Min första Tenkara-gädda

Inspirerad av det vackra vädret, och den misslyckade turen senast satsade jag på gäddor idag. Men de flugor jag har är knappast dimensionerade för gädda. Efter ett snabbt sök på Internet efter bilder på gäddflugor så visste jag hur de skulle se ut - stora, färgglada och glittriga. Några gamla metkrokar, lite aluminiumfolie och några påskfjädrar senare hade jag åtminstone två gäddflugor.

Inte de flugor jag är mest stolt över.

Jag använde en 12 lb Dacron backinglina som både bindtråd och tafs. Hullingarna är förstås inklämda, för även gäddor är fisk. Jag hade med, och skiftade mellan, mina 7:3-spön från Tenkara Times och Tenkara Pyrenee.

En typisk gäddlokal.

Två små gäddor fick jag. Två sådana där energiska 40-50-centimeter långa gäddor. Båda gångerna var det den helrosa flugan och det franska spöt som användes. Gäddorna var tunga och tröga när man är van med öringarnas sprittande, men lite spännande var det allt. Och inte en enda gång var jag nervös för att spöet skulle brista, därtill var gäddorna vare sig stora eller kraftfulla nog. 

Nu har jag i alla fall en aning om varför just den sträckans öringarna lyser med sin frånvaro. Antingen är de inte kvar, eller så är de så väldigt, väldigt försiktiga med de här gäddorna omkring sig.

Tills nästa gång jag ska hälsa på hos gäddorna ska jag nog införskaffa några riktiga gäddflugor.