Äntligen! Årets första öring. Tyvärr fick jag inte upp den på land, men jag fick den tillräckligt nära för att se den i all dess prakt. Någon meter från mina fötter insåg den plötsligt att det var enklare att sig loss själv än att vänta på att jag skulle släppa iväg den. Synd, men ändå ganska bra, ja förmodligen bättre, för öringen. Det som var riktigt roligt var att det äntligen var lite storlek på öringen. Runt 25 centimeter är gissningen, dvs dubbelt så stor som de tidigare öringar jag fått i "älven". Det bådar gott inför kommande besök.
Annars är älven mitt i vårfloden med höga flöden och skummande vatten. Jag trivs egentligen bättre när den blir till en stilla sommarbäck. Nu är poolerna bara vågande genomfartsleder för vattnet, i sommar så förväntar jag mig lite mer stillarinnande vatten. Fördelen med vårfloden är jag får mer öring - antagligen är det min bristande förmåga att smyga som gör sig mindre gällande när vattnet dånar fram.
 |
| "Den brusande älv" |
Välkomst-kommittén bestod av två snokar som.. värmde sig på en liten gräsklädd sluttning. De lät mig vara och efter att ha tagit en modig närbild lät jag dem vara.
 |
| Här kände jag mig riktigt modig, även om det bara var en snok (två om man tittar noga). |
 |
| Högt vatten. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar