Tappad fisk

Årets första tappade fisk är ett faktum. Om sanningen ska fram så var det faktiskt fler än en som släppte.
För att göra en lång historia kort så har man nu släppt ut väldigt många öringar i skollinjal-klassen, ca 30 cm alltså. Och nu när det fanns så mycket fisk fick jag många påslag och även en och annan som släppte.
Jag och en kamrat åkte till klubbån och gick över en kortare forssträcka. Vi gick två gånger med torrfluga och fick tre fin-fina öringar. Och tappade två. Därefter bytte vi till guldskallar och gick samma sträcka igen. Och fick ett par till. Det är förvisso roligt att få fisk, men det känns sisådär när det är nyligen inplanterad fisk. Det blir liksom inte samma sak. De tar på nästan vad som helst. Men det lovar mer inför resten av året. Jag antar att ju längre de stannar i ån, och inte blir uppätna av större fiskar, desto smartare och svårare blir de att fånga.

Bävergnag.

Nu när sommaren börjar närma sig börjar också planerna för lite längre fiskeresor att ta form. Unnån i Orsa är en given favorit och nästan garanterad ett besök. Kolla gärna in Unnåns Flugfiskegille på Facebook, och varför inte skänka en slant till fiskevården som bedrivs där.
Dammån i Jämtland har också blivit ett årligt utflyktsmål.

Jag har också beställt ett nytt spö. Först ut är ett TryTenkara 360 6:4 rod från Tenkara Times. Jag har blivit rekommenderad det som ett riktigt bra lättare allroundspö. Jag har tidigare fiskat med storebror TryTenkara 390 och har bara bra att säga om det, nu hoppas jag att det nya spöt har samma positiva egenskaper. Jag kommer att lägga ut en recension när jag har hunnit prova det.
Jag har också lagt ut lite krokar för ett inte längre men mycket starkare spö som jag dels ska använda till regnbågarna i klubbån men framförallt i Dammån det har hänt att det har funnits lite större fisk. Det blir det dyraste spöt jag har köpt, och också det med bäst kvalité. Men mer om det längre fram.

Fiskekamrat väntar på öring.

Ett annat klubbvatten

Jag åkte ut med torrflugor i tankarna. Men först när jag bytte till en nymf började det hända något.

I det här klubbvattnet planterade man in regnbåge för bara några dagar sedan. Därför satsade jag på lite grövre utrustning. Mitt franska 7:3 spö fick spela förstafiolen. Förra året hade jag två linbrott på övervintrad fisk lite längre nedströms, men spöt höll i alla fall.

Kan det bli vackrare?

Jag hade som vanligt sett ut en sträcka med lite mer rinnande vatten där det är roligare att fiska. Jag gick igenom hela sträckan och provade både bäckslända och en vanlig klinkhammer utan några som helst reaktioner. Jag fick se slaget förlorat och provade med en nymf uppströms istället. Inte helt förvånande hände ingenting, inte förrän jag kom allra högst upp på sträckan. Hugg. Och förvånat drog jag upp en liten vitfisk, det kan kan ha varit en mört, jag tittade inte så noga. Jag krokade av den i vattenytan och provade igen, lite uppmuntrad förstås, men på något sätt ändå lite besviken. Strax därpå fick jag en till likadan, aningen mindre.

Jag provade lite längre ut, och efter ett tag så kom den äntligen, öringen. Det var en övervintrare på ca 25 cm, men mager. Några kast till i slutet av forsen. Då högg regnbågen. Den var kampglad men hade ganska dålig kondition. Förvisso är spöt bra, men efter bara en kort fight kunde jag landa fisken. Den var inte så vacker med sina odlingsslitna fenor, och jag fick hålla den länge i vattnet innan den gav sig iväg igen. Men ca 45 cm regnbåge är trots allt en regnbåge och även om det inte varade så länge så böjde den spöt ordentligt.
 

Stämningsbild.

 PS. Fortfarande noll tappade fiskar med hullingfri krok. DS

Vid klubbvattnet

Oftast är det inte fisken som är viktigast. I lördags passade jag på att fiska med en kamrat i ett klubbvatten, en vacker liten å i Bergslagen. Vi träffades redan på morgonen, vi kom från varsitt håll. Båda hade drygt en timmes resväg.
Vi gjorde upp planer för hur dagen skulle tas an, och naturligtvis utbytte vi fiskehistorier. Det är sånt man gör när man träffas så här.
Vi bestämde oss för att försöka med torrflugor fast vi inte såg just några insekter på vattenytan.
Kamraten använde ett 12-fots-spö från Esoteric Tackle, en modell som numera verkar ha utgått från sortimentet. Han använde också en väldigt synlig lina gjord av Guidelines Micron Backing (20 lb). Den är väldigt skön att kasta med men är kanske lite för tung för torrflugor.
Själv använde jag mitt 12 fot långa Hayase-spö från Tenkara Centre UK. Mitt absoluta favoritspö för småfiske. Så lätt, så tunt, så bara skönt. Jag hade som vanligt en flourocarbon-lina storlek 3.

Nåväl, vi började med att gå längst ner på fiskesträckan vi valt ut. Planen var att fiska torrt uppströms. Vi följde planen ganska väl. Men då vi inte kunde se nån aktivitet alls på ytan så bytte kamraten till en nymf medan jag nöjde mig med att sätta på en flymf som upphängare. Men inte hjälpte det. Vi kunde dock konstatera att vattnet höll gädda. Ett hyfsat stort exemplar lät oss stå och beundra den ganska länge innan den smög iväg för att lura nån stackars fisk nånstans.

Vårt vackra klubbvatten.

Lunchdags, en av dagens absoluta höjdpunkter. Hur gott är det inte att grilla tillsammans och planera andra halvan av dagen? Och vid klubbvattnet har vi en utmärkt grillplats inomhus. Perfekt som skydd mot den stekande solen.

Efter lunchen hade vi bestämt att vi skulle besöka sträckans övre delar. I det här fallet rörde det sig om en sträcka på kanske 100 meter som var både smalare och djupare. Jag bytte också till mitt Aventure 400 från Tenkara Pyrenees som är lite styvare och passar bättre till tyngre flugor. Jag provade nämligen med en nymf med guldskalle.
I slutet av sträckan kom belöningen. En otroligt vacker liten öring tog. Äntligen. Självfallet fick öringen gå tillbaka i ån. Fortfarande inga tappade fiskar alls i år fast jag alltid använder krokar utan hulling. :-)

Vi fortsatte att fiska nedströms men återgick till torrflugor när den lite djupare fåran tog slut. Slutligen tvingade verkligheten, i form av ett SMS hemifrån, oss att avsluta dagen. Jag längtar redan tills vi kan fiska ihop igen. Undrar vad kamraten kommer att grilla åt mig då?
En fisketur i rätt sällskap är en minnesvärd upplevelse.

Hur man förstör sitt spö

När det gäller att förstöra ett Tenkaraspö kan jag nu (mindre stolt) hävda att jag är en man av erfarenhet. Alla gångerna har det varit mitt fel, jag har gjort saker som man inte borde göra, men...
Ibland har jag klarat mig, men om spöt går sönder en enda gång så är det en katastrof.

Det är inte fisken som knäcker ditt spö - det är du. 

Den kanske viktigaste läxan är att ditt Tenkara-spö faktiskt kan gå sönder. Det är gjort för att kunna kasta tunna linor och hantera lagom fiskar. Det är inte gjort för att böjas hur som helst. Det är ett instrument och ska hanteras som ett sådant.

Tafsen

Det allra allra viktigaste är du användet en tafs som går av före spöt. Aldrig nånsin grövre än att tafsen blir den svagaste länken.

Bottennapp eller "snag"

Dra aldrig loss ett bottennapp med spöt. Använd händerna och dra direkt i linan. Spöt må vara starkt men inte hur starkt som helst. Tänk på att ifall du sitter fast i botten och strömmen är stark så är det inte mycket press som hamnar på kroken när du drar så hårt du kan. Och då är det inte tafsen som går av. (1 spö har jag haft sönder i den situationen.)

Om du inte når linan för att du fiskar för långt ut, peka då spöt bottennappet och dra mot dig. Ta tag så långt ut du kan och hoppas att du inte drar isär segmenten.

En annan situation som jag råkat ut för var att jag visserligen drog i linan med handen, men samtidigt som jag drog i linan hade jag spöt utfällt och belastade toppsektion. Jag belastade så mycket att knäckte toppen istället för att få loss kroken. Rätt sätt hade varit att fälla ihop spöt innan jag drog loss linan. (1 spö har jag knäckt så).

Lägg inte ifrån dig ett utfällt spö

Undvik i möjligaste mån att lägga ifrån dig spöt utfällt. Det är inte gjort för att ligga på backen. Du kan trampa på det. Din kompis kan trampa på det. Du kan smutsa ner spöt, och skräp i lederna mellan segmenten är också ett (mindre) bra sätt att förstöra ditt spö på. Och det vill du ju inte. Luta det inte mot nånting heller, för om det ramlar så ligger det ju på backen och det är som sagt inte bra. 

Stora fiskar

Om fisken är för stor brukar problemet lösa sig av sig självt. Fisken rätar helt enkelt ut ditt spö för att du inte kan hålla emot och när både spö, lina och tafs pekar i samma riktning som fisken drar går tafsen helt enkelt av.

• Fäll ihop spöt för att skydda det när du inte fiskar, dvs när du ställer undan det eller när du drar loss en fastnad fluga. 
• Visa inte dina kompisar hur böjbart ditt spö är. Det är som sagt gjort för fiske och inte böjtest. 
• Gör rent ditt spö. Gärna efter varje fisketur. Ta ur bottenpluggen och låt spöt torka om det har blivit blött. 

Alltså, man kan inte skydda sig mot allt. Och visst lägger jag ifrån mig spöt ibland och visst drar jag mot bottennappen när jag fastnar. Men där har jag lärt mig den hårda vägen när det är dags sluta. Och det är ju inte direkt så att jag fäller ihop spöt när jag behöver båda händerna för att lossa en fisk som svalt flugan. Men minimera riskerna när du kan, det är mitt råd till dig.