måndag 30 april 2012

Äntligen, nu har året börjat

Sista chansen

Äntligen fisk (och med fisk menas förstås Öring). Senast jag försökte i skogsbäcken provade jag med en nymf och en tenkara-fluga. Då spanade jag in några platser där jag ville prova torrfluga. Idag fick jag chansen. Jag körde med en klinkhammer som mer eller mindre fick drifta nedströms medan jag smög bredvid. 
Stilla stråk, ca 2 meter brett och 30 cm djupt.
Vid ett tillfälle hörde jag fisk framför mig, jag lyfte blicken och såg en ryggfena i strandvattnet kanske 5 meter bort. Jag smög närmare medan fisken arbetade sig fram i det grunda vattnet längs stranden åt mitt håll. Efter ett tag möttes vi, och det var tydligen två små gäddor som parade sig - och ingen av dem ville ta mig fluga som dansade på vattnet några centimeter ifrån dem. När jag försökte smyga fram kameran varsade de mig och avbröt genast "verksamheten". Eftersom ån verkade vara ett så populärt gädd-vatten så koncentrerade jag mig på de mer forsande områdena och lät de stilla partierna vara.
Strömmande vatten
Sedan, i slutet av en forssträcka fick jag äntligen kontakt. Den vita tofsen på klinkhammern försvann precis i kanten av en stor sten och strax var årets första öring uppe och hälsade på innan den släpptes tillbaka. Det var nog också årets sista besök i ån som blivit den här vårens mest frekventerade lokal. Ån är lite för liten för alltför täta besök. Möjligen att den får ett besök av någon UL-fiskare som vill titta på gäddorna. Själv vet jag nu att det verkligen finns öring i bäcken, det är dags att finna ett annat projekt.
Bäcköring



söndag 22 april 2012

Jag hade i alla fall tur med vädret

Under en släkt-träff i helgen fick jag en ask med provflugor. Den långa vintern i kombination med flugbindings-kunskaper och Tenkara-pep-talk ledde till experiment där "vanliga" nymfer kors-befruktades med Tenkara-flugor. Idag var det dags för första testet. Tyvärr saknar jag närhet till de riktigt bra fiskelokalerna man önskar sig när någonting nytt ska provas. Man vill ju veta om avsaknaden av fisk beror på flugan (eller fiskaren) eller för att det helt enkelt inte finns någon fisk.
Ett av de bredare partierna i bäcken
När jag kom till skogs-bäcken möttes jag av en del av ett avbrutet teleskop-metspö samt tydliga spår av mask-grävning. Någon hade tydligen varit på "min" plats och maskmetat nyligen. Nåja, det är sådant man får ta. Jag tog min otroligt lätta packning, dvs en ihopfällt spö i handen och fiskevästen under regnjackan (inga vadare!) och knallade nedströms ca 1 km. Då jag skulle prova nymfer så ville jag göra det uppåt så att jag kunde dra hem flugan genom ostört vatten.
Under den första halvan av återfärden använde jag en skänkt Pheasant tail med ett halv-hackel och till den andra halvan en svart-orange Sekasa kebari. Ingen av flugorna gav något resultat. Hur det ska tolkas är lite oklart. Hade den ena gett fisk och den andra inte hade det inte varit några problem. Nu fick jag inte ens fisk på referens-flugan vilket kan tyda på att det var fel dag för nymf-fiske och/eller att fiskaren inte var tillräckligt på alerten.
Provflugan tillsammans med en referens-fluga.
Det var en skön eftermiddag trots gårdagens snöfall och förmiddagens regnväder, och skönt att hinna vara ute. Nu längtar jag till sommarens resor till lite mer produktiva vatten. Det börjar bli lite pinsamt att blogga och sedan aldrig få någon fisk.

Jag hade i alla fall tur med vädret.


fredag 20 april 2012

En vanlig dag på jobbet

Det var längesedan det blev någon fisketur, mycket beroende på resor i jobbet. Tyvärr kommer det att dröja ett tag till innan jag får blöta någon fluga igen. Jag har i alla fall lagt en beställning på Esoteric Tackle's Hi-Vis lina. Ser fram emot att den ska komma så att jag äntligen får testa den lina som har blivit lite av Tenkaras motsvarighet till Chadwick's 477-garn för Killer bug-älskarna. Linan har nämligen slutat tillverkas, det som säljs är diverse restlager.
Jag tycker också att alla ska åka på Tenkara-träffen i juni. Jag hoppas kunna åka dit, om så bara över en dag. Tyvärr är det inte min favorit-helg och en tur till Öje är en väldigt lång dagsresa. Men det vore så roligt att kunna åka dit.

måndag 9 april 2012

Ett kungarike för en lina

Det jag nu kommer att skriva om linor är inte enbart egna erfarenheter, därtill har jag inte haft möjlighet och ekonomi. Däremot har jag läst vad andra skrivit, ifrågasatt och debatterat, och testat lite grann. Om någonting av det  jag skriver här går stick i stäv med din åsikt och erfarenhet vore det jättesnällt om du skickade in en kommentar. Syftet med inlägget är inte att pådyvla någonting, eller agera pekpinne, utan syftet är att ge en Tenkara-intresserad en bra start. När jag började med Tenkara hade jag önskat att det fanns en sån här sida någonstans. Nu vet jag att det finns liknande sidor, men ju fler desto bättre tänker jag. Och varför inte också en på svenska.

Linans syfte är förstås att föra ut flugan till väl vald plats på vattnet. Om nu inte flugan är nedtyngd av metall så är det linan som måste göra jobbet att få ut flugan. Flugor med stort luftmotstånd kräver mer kraft än en tunn klassisk tenkara-fluga. Det finns många sanningar, men den största sanningen är att ingen kan bestämma hur din spö-lin-kombination ska se ut. Däremot finns det många råd som kan ges. Linans längd t ex, ja, det beror på var du fiskar, växtligheten där du fiskar och hur vattnet ser ut. Om du nu vill köra Tenkara i en sjö, eller i ett stort vatten med gott om utrymme, eller om du är en mycket skicklig kastare, så kan du använda en lina som är långt mycket längre än vad spöet är. Daniel på TenkaraUSA har här en artikel om Tenkara med lång lina. Det vanliga är annars att linan är lika lång som spöet, tafsen inkluderad.

Flätad eller mono, taperad eller "Level", är frågor att ta ställning till när man ska bestämma sig för vilken lina som ska användas. Det är i mångt och mycket en fråga om tycke, smak och tillgång. Det gäller att finna rätt kombination där linan ska vara tillräckligt tung för att kunna kasta ut en fluga, men samtidigt tillräckligt lätt för att inte plaska samt hålla sig över vattenytan om man fiskar på klassiskt tenkara-vis (dvs, med endast flugan i vattnet och resten av linan ovanför). De sidor som jag tycker är bäst tar upp vad och varför gällande Tenkara-linor är TenkaraBum's Lin-sidor. I korthet säger han; vind och hårda spön kräver grövre linor och att grövre linor med fördel kan taperas. Han pekar också på det faktum att flourocarbon har högre densitet än vanlig nylon-lina och därför kastar bättre i tunnare diametrar. Han säger också att all flourocarbon inte är densamma och att vissa sorter passar bättre för Tenkara än andra. Superlinan Fireline har ännu lägre densitet och lämpar sig därför ännu sämre för Tenkarafiske.
Senast jag var ute och fiskade använde jag en taperad, flätad lina till mitt 6:4-spö (se instruktioner här). Den övre delen av linan bestod av 3 flätade 0.10-trådar av vanligt nylon-tafs-material och nedre delen av två flätade 0.14-trådar, sen avslutades paketet med en tafs.
Chris på TenkaraBum rekommenderar linstorlekarna (flourocarbon, level line) 0.25 - 0.30 för mjuka spön och 0.35-0.37 till hårdare spön. Det bästa är helt enkelt att prova sig fram till något man trivs med, och som passar spöet. Själv väntar jag på att Hi-vis-flourocarbon-linor ska dyka upp på Esoteric Tackle och om de är billigare än de som TenkaraBum säljer så beställer jag därifrån.

Tafsens har två roller när det gäller Tenkara. Det man tänker på oftast är ju presentationen av flugan. Inom reguljärt torrflugfiske är det den viktigaste egenskapen, men när det gäller Tenkara spelar andra saker också in, och ibland t o m en större roll. Då Tenkarafisket utförs med en toppknuten lina, och toppen linan är fäst vid är smalare än en millimeter i diameter är tafsens viktigaste roll helt enkelt att gå av innan spöet gör det. Fiskar man sedan med en klassisk japansk Tenkara-fluga där linan/tafsen inte ens ska ligga på vattnet spelar tafsen inte heller så stor roll för presentationen. Fiskar man däremot torrfluga med Tenkaraspö (det finns säkert fler tekniker som är intressanta i sammanhanget) så blir presentationen genast viktigare.
Hur mycket tafs ska man använda då? Om syftet med tafsen bara är att gå av före spötoppen och fästa flugan vid linan behövs inte så mycket, kanske bara 30 - 50 centimeter. Den bör inte heller vara en för stor del av den totala lin-längden då det torde innebära svårigheter att få ut flugan. Mitt normalfall är en tafs på ca 1/4 - 1/5 av linans totala längd, och då brukar jag låta linan vara ungefär lika lång som spöet är.

Var hittar man allt man behöver då? Några länkar finns löpande i texten, men för säkerhets skull så repeterar jag dem här:
TenkaraBum: Väldigt duktig med linor och har mycket information. Säljer Hi-vis flourocarbon, handspunna linor av häst-tagel, samt taperade linor av flourocarbon. Nackdelen är att det är amerikanskt så varorna måste importeras.
TenkaraUSA: Min uppfattning är att Daniel gillar lite styvare spön och längre linor och därför säljer lite grövre linor än t ex TenkaraBum. Trevlig site annars, och har ett lager i UK så man slipper importavgifter.
Tenkara Pyrenees: Av bilderna att döma saluför de framförallt flätade linor av både nylon och flourocarbon. I övrigt är min franska in den bästa.
I övrigt så finns det säkert bra material hos din lokala handlare. Jag använder vanligt tafsmaterial till att fläta linor. Det jag har haft svårt att hitta lokalt är Hi-vis flourocarbon-linor.
Håll gärna också ett öga på Esoteric Tackle, de har utlovat Hi-vis flourocarbon men har i skrivande stund inte fått ut det på web-shopen.

The trout is out there, och nu är det snart fiske-högtid.