Draggning efter abborre

I ett socialt experiment där kusinen och jag skulle umgås genom att fiska tillsammans beslöt vi oss för att åka till en näraliggande ström och "dragga" efter abborre med Tenkaraspöna. Så, vid skymningsdags åkte vi till älven, drog på vadarna och vadade ut till en ö/strömkant. Vi band på varsin guldhuvad fluga och började kasta. Fördelen med platsen är att vi kan stå nära varandra, inom normal samtalstons-hörhåll, och ändå få plats att fiska.
Platsen vi valt ut ligger mitt i älven och är omgiven av relativt starkt strömmande vatten. Där vi stod är det dock väldigt grunt och skulle vattnet sjunka ännu mer blir det till en sten-ö. Runt hela "ön" är det förhållandevis djupt och speciellt i bak-kant på ön är vattnet realtivt sett stillastående.
Där det är strömt fungerar de förtyngda flugorna som de ska, men där vattnet står stilla blir fisket mer någon form av jigg-fiske med extremt liten jigg där spörörelser ger flugan fart i vattnet.
En rolig detalj med Tenkaraspön är att även små abborrar känns, och halvstora abborrar böjer spöet rejält. Nu blir det aldrig tal om några "fighter" som kan matcha en harr eller öring av samma storlek, men det är bättre än ingenting, och definitivt roligare än att vara fisklös.
Ett projekt som börjar formas är att åka upp till Dammsjön utanför Nyhyttan och prova att strandfiska med Tenkara och använda en lina som är mycket längre än spöet - läge att kika lite på TenkaraUSA:s videor, där Daniel kör med lång lina, för att snappa upp några tips.

Stämningsbild