söndag 2 november 2014

Drömmar om våren

Mina planer på en dalatur med harrfiske gick om intet. Orsak? Beslutsångest, tror jag. Baserat på osäkerheten kring vattnens beskaffenhet efter det myckna regnandet. Men sådana sorger är redan glömda. Istället för en tur till Dalarna tog jag mig friheten att åka till klubb-vattnet och testa några intressanta fisketekniker jag blivit inspirerad till under året men inte har haft tid att testa av. Nu när man inte får fånga någon öring kan man ägna tid åt teknik istället.
Jag förberedde 3 olika spön för tre olika riggningar:
Wakata 390 6:4 med 5 meter Sunline #3-lina + 1 meter tafs.
Try 390 7:3 med två spider-nymfer
TKP 400 7:3 med nappindikator och en nymf
Dessutom provade jag några fiske-tekniker, som att t ex zig-zagga flugan över ett hett område så att jag kan fiska av det utan att kasta om. Nedan finns en videolänk där jag visar tekniken i praktiken. Jag fick låna en Hero2 action-kamera som jag filmade allt med. Zig-zag med fluga.

Lång Lina

Jag har sett det användas många gånger, men har inte provat det själv. Det var inga konstigheter egentligen. Jag kände att jag kanske skulle vilja ha haft en aningen tyngre lina bara, men det kan också ha varit den relativa ovanan att kasta med 6:4-spöet. Någon landning fick jag inte prova på och där kan jag tänka mig att det kan uppstå problem. Tekniken är ju att eftersom linan är längre än spöt så får man dra in den sista biten för hand, men om det då är en större fisk som bestämmer sig för att simma lite till så kommer det att finnas någon sekund mellan när man släpper linan med handen och innan man har kontakt med fisken via spöt igen. Men för mindre fisk är det inga problem.  

Nappindikator

Det här är en teknik som används ganska mycket när man fiskar med nymfer på vanliga flugspön, men det fungerar ganska bra med Tenkara också. Jag använde en kort stump "running line" som nappindikator. Väl infettad flyter den bra. Jag riggar spöt så här: ca 3 m Level Line - ca 15 cm tafs - ca 15-20 cm "running line" och sedan den vanliga tafsen med en fluga i andra änden. Syftet med tafsbiten mellan min lina och nappindikatorn är att göra övergången rörlig och smidig då både linan och nappindikatorn är lite stela. 
Det finns många andra ideér om hur en nappindikator ska se ut och vad man kan använda. Jag har sett allt från små flöten till polystyren-tofsar. Varför jag använder just en bit "running line" är den tyngd den ger och därmed möjlighet att fiska på tvären. Jag kan alltså stå vid åkanten och kasta rakt ut (i praktiken blir det ju lite uppströms) och fiska en längre sträcka i vattnets riktning därför att strömmen fångar upp min nappindikator och för den med sig. Jag behöver inte ha linan sträckt ända ut mot flugan och dra den till mig utan kan lita på indikatorn och bara ha linan sträckt emot den. 
Principskiss.

Flera flugor

Att flugfiskare har flera flugor på ibland är väl känt. Det är heller inte någon hemlighet att det kan låta sig göras med ett Tenkara-spö heller. Den begränsning som vi drabbas av är väl längden på våra linor och tafsar som styr hur många upphängare vi kan använda. Jag provade med två, den lite tyngre spider-nymfen längst fram och den lättare där bak.  Det gick hur smidigt som helst. 

Katt-öringen

Nyligen var det en bekant som sa till mig att ibland är öringen som en katt, man måste leka fram den, reta den till hugg. Och det är en väldigt passande beskrivning för beskriva hur många av de hugg jag har upplevt har kommit till. Fridrift av flugor i all ära, men just när jag fiskade i Dammån i somras upplevde jag att många gånger så stannade jag upp flugan framför en sten, drog den tillbaka mot mig lite grann och släppte tillbaka den mot stenen igen, så högg det. Det passar kanske inte alltid, och mot alla fiskar. Men när man har en väldigt stor å och ett relativt kort spö med begränsad linlängd så blir tiden en fluga kan drifta helt fritt väldigt kort. Och zigzaggandet med flugan visade sig vara väldigt effektivt. Fiskar du uppströms och inte får hugg på fridrivande flugor kan man prova att dra den precis lite snabbare än vattnets hastighet, eller på andra sätt skilja ut just din fluga och reta öringen till hugg.  Kika gärna lite på videolänken. Det är inte världens bästa skärpa, men spötoppen avslöjar rörelserna, och om du kikar fler än en gång så kommer du att kunna se när flugan draggar motströms och sedan kommer hugget, precis när jag släpper flugan igen. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar