Nytt vatten, och ett farväl

Fint väder och en ledig eftermiddag. Då gäller det att passa på. Jag fick ett tips av en vän på ett vatten som jag aldrig tidigare provat. Det var en bit att åka, så jag utrustade mig fullt för alla eventualiteter. Jag hade till och med skrivit ut en karta över skogsvägarna jag skulle ta, och telefonnummer till fiskekortsförsäljarna i byn. Nu blev det inget fiskekort. Efter många obesvarade signaler lyckades jag hitta ännu ett telefonnummer, och nu var det en röst i andra änden. Personen i fråga var inte i närheten, men han noterade mitt namn och sa att det var OK att jag fiskade ändå. Han lät ännu nöjdare när jag förklarade att jag inte skulle ta upp någon fisk och endast fiskar med hullingfria krokar.
Några minuter och snirkliga skogsvägar senare så hittade jag min lilla å. Den var väldigt liten, och väldigt grund. På vissa sträckor låg det nästan som golv av sprängsten alldeles under vattenytan. Jag skulle tro att de områdena skulle må mycket bra av att några av stenarna placerades om.

 Det fanns öring i ån, och liksom förra gången jag besökte en skogs-å så hoppade små-öringarna högt upp ur vattnet när de jagade insekter. Men till skillnad mot förra ån så var de här öringarna som bortblåsta när jag närmade mig. Och ännu mer till skillnad mot förra ån så var de här öringarna inte alls sugna på torrflugor. Jag lyckades endast lura en öring med torrt i andra linändan. Däremot gick spindlar och sakasa kebari-flugor bättre.

Det var ganska blåsigt periodvis. Något jag kunde utnyttja för att placera ut flugor i vattnet. Men också en fara eftersom jag var tvungen att vara på min vakt så att flugan inte blåste in i strandvegetationen. Det var just strandvegetationen som gjorde att jag nu är tvungen att ta farväl av ett kärt spö. Naturligtvis var det inte buskens fel, det var helt och hållet mitt. Istället för att gå fram och ta loss flugan försökte jag rycka loss den för att inte skrämma öringen som stod i närheten. Det gick förstås inte så bra. Mitt Wakata-spö gick av. Lite ironiskt är att jag har haft det och fiskat med det i  tre år nu och varje gång jag har varit ute med det så har jag haft med mig de reserv-sektioner jag köpte tillsammandes med spöet. Det är de tre toppsektionerna som ingår i reservkitet, men det var den fjärde sektionen som gick av. :-)
Som tur var hade jag med mig mitt TryTenkara-spö så jag var inte tvungen att avbryta fisketuren.

Vad har jag lärt mig idag? Jo, varsamhet är en viktig dygd om man vill att grejorna ska hålla längre. Och att öringfisket är inte alltid busenkelt - ibland måste man verkligen smyga fram också.