Ännu ett nytt vatten i Bergslagen

Återigen har jag hittat en ny intressant å. Kanske inte hittat direkt, jag har sett den på kartan förut, men det här var mitt första besök där. På google maps valde jag ut en sträcka som såg ut att vara lite "forsig", och det var den. Tyvärr var vattenståndet ganska lågt men det såg ut att vara ett mycket bra uppväxtområde för öringyngel.

Intressant trapp-formation

På första kastet visade en öring att den fanns, den missade flugan och ville inte komma upp något mer. Efter en nedströms vandring till allt grundare vatten gick jag tillbaka och provade uppströms istället. Det blev två fina småöringar innan jag bytte å.
Nästa å är inte mycket att orda om. Det är ett ganska säkert öringställe med massor med små fingerstora öringar. Det finns förstås några stycken om är aningen större, en och annan på ca 20 centimeter tittar upp ibland.

Dagens populäraste flugor - en aning slitna.

I år har jag ofta använt stora buskiga flugor. Det var en flugfiske-guru som sade att de var utmärkta i snabba vatten därför att de syns väldigt bra. Jag kan intyga att de fungerar även i lugnare, om än rinnande vatten, och att även väldigt små öringar tycker att de är attraktiva. Även löjor och annan yt-jagande vitfisk provsmakar ibland.
Det är stor skillnad på att fiska småöring jämfört med att sikta mot de stora klunsarna som vi har i klubbvattnet. Idag körde jag med två olika 6:4-spön (Hayase från Tenkara Centre UK och Try 360 från Tenkara Times). De kan hantera allt jag kan fånga i de här vattnen och är så mycket skönare att kasta med än de lite grövre 7:3-spöna jag använder i klubb-vattnet där man bl a planterat in regnbågar. 

Franska spön, redo för klunsarna i klubbvattnet.

 

Nytt vatten, och nytt spö

Jag har haft den stora äran att få provfiska ett vatten som inte har varit fiskat i på många år. Och vilket vatten sen, öringarna stod lika tätt som duggregnet. Nja, kanske inte. Men intressant var det. Och öring fanns det. Och det regnade bara tre korta skurar.

Flottningsrensat? Nej.

Den sträcka som jag provfiskade började nere vid en tjärn och uppför en forssträcka. Det är inte så jättemycket vatten i ån under försommaren så fisket fick inrikta sig antagna ståndplatser och vackra ställen. Det senare är en intressant taktik. Det ger kanske inte så mycket fisk, men njutningen med flugfisket ökar.
Jag använde stora buskiga flugor i det snabba vattnet, helt enkelt för att de skulle synas bättre. Både för mig och för fisken. De fiskar som jag krokade var relativt små, 10 till 20 cm, vilket var väntat. De släpptes omedelbart tillbaka och som alltid använder jag hullingfria krokar.
Spömässigt alternerade jag mellan TenkaraTry 360 från Tenkara Times och Hayase från Tenkara Centre UK. Jag har båda spöna riggade och det jag inte fiskar med sitter i ett pilkoger på ryggen. Det är ett bra sätt att jämföra spöna med varandra, att snabbt kunna skifta mellan dem. Båda spöna är trevliga fiskekamrater och båda känns väldigt bra i handen och båda gör det jobb de ska, både med att lägga ut flugan och hantera fisken. 

Paradiset?

Jag kan bara konstatera att jag har haft tur och är väldigt tacksam som har fått prova på ett så fint vatten.

Nytt spö

Jag har också gjort min största Tenkara-investering hittills. Jag har inhandlat ett Tenkara Pyrenees Expert 7:3. Här ges en liten fingervisning om vad spöet är kapabelt till. Nu är det sällan jag råkar ut för fisk som kräver ett så kraftfullt spö, men chansen finns. Dels sätts det ut regnbågar i klubbvattnet och dels så kan turerna i Jämtland bära frukt. Mer om det när jag har hunnit prova det. 

Tappad fisk

Årets första tappade fisk är ett faktum. Om sanningen ska fram så var det faktiskt fler än en som släppte.
För att göra en lång historia kort så har man nu släppt ut väldigt många öringar i skollinjal-klassen, ca 30 cm alltså. Och nu när det fanns så mycket fisk fick jag många påslag och även en och annan som släppte.
Jag och en kamrat åkte till klubbån och gick över en kortare forssträcka. Vi gick två gånger med torrfluga och fick tre fin-fina öringar. Och tappade två. Därefter bytte vi till guldskallar och gick samma sträcka igen. Och fick ett par till. Det är förvisso roligt att få fisk, men det känns sisådär när det är nyligen inplanterad fisk. Det blir liksom inte samma sak. De tar på nästan vad som helst. Men det lovar mer inför resten av året. Jag antar att ju längre de stannar i ån, och inte blir uppätna av större fiskar, desto smartare och svårare blir de att fånga.

Bävergnag.

Nu när sommaren börjar närma sig börjar också planerna för lite längre fiskeresor att ta form. Unnån i Orsa är en given favorit och nästan garanterad ett besök. Kolla gärna in Unnåns Flugfiskegille på Facebook, och varför inte skänka en slant till fiskevården som bedrivs där.
Dammån i Jämtland har också blivit ett årligt utflyktsmål.

Jag har också beställt ett nytt spö. Först ut är ett TryTenkara 360 6:4 rod från Tenkara Times. Jag har blivit rekommenderad det som ett riktigt bra lättare allroundspö. Jag har tidigare fiskat med storebror TryTenkara 390 och har bara bra att säga om det, nu hoppas jag att det nya spöt har samma positiva egenskaper. Jag kommer att lägga ut en recension när jag har hunnit prova det.
Jag har också lagt ut lite krokar för ett inte längre men mycket starkare spö som jag dels ska använda till regnbågarna i klubbån men framförallt i Dammån det har hänt att det har funnits lite större fisk. Det blir det dyraste spöt jag har köpt, och också det med bäst kvalité. Men mer om det längre fram.

Fiskekamrat väntar på öring.

Ett annat klubbvatten

Jag åkte ut med torrflugor i tankarna. Men först när jag bytte till en nymf började det hända något.

I det här klubbvattnet planterade man in regnbåge för bara några dagar sedan. Därför satsade jag på lite grövre utrustning. Mitt franska 7:3 spö fick spela förstafiolen. Förra året hade jag två linbrott på övervintrad fisk lite längre nedströms, men spöt höll i alla fall.

Kan det bli vackrare?

Jag hade som vanligt sett ut en sträcka med lite mer rinnande vatten där det är roligare att fiska. Jag gick igenom hela sträckan och provade både bäckslända och en vanlig klinkhammer utan några som helst reaktioner. Jag fick se slaget förlorat och provade med en nymf uppströms istället. Inte helt förvånande hände ingenting, inte förrän jag kom allra högst upp på sträckan. Hugg. Och förvånat drog jag upp en liten vitfisk, det kan kan ha varit en mört, jag tittade inte så noga. Jag krokade av den i vattenytan och provade igen, lite uppmuntrad förstås, men på något sätt ändå lite besviken. Strax därpå fick jag en till likadan, aningen mindre.

Jag provade lite längre ut, och efter ett tag så kom den äntligen, öringen. Det var en övervintrare på ca 25 cm, men mager. Några kast till i slutet av forsen. Då högg regnbågen. Den var kampglad men hade ganska dålig kondition. Förvisso är spöt bra, men efter bara en kort fight kunde jag landa fisken. Den var inte så vacker med sina odlingsslitna fenor, och jag fick hålla den länge i vattnet innan den gav sig iväg igen. Men ca 45 cm regnbåge är trots allt en regnbåge och även om det inte varade så länge så böjde den spöt ordentligt.
 

Stämningsbild.

 PS. Fortfarande noll tappade fiskar med hullingfri krok. DS

Klubbvattnet

Idag var det sämre väder. Ett väldigt lätt duggregn som avtog mer och mer ju senare det blev. Inget solsken alls. Men ändå en perfekt dag för en fisketur. Inget annat stod nämligen på schemat.
Jag besökte klubbvattnet för första gången i år. Rapporterna har avslöjat att klubbkamraterna redan har börjat fånga fisk i ån. Nu när premiären varit så lyckad så känner man sig nästan oslagbar. Men det var jag inte idag. Ingen fisk, inget påslag alls. Men jag fick känna på båda spöna. Jag fick träna på nymf-fiske, och torrfluga med upphängare. En kanondag vid klubbvattnet helt enkelt.

Dagens tur regnade in

Vi har haft en ovanligt fin höst i Bergslagen i år. Förhoppningen var att hinna med en tur till klubbån idag då arbetsbördan äntligen har minskat lite. Nu är det ju öring-förbud, men i klubbån finns det inplanterad Regnbåge som man kan fresta med fluga. Tyvärr regnade det och då vädret också är kallt så blev jag kraftigt demotiverad.
I våras var jag riktigt nöjd av att vara bergslagsbo, vi hade en tidig vår och vattnen var fiskbara långt före de norra landsdelarna. Men nu när bilder börja droppa in från grannarna i norr på fina vatten och harrfångster så inser man hur lyckligt lottade de där uppe boende är, i alla fall på hösten.
Jag har inte riktigt kommit mig för att börja jaga annan fisk än de s k ädelfiskarna med Tenkara. Jag gjorde förvisso ett ganska lyckat försök med smågädda, och en hel del andra fiskar har fastnat på kroken, men det har bara varit bifångster.
Just nu när jag sitter inne i värmen vid mitt skrivbord så önskar jag att jag hade varit ute vid en fin ström och fiskat harr - men när jag var ute en vända i regnet tidigare så hade jag inte den lusten.
Jag får helt enkelt böja mig för vintern och inse att säsongen nu är över. Visst finns det väl en chans att det blir fint väder nån helg, men att den ska sammanfalla med ledighet är att hoppas på mycket.

Vinterns Tenkara-fiske skiljer sig en hel del från sommarens. Det blir mer sitta inne och drömma än att stå ute vid vattnet och koppla bort allt annat... bara jag och flugan och vattnet.

Vad ska vinter ägnas åt då? Det blir förstås en del flugbindning, fast kanske mer flugtittning. Jag tycker om att prova mina flugor direkt, och jag binder inget avancerat, så det kommer nog inte igång förrän a) en flugbindare kommer på besök och vi måste visa lite färdigheter, eller b) vårsäsongens första tur närmar sig.
Jag ska i alla fall spara ihop lite kosingar för att kunna köpa mig ett nytt Tenkara-spö. Säsongen har varit hård emot mig. Jag hann inte mer än att skänka bort ett "billigt" spö innan mitt TenkaraTimes-spö gick av, och vips försvann två spön ur samlingen som helt plötsligt börjar se väldigt tunn ut.
Jag har nu:
* Ett jättegammalt TKP Aventure 400 7:3-spö. Det är fortfarande jättebra och det jag använder när det finns risk för stor fisk
* Ett ganska nytt Hayase 12ft 6:4 som är det skönaste spö jag har ägt. Min favorit när det gäller känsla.
* Det första spö jag köpte, ett Wakata 3908 - jag använder det sällan själv, men det lånas ut ibland så det står inte oanvänt.
* Jag har också ett Wakata 2706, men det använder jag ännu mer sällan. Det beror dock inte på spöt utan att de ställen jag väljer att fiska på nuförtiden kräver längre spön. 270 centimeter är väldigt kort när man jämför med längre spön... :-)
* Jag köpte också i somras ett Suijou 6 ft, jag måste erkänna att efter att jag provade det har jag inte använt det. Jag tyckte att det var för stelt helt enkelt. Men den största anledningen till att jag inte använt det igen är samma som ovan, jag har helt enkelt inte frekventerat de små åar som jag köpte spöet för.
Vad är målet då? Jo, jag ska förstås ägna lite av vintern åt att välja ut ett nytt spö. Det spö som ligger bäst till är TKP Expert 365 7:3. Om jag inte blir överraskad nånstans så kommer jag att köpa det till våren.

Årets riktiga premiär

Idag blev det då äntligen dags för ett besök vid klubbvattnet. Årets första riktiga besök. Tyvärr har den relativt snöfattiga våren inte genererat en massa fisketurer - utlandsresor och mycket arbete (för brödfödan) har tagit plats. Men idag hände det alltså.

Vattnet var högt men på väg ner. Det ligger fortfarande kvar snöfläckar i skogarna här i södra bergslagen, och några av sjöarna jag passerade på vägen var fortfarande till stor de isbelagda.
I klubbvattnet, som var isfritt,  finns det en hel del stor fisk varför jag gjorde i ordning båda mina 7:3-spön inför turen.

På plats - redo för stor fisk.

Det blev en ganska kort tur, två timmar bara. Det blev kallt väldigt fort när solen började sjunka ner bakom trädtopparna. 

Flugorna för dagen var tunga. I de lite lugnare vattnen blev det en Pheasant tail bunden med enbart koppartråd och några fasanfjäderstrån. Där det var lite mer tryck i vattnet provade jag en fluga med tungstenshuvud. Det var också den som lockade fram en saftig regnbåge. Den skulle naturligtvis ha blivit frisläppt om den hade följt med hela vägen in, men den tog så långt ut att jag inte kunde böja in spöet under linan. Efter 30 sekunders ojämn kamp så tog den flugan och försvann. Jag måste träna mer på att få in stor fisk.

Äntligen!

Men som det sägs ibland - jag hade i alla fall tur med vädret.

Fånga stor fisk med Tenkara

Tenkara har inte riktigt slagit i Sverige än, åtminstone inte jämfört med vissa andra länder. Jag tror att ett problem är tillgången på relativt stor fisk. Man vill helt enkelt inte missa drömfisken bara för att man har för klen utrustning. Å andra sidan visar rapporter från olika delar av världen att man faktiskt kan ta stor fisk med Tenkara-utrustning.

Kika gärna på de här klippen på Youtube.

För att summera det hela, det är inte utrustningen, det är tekniken som är avgörande. Naturligtvis kommer man att tappa stora fiskar, likaväl som små fiskar. Och man behöver erfarenhet för att få till tekniken - på vägen dit så kommer man att misslyckas. Men när det väl sitter, när man lyckas få iland en välförtjänt stor fisk, ja, ni som fiskar vet själva hur gott det känns.

Hur gör man då? Vilka är hemligheterna? Jo, det gäller att veta var styrkan i riggen ligger. Tafsen ska vara den svagaste länken. Linan är ganska kort och vi har ingen rulle som fisken kan kämpa emot. Allt handlar om spöt. Jämfört med ett flugspö är ett Tenkaraspö väldigt mjukt och med en fast lina finns det bara spöt som kan parera och trötta ut fisken såpass att man kan få den i håven.
Istället för att vinkla upp spöt i ca 45 grader och låta fisken arbeta mot rullens broms så måste en Tenkarafiskare få spöt att stå nästan parallellt med linan. Men var försiktig så att inte böjen på spöt blir för liten - om spötoppen böjs in mot spökroppen och samtidigt utsätts för tryck från en stark fisk är risken väldigt stor att spöt knäcks. Å andra sidan, om du inte kan få upp spöt så riskerar du att tafsen rycks av.

Utnyttja spöt rätt!

Jag blev själv förvånad över hur lätt en kilos-regnbåge i en ström gav upp när jag hade höll spöt upprätt. Just då hade jag inget val, den högg nära mig och jag satt på huk i vattnet - men resultatet var väldigt bra. Många gånger har jag tappat långt mindre fiskar därför att jag fiskat långt från kroppen men spöt nästan parallellt med vattenytan för att nå längre. Och när fisken har tagit flugan så har jag bara haft linan att dra den med, har den fisken lite kraft så slår den sig lätt fri.
Det är många faktorer som ska spela in för att man ska få iland en större fisk, men hur man låter spöt arbeta är kanske den viktigaste. En annan viktig kunskap att behärska är att kunna styra en fisk - något man har möjlighet till med en toppknuten lina på ett långt spö. Men mer om det en annan gång.

Drömfisk?

TryTenkara 390 duger alldeles utmärkt

Innan man har utsatt ett spö för ett riktigt test vet man inte hur det fungerar. Man kan tro, men man vet inte riktigt. Igår fångade jag en Regnbåge på nästan 50 cm i ett strömmande vatten. Och TryTenkara-spöt klarade att hantera den alldeles utmärkt.

Det var egentligen en alldeles för varm kväll för fiske, men ibland får man offra sig. Jag hade gått en sträcka och försökt med både torrfluga och flytande nymfer, men det var helt dött. Det var nästan läge att ge sig för natten när det äntligen hände. Jag hade satt på en guldhuvud-nymf som jag draggade runt med i ån. När jag lät den hänga i en ström mellan två stenar som pressade ihop vattnet och gav det lite fart, då gick den första regnbågen på. Den släppte ganska omgående, men nu visste jag att det fanns en chans.
Jag flyttade mig ca 5 meter nedströms till nästa ström och provade samma taktik där. Och visst, det small på igen och nu satt den bättre. Den första känslan var att det var en gädda, och fenan som snart visade sig i vattenytan sa inte emot. Men när de första rycken började avta så såg jag den - en rejäl regnbåge. Nu var det inte bara att håva in den, därtill var den lite för stark. Men spöet visade sig fungera alldeles utmärkt - jag behövde bara hålla emot. Det var inte tal om att jag skulle behöva följa med fisken till fots, spöet gjorde sitt jobb. Efter bara några minuter kunde jag få in regnbågen till min strandkant och få bort kroken.
Ett stort tack till Oleg och TenkaraTimes för ett bra jobb med spöet.