Vid klubbvattnet

Oftast är det inte fisken som är viktigast. I lördags passade jag på att fiska med en kamrat i ett klubbvatten, en vacker liten å i Bergslagen. Vi träffades redan på morgonen, vi kom från varsitt håll. Båda hade drygt en timmes resväg.
Vi gjorde upp planer för hur dagen skulle tas an, och naturligtvis utbytte vi fiskehistorier. Det är sånt man gör när man träffas så här.
Vi bestämde oss för att försöka med torrflugor fast vi inte såg just några insekter på vattenytan.
Kamraten använde ett 12-fots-spö från Esoteric Tackle, en modell som numera verkar ha utgått från sortimentet. Han använde också en väldigt synlig lina gjord av Guidelines Micron Backing (20 lb). Den är väldigt skön att kasta med men är kanske lite för tung för torrflugor.
Själv använde jag mitt 12 fot långa Hayase-spö från Tenkara Centre UK. Mitt absoluta favoritspö för småfiske. Så lätt, så tunt, så bara skönt. Jag hade som vanligt en flourocarbon-lina storlek 3.

Nåväl, vi började med att gå längst ner på fiskesträckan vi valt ut. Planen var att fiska torrt uppströms. Vi följde planen ganska väl. Men då vi inte kunde se nån aktivitet alls på ytan så bytte kamraten till en nymf medan jag nöjde mig med att sätta på en flymf som upphängare. Men inte hjälpte det. Vi kunde dock konstatera att vattnet höll gädda. Ett hyfsat stort exemplar lät oss stå och beundra den ganska länge innan den smög iväg för att lura nån stackars fisk nånstans.

Vårt vackra klubbvatten.

Lunchdags, en av dagens absoluta höjdpunkter. Hur gott är det inte att grilla tillsammans och planera andra halvan av dagen? Och vid klubbvattnet har vi en utmärkt grillplats inomhus. Perfekt som skydd mot den stekande solen.

Efter lunchen hade vi bestämt att vi skulle besöka sträckans övre delar. I det här fallet rörde det sig om en sträcka på kanske 100 meter som var både smalare och djupare. Jag bytte också till mitt Aventure 400 från Tenkara Pyrenees som är lite styvare och passar bättre till tyngre flugor. Jag provade nämligen med en nymf med guldskalle.
I slutet av sträckan kom belöningen. En otroligt vacker liten öring tog. Äntligen. Självfallet fick öringen gå tillbaka i ån. Fortfarande inga tappade fiskar alls i år fast jag alltid använder krokar utan hulling. :-)

Vi fortsatte att fiska nedströms men återgick till torrflugor när den lite djupare fåran tog slut. Slutligen tvingade verkligheten, i form av ett SMS hemifrån, oss att avsluta dagen. Jag längtar redan tills vi kan fiska ihop igen. Undrar vad kamraten kommer att grilla åt mig då?
En fisketur i rätt sällskap är en minnesvärd upplevelse.