söndag 27 april 2014

Är jag en 7:3:are nu?

I början av min tenkara-karriär så använde jag enbart 6:4-spön. Jag hade de billiga men mycket bra Wakata-spöna jag beställde från All Fishing Buy. Det var de som jag lärde mig att fiska toppknutet flugfiske med, de som jag använde för att fånga mina första öringar på fluga. Det var också de spöna jag hade med första året uppe vid Dammån. Nu slapp jag själv fånga någon stor-öring. Men fiskekamraten fick en - på flugfiske med rulle. Fast jag bara stod bredvid så kände jag kraften i fisken. Och jag kände mig faktiskt lite rädd för att kroka en bamsing på mitt tunna men långa spö. Hur skulle jag kunna hantera den? De öringar jag fick var alla långt under kilot, men de böjde spöt så mycket som det tålde.
Väl hemma igen vid skrivbordet började planerna att ritas upp. Jag behövde helt enkelt att spö som kunde sätta emot lite grann. Jag hade sett en generell uppräkning där det fastslogs att 5:5, 6:4, 7:3 och 8:2-spöna skulle kunna hantera 1, 2, 3 respektive 4 kg. Trots mina fördomar om att gamla rullflugfiskare gärna använde hårdare spön och tjockare linor för kast-teknikens skull medan riktiga tenkara-fiskare använde mjukare spön och tunnare linor (betänk att när jag började med toppknutet flugfiske var det närmast bäcköring jag hade i tankarna) beställde jag ett 7:3-spö. Det bästa jag kunde hitta i Europa, efter många och långa diskussioner om kvalité och spöstyrka med bl a Chris på Tenkarabum, var det franska företaget Tenkara Pyrenees 4 meter långa Aventure-spö. Till det här året införskaffade jag även ett 7:3 spö från Tenkara Times.
Stefan, med ett 7:3-spö.
En sak jag har lärt mig är att man kastar mycket mjukare med toppknutet än med rulle. Spöt är vansinnigt lätt och då linan är så kort så är det inte mycket vikt som ska läggas ut. Några enkla handledsrörelser, och så iväg bara. När man kastar rullfluga så arbetar man mer med hela underarmen, och många rullflugfiskare som provar på tenkara misslyckas med första kastet därför att man använder rullflugfiske-kasttekniken. Men ju styvare tenkara-spö man använder, desto tyngre är linan och därmed kan man använda mer av rullflugfiske-kasttekniken för att få ut flugan. Fortfarande räcker det med en handledsrörelse, men misslyckandet blir inte lika stort som med en mjukare spö.
En väldigt kort film, men den lilla handledsrörelsen flyttar flugan ca 8 meter uppströms. En stark ström, och tung fluga hjälper förstås till.
 Jo, själva poängen med inlägget var förstås att jag inte märkte någon skillnad när jag började använda 7:3-spön. Det var en s k sömlös övergång. Men nu häromdagen, när jag återvände till ån med småöring. Tillbaka till rötterna, tillbaka till mitt långa 6:4-spö. Och oj, så överraskad jag blev när jag började kasta med det. Det var lite grann som att hålla i en gummislang. Det tog några kast innan jag var ett med spöt igen. Men väl där, vilken underbar känsla det är att kasta torrflugor med ett mjukt spö och tunn lina igen.
Ibland måste man bara tälja lite istället.

torsdag 17 april 2014

Lek med linhållare

Jag har lekt lite med olika system för att hålla ordning på linan under en fisketur. Oftast har jag bara lindat upp linan på handen vid förflyttningar, men jag vet ju att det finns s k underlättare och nu har jag provat dem lite mer systematiskt.

Ez Keepers

Jag har haft dem ett bra tag nu, men använder dem ganska sällan. De är egentligen ganska bra, men har två stora nackdelar. Den ena är färgen. Svart är snyggt, men fruktansvärt svårt att hitta när man tappat det på marken. Det går förstås att göra något åt, t ex binda en bit färgglad lina i den. Den andra nackdelen är att jag klämmer fast spöt under armen när jag ska fälla upp spöt, och då är jag rädd att jag ska haka i någon av hållarna och slita den av spöt. 

+ Går snabbt att linda av och på lina
+ Kan förvara spöet i fodral/koger mellan fiskeplatser med linan på
+ Känns bekvämt att bära spöet i skog.
- Hållarna i vägen vid fällning och uppackning av spö
- Dyra
- Lätt att tappa delar, t ex gummiringen, vid demontering

Hemmagjorda Keepers

Det är ganska lätt att göra egna linhållare. Men jag har inte haft det lätt att få tag i det material jag har velat ha. Till största delen beroende på att det inte finns någon sy-affär där jag bor. Det slutade med att jag "lånade" två hårsnoddar av dottern och letade på några gamla knappar. Monteringsbeskrivning? Jo, trä en elastisk tråd genom ett (eller flera) knapphål och knyt ihop tråden. För att sätta fast underverket på spöt så behöver du bara knäppa knappen över spöt. Inte lika snyggt som EZ Keepers, inte heller riktigt lika linvindarvänliga. Men mycket billigare, och de står ut mycket mindre från spöt. De sitter säkert och man kan knappast tappa dem ety den består av en enda del. Nackdelen är att man kan inte sätta samma tryck mot dem när man lindar linan eftersom de inte sitter fast så hårt. Men bättre material hjälper till, och man behöver inte linda så hårt heller.  
För att fästa kroken gör du som med EZ Keepers, fäst en extra ring på spöt, mellan hållarna. Den ringen (eller hårsnodden) kan du skjuta upp och ner längs spöt så att den passar till där flugan är.

+ Går snabbt att linda av och på lina, nästan lika snabbt som med EZ Keepers
+ Kan förvara spöet i fodral/koger mellan fiskeplatser med linan på
+ Känns bekvämt att bära spöt i skog.
+ Sitter säker på spöt
+ Billigt
+ Består av en del
- Sitter inte fast tillräckligt hårt för att hålla linan spänd när man lindar upp den

Linspole

Linhållaren i form av en linspole var det första linvindarsättet jag fick lära mig en gång i tiden. Jag har dock aldrig riktigt fastnat för det. För det första så är det inte helt smidigt att linda upp linan på en spole när man ska fälla spöt. Det blir så många fler varv jämfört med metoderna ovan. För det andra så måste man släpa runt på en tom spole när man fiskar. Båda problemen ovan är väl egentligen icke-problem, men de är i alla fall anledningen till att jag inte har använt det så ofta. Ytterligare en nackdel är att när man förflyttar sig efter att ha lindat upp linan på spolen och låst den genom att trä spolen över spöt, så måste man vara noga med att bära spöt så att spolen inte åker av. Det handlar som sagt mycket om vad man själv finner att man gillar, och jag skulle tro att linspolen är den mest använda metoden.

+ Är inte kvar på spöt när man fiskar
- Måste passas när man bär spöt.
- Är lite omständligt att linda upp och av lina


Handhållen lina

Att bara linda upp linan på handen är den metod jag begagnar mig av oftast. Ingen extra utrustning, inga lösa delar. Bara att linda linan över fingrarna (OBS, ha avstånd mellan fingrarna när du lindar eftersom de flesta har en tendens att linda lite hårdare i slutet.) och knalla iväg. Till metodens nackdel kan man väl säga att det inte är det bekvämaste sättet, du kan t ex inte ställa ifrån dig spöt om du behöver ta en liten, liten paus. Men för att bara förflytta sig ett par meter upp eller ned längs ån tycker jag att det här är den absolut bästa metoden.
Själv så fäller jag spöt helt och sätter tummen över hålet för att skydda spötoppen. Sedan lindar jag linan över fingrarna och när jag ska gå iväg så fattar jag tag i spöt såpass att linan spänns lagom mycket för att hindra att spötoppen kommer upp.

+ Absolut billigast
+ Snabbast sättet
+ Är inte kvar på spöt när man fiskar
- Spöt "sitter fast" i handen.

fredag 11 april 2014

Gamakatsu-krokar & en moralpredikan

Nu har jag provbundit några flugor på de nya ögon- och hullinglösa Gamakatsu Ichiban-krokarna. Jag måste erkänna att det var inga stora överraskningar där. Enda nyheten jämfört med andra liknande krokar var att de här har en sked istället för ett öga. Då jag aldrig haft problem med att få de hembundna ögonen att sitta fast så ser jag heller inte nyttan med skeden. Den finns säkert där. Det finns nog en stor fisk därute som är precis lagom stark för att slita ögat av kroken utan att dra av tafsen, och den dagen kommer jag svära över avsaknaden av sked. Men fram tills dess kommer jag troligen att tappa fiskar av 11 andra olika anledningar.
Den platta skeden syns tydligt.
Angående tappade fiskar. Sedan jag började med hullinglösa krokar på heltid så har jag bara tappat en enda fisk, och då var det tafsen som släppte vid linan. Jag har alltså ännu inte råkat ut för att en fisk har glidit av kroken. Jag har ännu inte haft någon nytta av en hulling. Däremot har jag haft stor nytta av avsaknaden av en hulling. Det är så smidigt att kroka av en fisk då. Och framförallt tror jag att fisken är gladare. Speciellt den som gick loss med krok och tafs i munnen.
 Man kan alltid moralisera över att man fångar fisk över huvud taget, hulling eller ej. Men, det är ett val jag har gjort. Jag fångar fisk, men försöker att göra deras plåga så skonsam som möjligt genom att inte använda hulling och genom att t ex inte lyfta upp dem ur vattnet för att ta kort på dem. Jag tänker heller aldrig tävla i att fånga fisk, inte levande i alla fall. Det är lite grann som det här med bilkörning. Många kör bil för att de kan och för att de behöver det, men ändå så tänker man på miljön lite grann genom att köra snålt och använda miljövänliga drivmedel. De allra flesta tävlar inte heller med sina bilar. Man kan inte alltid vara perfekt, men man kan göra det bästa av situationen. I alla fall så ofta som möjligt.

Jag har tidigare bundit flugor med ögon- och hullinglösa krokar från Owner. Personligen tycker jag att de är coolare för att de är tunnare. Den viktigaste faktorn är dock priset. Gamakatsu kom i en förpackning om 10 krokar för nästan 4 Euro, lite drygt 3:50 st. Owner-krokarna kommer i ett paket om ca 120 st för endast 15 Pund, dvs långt mindre än 2 kronor kroken.

måndag 7 april 2014

En snabbis i regnet

Åter hemma efter en tur upp bland fjällen. Jag var där med jobbet och hade därför ingen fiskeutrustning med mig. Jag trodde ändå att det skulle vara högvatten och vårflod. När jag skulle checka in på hotellet snubblade jag över Johan från Åre Fishing. Han berättade att det visst gick att flugfiska i västerjämtland nu, och att vårfloden ännu inte kommit igång. Hade jag vetat det innan konferensen så hade jag struntat i alla andra utomhusaktiviteter, tagit med mina spön och engagerat Johan. Om det är nån annan som ska till Åre och inte gillar skidåkning - ja, nu känner ni till ett annat alternativ till sysselsättning.

Idag anlände också min nya spötopp. Till min stora glädje duggade det bara ytterst lätt under den sena eftermiddagen så jag kunde ge mig ut på en snabbtur och känna att spöt fungerade lika bra nu som innan spötoppsbrottet. Det gjorde det lyckligtvis. Och jag blir mer och mer förtjust i min nya lina. Jag ska till nästa tur byta tillbaka till Sunshine-linan bara för att känna efter om det verkligen skiljer så mycket som jag har fått för mig. Fortsättning följer framåt helgen.


torsdag 3 april 2014

Vattnet sjunker

Jag hann ut en sväng igår kväll. Det blir sista turen den här veckan. På senare tid har jag fiskat mycket med mina 7:3-spön då de platser jag frekventerat håller lite större fiskar. Nu provade jag ett vatten där jag tidigare bara fått mindre fiskar så jag tog med mig Wakata-spöet (6:4). Inget ont om det - det fungerade utmärkt i Dammån även om jag inte fick någon best-öring där. Jag passade också på att prova en av de nya linorna från Tenkara Times, nämligen den lysgula Yamatoyo-linan. Det var en bra kombination. Linan syntes bra, men allra bäst i skuggiga områden. När jag hamnade i motljus, eller med ljuset bakifrån och mycket blänk och stänk från vattnet syntes den inte lika bra.
Jag kunde i alla fall konstatera att vattnet fortsätter att sjunka undan, och att mängden timmer i vattnet har ökat rejält i årets vårflod. Något som bådar gott för fisken, men förstås är lite sämre för fiskaren, på kort sikt.
Det var en skön tur, men fisklös.


tisdag 1 april 2014

Nya leksaker

Nu har de beställda nya leksakerna äntligen kommit. Det är kanske inte så stort som det låter, men jag hittade ett nytt krok-märke med hullingfria, och ögonlösa, krokar som jag ville se lite närmare på.
Jag har ju tidigare köpt Owner-krokar från Esoteric Tackle. Den här gången köpte jag istället Gamakatsu-krokar från Tenkara times istället.
En skillnad mellan Owner och Gamakatsus krokar är att de senare har en sked istället för ett öga medan Owners skaft bara slutar utan något alls. Om det gör någon skillnad? Det återstår att se.
En flock nya krokar.
Här ser man tydligt skeden istället för krokögat
Jag passade också på att skaffa mig ett smakprov på de linor som saluförs hos Tenkara Times. Jag får återkomma med mer info om dem också. Jag ser i alla fall fram emot att testa synligheten hos den lysgula Yamatoyo-linan. Jag har vid flera tillfällen märkt att vid vissa tillfällen är den oranga Sunline-linen inte alls speciellt synlig. Ett stort tack till Oleg som gav mig möjligheten att prova linorna.
Hela innehållet.
Oturligt nog kommer in inplanerad resa hindra mig från att testa linor och krokar till den kommande helgen.