, köper man från USA, eller direkt från tillverkaren, så får man förstås också lägga till tullavgiften.
TenkaraBum säljer naturligtvis de spön som han rekommenderar, men om du vill ha ett Nissin-spö så kan du också hitta det hos Tenkara Pyrenee.

Smaken är ju som baken, och vilken spötyp du föredrar kan ju inte jag berätta. Fiskar man inte Tenkara väldigt ofta finns det ju heller ingen anledning att betala alltför dyrt. Så länge spöt håller vad det lovar så är man ju förstås nöjd. Några goda råd kan jag i alla fall dela med mig av.
- Du får inte ett topp-spö för lite pengar, men bara för att ett spö är dyrt betyder det inte automatiskt att det är högsta kvalite.
- Kika lite på kolfiberdelens grövsta diameter. Är kvaliteten hög är vanligtvis diametern låg.
- Ju högre kolfiberhalt desto bättre spö (förhoppningsvis, om du inte letar efter ett bambu-spö förstås).

Sedan skrev Chris något väldigt intressant:
- till 5:5-spön använder man en lätt "level"-lina.
- till 6:4-spön använder man en medium "level"-lina.
- till 7:3-spön använder man en flätad lina.

Det är förstås bara en enkel guide. Jag använder gärna en tunn flätad lina när jag fiskar torrfluga på mitt 6:4-spö medan jag föredrar en level lina till nymfer och Tenkara-flugor. Sedan beror det ju lite grann på vädret också. Ju mer det blåset desto tyngre lina behövs.

Äntligen, en svensk Tenkara-försäljare - uppdaterad

I dagarna har en ny webb-shop med ett Tenkara-utbud premiär. Se Tenkara Sweden.
Som ägaren Peter skriver:

"Hej!

Nu är butiken i gång med Tenkara-utrustning.
För närvarande bara lite basic med 2 sorters spön, 1 sorts lina, några tillbehör och lite flugor men fler grejer är på ingående."

De spön som säljs kommer från samma fabrik som levererar spön till TenkaraUSA. Jag har själv inte haft nöjet att prova något spö från Tenkara Sweden så jag kan inte ge någon recension av det.

Det ska bli roligt att se hur det utvecklar sig. Lycka till, Peter.

Spön från svenska säljare finns också hos:
http://www.capricorn.se/sv/utrustning/flugspon/tfo/tenkara-soft-hackle/

TFO-spöna ska också finnas i IRL-butiker som t ex 4Fiskare i Västerås

Fler bilder än fisk

Ännu en söndag, ännu en fisketur, ännu ingen fisk.
Vintern har svårt att släppa greppet om strömmarna i min närhet. När jag idag återbesökte min fiskeplats för 14 dagar sedan var det om möjligt ännu mindre fritt rinnande vatten den här gången.

Det är inte alltid lätt att komma åt vattnet.

Jag började att fiska uppströms parkeringsplatsen. Då vattnet var väldigt lågt använde jag en torrfluga. Det fanns förvisso inte en enda flygande insekt i närheten men nöjet att kunna se flugan följa med i alla virvlar gjorde att jag ändå körde med den. 

Strömmen hade en "ishylla" som jag kunde balansera på.

 Nedströms parkeringsplatsen blir vattnet också mycket djupare. På sommaren är vattnet alldeles för stillarinnande för mig, men idag var det lite fart i det. När jag gick neråt fortsatte jag med torrflugan, men när jag vände och gick upp igen så knöt jag på ett guldhuvud och provade med det.

Den bästa platsen bakom stenen var istäckt.

Strömstarar och isflak

Eftersom vädret var så fint, någon plusgrad och solsken, så passade jag på att åka till en närbelägen älv. Det var inte bara solen som sken, fiskelyckan sken också, fast med sin frånvaro.
Även om frånvaron av fisk var överhängande så fanns det en del andra djur att njuta av. Förutom att jag hittade en intressant mussla på botten (det var kallt kallt kallt i vattnet) så verkade det finnas hur många strömstarar som helst i området. Tyvärr har inte min medhavda kamera någon vidare upplösning så även om jag kan peka ut strömstararna på bilderna betvivlar jag att många andra kan det.
Jag noterade också att om man ska vada i vinteråar gäller det att hålla koll på isflaken, och även om de sitter fastfrusna i ena ögonblicket behöver de inte vara det i nästa. Nu hann jag precis upptäcka flaket och ta några steg tillbaka - annars kunde det ha blivit en mindre trivsam överraskning.

Isflaket bryts sönder över forsnacken.

Återigen provade jag en guldhuvud-nymf men den här gången använde jag Wakata-spöet. Mitt enda riktiga napp var när jag satte nymfen i nånting på botten. Jag lyckades få loss flugan genom att nästan räta ut kroken genom att bara dra i linan. Min 0.10-tafs verkar tåla ganska mycket belastning, alternativt så var det dålig kvalite på kroken.

Lite till vänster om bildens mittpunkt, hitom den bortre strömmen sitter två strömstarar och spanar på en fiskare.

På andra sidan älven, gansk så mitt i bilden sitter en strömstare och spanar ner i vattnet.

Jag har börjat kasta mina ögon på den franska spöförsäljaren Tenkara Pyrenee. De säljer japan-tillverkade spön som verkar vara ännu lite mer strömlinjeformade än Wakata:n. Jag är lite sugen på att få prova hur de känns.

Årspremiär

Nu i helgen gjorde jag årets första försök med Tenkara-fiske. Isen ligger fortfarande tjock på sjön, men i åarna där det är lite fart i strömmarna kan man se vattnet. Solen sken men det var ett par minusgrader ute. En fördel med det var att linan blev lite mer lättkastad eftersom man fick isdroppar på den samtidigt som man inte frös om händerna eftersom solen värmde lite grann.

Lite öppet vatten fanns det.

Jag var ute i ungefär 1 timma och jag måste erkänna att det var ganska skönt att åter få komma in i värmen efteråt. Jag använde mitt Esoteric-spö, Sunline-lina och en guldhuvud-nymf. Och inget napp, ingenting. Men det var skönt att ha årsdebuten avklarad. Några stämningsbilder måste jag bjuda på. Notera gärna överhängen - de var en extra krydda när jag fiskade.

Tenkara heavy

Förra året fiskade jag med ett 13 fots Tenkara-spö i Dammån. För mig var det en ganska lyckad tur och jag planerar redan för att åka tillbaka dit i sommar. Men, det var en sak som störde mig, och det var rädslan att få en stor fisk. Mitt "problem" var ju att mitt spö inte är gjort för några större fiskar och jag fick en öring som låg långt under gränsvärdet men som jag ändå fick kämpa rejält med.
Detta har föranlett att jag har börjat titta efter rejälare doningar. Bland annat har jag kastat längtansfulla blickar mot det här spöet: KASUGO-4509. Jag har också noterat att allfishingbuy har fått in både längre och dyrare spön som jag ska kika mer på.
Jag har också haft förmånen att få diskutera långa spön och s k zoom-spön med Chris Stewart från Tenkarabum och tänkte delge er några av hans goda synpunkter. Vi pratade mest om spöserien Daiwa Kiyose MF som kan beställas från hans site.
MF-serien finns i längderna 4,3, 5,3 och 6,3 meter (utzoomade) där endast 43MF rekommenderas som ett enhandsspö. De längre varianterna är lite för tunga och långa för effektivt enhandsfiske. Det jag var mest orolig för med zoom-spön är balansen och hur väl låst sektionen är i ozoomat läge. Jag har inte haft förmånen att själv testa med ett zoom-men Chris bekräftar att det inte är några problem med zoomningen men också att balansen är bättre i ozoomat läge.

I videon Urban Carp fishing with Tenkara Guides så används 53MF-spöt till att fånga en karp i 4-kilos klassen. Vi pratar alltså om spön som kan hantera normalstora gäddor, för att inte tala om öringarna i Dammån. Spöna kostar 175$ respektive 185$ i nuvarande stund. Och eftersom det handlar om import här så blir det förstås några kronor till.

Pratar vi stor lax däremot, då duger inte ovan nämnda spön. Då rekommenderar Chris ett annat spö; ett 8,3-meters spö som väger ca 400g och kostar i runda slängar 750$. Det är bara att kontakta Chris.

När ni berättar att ni fiskar "Tenkara" för någon, hur förmedlar ni det? Jag kommer på mig själv att allt oftare att säga topp-knutet flugfiske istället för "Tenkara", dels är det ett väldigt beskrivande uttryck och samtidigt så ligger inte ordet "Tenkara" så väl i munnen. Det ger ett lite snobbigt intryckt på en som aldrig har hört uttrycket eftersom det alltid kräver en förklaring - så då måste jag i alla fall säga toppknutet flugfiske. ;-)

Är det förresten någon som har provat att fiska efter gädda med ett Tenkara-spö? Jag har fiskat efter abborre i gädd-rika vatten men inte fångat någon än.

Sakasa Kebari - ingen universalfluga

Med Tenkara-tekniken har det dykt upp en ny, eller åtminstone ovanlig, typ av fluga. Puristerna anser också att man ska fiska med enbart de s k Sakasa Kebari-flugorna, "den japanska modellen med bakvänt hackel", eller kort och gott "tenkaraflugor". Nu är det ju inte så att en Sakasa Kebari är en universal-lösning som ersätter alla andra flugor i ett nafs. Sakasa Kebari-flugorna innebär en lite annorlunda teknik.

Det man ska ha i bakhuvudet är att Tenkara och de speciella tenkara-flugorna har utvecklats i en särskild miljö och ett speciellt syfte. Miljön är förstås ett ganska snabbt rinnande vatten och syftet är att få mat på bordet. Man vill alltså med enklast möjliga medel binda en fluga som med rätt teknik och i rätt miljö fångar tillräckligt med fisk. Sakasa Kebarin används med fördel där fisken inte hinner studera flugan alltför noga utan måste bestämma sig snabbt om den ska hinna med. Det räcker att den liknar en insekt som förs med i vattnet. Den måste inte vara en replika av en speciell typ av slända. Sakasa Kebari är en våtfluga och ska därför inte fiskas flytande.

Vad är rätt teknik då?
Du kan fiska en Sakasa Kebari på många olika sätt, från att låta den flyta i ytan som en kläckare till att tynga ner den och låta den hasa fram på botten. Men kan låta flugan bara drifta i vattnet, hacklet ger den ett skönt flyt. Du kan också vara mer aktiv och låta flugan sjunka för att sedan lyfta upp den lite grann för att på så sätt få lite liv i hacklet.

Jag har också hunnit se att många binder sina vanliga flugor med lite Tenkara-touch, för att inte nämna de otaliga Tenkara-fluge-varianter som binds i hemmen. Det finns nedtyngda, färgade, lackade, glittrande och  med guld-skallar och allt du kan tänka dig, nästan... Jag tycker att det är positivt. Vi är inte i Japan för 50 år sen, vi fiskar inte enkom för att få mat på bordet - vi har råd och tid att experimentera. Om vi inte fick både drömma och fiska vid skrivbordet/bindstädet så skulle säsongen vara oändligt mycket kortare.

Lev väl

Fördjupningsuppgifter:
TenkaraBum
TenkaraTalk
Tenkara on the Fly
Sakasa Kebari