fredag 28 mars 2014

Mitt första spöbrott

Dagens eftermiddagstur blev kortare än planerat. Jag råkade ut för mitt första spöbrott. Annars var det en utomordentligt fin eftermiddag. Solen syntes på himlen och temperaturen var runt 10-11 grader. Vårfloden har börjat sjunka men fortfarande är det väldigt mycket vatten i åarna häromkring. Det är absolut på rätt väg, men inte framme än. Jag har 3 vatten som jag alternerar vid, tre vatten med helt olika kvalitéer och innehåll. Jag har ett klubbvatten där det sätts i fisk, både regnbåge och öring. Jag har ett stort och starkt rinnande vatten i anslutning till en sjö med ibland ganska stor öring. Och slutligen vattnet jag åkte till idag, ett lite mindre skogsvatten med mindre fiskar i. Finns det liten fisk så kan det finnas stor, är min filosofi här. Dessutom rinner den här ån ut i en sjö där man tidigare planterat in Brunnshytteöring, och det finns inga definitiva vandringshinder mellan min plats och sjön. Det är tillåtet att drömma. I vanliga fall, speciellt vid sommarens lågvatten är det ganska lätt att hitta småvuxen fisk. Nu, i högvattnet, provar jag lite andra ställen, med drömfisken i tankarna förstås.
Drömsyn?
Jag hann förstås fiska en hel del innan det oturliga hände. Det var liksom upplagt för en perfekt dag. Det fanns sol och värme i luften. Vattnet var högt men inte ilsket och aggressivt. Det fanns många intressanta platser att fiska av. Vid vanligt lågvatten vet jag att det inte kan stå någon fisk där, men i det lite högre vattnet kanske någon lite större öring har dröjt sig kvar och tagit plats. Planen var förstås att gå vidare uppströms och in i den riktiga skogen, men så långt kom jag inte idag.
En plats att tillbringa timmar på.
Under de första 30 minuterna hade jag förflyttat mig 10-20 meter uppströms (det är så svårt att bara gå ifrån ett så vackert fiskeställe) och fastnat en gång i bottnen. När det andra botten-nappet kom skedde också det onämnbara, det som inte får hända. Med spöt i ena handen, och linan i den andra försökte jag dra loss kroken från där den hade fastnat. Då knakar det bara till och förvånat har jag lite för mycket löslina i handen. Jag inser då att spötoppen gått av. Stor sorg och olycka. Jag fick förresten inte heller loss flugan från botten men det räknas nästan som en del i arbetet. 
Som extra grädde på moset så var det också första gången i år som jag inte hade ett reservspö med mig - jag skulle ju inte testa nånting utan bara njuta av dagen. Så där står jag ute i vattnet i vadarbyxorna, med massor av sol kvar av dagen, och måste börja packa ihop och åka hem. Inte en helt optimal tur alltså. Å andra sidan kan jag nu spendera några extra minuter med min älskade familj. Inget ont som inte har något gott med sig. 
Inte så illa, egentligen.
En reservdel har redan beställts och levereras inom kort. På't igen bara.


2 kommentarer:

  1. trist att höra om spöbrottet!!! annars lät det ju i övrigt som en bra dag...
    vilket spö var det som gick åt?
    mvh
    /peter

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej. Ja, det kändes inget roligt alls. Reservdel är dock på väg.

      Radera